den 1 oktober

Interpellation

2012/13:12 Mäns våld mot kvinnor

av Anna Wallén (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men fortfarande har vi en lång väg att vandra innan män och kvinnor har samma möjligheter och rättigheter. Det yttersta uttrycket för ojämställdhet är mäns våld mot kvinnor.

Våld mot kvinnor är ett stort problem som kräver en helhetssyn vad gäller kunskap och insatser. Ofta fokuserar forskning och annat arbete mot mäns våld mot kvinnor på kvinnorna och inte på männen. Man kallar till och med övergreppen ”kvinnovåld”, trots att det handlar om mäns våld mot kvinnor.

De senaste tio åren har antalet anmälningar av misshandelsbrott mot kvinnor ökat. Ökningen beror dels på att kvinnors benägenhet att anmäla har ökat, men det finns även mycket som tyder på att det faktiska våldet mot kvinnor ökar, och mörkertalet beräknas vara mycket stort. Brottsförebyggande rådet uppskattar att endast 20 procent av alla brott leder till polisanmälan.

Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att under 2011 polisanmäldes 12 471 fall av misshandel av kvinnor över 18 år – där kvinnan befann sig i en nära relation med förövaren. Dessutom anmäldes 2 471 fall av grov kvinnofridskränkning, varav 109 fall i Västmanland.

Dödligt våld utgör den mest extrema formen av mäns våld mot kvinnor. Varje år mördas ca 17 kvinnor av en närstående man, och i nära hälften av fallen finns det dokumenterade uppgifter om att mannen tidigare har misshandlat, hotat och brukat våld mot kvinnan.

Den 1 oktober 2011 trädde den nya lagen om kontaktförbud i kraft. I lagen har elektronisk övervakning införts som ett verktyg för att kontrollera efterlevandet av kontaktförbud. Trots att det nu är ett år sedan lagen trädde i kraft existerar inte tekniken för att möjliggöra elektronisk övervakning vid kontaktförbud. Det har kommit till min kännedom att det finns flera beslut om särskilt utvidgat kontaktförbud som fått hanteras utan elektronisk övervakning på grund av att tekniken inte finns tillgänglig. Det är väldigt allvarligt och innebär stora risker för den som utsätts för hot och förföljelse.

En kartläggning av åklagarnas hantering av lagen om kontaktförbud visar att det är stora skillnader mellan landets åklagarkammare när det gäller andelen beviljade kontaktförbud. Vid åklagarkammaren i Norrköping beviljas exempelvis hela 52 procent av ansökningarna om kontaktförbud, medan motsvarande siffra för åklagarkammaren i Eskilstuna endast är 18 procent. I Västerås beviljas 26 procent av ansökningarna.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieminister Beatrice Ask följande:

Vad avser justitieminister Beatrice Ask att vidta för åtgärder med anledning av att lagen om kontaktförbud inte kan användas som det var tänkt på grund av att det saknas möjligheter till elektronisk övervakning?

Avser justitieminister Beatrice Ask att vidta några åtgärder med anledning av de stora skillnaderna i landet när det gäller beviljande av kontaktförbud?