den
9 november
Interpellation
2012/13:109
Lagförändring med anledning av terrorresor
av Kent
Ekeroth (SD)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
Sveriges lagstiftning för att bekämpa terrorism har
brister som måste åtgärdas. I mars 2010 föll en dom i hovrätten som friade två
män som misstänks för terrorstämpling till terroristbrott.
Den svenska säkerhetspolisen hade innan rättegången
utfört ett intensivt spaningsarbete och ansåg sig ha tillräckligt mycket på
fötter för att få en fällande dom. Det räckte alltså inte.
Av detta kan olika slutsatser dras. Antingen att
gällande lagstiftning är hållbar men att Säpo helt enkelt var fel ute denna
gång, eller att svensk lagstiftning inte håller fullt ut.
I EU:s rambeslut (2002/475/RIF) framgår det att
varje medlemsstat i EU ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att
straffbelägga den som uppsåtligen leder en terroristgrupp eller deltar i en
terroristgrupps verksamhet, vari inbegripes att förse gruppen med information
eller ge den materiellt stöd eller bidra med varje form av finansiering av dess
verksamhet, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till gruppens
brottsliga verksamhet.
När propositionen (2002/03:38) kom menade justitiekanslern
att en terroristgrupp som inte har någon konkret brottsplan men planerar att
någon gång i framtiden begå terroristbrott och förbereder sig genom exempelvis
fysisk träning och övning med skjutvapen inte fångas upp av till exempel
bestämmelsen om stämpling till brott. Regeringen delade inte JK:s uppfattning
utan anförde:
”Regeringen gör i detta hänseende en annan
bedömning. Som redogjorts för ovan inträder ansvar för stämpling till brott
redan då man i samråd med annan beslutat att begå brott, sökt anstifta annan
att begå brott eller erbjudit sig att utföra brott. För straffbarhet krävs inte
att uppsåtet eller beslutet avser visst konkret brott. Straffbar stämpling kan
föreligga även om tid och plats samt andra omständigheter vid brottet lämnats
obestämda. Inte heller behöver det tilltänkta brottet vara så nära förestående att
brottsplanen kan anses aktuell. Det är således själva beslutet att begå brott
som konstituerar ansvar för stämpling. Detta krav torde, enligt regeringens
uppfattning, kunna vara uppfyllt i det angivna exemplet.”
Det framstår emellertid som att JK trots allt hade
rätt dels med anledning av den dom som föll 2010, där Säpo i flera uttalanden
menat att deras bevisning var god. Dels att det sedan den nya terroristlagen
infördes 2003 bara kommit en fällande dom som vunnit laga kraft. Enligt vice
chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström på åklagarkammaren beror det på att
det inte handlat om fullbordade brott utan i stället stämpling eller
förberedelser till brott, vilket i regel är svårare att bevisa.
Min fråga är därmed:
Har justitieministern gjort det ställningstagandet
att dagens lagstiftning gällande så kallade terrorresor
är tillräcklig?