den 9 november

Interpellation

2012/13:109 Lagförändring med anledning av terrorresor

av Kent Ekeroth (SD)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Sveriges lagstiftning för att bekämpa terrorism har brister som måste åtgärdas. I mars 2010 föll en dom i hovrätten som friade två män som misstänks för terrorstämpling till terroristbrott.

Den svenska säkerhetspolisen hade innan rättegången utfört ett intensivt spaningsarbete och ansåg sig ha tillräckligt mycket på fötter för att få en fällande dom. Det räckte alltså inte.

Av detta kan olika slutsatser dras. Antingen att gällande lagstiftning är hållbar men att Säpo helt enkelt var fel ute denna gång, eller att svensk lagstiftning inte håller fullt ut.

I EU:s rambeslut (2002/475/RIF) framgår det att varje medlemsstat i EU ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga den som uppsåtligen leder en terroristgrupp eller deltar i en terroristgrupps verksamhet, vari inbegripes att förse gruppen med information eller ge den materiellt stöd eller bidra med varje form av finansiering av dess verksamhet, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till gruppens brottsliga verksamhet.

När propositionen (2002/03:38) kom menade justitiekanslern att en terroristgrupp som inte har någon konkret brottsplan men planerar att någon gång i framtiden begå terroristbrott och förbereder sig genom exempelvis fysisk träning och övning med skjutvapen inte fångas upp av till exempel bestämmelsen om stämpling till brott. Regeringen delade inte JK:s uppfattning utan anförde:

”Regeringen gör i detta hänseende en annan bedömning. Som redogjorts för ovan inträder ansvar för stämpling till brott redan då man i samråd med annan beslutat att begå brott, sökt anstifta annan att begå brott eller erbjudit sig att utföra brott. För straffbarhet krävs inte att uppsåtet eller beslutet avser visst konkret brott. Straffbar stämpling kan föreligga även om tid och plats samt andra omständigheter vid brottet lämnats obestämda. Inte heller behöver det tilltänkta brottet vara så nära förestående att brottsplanen kan anses aktuell. Det är således själva beslutet att begå brott som konstituerar ansvar för stämpling. Detta krav torde, enligt regeringens uppfattning, kunna vara uppfyllt i det angivna exemplet.”

Det framstår emellertid som att JK trots allt hade rätt dels med anledning av den dom som föll 2010, där Säpo i flera uttalanden menat att deras bevisning var god. Dels att det sedan den nya terroristlagen infördes 2003 bara kommit en fällande dom som vunnit laga kraft. Enligt vice chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström på åklagarkammaren beror det på att det inte handlat om fullbordade brott utan i stället stämpling eller förberedelser till brott, vilket i regel är svårare att bevisa.

Min fråga är därmed:

Har justitieministern gjort det ställningstagandet att dagens lagstiftning gällande så kallade terrorresor är tillräcklig?