Regeringens proposition 2012/13:72

OTC-derivat, centrala motparter och Prop.
transaktionsregister 2012/13:72

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 februari 2013

Jan Björklund

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 16 augusti 2012 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister i kraft. Genom ikraftträdandet är förordningen till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Enligt förordningen ska medlemsstaterna senast den 17 februari 2013 underrätta EU-kommissionen om vilka sanktioner som har införts för överträdelser av bestämmelserna om bl.a. clearing- och rapporteringsskyldighet.

Förordningen syftar till att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader (OTC-derivat). Förordningen innehåller bl.a. regler om obligatorisk clearing via central motpart av OTC-derivat som förklarats lämpliga för clearing, krav på rapportering av derivatkontrakt till transaktionsregister samt auktorisation av centrala motparter och registrering av transaktionsregister. Vidare ger förordningen de nationella behöriga myndigheterna och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) vissa befogenheter att vidta åtgärder. De behöriga myndigheterna ska ansvara för tillsynen över centrala motparter och för övervakningen av att clearing- och rapporteringsskyldigheten fullgörs. Esma ansvarar för tillsynen över transaktionsregister.

I denna proposition föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Lagförslaget syftar till att anpassa svensk rätt till förordningen. I lagförslaget anges att Finansinspektionen är behörig myndighet i Sverige enligt förordningen. Det föreslås dessutom bestäm-

melser om Finansinspektionens övervaknings- och utredningsbefogen-

1

Prop. 2012/13:72 heter, samt möjligheter att besluta om sanktionsavgifter vid överträdelser av förordningen. Därutöver föreslås bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med Esma och behöriga myndigheter i andra medlemsstater.

I propositionen föreslås även att de bestämmelser i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som reglerar verksamhet som bedrivs av centrala motparter upphävs i de delar som regleras i EU-förordningen men att bestämmelserna i den lagen fortfarande ska gälla i fråga om Finansinspektionens tillsyn och möjligheter att ingripa mot centrala motparter som överträder regler som gäller för deras verksamhet.

I propositionen föreslås vidare en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för att sekretesskydda uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som Finansinspektionen får i sin övervakning och kontroll enligt den nya lagen.

Den nya lagen och ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen föreslås träda i kraft den 1 juni 2013.

2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................ 5
2 Lagtext ............................................................................................. 6
  2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser  
    till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala  
    motparter och transaktionsregister..................................... 6

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden.................................................... 9

2.3Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

  sekretesslagen (2009:400) ............................................... 13
3 Ärendet och dess beredning ........................................................... 14
4 EU-förordning om OTC-derivat, centrala motparter och  
transaktionsregister ........................................................................ 15
4.1 Bakgrund .........................................................................   15
4.2 EU-förordningens innehåll .............................................. 15
  4.2.1 Sammanfattning.............................................. 15
  4.2.2 Innehåll, tillämpningsområde och  
    definitioner ..................................................... 16
  4.2.3 Clearing, rapportering och  
    riskbegränsning av OTC-derivat..................... 16
  4.2.4 Centrala motparter .......................................... 17
  4.2.5 Överenskommelser om samverkande  
    system............................................................. 19
  4.2.6 Transaktionsregister........................................ 19
4.3 Det fortsatta arbetet inom EU.......................................... 20
5 Kompletteringar till EU-förordningen ........................................... 21
5.1 En ny lag..........................................................................   21
5.2 Behörig myndighet.......................................................... 21
5.3 Finansinspektionens befogenheter................................... 22
  5.3.1 Förordningens krav......................................... 22
  5.3.2 Överväganden................................................. 23
5.4 Transaktionsregister ........................................................ 25
  5.4.1 Medverkan av den behöriga myndigheten...... 25
  5.4.2 Tillstånd vid inhämtande av uppgifter............ 25
  5.4.3 Platsundersökningar........................................ 26
  5.4.4 Verkställighet av Esmas beslut om  
    avgifter och viten............................................ 28
5.5 Särskild avgift.................................................................. 29
  5.5.1 Förordningens krav......................................... 29
  5.5.2 Överväganden................................................. 29
5.6 Samarbete med andra behöriga myndigheter .................. 33
  5.6.1 Utbyte av information..................................... 33
  5.6.2 Tillsynskollegium........................................... 35
5.7 Centrala motparter........................................................... 38
5.8 Avgifter till Finansinspektionen ...................................... 40
5.9 Överklagande................................................................... 42
5.10 Ändring av direktiv 98/26/EG ......................................... 42

Prop. 2012/13:72

3

Prop. 2012/13:72 6 Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen................................. 44
  7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................... 46
  8 Förslagens konsekvenser ................................................................ 48
    8.1 Gällande svenska regler och förslagets effekt på  
      dessa................................................................................. 48
    8.2 Förslagens syfte och alternativa lösningar........................ 50
    8.3 Kostnader och andra konsekvenser .................................. 50
  9 Författningskommentar................................................................... 52
    9.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser  
      till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala  
      motparter och transaktionsregister ................................... 52
    9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om  
      värdepappersmarknaden................................................... 58
    9.3 Förslaget till lag om ändring offentlighets- och  
      sekretesslagen (2009:400) ................................................ 59
  Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr  
      648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och  
      transaktionsregister ............................................................... 60
  Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian OTC-derivat,  
      centrala motparter och transaktionsregister ........................ 119
  Bilaga 3 Promemorians lagförslag .................................................... 120
  Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna.................................... 129
  Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag............................................... 130
  Bilaga 6 Lagrådets yttrande .............................................................. 139
  Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari  
      2013 ..................................................................................... 140
  Rättsdatablad......................................................................................... 141

4

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2012/13:72

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,

2.lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

5

Prop. 2012/13:72 2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC- derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 648/2012.

Behörig myndighet

2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 648/2012.

2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

Särskild avgift

1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att

1.inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4),

2.inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till transaktionsregister (artikel 9),

3.inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller

4.inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11).

Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Särskild avgift tillfaller staten.

1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

6

2 § En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom Prop. 2012/13:72 två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om

att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen.

3 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl, får en särskild avgift efterges helt eller delvis.

4 § En särskild avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

5 § Om den särskilda avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

6 § Ett beslut om särskild avgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §.

7 § En särskild avgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften vann laga kraft.

3 kap. Transaktionsregister

Handräckning

1 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats enligt artikel 63 i förordning (EU) nr 648/2012 ska kunna genomföras.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Verkställighet

2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt artikel 68 i förordning (EU) nr 648/2012.

Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

Tillsyn

1 § För tillsynen över att förordning (EU) nr 648/2012 följs får Finansinspektionen förelägga

1.ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar, eller annat, och

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig

till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. 7

Prop. 2012/13:72 Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

2 § Finansinspektionen får också förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande.

3 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Avgifter till Finansinspektionen

4 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordning (EU) nr 648/2012.

För Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska institut som står under inspektionens tillsyn betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

Överklagande

5 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag och enligt förordning (EU) nr 648/2012 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

6 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av förordning (EU) nr 648/2012.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2.Särskild avgift får tas ut endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

8

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) Prop. 2012/13:72
  om värdepappersmarknaden  

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 20 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 och 5 §§, 20 kap. 3 § samt rubriken närmast före 20 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om värdepappersmarknaden.

I 2–11 kap. finns särskilda bestämmelser om värdepappersrörelse, i 12–18 kap. om börsverksamhet m.m. och i 19–21 kap. om clearingverksamhet. I 22–26 kap. finns vissa gemensamma bestämmelser.

För sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b gäller endast följande bestämmelser i denna lag:

–1 kap. 11 och 12–14 §§ om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och ansvar,

–23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket samt 7, 11, 12 och 14 §§ om tillsyn,

–25 kap. 1, 2, 6, 8–11, 17 samt 25–29 §§ om ingripanden, och

–26 kap. 1 § om överklagande. Ytterligare bestämmelser om

sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC- derivat, centrala motparter och transaktionsregister1 och lagen (2013:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

5 §2

I denna lag betyder

1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepap-

1EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

2Senaste lydelse 2012:197.

9

Prop. 2012/13:72 persföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

a)marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b)ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

c)placera finansiella instrument, eller

d)tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

5. clearingorganisation: ett före- 5. clearingorganisation: ett före-
tag som har fått tillstånd enligt tag som har fått tillstånd enligt
19 kap. att driva clearingverk- 19 kap. eller förordning (EU) nr
samhet,       648/2012 att driva clearingverk-
        samhet,

6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk

eller utländsk valuta,  
b) genom att träda in som part b) träda in som motpart till både
eller som garant ta över ansvaret köpare och säljare av finansiella
för att förpliktelserna fullgörs, instrument, eller

eller

c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

7.direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv

85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

8.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9.emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

3EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

4EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

10

11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr Prop. 2012/13:72 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,

12.handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13.hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

14.investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15.kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

16.koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

17.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

18.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19.professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,

20.reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

21.sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,

22.sidoverksamheter:

a)för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

b)för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c)för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse,

24.systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

25.utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287).

11

Prop. 2012/13:72 26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

27.värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

28.värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

29.öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är

upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU7.

20 kap.

Krav på säkerhet m.m.

En clearingorganisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktelser skall se till att det vid clearingverksamheten ställs betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. Vid annan clearingverksamhet skall clearingorganisationen se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

En säkerhet skall anses betryggande, om det kan antas att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver skjutas till.

Krav på säkerhet

3 §

En clearingorganisation ska se till att parterna ställer säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2.En clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen upphöra med verksamheten.

6EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109).

7EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

12

2.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och Prop. 2012/13:72
  sekretesslagen (2009:400)  
Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen  
(2009:400) ska ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

30 kap.

6 §1

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

1.lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2.lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

3.lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

4.lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5.lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument,

6. lagen (2006:451) om offent- 6. lagen (2006:451) om offent-
liga uppköpserbjudanden på aktie- liga uppköpserbjudanden på aktie-
marknaden, eller marknaden,
7. lagen (2012:735) med komp- 7. lagen (2012:735) med komp-
letterande bestämmelser till EU:s letterande bestämmelser till EU:s
blankningsförordning. blankningsförordning, eller
  8. lagen (2013:000) med komp-
  letterande bestämmelser till EU:s
  förordning om OTC-derivat, cen-
  trala motparter och transaktions-
  register.

Om en uppgift som avses i första stycket rör den uppgiftsskyldige, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

1 Senaste lydelse 2012:736.

13

Prop. 2012/13:72 3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 4 juli 2012 förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Förordningen finns i bilaga 1. Förordningen trädde i kraft den 16 augusti 2012.

En faktapromemoria om förslaget överlämnades till riksdagen i oktober 2010 (2010/11:FPM6).

I promemorian OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (Ds 2012:39) föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. I promemorian föreslås också ändringar i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2012/3270). I denna proposition behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 31 januari 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några redaktionella ändringar i lagtexten.

14

4 EU-förordning om OTC-derivat, centrala Prop. 2012/13:72
  motparter och transaktionsregister

4.1Bakgrund

OTC-derivat är derivatkontrakt som handlas bilateralt mellan köpare och säljare vid sidan av reglerade marknader eller andra handelsplatser, vilket innebär att information om deras villkor och innehåll vanligtvis endast är tillgänglig för avtalsparterna. Bristande insyn i handeln med OTC-derivat och förekomsten av stora motpartsrisker som inte hade åtgärdats genom tillräckliga säkerheter, i kombination med en påtaglig koncentration av risker, anses ha bidragit till att förstärka finanskrisen och dess förlopp under hösten 2008. Europeiska kommissionen inledde därför under hösten 2008 ett arbete för att åtgärda de identifierade bristerna, i första skedet avseende handeln med kreditderivat. Detta arbete har sedan utsträckts till att omfatta all handel med derivatkontrakt. Kommissionen har rapporterat resultatet av sitt arbete i form av meddelanden den 3 juli och den 20 oktober 2009.

Europeiska rådet begärde den 19 juni 2009 åtgärder bl.a. för att förbättra säkerheten i handeln med OTC-derivat. Ekofinrådet gjorde motsvarande uttalanden den 20 oktober och 2 december 2009. Vid toppmötet i Pittsburgh den 26 september 2009 enades G20 om att alla standardiserade OTC-derivat bör handlas på reglerade marknader eller, i tillämpliga fall, elektroniska handelsplattformar och clearas via centrala motparter senast i slutet av 2012 samt att uppgifter om handeln med alla OTC-derivat bör rapporteras till transaktionsregister.

Efter samråd med branschen och medlemsstaterna, bl.a. genom två offentliga konsultationer somrarna 2009 och 2010, lade kommissionen fram ett förslag till förordning den 15 september 2010. Förslaget har sedan varit föremål för förhandlingar i rådet och Europaparlamentet och har delvis ändrats i förhållande till kommissionens ursprungliga förslag. Europaparlamentet och rådet kom i mars 2012 överens om ett kompromissförslag. Förordningen utfärdades den 4 juli och trädde i kraft den 16 augusti 2012.

4.2EU-förordningens innehåll

4.2.1 Sammanfattning  
Det regelverk som den nya EU-förordningen om OTC-derivat, centrala  
motparter och transaktionsregister innehåller syftar till att öka  
transparensen på derivatmarknaden i syfte att identifiera och motverka  
motpartsriskerna på marknaden och därigenom säkerställa finansiell  
stabilitet. Förordningen innehåller krav på parterna vid handel med OTC-  
derivat samt regler om centrala motparter och transaktionsregister.  
Förordningen innebär ett krav på central clearing för alla standardiserade  
OTC-derivat. För OTC-derivat som inte clearas av central motpart ställs  
krav på ställande av säkerheter och effektiva processer för bekräftelser av 15
Prop. 2012/13:72 gjorda affärer och förlikning mellan parterna i händelse av oenighet.
  I syfte att öka transparensen införs krav på rapportering av genomförda
  transaktioner i OTC-derivat till transaktionsregister. Ett transaktions-
  register ska offentliggöra viss aggregerad information samt göra den
  information som bl.a. tillsynsmyndigheter och centralbanker behöver
  tillgänglig för dem. Tillsynen över transaktionsregistret ska utövas av
  Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma).
  Förordningen innehåller även regler om auktorisation och tillsyn av
  centrala motparter. Auktorisation och tillsyn av centrala motparter utförs
  av nationella behöriga myndigheter med inflytande av tillsynskollegier, i
  vilka ingår Esma och behöriga myndigheter i andra medlemsstater som
  bl.a. utövar tillsyn över de största clearingmedlemmarna.

4.2.2 Innehåll, tillämpningsområde och definitioner

Förordningen ska tillämpas på centrala motparter och deras clearingmedlemmar, finansiella motparter, icke-finansiella motparter i vissa angivna fall och transaktionsregister samt handelsplatser i vissa angivna fall.

Förordningen omfattar OTC-derivat som utgör finansiella instrument enligt direktivet om marknader för finansiella instrument1 (MiFID) (artikel 2.7 i förordningen). Kraven angående clearingskyldighet och rapportering till transaktionsregister gäller bl.a. för värdepappersbolag, kreditinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut, fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder. Icke-finansiella företag omfattas av kravet på clearingskyldighet i den utsträckning som deras handel med OTC-derivat överskrider vissa tröskelvärden.

Förordningen innehåller regler om överenskommelser om samverkande system mellan centrala motparter. Dessa regler gäller dock inte derivatkontrakt utan endast överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som de definieras i MiFID.

4.2.3 Clearing, rapportering och riskbegränsning av OTC-derivat

Överenskommelsen i G20 i september 2009 innebär att alla standardiserade OTC-derivat ska bli föremål för central clearing. Uttrycket standardiserade har sedermera kommit att avse OTC-derivat tillhörande en särskild kategori av OTC-derivat som förklarats vara lämpade för central clearing.

Esma ska upprätta och föra ett register över de kategorier av OTC- derivat som är föremål för clearingskyldighet (artikel 6). Finansiella företag ska cleara samtliga OTC-derivat tillhörande en kategori OTC- derivat som av Esma förklarats vara föremål för clearingskyldighet via en central motpart (artikel 4).

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv

93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039).

16

Icke-finansiella företag som handlar med OTC-derivat ska – om före- Prop. 2012/13:72 tagets positioner överskrider ett tröskelvärde för clearingskyldighet –

underrätta Esma och den behöriga myndigheten. Om genomsnittspositionen överskrider den fastställda tröskeln under 30 arbetsdagar, ska företaget också cleara alla relevanta framtida OTC-kontrakt inom fyra månader från det att företaget började omfattas av clearingkravet (artikel 10).

Vid beräkning av huruvida ett icke-finansiellt företag innehar derivatpositioner som överstiger tröskelvärdet för clearingskyldighet undantas derivatpositioner som företaget har ingått i syfte att minska risker som är direkt hänförliga till bolagets kommersiella verksamhet eller till verksamhet som avser finansförvaltning i företaget eller inom den företagsgrupp i vilken företaget ingår.

För OTC-derivat som inte clearas av en central motpart ställs krav på bl.a. ställande av säkerheter och på effektiva processer för bekräftelser av gjorda affärer och förlikning mellan parterna i händelse av oenighet (artikel 11).

Motparter och centrala motparter ska rapportera in uppgifter om derivatkontrakt som de har ingått och alla ändringar eller avslut till ett transaktionsregister (artikel 9). Rapporteringsskyldigheten kan delegeras vilket bl.a. innebär att icke-finansiella företag kan överlämna rapporteringen till ett finansiellt företag som utgör motpart i en viss derivattransaktion.

En central motpart som auktoriserats för clearing av OTC-derivat av ett visst slag ska acceptera clearing av sådana derivatkontrakt utan diskriminering och oberoende av handelsplats (artikel 7). En handelsplats ska i sin tur på begäran av en central motpart bistå med transaktionsuppgifter på ett icke-diskriminerande och öppet sätt till alla centrala motparter som blivit auktoriserade att cleara OTC-derivat som handlas på dessa handelsplatser (artikel 8).

Medlemsstaterna är skyldiga att fastställa regler om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om clearing- och rapporteringsskyldighet och riskbegränsande åtgärder beträffande OTC-derivat (artikel 12). Sanktionerna ska åtminstone innebära administrativa avgifter.

4.2.4Centrala motparter

Ansvaret för auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska åligga den behöriga myndigheten i den medlemsstat där en central motpart är etablerad. Även ett tillsynskollegium ska ha inflytande i auktorisationsprocessen. I tillsynskollegiet ingår Esma, behöriga myndigheter i andra medlemsstater som utövar tillsyn över bl.a. de största clearingmedlemmarna hos den centrala motparten samt berörda centralbanker. Om samtliga medlemmar i tillsynskollegiet är eniga om att auktorisation inte bör beviljas, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad inte bevilja auktorisation (artikel 17.4). Om ett gemensamt yttrande inte kan uppnås genom överenskommelse och om en majoritet bestående av två tredjedelar av medlemmarna i tillsynskollegiet motsätter sig att auktorisation meddelas, får den behöriga myndigheten hänskjuta frågan till Esma för avgörande. I sådana

17

Prop. 2012/13:72 fall ska den behöriga myndigheten meddela beslut i enlighet med Emas
  beslut.
  Auktorisationen ska gälla inom hela EU (artikel 14.2). I auktorisa-
  tionen ska det anges vilka tjänster och verksamheter som den centrala
  motparten är auktoriserad för samt vilka klasser av finansiella instrument
  som omfattas av auktorisationen.
  Kraven på en central motpart avser bl.a. organisation, uppföranderegler
  och finansiella resurser.
  De organisatoriska kraven utgörs av bl.a. krav på styrelsens samman-
  sättning (minst två tredjedelar, och inte färre än två, av ledamöterna ska
  vara oberoende), krav på en separat riskkommitté som ska rapportera
  direkt till styrelsen, krav beträffande ägare med kvalificerade innehav,
  arrangemang för att hantera intressekonflikter och krav som säkerställer
  att en central motpart kan fullgöra sina åtaganden även i en krissituation.
  Uppförandereglerna innebär bl.a. att en central motpart ska verka i
  clearingmedlemmarnas och deras kunders intressen. Det ställs villkor för
  deltagande i clearing som clearingmedlem och separata krav på
  separation av positioner och tillgångar på ett sådant sätt att kundernas
  tillgångar skyddas i händelse av clearingmedlemmens obestånd.
  Kraven på finansiella resurser utöver startkapital syftar till att
  säkerställa att verksamheten under alla omständigheter kan avvecklas på
  ett ordnat sätt. De tillkommande finansiella resurserna avser s.k. margi-
  nalsäkerheter som syftar till att begränsa motpartsrisker, en obestånds-
  fond som begränsar motpartsriskerna ytterligare och tillräckliga finan-
  siella resurser som tillsammans med obeståndsfonden säkerställer att en
  central motpart under alla omständigheter kan motstå samtidiga fallisse-
  mang för de två största clearingmedlemmarna (i termer av ackumulerade
  positioner).
  En central motpart ska säkerställa att den, i händelse av en clearing-
  medlems obestånd, har rätt att likvidera medlemmens egna positioner
  och att överföra eller likvidera positioner som tillhör medlemmens
  kunder.
  Modeller och parametrar som en central motpart utnyttjar för att be-
  stämma marginalkrav och andra krav som rör riskhantering ska regel-
  bundet utsättas för stresstester och verifieras mot historiska data.
  En central motpart ska informera den behöriga myndigheten och Esma
  och ha fått tillstånd innan modeller och parametrar ändras.
  Centrala motparter i tredjeland kan godkännas att tillhandahålla
  clearingtjänster inom EU under vissa förutsättningar, bl.a. att kommis-
  sionen har fattat ett beslut om likvärdighet angående landets reglering
  och tillsyn och att Esma har upprättat ett ramverk för samarbete gällande
  utbyte av information och koordinerad tillsyn (artikel 25). Ett sådant
  godkännande av centrala motparter i tredjeland ges av Esma.
  Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska svara för att
  uppgifterna enligt förordningen utförs när det gäller auktorisation och
  tillsyn av centrala motparter som är etablerade på deras territorium
  (artikel 22.1). Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
  har tillräckliga tillsyns- och utredningsbefogenheter för att fullgöra sina
  uppdrag samt att lämpliga administrativa åtgärder, i enlighet med
  nationell lagstiftning, kan vidtas eller införas mot ansvariga fysiska eller
18 juridiska personer, om förordningens bestämmelser inte efterlevs (arti-

kel 22.2 och 22.3). Dessa åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga Prop. 2012/13:72 och avskräckande.

4.2.5Överenskommelser om samverkande system

En central motpart får ingå en överenskommelse med en annan central motpart om att deras system ska samverka (artikel 51). En central motpart får neka till eller begränsa sådan samverkan enbart med hänvisning till behovet av att hantera de risker som en samverkansöverenskommelse kan innebära. Överenskommelser om samverkan ska godkännas enligt samma förfarande som gäller vid auktorisation som central motpart. Som villkor för godkännande gäller särskilda krav på riskhantering som bl.a. har till syfte att en central motpart ska stå emot konsekvenserna av om en annan central motpart som är sammanlänkad genom en överenskommelse om samverkande system är på obestånd.

Kommissionen ska årligen ta fram en rapport som innehåller en utvärdering av potentiella systemrisker och ökade kostnader till följd av överenskommelser om samverkande system.

4.2.6Transaktionsregister

Enligt förordningen ska parterna och den centrala motparten rapportera ingångna derivatkontrakt till ett transaktionsregister (se artikel 9). Ett transaktionsregister ska vara en i EU etablerad juridisk person som uppfyller förordningens krav. Esma ska registrera och utöva tillsyn över transaktionsregister i samråd med behöriga myndigheter (jfr artikel 55.1 och artikel 71.2). Esma har befogenhet att – efter hörande av berörda parter (artikel 67) – besluta om avgifter och viten (artiklarna 65 och 66). Sådana beslut kan överprövas av EU-domstolen (artikel 69). Esma får för fullgörande av sitt uppdrag kräva in information, göra allmänna utredningar och inspektioner.

Ett transaktionsregister i tredjeland får godkännas av Esma under förutsättning att (1) EU har ingått en internationell överenskommelse med landet i fråga gällande ömsesidig tillgång till och utbyte av information, (2) kommissionen har fattat beslut om att regelverket och tillsynen i landet är likvärdiga med regelverket och tillsynen i EU samt

(3) det finns arrangemang mellan Esma och relevanta behöriga myndigheter i det tredjelandet som minst omfattar utbyte av information och koordination av tillsynen (artikel 77).

Kraven på transaktionsregister gäller bl.a. verksamhetens tillförlitlighet samt informationens tillgänglighet och kvalitet. Informationen ska göras tillgänglig för bl.a. Esma, behöriga myndigheter och centralbanker. Information i aggregerad form ska offentliggöras. Ett transaktionsregister ska offentliggöra totala positioner per klass av derivat i de kontrakt som inrapporterats (artikel 81).

Till dess att ett beslut om registrering eller godkännande av ett transaktionsregister enligt förordningen har fattats ska nationella regler om auktorisation, registrering och godkännande av transaktionsregister fortsätta att gälla och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där

19

Prop. 2012/13:72 transaktionsregistret är etablerat fortsätta att utöva tillsynen över detta (artikel 89.7).

4.3Det fortsatta arbetet inom EU

Medlemsstaterna ska senast den 17 februari 2013 underrätta kommissionen om de bestämmelser om sanktioner som gäller vid överträdelser av förordningen i enlighet med artikel 12.

Kommissionen ska senast den 17 augusti 2015 göra en allmän utvärdering av förordningen (artikel 85.1). En rapport ska läggas fram till Europaparlamentet och rådet, eventuellt åtföljd av lämpliga förslag. Kommissionen ska exempelvis i samordning med Esma och relevanta sektorsmyndigheter bedöma vilken systemvikt icke-finansiella företags transaktioner med OTC-derivat har och i synnerhet vilken effekt förordningen får på icke-finansiella företags användning av OTC-derivat.

Kommissionen ska också senast den 17 augusti 2014, efter samråd med Esma och den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (European Insurance and Occupational Pension Authority, Eiopa), göra en utvärdering av de åtgärder som vidtagits av de centrala motparterna i syfte att ta fram tekniska lösningar för pensionsförvaltares ställande av tilläggssäkerheter (artikel 85.2).

Esma ska, senast den 30 september 2014, överlämna rapporter till kommissionen i flera frågor som rör tillämpningen av förordningen.

Esma ska ta fram en årlig sammanställning till Europaparlamentet, rådet och kommissionen över de sanktioner som meddelats av behöriga myndigheter.

20

5 Kompletteringar till EU-förordningen Prop. 2012/13:72

5.1En ny lag

Regeringens förslag: En ny lag med de bestämmelser som är nödvändiga till följd av EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister införs.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: En EU-förordning är direkt tillämplig

i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister i svensk rätt får Sverige därför inte vidta. Som redogjorts för i avsnitt 4 förutsätter förordningen dock att vissa nationella regler införs. Det krävs att varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska svara för att uppgifterna enligt förordningen utförs. Vidare fordras att denna myndighet ges de befogenheter som den enligt förordningen ska ha, samt att medlemsstaterna inför sanktioner mot överträdelser av reglerna i förordningen.

Mot bakgrund härav föreslås att en ny lag med de bestämmelser som är nödvändiga till följd av EU-förordningen införs.

I lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns regler om clearingorganisationer som agerar central motpart. De bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som reglerar den behöriga myndighetens befogenheter vid fullgörandet av sina uppgifter samt den behöriga myndighetens möjligheter att påföra sanktioner gentemot clearingorganisationer som agerar central motpart, ska kvarstå. Se avsnitt 5.7.

5.2Behörig myndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.

Finansinspektionen har efterfrågat att inspektionen utses till behörig myndighet genom en förordning för det fall de tekniska standarder som avses i EU-förordningen skulle träda i kraft före den förslagna lagen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10.5 i förordningen ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet som ska utöva tillsyn över att icke-finansiella företag följer reglerna i förordningen.

Enligt artikel 22 i förordningen ska varje medlemsstat även utse en behörig myndighet som ska utföra uppgifterna enligt förordningen när det gäller auktorisation och tillsyn av centrala motparter.

21

Prop. 2012/13:72 Enligt förordningen ska Esma ansvara för tillsynen och registreringen av transaktionsregister men även de behöriga myndigheterna ska ha vissa befogenheter när det gäller tillsynen över transaktionsregister.

Förordningen riktar sig till såväl finansiella företag som ickefinansiella företag under vissa i förordningen givna förutsättningar. Finansiella företag står under tillsyn av Finansinspektionen enligt flera olika lagar, bl.a. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

I Sverige ansvarar Finansinspektionen för tillsynen över företagen på finansmarknaden och ska enligt förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen arbeta bl.a. för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och följa och analysera utvecklingen inom sitt ansvarsområde. Finansinspektionen har kunnig personal med god insyn i finansmarknaden. Finansinspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter. Finansinspektionen har även utsetts till behörig myndighet enligt flera tidigare EU-rättsakter på det finansiella området.

Clearingorganisationer som bedriver clearingverksamhet som består i att agera central motpart står enligt gällande rätt under Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om värdepappersmarknaden.

Mot bakgrund av det anförda görs bedömningen att Finansinspektionen är den lämpligaste myndigheten att hantera tillämpning och övervakningen även avseende övriga regler i förordningen.

Regeringen har genom en ändring i förordningen med instruktion för Finansinspektionen tills vidare utsett inspektionen till behörig myndighet enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (SFS 2012:739). Detta var nödvändigt eftersom EU- förordningen trädde i kraft redan under 2012. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, att det i den föreslagna nya lagen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet.

Genom att Finansinspektionen utses som behörig myndighet får inspektionen de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt på grund av förordningen. Detta följer av att förordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Därmed fordras inga lagstiftningsåtgärder från svensk sida i dessa delar. Däremot krävs enligt förordningen att den behöriga myndigheten genom nationella lagstiftningsåtgärder ges vissa befogenheter för att kunna fullgöra efterlevnaden av förordningens bestämmelser. Dessa lagstiftningsåtgärder behandlas i avsnitten 5.3 och 5.4.

5.3 Finansinspektionens befogenheter

5.3.1 Förordningens krav

  Förordningen saknar bestämmelser om de befogenheter de nationella
  behöriga myndigheterna ska ha vid tillsynen över att bestämmelserna om
  clearing- och rapporteringsskyldighet samt riskbegränsande åtgärder
  följs. Enligt artikel 12 i förordningen ställs enbart krav på att det ska
22 finnas sanktioner vid överträdelser av dessa bestämmelser.
 

Enligt artikel 22.2 i förordningen ska varje medlemsstat se till att den Prop. 2012/13:72 behöriga myndigheten har tillräckliga tillsyns- och utredningsbefogen-

heter för att fullgöra sitt uppdrag när det gäller auktorisation och tillsyn över centrala motparter som är etablerade på deras territorium.

5.3.2Överväganden

Regeringens förslag: För tillsynen över att EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister följs får Finansinspektionen förelägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör. Föreläggandet får dock inte strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionen får också förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-förordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.  
I promemorians förslag fanns det inte någon möjlighet för Finansinspek-  
tionen att förelägga den som åsidosatt sina skyldigheter enligt  
förordningen att vidta rättelse eller att förena ett föreläggande med vite.  
Remissinstanserna: Finansinspektionen och Sveriges riksbank anser  
att ett företag eller någon annan som inte följer en begäran om att till-  
handahålla uppgifter eller handlingar ska kunna föreläggas vid vite att  
vidta rättelse. Riksbanken förutsätter att uppgiftsskyldigheten inte om-  
fattar Riksbanken. FAR anser att även revisorer uttryckligen bör undantas  
från uppgiftsskyldigheten när uppgiftslämnandet skulle strida mot den  
lagstadgade tystnadsplikten för revisorer.  
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt följer Finans-  
inspektionens befogenheter av de olika lagar som reglerar den berörda  
verksamheten, t.ex. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen  
(1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen (2004:46)  
om investeringsfonder. Utgångspunkten för Finansinspektionens befo-  
genheter för tillsyn avseende bestämmelserna i EU-förordningen bör vara  
att de ska ligga i linje med det som sedan tidigare gäller i jämförbar  
lagstiftning, under förutsättning att detta är förenligt med förordningen  
och särskilda skäl inte talar emot det. I syfte att utöva tillsyn över såväl  
finansiella företag som icke-finansiella företag enligt bestämmelserna i  
förordningen om clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet, riskbegrän-  
sande åtgärder och centrala motparter bör möjligheten att förelägga  
företag eller annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat,  
och att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska ställa in  
sig till förhör utgöra tillräckliga befogenheter för Finansinspektionen.  
Finansinspektionen och Riksbanken efterfrågar en möjlighet för  
inspektionen att förelägga den som inte följer en begäran om att till-  
handahålla uppgifter eller annat eller att inställa sig till förhör att göra  
rättelse och att ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite. Detta 23
 

Prop. 2012/13:72 är en möjlighet som Finansinspektionen har enligt flera lagar på värdepappersmarknadsområdet (se t.ex. 6 kap. 1 a och 3 §§ lagen om handel med finansiella instrument samt 23 kap. 3 § och 25 kap. 29 § lagen om värdepappersmarknaden). Regeringen instämmer i synpunkterna från Finansinspektionen och Riksbanken att inspektionen bör få möjlighet att även förena en begäran enligt den föreslagna nya lagen med vite.

Enligt 4 och 5 §§ lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning har Finansinspektionen möjlighet att förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt den EU- förordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Regeringen anser att Finansinspektionen bör ha motsvarande möjlighet även enligt den föreslagna nya lagen.

Finansinspektionens tillsynsbefogenheter bör framgå direkt av den nya lagen. I likhet med vad som anges i bl.a. 23 kap. 3 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden bör det anges att ett föreläggande inte får strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Advokater som avkrävs uppgifter kan alltså underlåta att lämna sådana, om det skulle kunna medföra straffrättsligt ansvar för brott mot tystnadsplikt. FAR anser att även revisorer uttryckligen bör undantas från uppgiftsskyldighet när uppgiftslämnande skulle strida mot den lagstadgade tystnadsplikten för revisorer. Bestämmelsen, som har sin motsvarighet i ett antal lagar på bl.a. det finansiella området, är inte avsedd att tolkas motsatsvis, dvs. den utesluter inte att även andra tystnadsplikter kan upprätthållas (jfr prop. 2011/12:175 s. 19 f.). Mot bakgrund av det anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att införa ett uttryckligt undantag även för revisorer.

Det bör också i detta sammanhang påpekas att skyldigheten att inställa sig till förhör inte innebär någon skyldighet att yttra sig vid förhöret, oavsett tystnadsplikt (prop. 2004/05:142 s. 117 f.).

Det faller sig naturligt att Riksbanken – som är en myndighet under riksdagen – inte bör omfattas av en uppgiftsskyldighet gentemot Finansinspektionen vid dess tillsyn över att bestämmelserna i EU-förordningen följs. Regeringen instämmer därför i Riksbankens synpunkt rörande uppgiftsskyldigheten. I sammanhanget kan noteras att Riksbanken har en skyldighet enligt 4 kap. 3 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank att i viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet eller berör Finansinspektionens tillsynsverksamhet samråda med inspektionen samt vid ett sådant samråd lämna Finansinspektionen de uppgifter som behövs. Därtill kommer den skyldighet som följer för relevanta myndigheter av artikel 84 i EU-förordningen att utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen (se avsnitt 5.6.1).

24

5.4 Transaktionsregister Prop. 2012/13:72

5.4.1Medverkan av den behöriga myndigheten

Regeringens bedömning: Finansinspektionen får, direkt på grund av artikel 63.5 och 63.6 i EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, vidta de åtgärder som föreskrivs där avseende transaktionsregister. Förordningen föranleder inte några lagstiftningsåtgärder i denna del.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran

mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt förordningen svarar Esma för övervakning och tillsyn över transaktionsregister. Om Esma delegerar en utredningsuppgift eller utförandet av en platsundersökning till en behörig myndighet, så följer det av artikel 74 jämförd med artikel 63.6 i förordningen att den behöriga myndigheten har samma befogenheter som Esma i detta avseende. Av artikel 63.5 i förordningen följer även att om Esma begär bistånd av en behörig myndighet vid en platsundersökning har också de tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten de befogenheter som tillkommer Esma.

En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Esmas eller de nationella myndigheternas befogenheter kan således inte begränsas i svensk lag utöver vad som följer av förordningen. Det innebär att artikel 63.5 och 63.6 i här berörda delar inte föranleder några lagstiftningsåtgärder.

5.4.2Tillstånd vid inhämtande av uppgifter

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att Esma ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Esma begär in uppgifter av vissa juridiska personer.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran

mot den.

Skälen för regeringens bedömning: För att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt artikel 62 i förordningen får myndigheten begära information av vissa juridiska personer som anges i artikel 61.1 i förordningen, dvs. transaktionsregister, anknutna tredje parter och de tredje parter till vilka transaktionsregister gett i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller verksamhet. Enligt artikel 62.1 i förordningen får Esma även genomföra utredningar av dessa juridiska personer. Utredningen kan bl.a. omfatta inhämtande av kopior på handlingar och uppgifter om tele- och datatrafik samt intervjuer med fysiska eller juridiska personer. Om en begäran om inhämtande av uppgifter om tele- och datatrafik kräver tillstånd av en rättslig myndighet enligt nationell

25

Prop. 2012/13:72 rätt, ska Esma ansöka om ett sådant tillstånd (artikel 62.5). Esma får också ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte.

Det finns för närvarande ingen skyldighet för Finansinspektionen att begära tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Finansinspektionen begär in uppgifter om tele- och datatrafik. Detta gäller även för det fall Finansinspektionen begär in uppgifter från andra än de som står under Finansinspektionens tillsyn. Det finns därför inte skäl att föreskriva en annan ordning avseende Esma, som endast får begära uppgifter från en begränsad personkrets.

Esmas möjlighet att begära in uppgifter begränsas också av det skydd som föreskrivs i artikel 60 i förordningen för sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Information och handlingar som omfattas av rättsliga privilegier torde t.ex. innefatta information eller handlingar som är sekretessbelagda enligt lag eller som åtnjuter skydd enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. I den mån Esma ändå skulle komma att ta del av sådan information eller sådana handlingar får det förutsättas att informationen inte utnyttjas och att handlingarna återlämnas.

De aktuella reglerna i förordningen motsvarar reglerna om inhämtande av uppgifter om tele- och datatrafik i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut2. Mot bakgrund härav görs samma bedömning avseende reglerna i förordningen som beträffande reglerna om kreditvärderingsinstitut i förordningen om kreditvärderingsinstitut (se prop. 2011/12:40 s. 21 f.).

5.4.3Platsundersökningar

Regeringens förslag: Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning ska kunna genomföras.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på ett tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det sker en platsundersökning med eller utan handräckning av Kronofogdemyndigheten.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har ingen erinran mot dem. Sveriges advokatsamfund anser att det i förarbetena bör anges att advokatbyråer inte kan bli föremål för platsundersökningar i den mån det skulle innebära röjande av sådan information som omfattas av rättsligt skydd.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 63 i förordningen har Esma möjlighet att genomföra nödvändiga platsundersökningar hos de juridiska personer som anges i artikel 61.1 i

2 Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 145,

31.5.2011, s. 30, Celex 32011R0513).

26

förordningen. Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en platsundersökning ska därvid få tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör den berörda juridiska personen. De har även befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för undersökningen. Esma är inte skyldig att i förväg underrätta det berörda företaget om en förestående undersökning, eftersom det kan spoliera syftet med undersökningen.

De juridiska personer som anges i artikel 61.1 i förordningen är, enligt artikel 66, vid vite skyldiga att underkasta sig sådana undersökningar som Esma beordrat genom ett beslut. Innan Esma fattar ett beslut om att genomföra en platsundersökning, ska myndigheten samråda med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där platsundersökningen ska genomföras.

Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran aktivt bistå Esma. För det fall ett företag motsätter sig en platsundersökning som beslutats av Esma ska den behöriga myndigheten enligt artikel 63.7 i förordningen lämna nödvändigt bistånd för att undersökningen ska kunna genomföras och vid behov begära handräckning av en verkställande myndighet. Enligt artikel 63.8 i förordningen ska även, om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller lämna sådan handräckning som följer av artikel 63.7 i förordningen, den behöriga myndigheten ansöka om ett sådant tillstånd. Ansökan om ett sådant tillstånd får också göras i förebyggande syfte.

För att Sverige ska leva upp till sitt åliggande enligt artikel 63 i förordningen är det nödvändigt att införa en bestämmelse om att Finansinspektionen ska kunna begära handräckning av en verkställande myndighet för det fall någon motsätter sig en platsundersökning. Reglerna om platsundersökningar i förordningen motsvarar reglerna om platsundersökningar i artikel 23d i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Samma ordning som gäller för kreditvärderingsinstitut bör gälla för transaktionsregister. Kronofogdemyndigheten bör således, i likhet med det som gäller enligt 3 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, utses till den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökningar ska kunna genomföras.

Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gälla. Det innebär att utsökningsbalkens bestämmelser gäller i den mån de är tillämpliga. Kronofogdemyndigheten bör dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker eftersom Esma, enligt förordningen, ska kunna genomföra platsundersökningar utan att i förväg meddela detta till det berörda företaget. Kronofogdemyndigheten har med stöd av reglerna i utsökningsbalken befogenhet att vidta behövliga tvångsåtgärder och myndigheten kan också vid behov begära biträde av polismyndigheten, 2 kap. 17 § utsökningsbalken och 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981).

Frågan är om det ska införas krav på ett tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning. Av artikel 63.9 i

Prop. 2012/13:72

27

Prop. 2012/13:72 förordningen följer att en domstolsprövning i så fall ska avse äktheten i Esmas beslut samt användningen av tvångsåtgärder och att den inte får avse behovet av platsundersökning. Behovet av platsundersökning kan dock prövas av Europeiska unionens domstol enligt artikel 63.9. Med hänsyn till den begränsade prövning som kan ske i nationell domstol eller annan rättslig myndighet och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning framstår det inte som motiverat att införa krav på en nationell prövning i domstol eller vid annan rättslig myndighet.

Det finns i sammanhanget även skäl att peka på att Esmas möjlighet att begära platsundersökningar och därmed Finansinspektionens utrymme att begära handräckning är begränsad av det skydd som föreskrivs i artikel 60 i förordningen och som innebär att Esma inte får använda sig av några utredningsbefogenheter för att avkräva sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Av detta följer att några platsundersökningar inte får göras om detta skulle leda till röjandet av sådan information som omfattas av rättsligt skydd. Det kan t.ex. gälla platsundersökningar hos medieföretag. I dessa situationer gäller det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Som Sveriges advokatsamfund har påpekat innebär detta också att advokatbyråer inte kan bli föremål för platsundersökningar i den mån det skulle innebära röjande av sådan information som omfattas av advokaters tystnadsplikt.

5.4.4Verkställighet av Esmas beslut om avgifter och viten

Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten anges som ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt artikel 68 i EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

  Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
  Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.
  Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 68.4 i förordningen är
  beslut om avgifter och vite verkställbara. Verkställigheten ska följa
  nationella civilprocessrättsliga bestämmelser. Medlemsstaterna är enligt
  nämnda artikel skyldiga att utse en myndighet som ska pröva om ett
  beslut av Esma om avgift eller vite är äkta. Den prövning som ska göras
  enligt artikeln är mycket begränsad och en domstolsprövning framstår
  därför inte som befogad. Reglerna i artikel 68.4 i förordningen motsvarar
  reglerna i artikel 36d i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Detta
  talar för att samma ordning för förordningen bör gälla som för Esmas
  beslut enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut enligt 4 § lagen
  (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut (se prop. 2011/12:40 s. 24 f.).
  Kronofogdemyndigheten har även i flera andra fall ansetts vara den
  lämpligaste myndigheten för att ta ställning till om ett utländskt avgöran-
28 de kan verkställas här i landet, se t.ex. lagen (2009:1427) om erkännande

och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och lagen Prop. 2012/13:72 (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på

privaträttens område liksom de överväganden som görs i prop. 2010/11:43 om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. Vid Kronofogdemyndigheten finns således kompetens och viss vana vid likartade frågor. Kronofogdemyndigheten är också den myndighet som kommer att ansvara för den praktiska verkställigheten. Kronofogdemyndigheten bör därför utses till ansvarig myndighet även för äkthetskontroll enligt artikel 68.4 i förordningen.

Esmas beslut om avgifter eller viten ska anses som en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Tillämpningen av bestämmelsen föreslås följa de regler som gäller för verkställighet av en svensk dom som har vunnit laga kraft. Förordningens regler om verkställighet ska ha företräde i förhållande till utsökningsbalken, vilket får betydelse när det gäller uppskjuten verkställighet (jfr artikel 68.4).

5.5Särskild avgift

5.5.1Förordningens krav

Enligt artikel 12.1 i förordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om clearingskyldighet för OTC-derivat, rapporteringsskyldighet för derivatkontrakt och riskbegränsande åtgärder beträffande OTC-derivat som inte clearas av en central motpart. Medlemsstaterna ska vidare vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa bestämmelser genomförs. Sanktionerna i fråga ska åtminstone innebära administrativa avgifter samt vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Av artikel 12.2 i förordningen framgår det att behöriga myndigheter som är ansvariga för tillsynen över finansiella företag och icke-finansiella företag ska offentliggöra varje sanktion som har beslutats med anledning av överträdelser av reglerna i artiklarna 4, 5 och 7–11, såvida inte sådant offentliggörande skulle äventyra den finansiella marknaden eller orsaka oproportionerlig skada för de inblandade parterna. Offentliggörandet av en sanktion får enligt förordningen inte heller innebära att personuppgifter offentliggörs. Senast sex månader efter att förordningen har trätt i kraft ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om vilka sanktionsbestämmelser som införts (artikel 12.2).

5.5.2Överväganden

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta om att ta ut en särskild avgift av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förord- ningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister när det gäller clearing eller rapportering av derivatkontrakt eller införande av riskbegränsande åtgärder.

Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst

50 miljoner kronor. Avgiften ska tillfalla staten. Om överträdelsen är

29

Prop. 2012/13:72 ringa eller ursäktlig eller om det annars finns särskilda skäl, får avgiften efterges helt eller delvis. En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen. En särskild avgift ska betalas inom 30 dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om särskild avgift inte betalas inom denna tid, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Verkställighet får ske enligt utsökningsbalken. Särskild avgift ska falla bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften vann laga kraft.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund påpekar att förslaget ger Finansinspektionen vidsträckta möjligheter att diskretionärt fastställa avgiftsnivåerna och förordar att de närmare förutsättningarna för bestämmande av den särskilda avgiften bör framgå av den nya lagen. Advokatsamfundet anser att den nya lagen också bör innehålla skälighets- och proportionalitetsrekvisit.

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för i avsnitt 4.2.3 innehåller förordningen krav på att medlemsstaterna antar regler om sanktioner vid överträdelser av reglerna om clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsande åtgärder (artikel 12). De sanktioner som Finansinspektionen kan tillgripa mot finansiella företag enligt gällande rätt följer av flera olika lagar, bl.a. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Förordningen riktar sig i den del som avser clearing, rapportering och riskbegränsande åtgärder, som tidigare berörts, inte enbart till finansiella företag utan även till icke-finansiella företag under vissa förutsättningar. Icke-finansiella företag omfattas även av viss befintlig lagstiftning på finansmarknadsområdet, t.ex. bestämmelser om prospekt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och bestämmelser om information som emittenter ska lämna enligt lagen om värdepappersmarknaden. Utgångspunkten för Finansinspektionens befogenheter beträffande såväl finansiella som icke-finansiella företag, som föranleds av förordningen, bör därför vara att de ska ligga i linje med vad som redan gäller enligt lagstiftning på finansmarknadsområdet. En förutsättning är att det är förenligt med förordningen och att särskilda skäl inte talar emot det.

En administrativ sanktion som blivit allt vanligare på finansmarknadsområdet är sanktionsavgifter som beslutas av Finansinspektionen. I 6 kap. 3 a § lagen om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om att en särskild avgift ska tas ut av den som bryter mot vissa angivna bestämmelser i den lagen. Liknande bestämmelser finns i andra lagar som reglerar Finansinspektionens övervakning av de finansiella marknaderna (se 20–24 §§ lagen [2000:1087] om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, 7 kap. 2 § lagen [2006:451] om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och 25 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden). Regleringen med en särskild avgift

som tas ut av regelöverträdare har ansetts tillgodose unionsrättsliga krav

30

på effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner (se prop. 2004/05:158 s. 142 f., prop. 2005/06:140 s. 140 ff. och prop. 2006/07:65 s. 226 ff.).

Överträdelser i form av att ett finansiellt eller icke-finansiellt företag underlåter att cleara OTC-derivat via en central motpart trots att clearingskyldighet föreligger eller rapportera derivatkontrakt till transaktionsregister förutsätts bli förhållandevis lätta att pröva i flertalet fall. Prövningen av huruvida företagen vidtagit nödvändiga riskbegränsande åtgärder vid handeln med OTC-derivat som inte clearats av central motpart har skett, kan ställa krav på att Finansinspektionen utför en mer omfattande prövning i varje enskilt fall. För samtliga överträdelser gäller dock att de typiskt sett äventyrar stabiliteten på den finansiella marknaden. Inspektionen bör därför ges möjlighet att besluta om en särskild avgift vid alla dessa överträdelser. I ett sanktionssystem som bygger på ett mer eller mindre strikt ansvar bör det emellertid finnas möjlighet till eftergift. Om en överträdelse bedöms som ringa eller ursäktlig, bör avgiften således kunna efterges. Det bör också finnas en möjlighet att helt eller delvis efterge avgiften i andra situationer (se prop. 2004/05:158 s. 142 och där gjorda hänvisningar).

Genom att lägga fast en vid ram för den särskilda avgiftens storlek ges utrymme för nyanserade bedömningar rörande avgiftens storlek i det enskilda fallet. Samtliga relevanta omständigheter bör vägas in vid bestämmandet av den särskilda avgiften. Med anledning av Advokatsamfundets önskemål om skälighets- och proportionalitetsrekvisit konstaterar regeringen att det följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer att en sanktionsavgift måste vara proportionell i förhållande till överträdelsen (se prop. 2011/12:175 s. 25). En proportionalitetsbedömning torde även innefatta en skälighetsprövning.

Vid prövningen av avgiftens storlek bör särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är i det enskilda fallet. Eftersom såväl finansiella som icke-finansiella företag omfattas av regleringen, kan de företag som omfattas ha varierande storlek. Finansinspektionen bör därför även kunna väga in företagens ekonomiska förhållanden i bedömningen, främst för att undvika att sanktionen drabbar företag oproportionerligt hårt. Om det gäller en försenad rapportering till transaktionsregister, bör t.ex. hur lång tid rapporteringen är försenad kunna beaktas. Det är även rimligt att i mildrande riktning beakta om den som överträtt en bestämmelse själv anmält detta och visat beslutsamhet att komma tillrätta med bristande rutiner som leder till överträdelser. Med tanke på att många fall av överträdelser kan vara av mindre allvarlig karaktär bör det lägsta belopp med vilket särskild avgift kan tas ut bestämmas till 5 000 kronor, vilket stämmer överens med regleringen på närliggande rättsområden.

Det högsta beloppet för den särskilda avgiften bör bestämmas så att den framstår som avskräckande även vid transaktioner som rör mycket stora värden. Finansinspektionen måste därför ha möjlighet att besluta om kraftfulla avgifter, vilket också fordras för att upprätthålla reglernas trovärdighet på marknaden. I flera av de lagar som rör Finansinspektionens tillsyn på finansmarknaden är den högsta sanktionsavgiften 50 miljoner kronor. Detta gäller t.ex. enligt 25 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden och enligt 15 kap. 8 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Mot bakgrund av att derivatkontrakt kan röra mycket stora

Prop. 2012/13:72

31

Prop. 2012/13:72 belopp och med hänsyn till syftet med förordningen – att begränsa risker-
  na med derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader samt
  att öka transparensen på derivatmarknaden – är 50 miljoner kronor ett
  lämpligt högsta belopp med vilket särskild avgift kan tas ut. Detta belopp
  får vidare anses väl tillgodose förordningens krav på att de sanktioner
  som beslutas av medlemsstaterna ska vara avskräckande, även för de
  aktörer på de finansiella marknaderna som förfogar över mycket stora
  ekonomiska resurser (jfr prop. 2006/07:115 s. 508).    
  För att skapa tydlighet bör i den nya lagen anges att en särskild avgift
  ska tas ut vid vissa i lagtexten preciserade överträdelser av förordningens
  bestämmelser. På så sätt står det klart för både företagen och Finans-
  inspektionen både vari en överträdelse kan bestå och vad som blir följden
  av den.            
  Artiklarna 7 och 8 i förordningen reglerar handelsplatsers tillträde till
  centrala motparter samt centrala motparters rätt att få tillgång till
  transaktionsuppgifter från handelsplatser. Bestämmelserna riktar sig
  således till centrala motparter och handelsplatser. Enligt 25 kap. 1 §
  lagen om värdepappersmarknaden ska Finansinspektionen ingripa mot
  värdepappersinstitut, börser och clearingorganisationer om de åsidosätter
  sina skyldigheter enligt den lagen, författningar som reglerar företagets
  verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller
  interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar
  företagets verksamhet. Bestämmelsen omfattar därmed även skyldigheter
  enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transak-
  tionsregister. För åsidosättande av skyldigheter enligt artiklarna 7 och 8 i
  förordningen följer därmed Finansinspektionens befogenheter att utöva
  tillsyn och meddela sanktioner av lagen om värdepappersmarknaden
  (25 kap. 1 §).          
  Det följer av 17 § förvaltningslagen (1986:223) att Finansinspektionen
  ska ge den person som inspektionen överväger att ta ut en särskild avgift
  av tillfälle att yttra sig i ärendet innan beslut meddelas. Enligt 6 kap.
  3 b § lagen om handel med finansiella instrument får beslut om att ta ut
  en särskild avgift bara meddelas om den som berörs har delgetts en
  upplysning om detta inom viss tid efter det att överträdelsen skett. På
  samma sätt bör en tidsfrist bestämmas i fråga om överträdelser av
  förordningens bestämmelser. Den tid som anges för de flesta fall av över-
  trädelser enligt 6 kap. 3 a § lagen om handel med finansiella instrument –
  två år – framstår som väl avvägd. Beslut om att ta ut en särskild avgift
  för en överträdelse av förordningens bestämmelser bör således få
  meddelas endast om Finansinspektionen inom två år från det att
  överträdelsen ägde rum har delgett den berörda personen en upplysning
  om att frågan om särskild avgift har tagits upp av inspektionen.    
  Beträffande verkställighet av särskild avgift bör motsvarande regler
  gälla som i fråga om verkställighet av särskild avgift enligt lagen om
  handel med finansiella instrument (6 kap. 3 d–3 e §§) och lagen om
  värdepappersmarknaden (25 kap. 25–28 §§). Särskild avgift ska således
  betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om
  den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
  Finansinspektionens beslut att påföra särskild avgift får då verkställas
  utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalats inom
32 denna tid. Om betalning inte sker inom föreskriven tid, ska

Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Särskild Prop. 2012/13:72 avgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har

skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften vann laga kraft. Denna bestämmelse ska förstås som att det är fråga om preskription. Eftersom bestämmelsen är utformad på samma sätt som i lagen om handel med finansiella instrument och i lagen om värdepappersmarknaden bör, för att undvika missförstånd beträffande övriga bestämmelser, någon annan formulering av lagtexten inte användas här. När det gäller beslutets karaktär av exekutionsurkund är avsikten att den föreslagna bestämmelsen, om att verkställighet får ske enligt utsökningsbalken om avgiften inte betalas i tid, ska klargöra just detta (jfr prop. 2006/07:115

s.645).

Kravet i artikel 12.2 att sanktioner ska offentliggöras föranleder inte

införandet av några särskilda regler i svensk lagstiftning.

5.6Samarbete med andra behöriga myndigheter

Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt artikel 23 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister en allmän skyldighet att samarbeta med varandra, Esma och vid behov med Europeiska centralbankssystemet (i det följande benämnt ECBS). Enligt artikel 24 i förordningen ska den centrala motpartens behöriga myndighet eller annan myndighet utan onödigt dröjsmål underrätta Esma, tillsynskollegiet, berörda ECBS-medlemmar och andra berörda myndigheter om krissituationer som berör en central motpart, inklusive utvecklingar på finansmarknader, som kan inverka negativt på marknadens likviditet och det finansiella systemets stabilitet i någon av de medlemsstater där den centrala motparten eller någon av dess clearingmedlemmar är etablerad.

5.6.1Utbyte av information

Regeringens bedömning: Det informationsutbyte som EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges riksbank efterfrågar att det klargörs med

stöd av vilka bestämmelser som Riksbanken och andra som kan beröras av förordningen får lämna information till svenska och utländska myndigheter och med stöd av vilka bestämmelser som Riksbanken m.fl. kan uppfylla den tystnadsplikt som följer av förordningen.

Skälen för regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna, Esma och andra relevanta myndigheter ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen (artikel 84.1). Behöriga myndigheter ska vidare lämna information till berörda ECBS-medlemmar om sådan information som är relevant för fullgörande av dessas uppdrag (artikel 84.3).

33

Prop. 2012/13:72 Esma ska underrätta och samråda med den behöriga myndigheten före
  registreringen av transaktionsregister (artikel 57.1). Esma och den behö-
  riga myndigheten ska utbyta all information som är nödvändig för
  registrering av transaktionsregistret samt för att kunna fullgöra sitt
  övervakningsuppdrag (artikel 57.2).
  Som huvudregel gäller tystnadsplikt och sekretess avseende informa-
  tion som utbyts mellan Esma, de behöriga myndigheterna och berörda
  centralbanker (artikel 83). Informationen får dock lämnas ut om det finns
  ett uttryckligt medgivande eller om så krävs med anledning av ett admi-
  nistrativt eller rättsligt förfarande.
  Av artikel 83 i förordningen följer tystnadsplikt för personer som på
  olika sätt är knutna till bl.a. den behöriga myndigheten. En motsvarande
  tystnadsplikt följer av 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
  (2009:400) (i det följande benämnd OSL). Enligt den bestämmelsen
  gäller ett förbud mot att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift både
  för myndigheten där uppgiften är sekretessbelagd och för personer som
  fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i
  myndighetens verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos
  myndigheten, tjänsteplikt eller annan liknande grund.
  Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till
  utländska myndigheter kan det inledningsvis konstateras att det kan
  komma att handla om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 30 kap.
  4 eller 6 § OSL. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretess-
  belagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL.
  Uppgift som är sekretessbelagd enligt OSL får enligt bestämmelsen inte
  lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra
  fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning
  eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk
  myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står
  klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till
  den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En
  föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller
  förordning (jfr prop. 1998/99:18 s. 41 och prop. 1999/2000:126 s. 160
  och 283). Bestämmelsen ger – som regeringen konstaterat i flera tidigare
  lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet – Finansinspektionen
  goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till
  behöriga utländska myndigheter (se bl.a. prop. 2011/12:40 s. 20, prop.
  2009/10:217 s. 27 f. och prop. 2006/07:5 s. 350).
  Beträffande Finansinspektionens möjligheter att hämta in information
  och bibehålla eventuell sekretess gäller följande. Enligt 30 kap. 7 § första
  stycket första meningen OSL gäller sekretess hos en statlig myndighet i
  verksamhet som avser bl.a. tillsyn, övervakning och kontroll på finans-
  marknadsområdet, i den utsträckning riksdagen har godkänt avtal om
  detta med en annan stat eller en mellanfolklig organisation, för sådan
  uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller person-
  liga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet
  avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlem-
  skap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som ut-
  färdas av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2006/07:110 s. 38 och 41 och
  RÅ 2007 ref. 45). Sekretess gäller därmed för information som Finans-
34 inspektionen tar emot och som inte får lämnas ut enligt förordningen.

Riksbanken har efterfrågat att det klargörs med stöd av vilka Prop. 2012/13:72 bestämmelser som bl.a. Riksbanken får lämna information till svenska

och utländska myndigheter och med stöd av vilka bestämmelser som Riksbanken m.fl. kan uppfylla den tystnadsplikt som följer av förordningen. Regeringen anser härvid att bedömningen ovan när det gäller möjligheten att lämna ut uppgifter samt hämta in uppgifter och bibehålla eventuell sekretess är giltig även beträffande andra myndigheter än Finansinspektionen i den mån de omfattas av kraven i förordningen.

Sammantaget görs den bedömningen att det informationsutbyte som förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

Vidare görs bedömningen att det inte behövs någon bestämmelse i den nya lagen som reglerar informationsutbytet med andra behöriga eller relevanta myndigheter och med Esma. Att Finansinspektionen har en förpliktelse att samarbeta med dem följer redan av förordningen. För att Finansinspektionens övervakning enligt den nya lagen ska få samma sekretesskydd som annan övervakning på finansmarknadsområdet krävs dock en ändring i 30 kap. 6 § OSL. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.

5.6.2Tillsynskollegium

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om inrättande av och samarbete inom tillsynskollegiet i EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister innebär inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländska organ.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att regeringen bör

lämna ett bemyndigande i en förordning för inspektionen att ingå internationella överenskommelser om att inrätta ett tillsynskollegium eller avge de yttranden som ges av kollegiet. Även Sveriges riksbank kommer att ingå i olika tillsynskollegier och Riksbanken efterfrågar en beskrivning av under vilka förutsättningar Riksbanken kan träffa sådana överenskommelser som förutsätts i förordningen.

Skälen för regeringens bedömning  
Inrättande av tillsynskollegium  
Enligt artikel 18 i förordningen ska den centrala motpartens behöriga  
myndighet inrätta, förvalta och leda ett tillsynskollegium som ska främja  
fullgörandet av vissa uppgifter avseende centrala motparter. Kollegiet  
ska bestå av Esma, behöriga myndigheter samt centralbanker (arti-  
kel 18.2).  
Kollegiet ska sörja för fyra huvuduppgifter men utan att det påverkar  
de behöriga myndigheternas befogenheter enligt förordningen (arti-  
kel 18.4). Kollegiets huvuduppgifter består i att utarbeta ett yttrande om  
huruvida auktorisation ska meddelas i enlighet med artikel 19, ansvara  
för visst informationsutbyte enligt artikel 84, samordna programmen för  
tillsynsgranskning samt fastställa förfaranden och beredskapsplaner för  
vissa krissituationer men kan utöver det självmant ta på sig uppgifter om 35
 

Prop. 2012/13:72 det finns en överenskommelse bland medlemmarna om det. Kollegiets inrättande och verksamhet ska baseras på en skriftlig överenskommelse mellan dess samtliga medlemmar (artikel 18.5). För att säkerställa att kollegierna fungerar på ett enhetligt och samstämmigt sätt i hela EU ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn (artikel 18.6).

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen är det regeringen som ingår internationella överenskommelser. Av 10 kap. 3 § regeringsformen följer att regeringen inte får ingå en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna bl.a. om överenskommelsen förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas. Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får regeringen uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Mycket talar för att beslutanderätt har överlåtits till EU i sådan grad att en tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. regeringsformen över huvud taget inte aktualiseras i detta fall. Under alla omständigheter bedöms de nu aktuella överenskommelserna vara sådana att de inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

I enlighet med Finansinspektionens önskemål om bemyndigande i en förordning har regeringen i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen gett inspektionen ett bemyndigande när det gäller sådana internationella överenskommelser som följer av EU-förord- ningen3.

Riksbanken efterfrågar en beskrivning av under vilka förutsättningar Riksbanken kan ingå sådana internationella överenskommelser som förutsätts i förordningen. Regeringen konstaterar härvid att om det blir aktuellt för Riksbanken att ingå en sådan internationell överenskommelse som avses i 10 kap. 1 § regeringsformen får Riksbanken i det enskilda fallet göra en hemställan hos regeringen om att få ingå överenskommelsen.

Gemensamt yttrande

Esma ska underlätta för kollegiet att nå ett gemensamt yttrande i enlighet med dess allmänna samordningsfunktion i artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/20104 (artikel 19.2).

Inom fyra månader efter mottagandet av en fullständig ansökan om auktorisation ska den behöriga myndigheten genomföra en riskbedömning av den centrala motparten och lämna en rapport om detta till kollegiet (artikel 19.1 i förordningen). Inom 30 kalenderdagar efter mottagandet och baserat på slutsatserna i den behöriga myndighetens rapport ska kollegiet nå fram till ett gemensamt yttrande i vilket det fastställs huruvida den ansökande centrala motparten uppfyller alla de krav som fastställs i förordningen. Om inget gemensamt yttrande kan nås inom 30 kalenderdagar, ska kollegiet anta ett majoritetsyttrande (artikel 19.1).

3Se SFS 2012:739, som trädde i kraft den 1 januari 2013.

4Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 133, 15.12.2010, s. 84, Celex 32010R1095).

36

Om samtliga medlemmar i kollegiet, med undantag för den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad, enas om att den centrala motparten inte bör beviljas auktorisation ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad inte bevilja auktorisation (artikel 17.4). Den behöriga myndigheten kan i ett sådant fall hänskjuta frågan till Esma för avgörande.

Om kollegiet har nått fram till att gemensamt yttrande med innebörd att den centrala motparten ska beviljas auktorisation men den behöriga myndigheten inte instämmer i yttrandet ska dess beslut innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från kollegiets yttrande (artikel 17.4).

För det fall två tredjedelar av medlemmarna i kollegiet motsätter sig att auktorisation beviljas får den behöriga myndigheten hänskjuta frågan till Esma för avgörande. I sådana fall ska den behöriga myndigheten skjuta upp sitt beslut om auktorisation och invänta Esmas beslut och sedan fatta sitt beslut i enlighet med Esmas beslut.

För det fall en central motpart vill utvidga sin verksamhet till tjänster som inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen ska ansökningsprocessen följa ovanstående förfarande och yttrande inhämtas från kollegiet (artikel 15.1).

Även en samverkansöverenskommelse mellan två centrala motparter ska godkännas av de behöriga myndigheterna genom samma förfarande som tillämpas vid ansökan om auktorisation (artikel 54).

En central motpart ska regelbundet se över sina modeller och parametrar för att beräkna sina marginalsäkerhetskrav, bidrag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra mekanismer för riskkontroll och de ska utsätta modellerna för stress- och utfallstester. Kollegiet ska lämna ett yttrande över de antagna modellerna och parametrarna (artikel 49).

Om samtliga medlemmar i kollegiet – med undantag för myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad – enas om ett gemensamt yttrande att den centrala motparten inte bör beviljas auktorisation, är det att betrakta som en internationell överenskommelse. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad ska i så fall inte bevilja auktorisation men kan välja att hänskjuta frågan till Esma för avgörande. Vare sig den internationella överenskommelsen eller Esmas beslut är dock direkt bindande för den centrala motparten utan det är först genom det nationella beslutet av den behöriga myndigheten som rättsverkningar för den centrala motparten uppkommer. Om yttrandet avser en central motpart med säte i Sverige, innebär överenskommelsen att Finansinspektionen åtar sig att fatta ett nationellt beslut vars innehåll motsvarar innehållet i överenskommelsen eller i Esmas beslut. Införlivandet av överenskommelsen eller beslutet sker när Finansinspektionen sedan fattar sitt nationella beslut. Den ordning för auktorisation av centrala motparter som gäller enligt förordningen innebär inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländskt organ. Finansinspektionens beslut är på vanligt sätt bindande för dem som det riktar sig till och får överklagas till domstol (jfr prop. 2005/06:45 s. 115 f. och bet. 2005/06:FiU22 s. 12 f.).

Om en domstol ändrar eller upphäver Finansinspektionens beslut påverkar detta inte utan vidare överenskommelsens eller beslutets innehåll

Prop. 2012/13:72

37

Prop. 2012/13:72 eller giltighet utan endast det överklagade beslutet. Eftersom överenskommelsen ska mynna ut i ett överklagbart beslut ligger det alltså i sakens natur att överenskommelsen utformas på ett sådant sätt att en domstols framtida ställningstagande kan beaktas (jfr prop. 2006/07:5 s. 337 f.).

Om kollegiet har nått fram till ett gemensamt yttrande med innebörd att den centrala motparten bör beviljas auktorisation, är den behöriga myndigheten inte skyldig att följa yttrandet. Den behöriga myndigheten blir således aldrig tvingad att auktorisera en central motpart om myndigheten gör bedömningen att förutsättningarna för auktorisation inte är uppfyllda även om kollegiet gjort bedömningen att de är det (artikel 17.4).

Om något gemensamt yttrande inte uppnås

För det fall medlemmarna i kollegiet inte kan enas om ett gemensamt yttrande inom 30 kalenderdagar efter mottagande av ansökan, ska kollegiet anta ett majoritetsyttrande inom samma tidsperiod (artikel 19.1 i förordningen). Om två tredjedelar av kollegiet har avgett ett negativt yttrande får den berörda behöriga myndigheten, med stöd av en majoritet om två tredjedelar av kollegiet, hänskjuta frågan till Esma för avgörande (artikel 17.4 i förordningen).

Esmas beslut är inte direkt bindande för den centrala motparten. Det är först genom Finansinspektionens nationella beslut som rättsverkningar för den centrala motparten uppkommer.

5.7Centrala motparter

  Regeringens förslag: Bestämmelserna om Finansinspektionens
  befogenheter för tillsyn över centrala motparter kvarstår oförändrade i
  lagen om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna om verksamhet
  som bedrivs av centrala motparter upphävs i de delar som regleras i
  EU-förordningen.    
  Regeringens bedömning: Finansinspektionen får inte upphäva
  auktorisationen för en central motpart på någon annan grund än någon
  av dem som anges i artikel 20 i EU-förordningen om OTC-derivat,
  centrala motparter och transaktionsregister.    
  Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak
  med regeringens. Promemorians förslag innehöll dock en något
  avvikande definition av clearingverksamhet i 1 kap. 5 § 6 b lagen
  (2007:528) om värdepappersmarknaden.    
  Remissinstanserna: Finansinspektionen invänder mot den bedömning
  som gjordes i promemorian beträffande artikel 20.1 i förordningen och
  anser att inspektionen kan upphäva en auktorisation för en central
  motpart på andra grunder än de som anges i den artikeln. Finansinspek-
  tionen anser att en annan tolkning av bestämmelsen kraftigt skulle
  begränsa inspektionens ingripandemöjligheter jämfört med vad som
  gäller för andra företag som står under inspektionens tillsyn. Nasdaq
  OMX Stockholm AB anser att endast central motpartsclearing av derivat-
38 kontrakt enligt definitionen i artikel 2.5 i förordningen omfattas av

förordningens tillämpningsområde och att det därför bör tydliggöras i lagen om värdepappersmarknaden att kraven i förordningen inte nödvändigtvis måste tillämpas på central motpartsclearing av andra instrument, dvs. instrument som inte omfattas av definitionen i artikel 2.5 i förordningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 22 i förordningen ska de behöriga myndigheterna svara för att uppgifterna enligt förordningen utförs när det gäller auktorisation och tillsyn över centrala motparter som är etablerade på deras territorium. Enligt artikel 22.3 i förordningen ska medlemsstaterna se till att lämpliga administrativa sanktioner, i enlighet med nationell lagstiftning, kan vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, om förordningens bestämmelser inte har följts. Dessa åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Förordningen reglerar inte vilka befogenheter de behöriga myndigheterna ska ha.

Av artikel 20.1 i förordningen följer att den behöriga myndigheten ska upphäva en central motparts auktorisation under vissa närmare angivna förutsättningar, t.ex. om den centrala motparten har erhållit auktorisation genom att lämna osanna uppgifter eller på något annat sätt använt otillbörliga metoder. Enligt artikel 20.5 i förordningen får upphävandet begränsas till viss tjänst, verksamhet eller klass av finansiellt instrument.

Finansinspektionens befogenheter för tillsyn över centrala motparter följer enligt gällande rätt av 23 kap. lagen om värdepappersmarknaden. Finansinspektionens befogenheter att ingripa följer enligt gällande rätt av 25 kap. samma lag.

Förordningen innebär en uttömmande näringsrättslig reglering av centrala motparter. I förordningen regleras dock inte vilka befogenheter som den behöriga myndigheten ska ha för sin tillsyn över centrala motparter. Något behov av att ändra Finansinspektionens befogenheter för tillsyn över centrala motparter föreligger således inte på grund av förordningen. Det har inte heller framkommit några andra skäl för att göra någon ändring i detta avseende. Bestämmelserna om Finansinspektionens befogenheter för tillsynen över centrala motparter bör därför kvarstå oförändrade i lagen om värdepappersmarknaden.

Med anledning av Nasdaq OMX Stockholm AB:s påpekande om att det bör klargöras i lagen om värdepappersmarknaden att kraven i förordningen inte måste tillämpas i förhållande till central motpartsclearing av andra finansiella instrument än derivatkontrakt konstaterar regeringen följande. I artikel 1.1 i förordningen anges att det i förordningen föreskrivs krav för clearing och bilateral riskhantering för (OTC)-derivat- kontrakt, rapporteringskrav för derivatkontrakt och enhetliga krav för centrala motparters och transaktionsregisters verksamhet. Bestämmelsen kan enligt regeringen inte förstås på annat sätt än att förordningen ska tillämpas på den verksamhet som bedrivs av centrala motparter oavsett om den avser sådana derivatkontrakt som anges i artikel 2.5 i förordningen eller andra slags finansiella instrument. Det anges även i artikel 1.3 i förordningen att reglerna i avdelning V i förordningen ska tillämpas endast på överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument, dvs. inte på derivatkontrakt. I avsnitt V finns regler om samverkansöverenskommelser mellan centrala motparter. Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att det står klart att reglerna om

Prop. 2012/13:72

39

Prop. 2012/13:72 centrala motparter i förordningen inte är tillämpliga enbart när det gäller central clearing av derivatkontrakt. Något klargörande avseende förordningens tillämpningsområde ska därmed inte föras in i lagen om värdepappersmarknaden.

Finansinspektionen har invänt mot promemorians bedömning avseende reglerna om återkallelse av auktorisation i artikel 20.1 i förordningen. Motsvarande regler om återkallelse av auktorisation i andra rättsakter på finansmarknadsområdet har tidigare varit föremål för tolkning, bl.a. i förarbetena till lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut (prop. 2009/10:217 s. 21 f.). Regeringen fann i det lagstiftningsärendet att artikel 20 i förordning (EG) 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut5, som motsvarar artikel 20 i förordningen, bör tolkas på så sätt att den behöriga myndigheten endast kan besluta om återkallelse av auktorisation på de grunder som anges i artikel 20 i den förordningen. Mot bakgrund härav konstaterar regeringen att det inte framkommit skäl som föranleder någon annan bedömning när det gäller reglerna om återkallelse av auktorisation i artikel 20 i den nu aktuella förordningen. Finansinspektionen får därmed upphäva auktorisationen för en central motpart enbart om någon av de förutsättningar som anges i artikel 20 i förordningen är uppfyllda och enligt det förfarande som anges i artikel 20.

I 25 kap. 4 och 5 §§ lagen om värdepappersmarknaden anges de grunder på vilka Finansinspektionen ska återkalla auktorisationen för en clearingorganisation. Eftersom upphävande av auktorisationen för en central motpart regleras uttömmande i förordningen, kan dessa bestämmelser inte gälla i det fallet.

5.8Avgifter till Finansinspektionen

Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar om auktorisation och anmälningar enligt EU-förord- ningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

För Finansinspektionens övervakning enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska institut som står under inspektionens tillsyn betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen ifrågasätter att kostnaderna för övervakningen ska betalas enbart av de finansiella företagen.

Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen kommer att få utökade arbetsuppgifter i och med att inspektionen utses som behörig myndighet enligt förordningen. Med nya arbetsuppgifter följer ökade kostnader, som kräver finansiering.

Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar.

5 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

40

De företag som står under tillsyn betalar avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för Finansinspektionens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen över respektive företagskategori. Dessa avgifter får inspektionen inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter som tas ut med stöd av förordning (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen får inspektionen behålla.

Den verksamhet som Finansinspektionen kommer att bedriva till följd av förordningen kommer att bestå dels i prövning av ansökningar och anmälningar, dels i övervakning och kontroll över att förordningens bestämmelser efterlevs. Ansökningar som ska prövas är sådana som rör beslut om auktorisation av centrala motparter och utvidgning av sådan enligt artiklarna 14 och 15 i förordningen. Anmälningar utgörs bl.a. av centrala motparters rapportering av förändringar avseende ledningen i företaget och fysiska och juridiska personers underrättelser om beslut om att förvärva, minska eller avyttra andelar i en central motpart (artikel 31 i förordningen). Dessa nya arbetsuppgifter är därför av det slaget att de delvis bör finansieras genom uttag av avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. Övrig finansiering ska ske inom befintliga ramar.

Som Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen har påpekat kommer Finansinspektionens tillsyn enligt lagen med kompletterande bestämmelser till förordningen inte enbart att avse institut som står under Finansinspektionens tillsyn, eftersom förordningen riktar sig till såväl finansiella som icke-finansiella företag. Bestämmelser om att de institut som står under inspektionens tillsyn ska betala årliga avgifter för att bekosta inspektionens övervakning finns exempelvis i 6 kap. 4 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 26 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, 7 kap. 13 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och i 20 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. Alla dessa lagar innehåller skyldigheter som riktar sig även till andra än de institut som står under inspektionens tillsyn. Detta är alltså den finansieringsmodell som sedan många år används beträffande Finansinspektionens övervakning. Det finns inte anledning att göra en annan bedömning avseende finansiering av övervakningen enligt förordningen. En bestämmelse med motsvarande innehåll som i nämnda lagar bör därför införas även i den föreslagna lagen. I lagen bör det även anges att Finansinspektionen har rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordningen.

Regeringen bör få meddela föreskrifter om bägge slagen av avgifter.

Prop. 2012/13:72

41

Prop. 2012/13:72 5.9 Överklagande

Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid ett överklagande till kammarrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen ska de behöriga

myndigheterna, i enlighet med nationell rätt, kunna fatta beslut om sanktioner för överträdelser av förordningen. De förvaltningsbeslut som främst aktualiseras enligt den föreslagna nya lagen och lagen om värdepappersmarknaden är beslut om utredningsåtgärder och sanktioner vid överträdelse av förordningens bestämmelser. Sådana beslut bör få överklagas.

Allmänt inom finansmarknadsområdet gäller att de beslut som Finansinspektionen meddelar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Det har inte framkommit skäl att frångå den allmänna principen i detta lagstiftningsärende. De förvaltningsbeslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av den föreslagna lagen bör därför få överklagas till allmän förvaltningsdomstol, med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Vidare bör Finansinspektionen få bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om inte annat följer av förordningen.

Enligt gällande rätt får Finansinspektionens sammankalla styrelsen eller kalla till extra bolagsstämma i en clearingorganisation och besluta att någon som bedriver clearingverksamhet utan att ha rätt till det ska upphöra med den verksamheten (23 kap. 11 § och 25 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden). Sådana beslut får inte överklagas (26 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden). Detta bör gälla även beträffande centrala motparter som driver verksamhet enligt förordningen eller dem som driver sådan verksamhet utan att ha rätt till det enligt förordningen.

5.10Ändring av direktiv 98/26/EG

Regeringens bedömning: Den ändring i direktiv 98/26/EG som har gjorts genom förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister bör övervägas i ett annat sammanhang.

Promemorian behandlade inte frågan.

Remissinstanserna: Svenska Fondhandlareföreningen anser att artikel 87 i förordningen ger upphov till vissa tolkningsfrågor som bör föranleda utförlig behandling. Sveriges riksbank anser att det vore värdefullt om det framgår av förarbetena varför artikel 87 i förordningen inte föranleder någon ändring av svensk rätt.

42

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 87.1 i förordningen Prop. 2012/13:72 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska ett nytt

stycke läggas till i artikel 9.1 i direktiv 98/26/EG6. Medlemsstaterna ska anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga till följd därav senast den 17 augusti 2014 (artikel 87.2). Enligt artikel 12 i förordningen är medlemsstaterna skyldiga att senast den 17 februari 2013 underrätta kommissionen om vilka bestämmelser i nationell rätt som är tillämpliga om finansiella och icke-finansiella företag inte uppfyller kraven i förordningen på att cleara OTC-derivat via en central motpart, rapportera derivatkontrakt till ett transaktionsregister och införa riskbegränsande åtgärder. Mot bakgrund härav finns det inte utrymme att behandla artikel 87 i förordningen i förevarande lagstiftningsärende. Den ändring i direktiv 98/26/EG som har gjorts genom förordningen bör därför övervägas i ett annat sammanhang.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998,

s. 45, Celex 31998L0026).

43

Prop. 2012/13:72 6 Ändringar i offentlighets- och
  sekretesslagen

Regeringens förslag: Sekretess ska gälla för sådana uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats i Finansinspektionens övervakning och kontroll enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 83.1 i förordningen om

OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska tystnadsplikt gälla för alla fysiska eller juridiska personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten. Konfidentiella uppgifter som omfattas av tystnadsplikt får enligt artikeln inte röjas till någon person eller myndighet, utom i fall som omfattas av straff- eller skatterättsliga förfaranden eller förordningen eller i form av sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifiering av enskilda centrala motparter, transaktionsregister eller annan person. Denna artikel har även behandlats i avsnitt 5.6.1.

Bestämmelser om sekretess i Finansinspektionens verksamhet finns bl.a. i 30 kap. 4 och 6 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (härefter benämnd OSL). I 30 kap. 4 § OSL regleras den sekretess som gäller i Finansinspektionens verksamhet som avser tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. I 30 kap. 6 § OSL regleras den sekretess som gäller för Finansinspektionens övervakning eller kontroll över finansmarknaderna enligt viss angiven lagstiftning, vilket har ansetts vara en från tillståndsgivningen och tillsynen skild verksamhet (se prop. 1984/85:157 s. 73). Bland den lagstiftning som anges i sistnämnda lagrum kan nämnas lagen om handel med finansiella instrument och lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

I likhet med bestämmelserna i de lagar som finns angivna i 30 kap. 6 § OSL riktar sig förordningens bestämmelser mot visst agerande på de finansiella marknaderna. Den verksamhet som med stöd av förordningen ska bedrivas av den behöriga myndigheten har karaktär av övervakning och kontroll, t.ex. när det gäller clearingskyldigheten enligt artikel 4 och rapporteringskravet enligt artikel 9.

I avsnitt 5.3 föreslås att Finansinspektionen ska ha rätt att förelägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Finansinspektionen ska även ha befogenhet att hålla förhör med den som förväntas kunna lämna uppgifter.

Den information som lämnas till Finansinspektionen kan innehålla känsliga uppgifter om t.ex. affärsmässiga förhållanden, vars offentliggörande kan leda till avsevärd ekonomisk skada för en enskild. Med hänsyn härtill och till förordningens krav på tystnadsplikt bör sekretess därför gälla i Finansinspektionens övervakande verksamhet. OSL bör komplet-

teras med en bestämmelse om detta. I likhet med vad som gäller enligt de

44

lagar som anges i 30 kap. 6 § första stycket OSL bör uppgifter som har lämnats till Finansinspektionen och som rör den uppgiftsskyldige själv omfattas av sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten. En hänvisning till den föreslagna nya lagen med kompletterande bestämmelser till förordningen bör tas in i 30 kap. 6 § första stycket OSL.

När det gäller förhållandet mellan sekretess enligt 30 kap. 6 § första stycket OSL och skyddet för meddelarfriheten görs följande överväganden. I 30 kap. 30 § OSL finns de tystnadsplikter som enligt det aktuella kapitlet har företräde framför principen om meddelarfrihet, dvs. rätten enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att lämna uppgift i vilket ämne som helst för publicering i de medier som de båda grundlagarna omfattar. Denna frihet är inte begränsad när det gäller uppgifter i ett ärende enligt t.ex. lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (se prop. 2005/06:140 s. 87 f.). Det saknas anledning att behandla uppgifter i ärenden enligt den föreslagna nya lagen på annat sätt. Den föreslagna sekretessbestämmelsen bör således inte inskränka meddelarfriheten.

I artikel 83.1 i förordningen preciseras inte vad som avses med ”konfidentiella uppgifter”. Detta måste därför vara något som lämnats till medlemsstaterna att definiera. Bestämmelserna i OSL bör anses tillräckliga för att uppfylla förordningens krav.

Prop. 2012/13:72

45

Prop. 2012/13:72 7 Ikraftträdande- och
  övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska träda i kraft den 1 juni 2013.

Särskild avgift får endast beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

En clearingorganisation som vid ikraftträdandet av den nya lagen har tillstånd att driva clearingverksamhet som central motpart enligt lagen om värdepappersmarknaden får, om en ansökan om auktorisation har getts in inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn som ska antas enligt förordningen, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden till dess att ansökan prövats slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen upphöra med verksamheten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Svensk Försäkring och Svenska Fondhandlareföreningen påpekar att det föreligger osäkerhet kring när bestämmelserna i förordningen träder i kraft och att sådan osäkerhet bör undvikas i framtida EU-rättsakter.

Skälen för regeringens förslag: Förordningen trädde i kraft den 16 augusti 2012 och är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. De skyldigheter som gäller enligt de materiella bestämmelserna i förordningen följer av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i förordningen (artiklarna 89 och 91).

Sverige är skyldigt att senast sex månader efter det att förordningen har trätt i kraft underrätta kommissionen om vilka bestämmelser i svensk rätt som är tillämpliga om finansiella och icke-finansiella företag inte uppfyller kraven i förordningen på att cleara OTC-derivat via en central motpart, rapportera derivatkontrakt till ett transaktionsregister och införa riskbegränsande åtgärder (artikel 12). De nya lagbestämmelser som föreslås i denna proposition bör därför träda i kraft snarast. Den tidigaste möjliga dagen för ikraftträdande är den 1 juni 2013.

Enlig förordningen ska nationella regler om auktorisation och godkännande av en central motpart fortsätta att gälla och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad fortsätta att utöva tillsyn över den centrala motparten, fram till dess att den behöriga myndigheten fattat beslut om auktorisation med stöd av förordningen (artikel 89.4). En övergångsbestämmelse bör därför införas i lagen om värdepappersmarknaden med innebörd att en clearingorganisation som har tillstånd att driva clearingverksamhet som central motpart enligt den lagen (1 kap. 5 § 6 b) får, om en ansökan om auktorisation har getts in inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn som ska antas enligt förordningen (artikel 14 respektive 89.3), fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser i den lagen till dess att Finansinspektionen prövat

46

ansökan slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen Prop. 2012/13:72 upphöra med verksamheten.

Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Förbudet omfattar formellt inte administrativa sanktioner som är av straffliknande natur men enligt förarbetena skulle det emellertid innebära ett kringgående av förbudet att ge retroaktiv verkan åt administrativa sanktioner av uppenbart repressiv, straffliknande karaktär (prop. 1975/76:209 s. 125). Sanktioner som beslutas med stöd av den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister bör således endast få beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet, vilket bör framgå av en övergångsbestämmelse.

När det gäller Svensk Försäkrings och Svenska Fondhandlareföreningens påpekande avseende osäkerheten kring tidpunkten för förordningens ikraftträdande konstaterar regeringen att det saknas möjlighet för den svenska lagstiftaren att förtydliga förordningen i något avseende. Regeringen instämmer emellertid i och för sig med föreningarna att det är viktigt att EU-rättsakter är tydliga bl.a. när det gäller ikraftträdanderegler.

47

Prop. 2012/13:72 8 Förslagens konsekvenser

Förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister innebär konsekvenser för handeln med OTC-derivat för både finansiella och icke-finansiella företag, centrala motparter och transaktionsregister. Europeiska kommissionen har gjort en konsekvensanalys beträffande sitt förslag till förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister7. De förslag som lämnas i denna proposition har till syfte att anpassa svensk lagstiftning till förordningen. I detta avsnitt redogörs för de konsekvenser som förslagen i propositionen kan bedömas medföra.

8.1Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

I gällande svensk rätt regleras clearingorganisationer i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (19–21 kap.). Vissa kompletterande bestämmelser finns i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser. I 20 kap. 3 och 5 §§ lagen om värdepappersmarknaden finns särskilda bestämmelser som reglerar clearingorganisationer som agerar central motpart. I svensk rätt finns i dag inte några regler om obligatorisk clearing av OTC-derivat eller om att transaktioner med derivatkontrakt ska rapporteras till transaktionsregister eller om transaktionsregister.

Reglerna i förordningen kommer att bli direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Således måste gällande svenska materiella bestämmelser avseende centrala motparter upphävas. Reglerna i förordningen om centrala motparter är betydligt mer omfattande och detaljerade jämfört med reglerna i lagen om värdepappersmarknaden. Därtill kommer förordningen, på flera områden, att kompletteras av ytterligare regler i form av bindande tekniska standarder.

I dag är det Finansinspektionen som beslutar i frågor som rör tillstånd för clearingverksamhet i Sverige. Enligt förordningen kommer Finansinspektionen att få fatta sådana beslut enligt en särskild process i samverkan med ett tillsynskollegium och Esma (artikel 14). Genom förordningen införs krav på att minst två tredjedelar, och inte färre än två, av ledamöterna i styrelsen för en central motpart ska vara oberoende (artikel 27) och att en central motpart ska ha en riskkommitté som ska utgöras av oberoende styrelseledamöter och representanter för clearingmedlemmarna och kunder (artikel 28). I förordningen införs ett krav på ett minsta startkapital på 7,5 miljoner euro (artikel 16) och även krav på ytterligare kapital, bl.a. en s.k. obeståndsfond som ska finansieras med medel från clearingmedlemmarna (artikel 42). Förordningen kommer således att innebära krav på förändringar både när det gäller hur en

7 Commission Staff Working Document; Impact Assessment, Accompanying document to the Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on OTC derivatives, central counterparties and trade repositories (COM[2010] 484) (SEC[2010]

1059).

48

central motpart organiserar sin verksamhet och vilka resurser som den Prop. 2012/13:72 måste ha tillgängliga. Genom kravet på en obeståndsfond kommer även clearingmedlemmarna att bli tvungna att skjuta till medel utöver de marginalsäkerheter som måste ställas för att få delta i clearingen.

Finansinspektionen, Nasdaq OMX Stockholm AB och Svenska Fondhandlareföreningen påpekar att det saknas ett resonemang i promemorian om svensk rätt, och särskilt svensk insolvensrätt, är förenlig med och erbjuder adekvat stöd för reglerna i förordningen om separering och överförbarhet av kunders positioner och tillgångar. Nasdaq OMX Stockholm AB påpekar även att uttryckliga bestämmelser om separering och överföring bör föras in lag i syfte att uppfylla finansmarknadens krav på tydlighet och förutsebarhet. Sveriges riksbank har framfört önskemål om ytterligare klargörande kring hur svensk rätt förhåller sig till förordningens krav, t.ex. hur konkurslagen (1987:672) förhåller sig till artikel 53 i förordningen. Svenska Fondhandlareföreningen har vidare framfört önskemål om att skyddet för s.k. indirekta deltagare förstärks genom en ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, att vissa oklarheter rörande skattekonsekvenserna för icke-finansiella företag när de ställer säkerheter genom äganderättsöverföring utreds, att pant- och återpantsättningsreglerna avseende finansiella instrument förtydligas och att genomförandet av direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet8 granskas och att det görs en bedömning av om ytterligare förtydliganden av rättsläget med anledning av det direktivet krävs. Mot bakgrund av att centrala motparter bedöms få en viktig roll i den finansiella infrastrukturen till följd av förordningen anser Fondhandlareföreningen även att en analys av riskerna med en central motpart och vilka åtgärder som kan vidtas för att undvika att en central motpart fallerar bör genomföras. Nasdaq OMX Stockholm AB anser att svensk rätt förhindrar att vissa kategorier av clearingdeltagare tillskjuter medel till en central motparts obeståndsfond och att vissa lagändringar än nödvändiga för att svensk rätt inte ska stå i strid med förordningen. Även Svenska Fondhandlareföreningen anser att det bör analyseras om svensk rätt är förenlig med förordningen i detta avseende. Svensk Försäkring påpekar att ett antal klarlägganden avseende undantaget från clearingskyldighet i artikel 89 i förordningen skulle behöver göras i förarbetena. Mot bakgrund av att förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna har regeringen inte någon möjlighet att specificera förordningens bestämmelser. Regeringen finner emellertid i likhet med remissinstanserna att det kan finnas skäl för att närmare analysera hur svensk insolvensrätt förhåller sig till vissa regler i förordningen. I förevarande lagstiftningsärende finns dock inte det utrymme som skulle krävas för en sådan analys utan det bör därför ske i ett annat sammanhang.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av

finansiell säkerhet, (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43, Celex 32002L0047).

49

Prop. 2012/13:72 8.2 Förslagens syfte och alternativa lösningar

Syftet med de förslag som lämnas i denna proposition är att anpassa svensk lagstiftning till förordningen. Förslagen innebär att en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister införs samt att vissa ändringar görs i lagen om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Finansinspektionens övervakning av efterlevnaden av bestämmelserna i förordningen ska finansieras av de företag som i huvudsak berörs av bestämmelserna och inte belasta statsfinanserna.

Förordningen förutsätter att vissa nationella regler införs t.ex. om utseende av behörig myndighet och om sanktioner. Vidare förutsätter förordningen att medlemsstaterna kompletterar förordningen genom att ge den behöriga myndigheten erforderliga utrednings- och tillsynsbefogenheter. För att ge förordningen genomslag i svensk rätt krävs därför att Sverige inför regler i de relevanta avseendena. Eftersom den nya reglering som krävs har inslag av skyldigheter för enskilda och av ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden behövs lagstöd för sådana föreskrifter (jfr 8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 § första stycket regeringsformen). Genom den föreslagna nya lagen och ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden tillgodoses förordningens krav avseende kompletterande reglering i nationell rätt.

För att samma sekretesskydd ska gälla på det område som omfattas av förordningen och den föreslagna nya lagen, som gäller beträffande Finansinspektionens övervakning av de finansiella marknaderna i dag, behöver en ändring göras i OSL.

När det gäller alternativa lösningar begränsar sig förslaget i huvudsak till det som är nödvändigt med hänsyn till förordningen. Enligt bedömningen i denna proposition finns det inte några alternativa lösningar som skulle vara lämpliga när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa den svenska lagstiftningen till förordningen. Om Sverige inte gör nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till förordningen är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. När det gäller kostnader för övervakning är förslaget i enlighet med de principer som sedan länge gäller för finansiering av Finansinspektionens verksamhet och eventuella alternativa finansieringsmodeller bör inte övervägas i detta sammanhang.

8.3Kostnader och andra konsekvenser

Förslagen i denna proposition bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin men förväntas bidra till ökad finansiell stabilitet genom krav på genomlysning och reducering av motpartsrisker vid handel med OTC-derivat. De potentiella vinsterna för samhället av ökad finansiell stabilitet är mycket stora. Förslaget innebär att Finansinspektionens tillsyn kommer att omfatta efterlevnaden av kraven i förordningen. Detta kommer att innebära en ökad arbetsbörda för Finansinspektionen och ett därtill kopplat behov av resurser. I sin tur

50

innebär detta budgetära konsekvenser för Finansinspektionen. Hur stora resurser som Finansinspektionens verksamhet enligt den föreslagna nya lagen kommer att kräva är svårt att bedöma i nuläget.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2012 föreslagit och beräknat att Finansinspektionen under åren 2012 t.o.m. 2014 successivt ska tillföras ökade resurser via statens budget (prop. 2010/11:1 utg.omr. 02). Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 2010/11:FiU2, rskr. 2010/11:139).

För sin övervakning enligt den nya lagen föreslås att Finansinspektionen ska ta ut en årlig avgift av företag under tillsyn. Avgiften redovisas mot inkomsttitel på statens budget. Finansinspektionens kostnader för denna verksamhet ska täckas av beslutade och beräknade resurstillskott. För att täcka kostnader som uppkommer för Finansinspektionens prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordningen föreslås också att inspektionen, enligt de föreskrifter som regeringen meddelar, ska ges rätt att ta ut och disponera avgifter för prövningen av de ansökningarna.

Av förordningen följer att Finansinspektionen ska samarbeta med andra tillsynsmyndigheter och med Esma. Eventuella ökade kostnader för Finansinspektionen med anledning härav ska rymmas inom befintliga budgetramar.

Eftersom Finansinspektionens olika beslut kan komma att överklagas kan de nya lagregler som föreslås medföra en ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Det bedöms dock endast bli fråga om ett fåtal beslut som kommer under prövning i domstol. Domstolsverket har påpekat att även om antalet mål inte kan förväntas öka i någon större omfattning med anledningen av förslaget kan ett flertal mindre resurskrävande reformer av aktuellt slag sammantaget medföra att ett resurstillskott till Sveriges Domstolar är nödvändigt. Regeringen anser att bedömningen i förevarande lagstiftningsärende bör avse enbart de eventuella ökade kostnader som kan uppkomma med anledning av de förslag som lämnas i denna proposition och att de budgetära konsekvenser som de kan medföra för domstolarna ska hanteras inom de befintliga budgetramarna.

Förslaget innebär också att Kronofogdemyndigheten ges vissa nya arbetsuppgifter. Dessa får antas bli av begränsad omfattning och eventuella ökade kostnader för Kronofogdemyndigheten med anledning härav ska rymmas inom befintliga och beräknade budgetramar.

I nuläget kan det inte förutses att de förslag som lämnas i propositionen medför några ytterligare konsekvenser för stat, kommuner, landsting, företag eller enskilda.

Prop. 2012/13:72

51

Prop. 2012/13:72 9 Författningskommentar
9.1 Förslaget till lag med kompletterande
  bestämmelser till EU:s förordning om OTC-
  derivat, centrala motparter och
  transaktionsregister

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

I paragrafen anges den EU-rättsakt som lagen kompletterar. Bestämmelsen klargör att termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse som i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Behörig myndighet 2 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.

Paragrafen innebär att Finansinspektionen, för svenskt vidkommande, är den behöriga myndighet som avses i förordningen.

2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

Särskild avgift 1 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

Genom paragrafen införs regler om särskild avgift. Härigenom tillgodoses det krav som ställs i artikel 12 i förordningen på att medlemsstaterna ska fastställa effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för överträdelser av förordningens bestämmelser om clearing av OTC-derivat, rapportering av derivatkontrakt och riskbegränsning av OTC-derivat. I syfte att skapa tydlighet anges i paragrafen de olika situationer där uttag av särskild avgift kan aktualiseras. Avsikten är att alla typer av överträdelser som kan komma i fråga ska omfattas av uppräkningen. Paragrafen har utformats med förebild i bl.a. 20 och 21 §§ lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

Av artikel 10.1 b och 1 c i förordningen följer clearingskyldighet för icke-finansiella företag som har tagit positioner i OTC-derivat som överskrider clearingtröskeln enligt artikel 10.3 i förordningen. Om ett sådant icke-finansiellt företag inte har uppfyllt clearingkravet i artikel 4 i förordningen har det således gjort sig skyldigt till en överträdelse av den artikeln. Särskild avgift ska då tas ut av företaget enligt första stycket 1.

52

För att den särskilda avgiften ska kunna vara en effektiv, proportionerlig och avskräckande sanktion anges en vid ram inom vilken Finansinspektionen efter omständigheterna i det enskilda fallet kan göra en nyanserad bedömning i fråga om den särskilda avgiftens storlek. Vissa överträdelser kan vara av relativt sett mindre allvarlig art, varför den lägsta avgiften som får tas ut inte är högre än 5 000 kronor. De överträdelser som innebär ett åsidosättande av rapporteringsskyldigheten vid ett enstaka tillfälle och avseende ett derivatkontrakt med ett lågt värde bör föranleda en låg avgift. Andra slag av överträdelser kan vara av allvarlig art, varför Finansinspektionen bör ha möjlighet att besluta om att ta ut mycket stora särskilda avgifter. Åsidosättande av skyldigheten att överlämna OTC-derivat för clearing via en central motpart är en överträdelse av allvarlig art som bör kunna föranleda en högre särskild avgift. För att den särskilda avgiften ska framstå som avskräckande även för dem som förfogar över mycket stora ekonomiska resurser får avgiften högst bestämmas till 50 miljoner kronor. Detta vida intervall förekommer redan i dag bl.a. för straffavgifter enligt 25 kap. 9 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och enligt 15 kap. 8 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Advokatsamfundet har förordat att de närmare förutsättningarna för bestämmande av särskild avgift bör framgå av förevarande lag. Som konstaterats ovan ska den särskilda avgiften bestämmas efter en nyanserad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet – både sådana omständigheter som hänför sig till överträdelsen i sig och till den som har gjort sig skyldig till överträdelsen. Enligt regeringens uppfattning innebär detta att det bör finnas en vid ram inom vilken den särskilda avgiften kan bestämmas. Härvid kan även konstateras att bestämmelserna om särskild avgift i förevarande lag är utformade på motsvarande sätt som i andra lagar på finansmarknadsområdet. Regeringen anser således inte att det finns skäl för att i förevarande lag ange de närmare förutsättningar för hur den särskilda avgiften ska bestämmas.

Riksbanken har framfört att det framstår som oklart om huruvida det enbart är de förhållanden som är uppräknade i paragrafen som sanktioneras eller om även de preciseringar som finns i förordningen ska beaktas. Regeringen konstaterar härvid att de skyldigheter som gäller följer direkt av förordningen – inte av förevarande lag – och att de preciseringar som anges i förordningen därför ska beaktas vid bedömningen av om en särskild avgift ska tas ut. Riksbanken har även framfört att det bör framgå i förevarande lag att de åtgärder som Finansinspektionen har till sitt förfogande enligt t.ex. lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden även kan tillämpas gentemot institut och andra företag som omfattas av bestämmelserna i de lagarna om de åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Enligt paragrafen ska en särskild avgift tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Möjligheten att ingripa med stöd av förevarande bestämmelser har inte någon inverkan på möjligheterna att ingripa med stöd av bestämmelser i andra lagar som är tillämpliga för ett institut eller annat företag. Mot bakgrund härav anser regeringen att det inte finns skäl för att i förevarande lag erinra om de övriga lagar som innehåller bestämmelser om ingripanden mot institut och övriga företag som omfattas av förordningen.

Prop. 2012/13:72

53

Prop. 2012/13:72 2 §
  Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.
  I paragrafen anges en tidsfrist inom vilken den som Finansinspektionen
  överväger att ta ut en särskild avgift av måste få en upplysning om att
  inspektionen har tagit upp frågan. Om någon sådan upplysning inte
  delges, får särskild avgift inte tas ut. Genom denna bestämmelse ges den
  enskilde samma möjligheter att ta tillvara sin rätt innan ett beslut
  meddelas om att ta ut en särskild avgift som enligt 6 kap. 3 b § lagen
  (1991:980) om handel med finansiella instrument och enligt 22 § lagen
  (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
  instrument.

3 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

I paragrafen ges utrymme för Finansinspektionen att i fall som bedöms som ringa eller ursäktliga eller om det annars finns särskilda skäl, efterge en särskild avgift. Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 3 c § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och 23 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Bedömningen bör utgå från omfattningen av överträdelsen i det enskilda fallet. Om t.ex. rapportering av ett derivatkontrakt inte sker i rätt tid och detta beror på omständigheter som den rapporteringsskyldige inte rimligen kunnat råda över eller förutse kan överträdelsen anses vara ursäktlig. Det bör också beaktas om den som har gjort sig skyldig till en överträdelse har försökt att vidta rättelse och om detta varit möjligt. Med särskilda skäl avses främst förmildrande omständigheter i det enskilda fallet.

4 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

I paragrafen anges inom vilken tid en särskild avgift ska betalas. Utebliven betalning medför de konsekvenser som anges i 5–7 §§.

5–7 §§

Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

I paragraferna finns bestämmelser som avser verkställighet av särskild avgift. De motsvarar vad som gäller beträffande verkställighet av särskild avgift enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Av 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken följer att en förvaltningsmyndighets beslut får verkställas om det finns en särskild föreskrift om detta. För att Finansinspektionens beslut om särskild avgift ska kunna verkställas utan domstolsförfarande har en bestämmelse om detta införts (6 §). Enligt 4 § ska en särskild avgift betalas inom 30 dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om avgiften inte betalas i tid ska Finansinspektionen lämna den för indrivning (5 §). Om inte verkställighet har skett inom fem år från det att beslutet vunnit

54

laga kraft faller den särskilda avgiften bort – dvs. fordran på särskild Prop. 2012/13:72 avgift preskriberas (7 §).

3 kap. Transaktionsregister  
Handräckning  
1 §  
Förslaget behandlas i avsnitt 5.4.3.  
I paragrafen finns bestämmelser om handräckning vid genomförande  
av platsundersökningar. Av artikel 63.1 i förordningen framgår att det  
endast är i de fall som Esma beslutat om en platsundersökning som olika  
företag är skyldiga att underkasta sig en sådan undersökning, i vilken  
handräckning kan komma i fråga. Även de platsundersökningar som  
Finansinspektionen utför på uppdrag av Esma omfattas av handräck-  
ningsreglerna i denna paragraf, vilket framgår av artikel 63.7 i förord-  
ningen.  
I andra stycket första meningen föreskrivs att bestämmelserna i utsök-  
ningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalnings-  
skyldighet eller avhysning gäller vid handräckning. Av 2 kap. 17 § utsök-  
ningsbalken följer t.ex. vilka befogenheter förrättningsmannen har och av  
3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) framgår att Kronofogde-  
myndigheten också kan begära biträde av polismyndigheten under vissa  
förutsättningar.  
Enligt förordningen ska Esma kunna genomföra platsundersökningar  
utan att i förväg underrätta det berörda företaget. I andra stycket andra  
meningen har därför föreskrivits att Kronofogdemyndigheten, om  
Finansinspektionen begär det, inte ska underrätta den hos vilken  
kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker. Bestämmelsen,  
avser att ge utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken,  
där det anges att underrättelse ska ske om inte saken är brådskande.  
Bestämmelsen har dock utformats på ett sätt som möjliggör underrättelse  
i de fall det har bedömts att det saknas skäl att underlåta detta.  
Verkställighet  
2 §  
Förslaget behandlas i avsnitt 5.4.4.  
I paragrafens första stycke utses Kronofogdemyndigheten till ansvarig  
myndighet för äkthetskontroll av beslut om avgifter eller vite enligt  
artikel 68 i förordningen. Kronofogdemyndigheten ska pröva om beslutet  
är äkta. Efter ansökan av den som vill få verkställighet ska därefter  
Kronofogdemyndigheten kunna fatta beslut om verkställighet.  
I andra stycket anges att utsökningsbalkens regler ska gälla för verk-  
ställigheten. Bestämmelsen innebär att Esmas beslut om avgifter eller  
viten är en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige  
enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Esmas beslut om avgifter eller viten  
ska därvid likställas med en svensk lagakraftvunnen dom, om inte något  
annat följer av förordningen. När det gäller sådana undantag i förord- 55
 

Prop. 2012/13:72 ningen bör särskilt noteras att denna innehåller regler om uppskjuten verkställighet (artikel 68.4 i förordningen).

4 kap. Gemensamma bestämmelser

Tillsyn 1 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.

Genom paragrafens första stycke får Finansinspektionen möjlighet att förelägga såväl finansiella företag som andra företag och fysiska personer att tillhandahålla t.ex. olika handlingar.

I andra stycket tydliggörs att ett föreläggande inte får beslutas om uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Med uttrycket ”uppgiftslämnande” avses samtliga upplysningar som Finansinspektionen får begära att någon lämnar, dvs. såväl uppgifter och handlingar som annat. Bestämmelsen är inte avsedd att tolkas motsatsvis, dvs. den utesluter inte att även andra tystnadsplikter kan upprätthållas.

Paragrafen har utformats efter förebild av 3 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

2 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.2.

Enligt paragrafen får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 1 §, meddela de förelägganden som behövs för att se till att förordningen följs. Detta innebär att inspektionen kan ingripa genom att förelägga den som brutit mot förordningens bestämmelser att inom viss tid göra rättelse, antingen genom att vidta vissa åtgärder eller genom att upphöra med ett visst agerande.

Paragrafen har utformats efter förebild av 4 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

3 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.2.

Enligt paragrafen har Finansinspektionen möjlighet att förena ett föreläggande med vite. Finansinspektionen har dock inte rätt att besluta om utdömande av vite, utan får enligt allmänna bestämmelser ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att vitet ska dömas ut. Allmänna bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten.

Paragrafen har utformats efter förebild av 5 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

56

Avgifter till Finansinspektionen Prop. 2012/13:72
4 §  
Förslaget behandlas i avsnitt 5.8.  
Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finans-  
inspektionen får ta ut med anledning av förordningen. Bestämmelsen  
omfattar såväl avgifter av engångskaraktär som årliga avgifter.  
I första stycket ges Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för pröv-  
ning av sådana ansökningar och anmälningar som ett företag eller någon  
annan ska göra enligt förordningen. Det kan t.ex. röra sig om ansökan om  
auktorisation som central motpart enligt artikel 17 i förordningen.  
I andra stycket regleras skyldigheten att betala årliga avgifter till  
Finansinspektionen. Den krets av företag som ska betala avgifterna är de  
företag som står under Finansinspektionens tillsyn. Fondbolagens före-  
ning har framfört att det i bestämmelsen bör anges att det är fråga om  
avgifter för inspektionens övervakning enligt EU-förordningen och inte  
enligt förevarande lag. Regeringen konstaterar härvid att Finansinspek-  
tionens övervakning, som ska bekostas genom uttag av årliga avgifter  
från de institut som står under inspektionens tillsyn, grundas på den  
behörighet och de befogenheter som framgår av lagen. Det finns därför  
inte skäl att införa en hänvisning till förordningen i bestämmelsen.  
I tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om  
avgifterna enligt första och andra styckena. Föreskrifter om sådant  
avgiftsuttag kommer att finnas i förordningen (2001:911) om avgifter för  
prövning av ärenden hos Finansinspektionen samt i förordningen  
(2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens  
verksamhet.  
Överklagande  
5 §  
Förslaget behandlas i avsnitt 5.9.  
Enligt första stycket får Finansinspektionens beslut enligt lagen och  
enligt förordningen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.  
Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till  
kammarrätten.  
6 §  
Av paragrafen följer att Finansinspektionen får, i den mån inte annat  
följer av förordningen, bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.  
Detta kan främst komma i fråga när det är av vikt att ett agerande stoppas  
eller att rättelse görs med omedelbar verkan.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser  
Förslaget behandlas i avsnitt 7.  
  57
Prop. 2012/13:72 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528)
  om värdepappersmarknaden

1 kap.

1 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.7.

Paragrafen innehåller en beskrivning av lagens tillämpningsområde. Enligt tredje stycket, som är nytt, ska de där angivna bestämmelserna i

lagen tillämpas i fråga om clearingorganisationer som bedriver clearingverksamhet som central motpart. Beträffande centrala motparter ska således bestämmelserna i lagen som rör tystnadsplikt för anställd och uppdragstagare hos en central motpart, uppgiftsskyldighet vid en förundersökning eller i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål och meddelandeförbud vid sådana förfaranden och därtill hörande ansvarsbestämmelse, Finansinspektionens tillsyns- och ingripandebefogenheter, avgifter till och bemyndiganden för inspektionen, verkställighet av straff- och förseningsavgifter samt överklagande gälla. Finansinspektionen har påpekat att 23 kap. 13 § enbart rör emittenter och därför inte bör tillämpas på centrala motparter samt att det saknas hänvisningar till bestämmelserna i 1 kap. 11–13 §§ i den i promemorian föreslagna lydelsen. Med anledning av Finansinspektionens synpunkter har några av hänvisningarna i tredje stycket justerats.

Förordningen innehåller materiella bestämmelser avseende centrala motparter. Eftersom förordningen är bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna får de materiella bestämmelserna i förordningen ingen motsvarighet i svensk rätt.

Det nya fjärde stycket innehåller en upplysning om vilka ytterligare bestämmelser som finns för clearingverksamhet som central motpart. Efter påpekande från Domstolsverket har det införts en hänvisning till EU-förordningen.

5 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.7.

Paragrafen innehåller ett antal definitioner.

Definitionen i punkten 5 av clearingorganisation omfattar företag som fått tillstånd att driva clearingverksamhet enligt 19 kap. i denna lag eller enligt förordningen.

Definitionen i punkten 6 av clearingverksamhet överensstämmer i fråga om led b i sak med definitionen av en central motpart i artikel 2.1 i förordningen. Finansinspektionen har framfört att man anser att den föreslagna definitionen i 1 kap. 5 § 6 b inte är fullständig. Mot bakgrund härav och i syfte att göra bestämmelsen tydligare har det gjorts en mindre justering i definitionen så att det nu uttryckligen anges att det är fråga om verksamhet som innebär att träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument.

58

Av 1 § tredje stycket följer vilka bestämmelser i denna lag som ska Prop. 2012/13:72 tillämpas i fråga om clearingorganisationer som är centrala motparter.

20 kap.

3 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.7.

Reglerna i förordningen är direkt tillämpliga när förordningen har trätt i kraft. Gällande materiella bestämmelser avseende centrala motparter ska upphävas. Bestämmelsen om ställande av säkerhet, som har justerats redaktionellt, kvarstår och är tillämplig enbart för andra clearingorganisationer än centrala motparter. Säkerhet får ställas antingen av parterna själva eller av någon annan för parternas räkning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslaget behandlas i avsnitt 7.

Punkten 1 anger när lagen träder i kraft.

Enligt punkten 2, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, får en clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordningen har getts in i enlighet med artikel 89.3. Enligt artikel 89.3 ska ansökan om auktorisation ske inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 25, 26, 29, 34, 41, 42, 44, 45, 47 och 49 i förordningen. Om auktorisation enligt förordningen vägras, ska clearingorganisationen upphöra med sådan clearingverksamhet. Om tillstånd för en clearingorganisation återkallas får Finansinspektionen enligt 25 kap. 6 § besluta om hur avvecklingen av rörelsen ska ske. På motsvarande sätt bör Finansinspektionen besluta om hur denna verksamhet ska avvecklas om auktorisation enligt förordningen vägras.

9.3Förslaget till lag om ändring offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

30 kap. 6 §

Förslaget behandlas i avsnitt 6.

I paragrafen regleras sekretess för uppgifter i bl.a. Finansinspektionens verksamhet. I första stycket har en hänvisning till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till förordningen lagts till. Detta innebär att sekretess gäller i Finansinspektionens tillsyn enligt den lagen.

59

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/1
         

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012

om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ téns yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)I en rapport som utfördes på begäran av kommissionen och som offentliggjordes den 25 februari 2009 av en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande drogs slutsatsen att tillsynsramarna för unionens finans­ sektor behövde stärkas för att minska risken för och mildra effekterna av framtida finanskriser, och rapporten rekommenderade långtgående reformer av tillsynsstruk­

turen för den sektorn, inklusive inrättandet av ett euro­ peiskt system för finansiell tillsyn, med tre europeiska

(1) EUT C 57, 23.2.2011, s. 1. (2) EUT C 54, 19.2.2011, s. 44.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2012 (ännu ej of­ fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 4 juli 2012.

tillsynsmyndigheter, varav en för banksektorn, en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn och en för vär­ depappers- och marknadssektorn, samt inrättandet av ett europeiskt systemriskråd.

(2)I kommissionens meddelande av den 4 mars 2009 med titeln ”Främja återhämtning i Europa”, föreslogs att unio­ nens regelverk för finansiella tjänster skulle stärkas. I sitt meddelande av den 3 juli 2009 med titeln ”Effektiva, säkra och solida derivatmarknader” analyserade kommis­ sionen derivatens roll i samband med finanskrisen och i sitt meddelande av den 20 oktober 2009 med titeln ”Effektiva, säkra och solida derivatmarknader: förestående initiativ” angav den vilka åtgärder den avsåg att vidta för att begränsa riskerna med derivat.

(3)Den 23 september 2009 antog kommissionen förslag till tre förordningar om inrättande av ett europeiskt system för finansiell tillsyn, inklusive inrättandet av tre europe­ iska tillsynsmyndigheter, för en konsekvent tillämpning av unionslagstiftningen och införande av gemensamma standarder och praxis av hög kvalitet för tillsyn och över­ vakning. De europeiska tillsynsmyndigheterna utgörs av Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndig­ heten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4), Europeiska till­ synsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjäns­ tepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europa­

parlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1094/2010 (5) samt Europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (6). De europeiska tillsyns­ myndigheterna spelar en central roll för att säkra finans­ sektorns stabilitet. Det är därför mycket viktigt att hela tiden säkerställa att utvecklingen av deras arbete får hög politisk prioritet och att de ges tillräckliga resurser.

(4) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. (5) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48. (6) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

60

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

(4)OTC-derivat (”over-the-counter”, OTC-derivatkontrakt) är inte transparenta, eftersom de är privata kontrakt och alla uppgifter om dem vanligtvis bara är tillgängliga för kontraktsparterna. De skapar ett komplicerat nät av öm­ sesidigt beroende som kan göra det svårt att bedöma arten och omfattningen av de risker som de är förenade med. Finanskrisen har visat att sådana egenskaper vid marknadsoro ökar osäkerheten och därmed innebär ris­ ker för den finansiella stabiliteten. I denna förordning skapas förutsättningar för att begränsa dessa risker och förbättra derivatkontrakts transparens.

(5)På toppmötet i Pittsburgh den 26 september 2009 kom G20-ledarna överens om att alla standardiserade OTC- derivatkontrakt senast från slutet av 2012 ska clearas via en central motpart och att OTC-derivatkontrakt ska inrapporteras till transaktionsregister. I juni 2010 i To­ ronto bekräftade G20-ledarna sitt åtagande och åtog sig även att påskynda genomförandet av kraftfulla åtgärder för att förbättra OTC-derivatkontraktens transparens och tillsyn på ett internationellt sett konsekvent och icke-dis­ kriminerande sätt.

(6)Kommissionen kommer att övervaka och sträva efter att säkerställa att dessa åtaganden genomförs på ett liknande sätt av unionens internationella partner. Kommissionen bör samarbeta med myndigheter i tredjeländer i syfte att pröva ömsesidigt stödjande lösningar för att säkerställa överensstämmelse mellan denna förordning och tredje­ ländernas krav och därigenom undvika eventuellt dubbel­ arbete. Kommissionen bör med Esmas bistånd övervaka och utarbeta rapporter till Europaparlamentet och rådet om den internationella tillämpningen av de principer som fastställs i denna förordning. För att undvika even­ tuella överlappande eller motstridiga krav får kommissio­ nen anta beslut om likvärdighet när det gäller rättsliga, tillsynsmässiga och verkställighetsmässiga ramar i tredje­ länder, om ett antal villkor är uppfyllda. Den bedömning som ligger till grund för sådana beslut bör inte inkräkta på rätten för en central motpart som är etablerad i ett tredjeland och som godkänts av Esma att tillhandahålla clearingtjänster åt clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen, eftersom godkännande­ beslutet bör vara oberoende av denna bedömning. På liknande sätt bör varken ett likvärdighetsbeslut eller denna bedömning påverka rätten för ett transaktions­ register som är etablerat i ett tredjeland och godkänt av Esma att tillhandahålla tjänster åt enheter som är etable­ rade i unionen.

(7)När det gäller godkännande av centrala motparter i tred­ jeländer, och i överensstämmelse med unionens interna­ tionella skyldigheter enligt avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, inklusive det allmänna tjänstehandelsavtalet, bör beslut som fastställer att tredje­ länders rättsordningar är likvärdiga med unionens rätts­ ordning endast antas om dessa tredjeländer har ett effek­ tivt likvärdigt system för godkännande av centrala mot­ parter som är auktoriserade i enlighet med utländska

rättsordningar, i överensstämmelse med de allmänna mål och standarder för regleringen som fastställdes vid G20- mötet i september 2009, nämligen att förbättra derivat­ marknadernas transparens, begränsa systemriskerna och skydda mot marknadsmissbruk. Ett sådant system bör anses vara likvärdigt om det säkerställer att det väsentliga resultatet från det tillämpliga regleringssystemet liknar unionens krav, och det bör anses vara effektivt om de reglerna tillämpas på ett konsekvent sätt.

(8)Det är lämpligt och nödvändigt i detta sammanhang, med beaktande av derivatmarknadernas särdrag och de centrala motparternas funktion, att kontrollera att de ut­ ländska regleringssystemen faktiskt är likvärdiga i fråga om att uppfylla G20:s mål och standarder för att för­ bättra derivatmarknadernas transparens, begränsa system­ riskerna och skydda mot marknadsmissbruk. De centrala motparternas mycket speciella situation kräver att de be­ stämmelser som avser tredjeländer ordnas och fungerar i enlighet med arrangemang som är specifika för dessa marknadsstrukturenheter. Detta tillvägagångssätt utgör därför inte något prejudikat för annan lagstiftning.

(9)I sina slutsatser av den 2 december 2009 var Europeiska rådet ense om att det fanns ett behov av att väsentligt begränsa motpartskreditrisker och att det var viktigt att förbättra derivattransaktioners transparens, effektivitet och tillförlitlighet. I Europaparlamentets resolution ”Deri­ vatmarknader: förestående initiativ” av den 15 juni 2010 efterlystes obligatorisk clearing och rapportering av OTC- derivatkontrakt.

(10)Esma bör agera inom denna förordnings tillämpnings­ område för att värna finansmarknadernas stabilitet i kri­ tiska situationer, för att säkerställa att nationella tillsyns­ myndigheter tillämpar unionens regler på ett enhetligt sätt, samt för att lösa tvister mellan dessa. Esma har också till uppgift att utveckla förslag till tekniska stan­ darder för tillsyn och genomförande och har en central roll vid auktorisation och övervakning av centrala mot­ parter och transaktionsregister.

(11)En av Europeiska centralbankssystemets (ECBS) grundläg­ gande uppgifter är att främja ett välfungerande betal­ ningssystem. ECBS:s medlemmar utövar därför tillsyn ge­ nom att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem, inbegripet centrala motparter. ECBS:s medlemmar medverkar därför på nära håll vid auktorisa­ tion och övervakning av centrala motparter, godkän­ nande av centrala motparter i tredjeländer och godkän­ nande av samverkansöverenskommelser. Dessutom med­ verkar de på nära håll när det gäller fastställande av tekniska standarder för tillsyn, riktlinjer och rekommen­ dationer. Denna förordning påverkar inte Europeiska cen­ tralbankens (ECB) och de nationella centralbankernas

61

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/3
         

ansvar att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom unionen och i förbindelser med andra länder. Av den anledningen, och för att förhindra att parallella regelsystem skapas, bör Esma och ECBS samarbeta nära under utarbetandet av relevanta förslag till tekniska standarder. ECB:s och de nationella central­ bankernas tillgång till information är också av största vikt när de fullgör sina uppgifter när det gäller tillsyn av clearing- och betalningssystemen samt den utfärdande centralbankens funktion.

(12)Enhetliga regler krävs för derivatkontrakt som anges i avsnitt C punkterna 4–10 i bilaga I till Europaparlamen­ tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (1).

(13)Incitament för ökad användning av centrala motparter har inte visat sig tillräckligt för att se till att OTC-derivat­ kontrakt faktiskt clearas centralt. För de OTC-derivat­ kontrakt som kan clearas centralt krävs därför obligato­ riska krav på clearing via centrala motparter.

(14)Det är sannolikt att medlemsstater kommer att vidta nationella åtgärder som skiljer sig från varandra och som kan skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad och vara till nackdel för marknadsaktörer och finansiell stabilitet. För att trygga ett starkt investerar­ skydd och åstadkomma lika spelregler för marknadsaktö­ rerna krävs det också att clearingkravet tillämpas enhet­ ligt i unionen.

(15)För att kunna se till att clearingkravet begränsar system­ riskerna, krävs det ett förfarande för kartläggning av de klasser av derivat som bör omfattas av det kravet. I för­ farandet bör det beaktas att inte alla OTC-derivatkontrakt som clearats via centrala motparter kan anses vara läm­ pade för obligatorisk central clearing.

(16)I denna förordning anges kriterier för att avgöra huruvida olika klasser av OTC-derivatkontrakt bör omfattas av ett clearingkrav. Kommissionen bör, på grundval av förslag till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Es­

ma, besluta om en klass av OTC-derivatkontrakt ska omfattas av ett clearingkrav och från vilken tidpunkt clearingkravet får verkan, inbegripet i förekommande fall ett successivt genomförande och minimikravet på återstående löptid för de kontrakt som ingås eller förnyas innan clearingkravet träder i kraft, i enlighet med denna

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

förordning. Ett successivt genomförande av clearingkravet skulle kunna ske i form av de typer av marknadsaktörer som måste uppfylla clearingkravet. Vid bestämmandet av vilka klasser av OTC-derivatkontrakt som ska omfattas av clearingkravet bör Esma ta hänsyn till de särskilda sär­ dragen hos OTC-derivatkontrakt som ingås med emitten­ ter av täckta obligationer eller med pooler för säkring av täckta obligationer.

(17)När Esma fastställer vilka klasser av OTC-derivatkontrakt som ska omfattas av clearingkravet bör den också ta vederbörlig hänsyn till andra relevanta aspekter, inte minst i vilken grad motparter som utnyttjar de relevanta klasserna av OTC-derivatkontrakt är sammankopplade och vilka effekterna på nivåerna på motpartskreditris­ kerna blir, samt främja likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden i enlighet med artikel 1.5 d i för­ ordning (EU) nr 1095/2010.

(18)När Esma har fastställt att en OTC-derivatprodukt är standardiserad och lämpar sig för clearing, men det inte finns någon central motpart som är beredd att cleara denna produkt bör Esma undersöka orsaken till detta.

(19)Vid bestämmandet av vilka klasser av OTC-derivatkon­ trakt som ska omfattas av clearingkravet måste hänsyn tas till särdragen hos de berörda klasserna av OTC-deri­ vatkontrakt. Den huvudsakliga risken för transaktioner kan för vissa klasser av OTC-derivatkontrakt hänga sam­ man med avvecklingsrisker, som hanteras genom sepa­ rata infrastrukturarrangemang, och en separering kan gö­ ras mellan vissa klasser av OTC-derivatkontrakt (t.ex. ut­ ländsk valuta) och andra klasser. Clearing via central motpart hanterar specifikt motpartskreditrisker och är kanske inte ett optimalt sätt att hantera avvecklingsrisker. Ordningen för sådana kontrakt bör framför allt grundas på en framväxande internationell konvergens och ömse­ sidigt erkännande av relevant infrastruktur.

(20)För att säkerställa en enhetlig och samstämmig tillämp­ ning av den här förordningen och likvärdiga förutsätt­ ningar för marknadsaktörerna när en klass av OTC-deri­ vatkontrakt förklarats vara föremål för clearingkravet, bör detta krav även gälla samtliga kontrakt som avser denna klass av OTC-derivatkontrakt som har ingåtts på dagen för eller efter en underrättelse till Esma om att en central motpart har auktoriserats med avseende på clearingkra­ vet, men före det datum från vilket clearingkravet får verkan, under förutsättning att dessa kontrakts återstå­ ende löptid överstiger det minimikrav som fastställs av kommissionen.

62

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

(21)Vid bedömningen av huruvida en klass av OTC-derivat­ kontrakt ska omfattas av clearingkrav bör Esma ha mål­ sättningen att minska systemrisken. Bedömningsfakto­ rerna bör bland annat beakta graden av kontraktens kontraktsmässiga och operativa standardisering, volymen och likviditeten för den relevanta klassen av OTC-derivat­ kontrakt, samt tillgängligheten till skälig, pålitlig och all­ mänt accepterad prisinformation inom den relevanta klassen av OTC-derivatkontrakt.

(22)För att ett OTC-derivatkontrakt ska kunna clearas, måste båda kontraktsparterna omfattas av ett clearingkrav eller samtycka. Undantag från clearingkravet bör utformas re­ striktivt, eftersom de kan minska kravets effektivitet och fördelarna med clearing via centrala motparter samt leda till regelarbitrage mellan vissa grupper av marknadsaktö­ rer.

(23)För att främja finansiell stabilitet inom unionen kan det bli nödvändigt att också låta transaktioner som ingåtts av enheter etablerade i tredjeländer omfattas av clearingkra­ ven och kraven på riskreduceringstekniker, under för­ utsättning att de berörda transaktionerna har en direkt, väsentlig och förutsebar verkan inom unionen eller när sådana krav är nödvändiga eller lämpliga för att förhindra varje kringgående av denna förordning.

(24)OTC-derivatkontrakt som inte anses lämpade för clearing via centrala motparter är förenade med motpartskredit­ risker och operativa risker, varför regler bör införas för att hantera dessa risker. För att minska motpartskredit­ riskerna bör marknadsaktörer som omfattas av clearing­ kravet ha riskhanteringsförfaranden som kräver en utväx­ ling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad. Vid utarbetande av förslag till tek­ niska standarder för tillsyn som specificerar vad dessa riskhanteringsförfaranden ska innehålla, bör Esma beakta förslagen från internationella standardiseringsorgan om marginalsäkerhetskraven för derivat vars clearing inte sker centralt. Vid utarbetande av förslag till tekniska stan­ darder för tillsyn som specificerar de arrangemang som krävs för en korrekt och lämplig utväxling av säkerheter för att hantera risker som är förknippade med icke clea­ rade transaktioner, bör Esma vederbörligen beakta de svårigheter som emittenter av täckta obligationer eller säkerhetspooler har när det gäller att ställa säkerheter i flera av unionens jurisdiktioner. Esma bör också beakta det faktum att den förmånsrätt till tillgångarna hos emit­ tenten av de täckta obligationerna som ges till motpar­ terna till dessa emittenter erbjuder likvärdig säkerhet mot motpartskreditrisk.

(25)Regler om clearing av OTC-derivatkontrakt, rapportering av derivattransaktioner respektive regler om riskreduce­ ringsteknik för OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central motpart bör tillämpas på finansiella motparter, dvs. investeringsföretag som har auktoriserats i enlighet med direktiv 2004/39/EG, kreditinstitut som har aukto­ riserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (1), försäk­ ringsföretag som har auktoriserats i enlighet med rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om sam­ ordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt för­ säkring än livförsäkring (2), livförsäkringsföretag som har auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rå­ dets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (3), återförsäkringsföretag som har auktorise­ rats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direk­ tiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återför­ säkring (4), företag för kollektiva investeringar i överlåt­ bara värdepapper (fondföretag), och i tillämpliga fall de­ ras förvaltningsbolag som har auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investe­ ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (5), tjäns­ tepensionsinstitut som definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinsti­ tut (6) samt alternativa investeringsfonder som förvaltas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förval­ tare) som är auktoriserade eller registrerade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe­ ringsfonder (7).

(26)Enheter som förvaltar pensionssystem vars främsta upp­ gift är att tillhandahålla en pensionsinkomst, i regel som livslånga utbetalningar men också som utbetalningar un­ der viss tid eller som ett engångsbelopp, minimerar i typfallet sitt kontantinnehav för att maximera effektivite­ ten och avkastningen för sina pensionstagare. Att avkräva sådana enheter central clearing av OTC-derivatkontrakt skulle därför leda till att de skulle behöva avyttra en avsevärd del av sina tillgångar i utbyte mot kontanter för att uppfylla centrala motparters gällande marginalsä­ kerhetskrav. För att undvika en sannolik negativ inverkan av ett sådant krav på pensionsinkomsterna för framtida pensionärer bör clearingkravet inte gälla för pensions­ system förrän en lämplig teknisk lösning för överföring av en icke-kontant säkerhet som marginalsäkerhet har

(1) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. (2) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. (3) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. (4) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1. (5) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. (6) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10. (7) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

63

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/5
         

utvecklats av centrala motparter för att lösa detta pro­ blem. En sådan teknisk lösning bör ta hänsyn till pen­ sionssystemens särskilda funktion och inte medföra några väsentliga negativa effekter för pensionärerna. Under en övergångsperiod bör OTC-derivatkontrakt som ingåtts med syftet att minska investeringsrisker med direkt kopp­ ling till pensionssystemens finansiella solvens vara före­ mål inte bara för rapporteringskravet utan också för bi­ laterala krav på ställande av säkerhet. Slutmålet är dock central clearing så snart som detta är möjligt.

(27)Det är viktigt att se till att endast lämpliga enheter och arrangemang särbehandlas och att beakta den mångfald av pensionssystem som finns inom unionen, men också att skapa likvärdiga förutsättningar för alla pensions­ system. Därför bör det tillfälliga undantaget gälla för tjänstepensionsinstitut som registrerats i enlighet med direktiv 2003/41/EG, inbegripet auktoriserade enheter som ansvarar för driften av sådana institut och som agerar för deras räkning enligt artikel 2.1 i det direktivet samt rättsliga enheter som har inrättats av sådana institut i investeringssyfte och som uteslutande agerar i deras intresse, och för tjänstepensionsverksamheten vid institu­ tioner som avses i artikel 3 i direktiv 2003/41/EG.

(28)Det tillfälliga undantaget bör också gälla för tjänstepen­ sionsverksamheten i livförsäkringsföretag, under för­ utsättning att alla motsvarande tillgångar och skulder hålls fullständigt åtskilda och förvaltas och organiseras separat, utan möjlighet till överföring. Det bör också gälla för alla andra auktoriserade enheter som omfattas av till­ syn och som enbart verkar nationellt, eller arrangemang som inrättats i huvudsak inom en medlemsstats territo­ rium, under förutsättning att båda är erkända enligt na­ tionell lagstiftning och att deras främsta syfte är att till­ handahålla en pensionsinkomst. De enheter och arrange­ mang som avses i detta skäl bör vara föremål för beslut av relevant behörig myndighet och, för att säkerställa överensstämmelse och undanröja alla risker för avvikelser och överträdelser, Esmas yttrande, efter samråd med Eio­ pa. Detta skulle kunna inbegripa enheter och arrange­ mang som inte nödvändigtvis är kopplade till ett pen­ sionsprogram som tillhandahålls av arbetsgivaren, men som fortfarande har som främsta syfte att ge en pen­ sionsinkomst, antingen på obligatorisk eller på frivillig basis. Exempel på detta skulle kunna vara juridiska enhe­

ter som förvaltar fonderade pensionssystem i enlighet med nationell lagstiftning, under förutsättning att de gör sina investeringar i enlighet med aktsamhetsprinci­ pen, och pensionsarrangemang som tecknats direkt av enskilda, vilka också kan tillhandahållas av livförsäkrings­ givare. Undantaget beträffande pensionsarrangemang som tecknats direkt av enskilda bör i detta fall inte omfatta

OTC-derivatkontrakt som avser andra av försäkringsgiva­ rens livförsäkringsprodukter som inte har som främsta syfte att tillhandahålla en pensionsinkomst.

Ytterligare exempel skulle kunna vara pensionsverksam­ heter i försäkringsföretag som omfattas av direktiv 2002/83/EG, förutsatt att alla tillgångar som hänför sig till verksamheterna upptas i ett särskilt register i enlighet med bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (1), liksom arrange­ mang för tillhandahållande av tjänstepension i försäk­ ringsföretag som grundar sig på kollektivavtal. Institutio­ ner som har inrättats i syfte att tillhandahålla ersättning till medlemmar i pensionsprogram vid obestånd bör också behandlas som ett pensionssystem vid tillämp­ ningen av denna förordning.

(29)När så är lämpligt bör regler för finansiella motparter också tillämpas på icke-finansiella motparter. Det är känt att icke-finansiella motparter använder OTC-derivat­ kontrakt för att skydda sig mot affärsrisker med direkt koppling till deras affärsverksamhet eller likviditetsförvalt­ ning. Vid bedömningen av om en icke-finansiell motpart bör omfattas av clearingkravet, bör det därför beaktas i vilket syfte den icke-finansiella motparten använder OTC- derivatkontrakt och hur stor dess exponering mot dessa instrument är. I syfte att säkerställa att icke-finansiella institut har möjlighet att lämna sina synpunkter på clea­ ringtrösklarna, bör Esma vid utarbetandet av de relevanta tekniska standarderna för tillsyn genomföra ett öppet offentligt samråd som säkerställer att icke-finansiella in­ stitut får delta. Esma bör också samråda med alla berörda myndigheter, till exempel byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, för att se till att särdragen i dessa sektorer helt och fullt beaktas. Dessutom bör kom­ missionen senast den 17 augusti 2015 utvärdera vilken systemvikt de icke-finansiella företagens transaktioner med OTC-derivatkontrakt har inom olika sektorer, inklu­ sive energisektorn.

(30)Vid bedömningen av om ett OTC-derivatkontrakt mins­ kar de risker som är direkt kopplade till en icke-finansiell motparts affärsverksamhet och likviditetsförvaltning, bör vederbörlig hänsyn tas till denna icke-finansiella motparts övergripande strategier för risksäkring och riskbegräns­ ning. I synnerhet bör hänsyn tas till om ett OTC-derivat­ kontrakt är ekonomiskt lämpligt för reducera riskerna i

(1) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.

64

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

en icke-finansiell motparts uppförande och förvaltning, när riskerna hör samman med svängningar i räntor, va­ lutakurser, inflationstakten eller råvarupriser.

(31)Clearingtröskeln är en mycket viktig storhet för alla ickefinansiella motparter. När clearingtröskeln fastställs bör hänsyn tas till vilken systemvikt summan av nettoposi­ tionerna och nettoexponeringarna har per motpart och per klass av OTC-derivatkontrakt. I detta sammanhang bör lämpliga insatser göras för att erkänna de risk­ begränsningsmetoder som icke-finansiella motparter ut­ nyttjar inom ramen för sin normala affärsverksamhet.

(32)ECBS-medlemmar och andra nationella organ med lik­ nande funktioner, andra offentliga unionsorgan med upp­ drag att förvalta eller delta i förvaltningen av offentlig skuld samt Banken för internationell betalningsutjämning bör undantas från förordningens tillämpningsområde, i syfte att undvika att deras befogenheter begränsas när det gäller att fullgöra uppgifter av gemensamt intresse.

(33)Eftersom inte alla marknadsaktörer som omfattas av clea­ ringkravet kan bli den centrala motpartens clearingmed­ lemmar, bör de ha möjlighet att få tillgång till den cen­ trala motparten som kunder eller indirekta kunder under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(34)En oavsiktlig snedvridning av konkurrensen på mark­ naden för OTC-derivat kan bli följden av att ett clearing­ krav införs, samtidigt med ett förfarande för att fastställa vilka centrala motparter som kan användas för att full­ göra detta krav. Exempelvis kan en central motpart vägra att cleara transaktioner som verkställs på vissa handels­ platser, eftersom den centrala motparten ägs av en kon­ kurrerande handelsplats. För att undvika sådan diskrimi­ nerande praxis bör centrala motparter acceptera att cleara transaktioner som genomförs på olika handelsplatser, förutsatt att de senare uppfyller den centrala motpartens operativa och tekniska krav, och oberoende av den kon­ traktsdokumentation med stöd av vilken motparterna har genomfört den berörda OTC-derivattransaktionen, under förutsättning att denna dokumentation motsvarar stan­ darden på marknaden. Handelsplatserna bör tillhanda­ hålla de centrala motparterna transaktionsuppgifter (”trade feeds”) på transparenta och icke-diskriminerande grunder. De centrala motparternas tillträdesrätt till han­ delsplatser bör få omfattas av arrangemang som innebär att flera centrala motparter använder samma handelsplats transaktionsuppgifter. Detta får dock inte medföra sam­ verkansöverenskommelser vid clearing av derivat eller ge upphov till fragmentering av likviditeten.

(35)Denna förordning bör inte hindra rättvist och öppet till­ träde mellan handelsplatser och centrala motparter på den inre marknaden, enligt villkoren i denna förordning och i de tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Esma och antagits av kommissionen. Kommissionen bör fortsätta att nära övervaka hur OTC-derivatmarknaden utvecklas och bör vid behov ingripa för att förhindra snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden i syfte att säkerställa likvärdiga förutsättningar på finans­ marknaderna.

(36)På vissa områden inom sektorn för finansiella tjänster och handel med derivatkontrakt kan det också finnas kommersiella och immateriella rättigheter. I fall då så­ dana rättigheter avser produkter eller tjänster som har blivit eller påverkar en branschstandard bör det finnas licenser tillgängliga på proportionella, rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor.

(37)Tillförlitliga uppgifter behövs för att kunna identifiera de klasser av OTC-derivatkontrakt som bör omfattas av clea­ ringkravet, tröskelvärden och systemviktiga icke-finansi­ ella motparter. I regleringssyfte är det därför viktigt att ett enhetligt rapporteringskrav för uppgifter om derivat in­ förs på unionsnivå. Dessutom behövs, i så hög utsträck­ ning som möjligt, ett retroaktivt rapporteringskrav, för både finansiella motparter och icke-finansiella motparter, så att bland annat Esma och relevanta behöriga myndig­ heter får jämförbara uppgifter.

(38)En transaktion inom en grupp är en transaktion mellan två företag som helt och hållet omfattas av samma kon­ solidering och som är föremål för lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av ris­ ker. De ingår i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 80.8 i direktiv 2006/48/EG eller, när det gäller kreditinstitut som är underställda samma centrala företagsenhet som avses i artikel 3.1 i det direktivet, båda är kreditinstitut eller den ena är ett kreditinstitut och den andra en central företagsenhet. OTC-derivatkontrakt kan erkännas såväl inom finansgrupper eller andra grupper som inom grupper bestående av både finansiella företag och andra företag, och om ett sådant kontrakt betraktas som en transaktion inom gruppen när det gäller den ena parten, bör den också betraktas som en transaktion inom gruppen när det gäller den andra parten i kontraktet. Det kan konstateras att transaktioner inom gruppen kan vara nödvändiga för att aggregera risker inom en gruppstruk­ tur, och att risker inom gruppen därför är av särskilt slag. Eftersom effektiviteten i dessa förfaranden för hantering av risker inom gruppen kan komma att begränsas om dessa transaktioner omfattas av ett clearingkrav, kan det vara en fördel att undanta transaktioner inom gruppen från clearingkravet, under förutsättning att detta undan­ tag inte ökar systemrisken. Följaktligen bör den centrala

65

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/7
         

motpartens clearing av dessa transaktioner ersättas med en tillräcklig utväxling av säkerheter, där detta är lämpligt för att begränsa motpartsriskerna inom gruppen.

(39)Undantag från kravet på säkerhet skulle emellertid kunna göras för vissa transaktioner inom en grupp, i vissa fall på grundval av de behöriga myndigheternas beslut, under förutsättning att deras riskhanteringsförfaranden är till­ räckligt sunda och kraftfulla samt står i överensstäm­ melse med transaktionens komplexitet och att det inte finns några hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna. Dessa kriterier samt de förfaranden som motparterna och de berörda behöriga myndigheterna ska följa när undantag tillämpas bör anges i tekniska standarder för tillsyn som antas i enlighet med de relevanta förordningarna om inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna. Innan förslagen till tekniska standarder för tillsyn utarbetas bör de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbeta en kon­ sekvensanalys av deras möjliga konsekvenser för den inre marknaden och finansmarknadens aktörer, särskilt för berörda gruppers verksamhet och strukturer. Alla de tekniska standarder som är tillämpliga på de säkerheter som utväxlas vid transaktioner inom gruppen, inbegripet kriterierna för undantag, bör beakta dessa transaktioners främsta specifika egenskaper och befintliga skillnader mellan icke-finansiella och finansiella motparter liksom deras syften med och metoder för användning av derivat.

(40)Motparter bör anses omfattas av samma konsolidering åtminstone när de båda ingår i en sammanställd redovis­ ning enligt rådets direktiv 83/349/EEG (1) eller de inter­ nationella redovisningsstandarderna IFRS som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (2), eller, när det gäller en grupp vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland, i en­ lighet med allmänt accepterade redovisningsstandarder i detta tredjeland som i enlighet med kommissionens för­ ordning (EG) nr 1569/2007 (3) anses vara likvärdiga med IFRS-standarder (eller redovisningsstandarder i ett tredje­ land vars användning är tillåten i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1569/2007), eller när de båda omfat­ tas av samma gruppbaserade tillsyn i enlighet med direk­ tiv 2006/48/EG eller Europaparlamentets och rådets di­ rektiv 2006/49/EG (4), eller när det gäller en grupp vars

     
(1) Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 baserat på
  artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193,
(2) 18.7.1983, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av
  den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisnings­
  standarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 av den 21 december 2007 om införande av en mekanism för fastställande av likvärdighet för redovisningsstandarder som tillämpas av tredjelandsemittenter av värdepapper enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2004/109/EG (EUT L 340, 22.12.2007, s. 66).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EC av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201).

moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland, samma gruppbaserade tillsyn från en behörig myndighet i ett tredjeland som fastställts vara likvärdig med den som styrs av principerna i artikel 143 i direktiv 2006/48/EG eller i artikel 2 i direktiv 2006/49/EG.

(41)Det är viktigt att marknadsaktörerna till transaktions­ register rapporterar in alla uppgifter om derivatkontrakt som de ingått. På detta sätt kommer information om de inneboende riskerna på derivatmarknaderna att lagras centralt och vara lätt tillgängliga bland annat för Esma, berörda behöriga myndigheter, Europeiska systemrisk­ nämnden (ESRB) och berörda centralbanker inom ECBS.

(42)Tillhandahållandet av transaktionsregistertjänster präglas av stordriftsfördelar, vilket skulle kunna hämma konkur­ rensen på just detta område. Samtidigt kan införandet av ett omfattande rapporteringskrav för marknadsaktörerna öka värdet på informationen i transaktionsregistren även för tredje parter som tillhandahåller anknutna tjänster, bland annat orderavstämning, ordermatchning, kredit­ händelsetjänster och portföljförliknings- eller portfölj­ kompressionstjänster. Det är lämpligt att se till att de likvärdiga förutsättningarna inom efterhandelssektorn inte på ett allmänt plan äventyras av ett eventuellt natur­ ligt monopol när det gäller tillhandahållandet av trans­ aktionsregistertjänster. Därför bör transaktionsregistren vara skyldiga att tillhandahålla den information som finns i registret på rättvisa, överkomliga och icke-diskri­ minerande villkor, under förutsättning att nödvändiga åtgärder för dataskydd har vidtagits.

(43)För att möjliggöra en mer omfattande överblick över marknaden och för att bedöma systemrisken, bör derivat­ kontrakt inrapporteras till transaktionsregister oavsett om de clearats via en central motpart eller inte.

(44)De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ges tillräckliga resurser för att effektivt utföra de uppgifter som de till­ delats genom denna förordning.

(45)Motparter och centrala motparter som ingår, ändrar eller avslutar ett derivatkontrakt bör se till att uppgifterna i kontraktet inrapporteras till ett transaktionsregister. De bör få delegera inrapporteringen av kontraktet till en annan enhet. En enhet eller dess anställda som i enlighet med denna förordning och på en motparts vägnar rap­ porterar in uppgifter i ett derivatkontrakt till ett trans­ aktionsregister, ska inte anses bryta mot eventuella sek­ retessåtaganden. Vid utarbetandet av förslag till tekniska

66

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

standarder för tillsyn bör Esma beakta de framsteg som gjorts för att utveckla en unik kontraktsbeteckning och förteckningen över de uppgifter som behöver rapporteras i tabell 1 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 (1) om genomförande av direktiv 2004/39/EG och samråda med andra behöriga myndig­ heter såsom byrån för samarbete mellan energitillsyns­ myndigheter.

(46)Med beaktande av de principer som fastställs i kommis­ sionens meddelande om att förstärka sanktionssystemen i finanssektorn och de unionsrättsakter som antagits till följd av det meddelandet, bör medlemsstaterna införa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av denna förordning. Medlemsstaterna bör tillämpa dessa sanktio­ ner så att det inte minskar reglernas effektivitet. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräc­ kande. De bör grundas på riktlinjer som Esma antar för att främja konvergens och enhetlighet över gränserna för sanktionssystem i den finansiella sektorn. Medlemssta­ terna bör se till att de sanktioner som åläggs redovisas offentligt, och i förekommande fall, att bedömningsrap­ porterna om existerande reglers effektivitet regelbundet offentliggörs.

(47)En central motpart får i enlighet med denna förordning etableras i vilken som helst av medlemsstaterna. Ingen medlemsstat eller grupp av medlemsstater bör diskrimi­ neras, direkt eller indirekt, som plats för clearingtjänster. Ingenting i denna förordning bör begränsa eller hindra en central motpart i en jurisdiktion från att cleara en produkt som är utställd i en annan medlemsstats valuta eller i ett tredjelands valuta.

(48)Ett minsta startkapital bör vara ett villkor för auktorisa­ tion av en central motpart. Den centrala motpartens ka­ pital, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver, bör alltid stå i proportion till den risk som är kopplad till den centrala motpartens verksamhet, för att säkerställa att den har tillräckligt stort eget kapital i förhållande till kreditrisker, motpartsrisker, marknadsrisker, operativa ris­ ker, rättsliga risker och affärsrisker som inte redan täcks av särskilda finansiella resurser och att den vid behov kan genomföra en ordnad avveckling eller omstrukturering av rörelsen.

(49)Eftersom det genom denna förordning införs en rättslig skyldighet att i regleringssyfte cleara via särskilda centrala motparter, är det viktigt att se till att dessa är säkra och sunda och alltid uppfyller denna förordnings strikta krav på organisation, uppförande och försiktighet. För att

(1) EUT L 241, 2.9.2006, s. 1.

säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning bör dessa krav avse clearing av alla finansiella instrument som centrala motparter hanterar.

(50)Av reglerings- och harmoniseringsskäl bör det därför sä­ kerställas att motparter bara anlitar centrala motparter som uppfyller kraven i denna förordning. Dessa krav bör inte hindra medlemsstater från att anta eller fortsätta att tillämpa ytterligare krav när det gäller centrala mot­ parter som har etablerat sig på deras territorium, inbegri­ pet vissa auktoriseringskrav enligt direktiv 2006/48/EG. Dessa ytterligare krav bör dock inte påverka rätten för centrala motparter som har auktoriserats i andra med­ lemsstater eller godkänts i enlighet med denna förord­ ning att tillhandahålla clearingtjänster åt clearingmedlem­ mar och deras kunder som är etablerade i den medlems­ stat som har infört ytterligare krav, eftersom dessa cen­ trala motparter inte är föremål för de ytterligare kraven och inte behöver rätta sig efter dem. Senast den 30 sep­ tember 2014 bör Esma upprätta en rapport om effek­ terna av att medlemsstater tillämpar ytterligare krav.

(51)Direkta regler för auktorisation av och tillsyn över cen­ trala motparter är en viktig konsekvens av kravet på clearing av OTC-derivatkontrakt. Det är lämpligt att be­ höriga myndigheter får fortsatt ansvar för alla aspekter på auktorisation av och tillsyn över centrala motparter, in­ klusive ansvaret för att kontrollera att en ansökande cen­

tral motpart följer denna förordning och Europaparla­ mentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (2), eftersom dessa myn­ digheter har bäst möjligheter att granska de centrala mot­ parternas dagliga verksamhet, genomföra regelbundna kontroller och vid behov vidta lämpliga åtgärder.

(52)Om en central motpart riskerar att hamna på obestånd, kan det finansiella ansvaret främst ligga på medlemssta­ ten där den centrala motparten är etablerad. Följaktligen bör den behöriga myndigheten i den medlemsstaten an­ svara för auktorisation av och tillsyn över den centrala motparten. Emellertid kan en central motparts clearing­ medlemmar vara etablerade i olika medlemsstater och de kommer att vara de första som påverkas av den centrala motpartens obestånd, och det är därför av största vikt att alla berörda behöriga myndigheter och Esma involveras i auktorisations- och tillsynsprocessen. På detta sätt und­ viks skiljaktiga nationella åtgärder eller praxis och hinder för den inre marknadens korrekta funktion. Vidare bör inga förslag eller riktlinjer från någon medlem i ett till­ synskollegium, direkt eller indirekt, diskriminera någon medlemsstat eller grupp av medlemsstater som plats för clearingtjänster oavsett valuta. Esma bör delta i varje kol­ legium för att säkerställa en konsekvent och korrekt

(2) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

67

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/9
         

tillämpning av denna förordning. Esma bör när rekom­ mendationer och beslut utarbetas involvera andra behö­ riga myndigheter i de berörda medlemsstaterna.

(53)Med tanke på kollegiernas roll är det viktigt att alla relevanta behöriga myndigheter samt medlemmar av ECBS deltar i utförandet av kollegiernas uppgifter. Kolle­ giet bör bestå inte enbart av de behöriga myndigheter som utövar tillsyn över den centrala motparten utan också de som utövar tillsyn över de enheter som kan påverkas av den centrala motpartens verksamhet, dvs. utvalda clearingmedlemmar, handelsplatser, samverkande centrala motparter och värdepapperscentraler. De med­ lemmar av ECBS som ansvarar för tillsynen över den centrala motparten och samverkande centrala motparter samt de som ansvarar för utgivningen av valutorna för de finansiella instrument som clearats av den centrala mot­ parten bör få delta i kollegiet. Eftersom de enheter som omfattas av tillsynen eller övervakningen kommer att vara etablerade i ett begränsat antal medlemsstater där den centrala motparten verkar, skulle en enda behörig myndighet eller medlem av ECBS kunna ansvara för till­ synen eller övervakningen av ett antal av dessa enheter. För att säkerställa ett smidigt samarbete mellan samtliga medlemmar av kollegiet bör lämpliga förfaranden och mekanismer inrättas.

(54)Eftersom kollegiets inrättande och verksamhet antas ba­ sera sig på en skriftlig överenskommelse mellan alla dess medlemmar är det, med tanke på frågans känslighet, lämpligt att tilldela dem behörighet att fastställa förfaran­ dena för kollegiets beslutsfattande. Därför bör de närmare bestämmelserna för omröstning fastställas i en skriftlig överenskommelse som träffas mellan kollegiets medlem­ mar. För att alla relevanta marknadsaktörers och med­ lemsstaters intressen ska tillgodoses i samma utsträck­

ning, bör emellertid kollegiet rösta i enlighet med den allmänna principen om att varje medlem har en röst oavsett hur många uppgifter den utför i enlighet med denna förordning. I kollegier som består av upp till och med tolv medlemmar bör högst två kollegiemedlem­ mar från samma medlemsstat ha rösträtt och varje röst­ berättigad medlem bör ha en röst. I kollegier som består av fler än tolv medlemmar bör högst tre kollegiemed­ lemmar från samma medlemsstat ha rösträtt, och varje röstberättigad medlem bör ha en röst.

(55)De centrala motparternas mycket speciella situation krä­ ver att kollegierna organiseras och fungerar i enlighet med arrangemang som är specifika för tillsynen över centrala motparter.

(56)De arrangemang som inrättas genom denna förordning utgör inte något prejudikat för annan lagstiftning om tillsyn och övervakning av finansmarknadens infrastruk­ turer, särskilt inte när det gäller röstförfarandena för hän­ skjutanden till Esma.

(57)En central motpart bör inte auktoriseras om samtliga medlemmar i kollegiet, med undantag för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den centrala mot­ parten är etablerad, genom överenskommelse når fram till ett gemensamt yttrande om att den centrala motpar­ ten inte bör auktoriseras. Om en tillräcklig majoritet av kollegiet har avgett ett negativt yttrande och någon av de berörda behöriga myndigheterna med stöd av en majori­ tet på två tredjedelar av kollegiet har hänskjutit frågan till Esma, bör emellertid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad skjuta upp sitt beslut om auktorisation och invänta ett eventuellt beslut från Esma angående förenligheten med unionsrätten. Den behöriga myndigheten i den medlems­ stat i vilken den centrala motparten är etablerad bör fatta sitt beslut i enlighet med ett sådant beslut från Esma. Om samtliga medlemmar i kollegiet, med undantag för myn­ digheterna i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad, når fram till ett gemensamt yttrande om att kraven inte är uppfyllda och att den centrala motparten inte bör beviljas auktorisation, bör den behöriga myndig­ heten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad kunna hänskjuta frågan till Esma för beslut om förenligheten med unionsrätten.

(58)Det är nödvändigt att stärka reglerna om informations­ utbyte mellan behöriga myndigheter, Esma och andra berörda myndigheter och att öka kraven på dessas sam­ arbete och bistånd. Med anledning av den ökande gräns­ överskridande verksamheten bör dessa myndigheter förse varandra med den information de behöver för att kunna utöva sina befogenheter så att denna förordning genom­ förs på ett effektivt sätt, även i situationer där överträ­ delser eller misstänkta överträdelser kan beröra myndig­ heterna i två eller fler medlemsstater. För informations­ utbytet krävs strikt tystnadsplikt. OTC-derivatkontraktens omfattande påverkan gör det viktigt att andra berörda myndigheter, som skattemyndigheter och energitillsyns­ myndigheter, har tillgång till information som krävs för att fullgöra sina uppdrag.

(59)Finansmarknadernas globala karaktär gör att Esma direkt bör ansvara för godkännandet av centrala motparter som är etablerade i tredjeland, så att de kan tillhandahålla clearingtjänster inom unionen, under förutsättning att kommissionen har slagit fast att det tredjelandet har re­ gelverk och tillsynssystem som är likvärdiga unionens och att vissa andra krav är uppfyllda. Därför bör en central motpart som är etablerad i ett tredjeland och som tillhandahåller clearingtjänster till clearingmedlem­ mar eller handelsplatser etablerade i unionen godkännas av Esma. För inte försvåra en ytterligare utveckling av gränsöverskridande kapitalförvaltningsverksamhet i unio­ nen bör emellertid en central motpart som är etablerad i tredjeland och som tillhandahåller tjänster till kunder etablerade i unionen genom en clearingmedlem som är etablerad i tredjeland inte behöva godkännas av Esma. I detta sammanhang kommer överenskommelser med unionens viktigaste internationella parter att vara särskilt viktiga för att åstadkomma globalt likvärdiga förutsätt­ ningar och finansiell stabilitet.

68

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

(60)Den 16 september 2010 enades Europeiska rådet om att unionen behöver främja sina intressen och värden mer energiskt och i en anda av ömsesidighet och gemensam nytta inom ramen för unionens yttre förbindelser och vidta åtgärder för att, bland annat, säkra mer omfattande marknadstillträde för europeiska företag och fördjupa re­ gleringssamarbetet med större handelspartner.

(61)Oberoende av ägarstrukturen bör en central motpart ha stabila styrformer, en företagsledning med gott anseende och oberoende styrelseledamöter. Åtminstone en tredje­ del av styrelseledamöterna, men inte färre än två perso­ ner, bör utgöras av oberoende ledamöter. Emellertid kan centrala motparters olika styrformer och ägarstrukturer påverka deras villighet eller förmåga att cleara vissa pro­

dukter. Därför bör de oberoende styrelseledamöterna och den riskkommitté den centrala motparten ska inrätta hantera eventuella intressekonflikter inom en central motpart. Clearingmedlemmar och kunder behöver vara företrädda på lämpligt sätt, eftersom de kan påverkas av den centrala motpartens beslut.

(62)En central motpart kan utkontraktera funktioner. Den centrala motpartens riskkommitté bör ge råd om sådan utkontraktering. Central verksamhet kopplad till riskhan­ tering bör inte utkontrakteras såvida detta inte godkänns av den behöriga myndigheten.

(63)En central motparts deltagandekrav bör vara transparen­ ta, proportionella och icke-diskriminerande, och de bör möjliggöra fjärråtkomst, i den mån detta inte utsätter motparten för ytterligare risker.

(64)Kunder till clearingmedlemmar som clearar sina OTC-

derivatkontrakt via centrala motparter bör säkerställas en hög skyddsnivå. Den faktiska skyddsnivån är avhängig av vilken nivå av separering som dessa kunder väljer. Intermediärer bör separera sina tillgångar från kundernas. Av detta skäl bör centrala motparter föra uppdaterade och lätt identifierbara register, för att underlätta över­ föringen av positioner och tillgångar som tillhör kunder till en clearingmedlem på obestånd till en solvent clea­ ringmedlem eller, i tillämpliga fall, en ordnad avveckling av kundernas positioner och återförandet av överskju­ tande säkerheter till kunderna. Kraven i denna förordning om separering och överförbarhet av kunders positioner och tillgångar bör därför ha företräde framför eventuella andra konkurrerande lagar och författningar i medlems­ staterna som hindrar parterna från att följa dem.

(65)En central motpart bör ha ett sunt riskhanteringssystem för hantering av kreditrisker, likviditetsrisker, operativa

och andra risker, inbegripet risker som det utsätts för eller utsätter andra enheter för till följd av beroendeför­ hållanden. En central motpart bör ha lämpliga förfaran­ den och mekanismer som klarar en clearingmedlems obestånd. För att minimera obeståndets spridningsrisker bör den centrala motparten ha strikta deltagandekrav, erhålla lämpliga marginalsäkerheter, ha en obeståndsfond och andra finansiella medel för att täcka eventuella för­ luster. För att säkerställa att en central motpart hela tiden har tillräckliga resurser bör den centrala motparten fast­ ställa ett minimibelopp som obeståndsfonden generellt inte får underskrida. Detta bör emellertid inte begränsa den centrala motpartens möjlighet att utnyttja hela obe­ ståndsfonden för att täcka de förluster som förorsakats av en medlems obestånd.

(66)När en central motpart definierar ett sunt riskhanterings­ system bör den beakta dess potentiella risk och ekono­ miska konsekvenser för clearingmedlemmarna och deras kunder. Även om en mycket solid riskhantering bör för­ bli en central motparts främsta mål får den anpassa sina egenskaper till clearingmedlemmarnas kunders specifika verksamhet och riskprofiler och, om så anses lämpligt, på grundval av kriterier som specificeras i de tekniska stan­ darder för tillsyn som Esma ska utarbeta, bland de myc­ ket likvida tillgångar som accepteras som säkerhet ta med åtminstone kontanter, statsobligationer, säkerställda obli­ gationer i enlighet med direktiv 2006/48/EG med lämp­

liga värderingsavdrag (”haircuts”), inlösningsbara garantier

– direkt på begäran – som en ECBS-medlem beviljat, garantier från affärsbanker på stränga villkor särskilt när det gäller garantigivarens kreditvärdighet och dennes kapitalkopplingar till den centrala motpartens clearing­ medlemmar. När så är lämpligt får Esma även betrakta guld som en acceptabel säkerhet. De centrala motpar­ terna bör, i enlighet med strikta villkor för riskhantering, kunna godta garantier från affärsbanker från icke-finan­ siella motparter när dessa fungerar som en clearingmed­ lem.

(67)De centrala motparternas riskhanteringsstrategier bör vara tillräckligt sunda för att undvika risker för skattebe­ talarna.

(68)Marginalsäkerhetskrav och värderingsavdrag på säkerhe­ ter kan få procykliska effekter. Centrala motparter, behö­

riga myndigheter och Esma bör därför anta åtgärder för att förhindra och kontrollera de eventuella procykliska effekter som centrala motparters riskhanteringspraxis kan få, förutsatt att dessa centrala motparters sundhet och ekonomiska säkerhet inte påverkas negativt.

(69)Hantering av exponeringar är en väsentlig del av clearing­ förfarandet. Tillgång till eller användning av relevanta källor för prisuppgifter bör tryggas vid tillhandahållande

69

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/11
         

av clearingtjänster i allmänhet. Sådana källor bör inklu­ dera prisuppgifter i förhållande till index som används som referenser till derivat eller andra finansiella instru­ ment.

(70)Marginalsäkerheter är en central motparts främsta för­ svarslinje. Även om centrala motparter bör investera er­ hållna säkerheter på ett säkert och försiktigt sätt, bör de anstränga sig särskilt att säkerställa ett tillräckligt skydd av marginalsäkerheterna så att de i tid kan återställas till de clearingmedlemmar som inte är på obestånd eller till en samverkande central motpart, om den centrala mot­ part som erhållit marginalsäkerheterna skulle hamna på obestånd.

(71)Att ha tillgång till tillräckliga likviditetsresurser är avgö­ rande för en central motpart. Sådan likviditet kan härröra från tillgång till likviditet från en centralbank, från en kreditvärdig och tillförlitlig affärsbank, eller en kombina­ tion av de två. Tillgången till likviditet kan vara relaterad till en auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 2006/48/EG eller till andra lämpliga arrangemang. Vid bedömningen av om likviditetsresurserna är tillräckliga, särskilt i stress­ situationer, bör en central motpart beakta riskerna med att erhålla likviditet genom att enbart förlita sig på affärs­ bankernas krediter.

(72)Genom den europeiska uppförandekoden för clearing och avveckling av den 7 november 2006 inrättades ett frivilligt regelverk för upprättandet av samarbete mellan centrala motparter. Emellertid förblir clearing- och av­ vecklingssektorn fragmenterad enligt nationella skiljelin­ jer, vilket fördyrar gränsöverskridande handel och hindrar harmonisering. Därför bör villkor föreskrivas för slutan­ det av samverkansöverenskommelser mellan centrala motparter, under förutsättning att dessa inte utsätter re­ levanta centrala motparter för risker som inte hanteras på lämpligt sätt.

(73)Samverkansöverenskommelser är viktiga verktyg för att öka integreringen av clearing- och avvecklingsmarknaden inom unionen, varför en reglering bör ske. Eftersom samverkansöverenskommelser kan utsätta centrala mot­ parter för ytterligare risker bör centrala motparter dock under tre år ha varit auktoriserade för clearing eller god­ kända i enlighet med denna förordning, eller auktorise­ rade enligt en redan existerande nationell auktoriserings­ ordning, innan de behöriga myndigheterna godkänner sådana samverkansöverenskommelser. Dessutom, med beaktande av den ökade komplexitet som följer av sam­ verkansöverenskommelser mellan centrala motparter som clearar OTC-derivatkontrakt, är det lämpligt att i detta skede begränsa sådana överenskommelser till överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument. Esma bör dock senast den 30 september 2014 lämna en rapport till kommissionen om huruvida detta bör utvidgas till andra finansiella instrument.

(74)I transaktionsregister samlas i regleringssyfte uppgifter in som är relevanta för myndigheterna i alla medlemsstater. Esma bör få ansvaret för registrering och upphävande av registrering av, samt tillsyn över transaktionsregister.

(75)Eftersom regleringsmyndigheter, centrala motparter och andra marknadsaktörer är beroende av transaktionsregi­ strens uppgifter, bör det säkerställas att transaktionsregi­ stren omfattas av stränga krav när det gäller operativ verksamhet, registerhållning och datahantering.

(76)De centrala motparternas, deras medlemmars och trans­ aktionsregistrens tjänster måste vara förenade med trans­ parenta priser, avgifter och riskhanteringsmodeller så att marknadsaktörerna kan fatta välgrundade beslut.

(77)För att Esma ska kunna utföra sina uppgifter på ett ef­ fektivt sätt bör Esma ha möjlighet att, genom en enkel begäran eller genom ett beslut, begära in alla nödvändiga uppgifter från transaktionsregister, anknutna tredje parter och de tredje parter till vilka transaktionsregister utkon­ trakterar operativa funktioner eller verksamheter. Om Esma begär in sådana uppgifter genom en enkel begäran är den person som tillfrågas inte skyldig att tillhandahålla uppgifterna, men de uppgifter som lämnas frivilligt som svar på en begäran bör inte vara oriktiga eller vilseledan­ de. Sådana uppgifter bör tillhandahållas utan dröjsmål.

(78)Utan att det påverkar fall som omfattas av straff- eller skatterättsliga bestämmelser bör konfidentiella uppgifter som mottas av de behöriga myndigheterna, Esma, organ eller andra fysiska eller juridiska personer än behöriga myndigheter enbart användas för att dessa ska kunna utföra sina uppgifter och fullgöra sitt uppdrag. Detta bör dock inte förhindra att nationella organ som i enlig­ het med nationell rätt ansvarar för att förebygga, utreda och vidta korrigerande åtgärder mot administrativa miss­ förhållanden fullgör sina uppgifter.

(79)För att effektivt kunna utöva sina tillsynsbefogenheter bör Esma ha möjlighet att genomföra utredningar och kontroller på plats.

(80)Esma bör kunna delegera särskilda tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat, exempelvis när en tillsynsuppgift kräver kunskap och kännedom om lokala förhållanden, vilket är lättare att tillgå på nationell nivå. Esma bör kunna delegera genomförandet av sär­ skilda uppgifter i en utredning och kontroller på plats. Esma bör innan uppgifter delegeras rådfråga den berörda behöriga myndigheten om de närmare villkoren för detta delegerande av uppgifter, bland annat om omfattningen

70

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

av den uppgift som ska delegeras, tidsschemat för ut­ förande av uppgiften och översändandet av nödvändig information från och till Esma. Esma bör ersätta de be­ höriga myndigheterna för utförandet av en delegerad uppgift i enlighet med den förordning om avgifter som kommissionen ska anta genom en delegerad akt. Esma bör inte kunna delegera befogenhet att anta beslut om registrering.

(81)Det måste säkerställas att behöriga myndigheter kan be­ gära att Esma undersöker om villkoren uppfyllts för att återkalla ett transaktionsregisters registrering. Esma bör ta ställning till sådana begäranden och vidta adekvata åtgär­ der.

(82)Esma bör kunna besluta om att ålägga vite för att tvinga transaktionsregister att se till att en överträdelse upphör, lämna fullständig och korrekt information som Esma begärt eller underkasta sig en utredning eller en kontroll på plats.

(83)Esma bör även kunna ålägga transaktionsregister avgifter när den konstaterar att de uppsåtligen eller av oaktsam­ het har gjort sig skyldiga till en överträdelse av denna förordning. Avgifter bör åläggas på en nivå som stå i proportion till hur allvarliga överträdelserna är. Överträ­ delserna bör delas upp i olika grupper för vilka specifika avgifter bör bestämmas. För att beräkna avgifterna för en viss överträdelse bör Esma utnyttja en tvåstegsmetod där man först fastställer ett basbelopp och sedan vid behov justerar detta basbelopp med vissa koefficienter. Bas­ beloppet bör sättas med beaktande av det berörda trans­ aktionsregistrets årliga omsättning och justeringarna bör göras genom att öka eller minska basbeloppet med hjälp av tillämpning av relevanta koefficienter i enlighet med denna förordning.

(84)Koefficienter för försvårande och förmildrande omstän­ digheter bör fastställas i denna förordning för att ge Esma de nödvändiga verktygen för att besluta om avgifter som står i proportion till hur allvarlig den överträdelse är som ett transaktionsregister begått, med beaktande av omstän­ digheterna kring överträdelsen.

(85)Esma bör innan beslut fattas om avgifter eller vite ge de personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

(86)Esma bör avhålla sig från att ålägga avgifter eller viten i de fall där en tidigare frikännande eller fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen identiska sakförhål­ landen har vunnit laga kraft efter straffrättsliga förfaran­ den enligt nationell lagstiftning.

(87)Beslut av Esma att ålägga avgifter och viten bör vara verkställbara och verkställigheten bör följa de civilpro­ cessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars terri­ torium den sker. Civilprocessrättsliga regler bör inte in­ nefatta straffrättsliga procedurregler men skulle kunna innefatta förvaltningsrättsliga procedurregler.

(88)Vid ett transaktionsregisters överträdelser bör Esma ha befogenhet att vidta en rad tillsynsåtgärder, bland annat att begära att transaktionsregistret upphör med överträ­ delsen, och som en sista utväg återkalla registreringen när transaktionsregistret allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i denna förordning. Tillsyns­ åtgärderna bör tillämpas av Esma med beaktande av överträdelsens natur och allvar samt proportionalitets­ principen. Innan Esma fattar beslut om tillsynsåtgärder bör Esma ge de personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

(89)Medlemsstaterna och Esma bör skydda fysiska personers rätt till integritet när det gäller behandling av personupp­ gifter, i enlighet med Europaparlamentets och rådets di­ rektiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av per­

sonuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgif­ ter (1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen­ skapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2).

(90)Det är viktigt att säkerställa en internationell samsyn om kraven på centrala motparter och transaktionsregister. Denna förordning följer de befintliga rekommendationer

som utvecklats av kommittén för clearing- och regle­ ringssystem (CPSS) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco), även om det bör noteras att CPSS-Ioscos principer för finansmarknadens infra­ struktur, inbegripet centrala motparter, fastställdes den 16 april 2012. Den skapar en unionsram inom vilken centrala motparter kan fungera säkert. Esma bör beakta dessa befintliga standarder och deras framtida utveckling när den utarbetar eller lägger fram förslag till en översyn av de tekniska standarder för tillsyn, såväl som riktlinjer och rekommendationer som föreskrivs i denna förord­ ning.

(91)Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) bör delegeras till kommissionen när det gäller ändringar av förteckningen över enheter som är undan­

tagna från denna förordning, ytterligare förfaranderegler för utdömande av avgifter eller viten, inbegripet bestäm­ melser om rätten till försvar, tidsfrister, indrivande av

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

71

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/13
         

avgifter eller viten och preskriptionstiden för åläggande och verkställighet av viten eller avgifter, åtgärder som ändrar bilaga II i syfte att beakta utvecklingen på finans­ marknaderna, närmare uppgifter om vilken typ av avgif­ ter som ska betalas, för vad avgifter ska betalas, avgifter­ nas storlek och hur de ska betalas. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker snabbt och på lämpligt sätt.

(92)För att säkerställa en konsekvent harmonisering bör be­ fogenhet delegeras till kommissionen att anta de europe­ iska tillsynsmyndigheternas förslag till tekniska standar­ der för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förord­ ningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/10 och (EU) nr 1095/2010 för tillämpningen, med avseende på till­ lämpningen av den här förordningen, av avsnitt C punk­ terna 4–10 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG med när­ mare uppgifter om vilka OTC-derivatkontrakt som ska

anses ha en direkt, väsentlig och förutsebar verkan inom unionen eller de fall när det är nödvändigt eller lämpligt att förhindra varje kringgående av bestämmel­ serna i denna förordning, vilka typer av indirekta kon­ trakt som uppfyller villkoren i denna förordning, de klas­ ser av OTC-derivatkontrakt som bör omfattas av clea­ ringkravet, det eller de datum från vilket eller vilka clea­ ringkravet ska gälla, inbegripet varje successivt införande och de kategorier av motparter som omfattas av clearing­ kravet samt det minimikrav på återstående löptid för de kontrakt som ska ingås eller förnyas före det datum clearingkravet träder i kraft, de närmare uppgifter som ska ingå i en behörig myndighets underrättelse till Esma om dess auktorisation av en central motpart för clearing av en klass av OTC-derivatkontrakt, särskilda klasser av OTC-derivatkontrakt, standardiseringsgraden på kon­ traktsvillkor och operativa processer, volymen och lik­ viditeten samt tillgängligheten till skälig, tillförlitlig och allmänt accepterad prisinformation, närmare uppgifter om vad som ska införas i Esmas register över de klasser av OTC-derivatkontrakt som omfattas av clearingkravet, närmare uppgifter om och typer av rapporter för de olika klasserna av derivat, kriterier för att fastställa vilka OTC- derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som är direkt kopplade till affärsverksamhet eller likviditetsförvaltningsverksamhet och värden på clea­ ringtrösklarna, förfaranden och arrangemang för risk­ reduceringsteknik för OTC-derivatkontrakt som inte clea­ ras genom en central motpart, riskhanteringsförfaranden, inbegripet erforderliga nivåer på och typ av säkerheter och separeringsarrangemang och erforderliga kapitalnivå­ er, begreppet fragmentering av likviditeten, krav avseende kapital, balanserade vinstmedel och reserver för centrala motparter, krav på vad regler och ledningssystem för centrala motparter minst ska innehålla, närmare uppgifter om de registeruppgifter och den information som cen­ trala motparter ska bevara, minimiinnehåll och krav för centrala motparters riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och katastrofplaner, lämpliga procenttal och tidshorison­ ter för avvecklingsperioden och beräkningen av historisk volatilitet för olika typer av finansiella instrument med beaktande av målet att begränsa procykliska effekter och

de villkor enligt vilka praxisen för portföljmarginalsäker­ heter kan genomföras, ramen för att definiera de extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden som ska ligga till grund för att fastställa storleken på obestånds­ fonden och de centrala motparternas resurser, metoden för att beräkna och upprätthålla nivån på de centrala motparternas egna medel, den typ av säkerhet som skulle kunna anses vara mycket likvid, såsom kontanter, guld, statsobligationer och företagsobligationer av hög kvalitet, täckta obligationer samt värderingsavdragen och villkoren för att garantier från affärsbanker ska kunna godtas som säkerhet, de finansiella instrument som kan anses vara mycket likvida och innebär minimala kredit- och mark­ nadsrisker, mycket säkra arrangemang och gränser vad gäller koncentrationsrisker, den typ av stresstester som ska genomföras av de centrala motparterna för olika klasser av finansiella instrument och portföljer, clearing­ medlemmarnas och andra parters deltagande i testerna, frekvens och tidpunkter för testerna och nyckeluppgifter som den centrala motparter ska rapportera avseende sin riskhanteringsmodell och sina antaganden för genom­ förandet av stresstesterna, närmare uppgifter om trans­ aktionsregistrens ansökningar om registrering hos Esma, frekvensen och specificeringen för de uppgifter som transaktionsregister ska rapportera avseende aggregerade positioner per klass av OTC-derivatkontrakt, samt de operativa standarder som krävs för att aggregera och jämföra uppgifter mellan transaktionsregister.

(93)Alla krav som införs genom denna förordning och som ska vidareutvecklas genom delegerade akter eller genom­ förandeakter som antas enligt artiklarna 290 eller 291 i EUF-fördraget bör tolkas som att de endast gäller från det datum då dessa akter får verkan.

(94)Esma bör inom ramen för utarbetandet av tekniska riktlinjer och tekniska standarder för tillsyn, särskilt vid fastställandet av denna förordnings clearingtröskel för icke-finansiella motparter, anordna offentliga utfrågningar av marknadsaktörerna.

(95)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­ förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­ nomförandebefogenheter (1).

(96)Kommissionen bör kartlägga och utvärdera behovet av eventuella lämpliga åtgärder för att säkerställa ett kon­ sekvent och ändamålsenligt genomförande och utarbe­ tande av bestämmelser, standarder och praxis som om­ fattas av denna förordnings tillämpningsområde, med beaktande av resultaten av det arbete som utförs i rele­ vanta internationella fora.

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

72

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

(97)Mot bakgrund av reglerna för samverkande system har det ansetts lämpligt att ändra direktiv 98/26/EG, för att skydda rättigheterna för en systemoperatör som ställer kompletterande säkerhet för en mottagande systemope­ ratör, i fall av insolvensförfaranden mot den mottagande systemoperatören.

(98)I syfte att underlätta effektiv clearing, registrering, avveck­ ling och betalning bör centrala motparter och trans­ aktionsregister i sin kommunikation med aktörer och den marknadsinfrastruktur som de har ett gränssnitt med ta hänsyn till internationella kommunikationsför­ faranden och standarder för meddelandehantering och referensuppgifter.

(99)Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fast­ ställa enhetliga krav på OTC-derivatkontrakt samt på cen­ trala motparters och transaktionsregisters verksamhet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta­ terna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åt­ gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro­ portionalitetsprincipen i samma artikel går denna förord­ ning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

b) Banken för internationell betalningsutjämning.

5. Med undantag för rapporteringskravet enligt artikel 9, ska denna förordning inte tillämpas på följande enheter:

a)multilaterala utvecklingsbanker som förtecknas i del 1 punkt 4.2 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG,

b)offentliga organ i den mening som avses i led 18 i artikel 4 i direktiv 2006/48/EG som ägs av nationella regeringar och som har uttryckliga garantiordningar från nationella rege­ ringar,

c)Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen.

6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­ ter i enlighet med artikel 82 i syfte att ändra förteckningen i punkt 4 i den här artikeln.

För detta ändamål ska kommissionen senast den 17 november 2012 förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport, i vil­ ken man bedömer den internationella behandlingen av offent­ liga organ med uppdrag att förvalta eller delta i förvaltningen av offentlig skuld och centralbanker.

1.I denna förordning föreskrivs krav för clearing och bila­ teral riskhantering för over-the-counter (OTC)-derivatkontrakt, rapporteringskrav för derivatkontrakt och enhetliga krav för centrala motparters och transaktionsregisters verksamhet.

2.Förordningen ska tillämpas på centrala motparter och de­ ras clearingmedlemmar, finansiella motparter och transaktions­ register. Den ska tillämpas på icke-finansiella motparter och handelsplatser när så anges.

3.Avdelning V i denna förordning ska endast tillämpas på överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument, som definieras i artikel 4.1.18 a och b samt 4.1.19 i direktiv 2004/39/EG.

4.Förordning ska inte tillämpas på följande:

a)Medlemmarna i ECBS och andra organ i medlemsstaterna som fyller likartade funktioner och andra offentliga unions­ organ som har i uppdrag att förvalta eller deltar i förvalt­ ningen av statsskulden.

Rapporten ska inbegripa en jämförande analys av hur dessa organ och centralbanker behandlas i det rättsliga regelverket i ett betydande antal tredjeländer, inklusive åtminstone de tre viktigaste jurisdiktionerna när det gäller den kontraktsvolym som är föremål för handel, och de riskhanteringsstandarder som tillämpas på derivattransaktioner som dessa organ och centralbanker utför i dessa jurisdiktioner. Om rapportens slut­ satser visar att det är nödvändigt, särskilt på basis av den jäm­ förande analysen, att göra undantag för dessa centralbanker i tredjeland så att deras monetära ansvar inte omfattas av clea­ ring- och rapporteringskravet, ska kommissionen föra in dem i förteckningen i punkt 4.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.central motpart: en juridisk person som träder emellan mot­ parterna i kontrakt som är föremål för handel på en eller flera finansmarknader och blir köpare till varje säljare och säljare till varje köpare,

73

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/15
         

2.transaktionsregister: en juridisk person som centralt samlar in och registerför uppgifter om derivat,

3.clearing: fastställande av positioner, inklusive beräkning av nettoskulder samt säkerställande av att finansiella instru­

ment och/eller kontanter finns tillgängliga för att täcka de exponeringar som dessa positioner ger upphov till,

4.handelsplats: ett system som drivs av ett värdepappersföre­ tag eller en marknadsplatsoperatör i den mening som avses

iartikel 4.1.1 och 4.1.13 i direktiv 2004/39/EG, utom systematiska internhandlare i den mening som avses i ar­ tikel 4.1.7 i det direktivet, vilket sammanför köp- och sälj­ intressen i finansiella instrument inom systemet, så att detta leder till avslut i enlighet med avdelning II eller III i det direktivet,

5.derivat eller derivatkontrakt: ett finansiellt instrument enligt avsnitt C punkterna 4–10 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, såsom genomfört genom artiklarna 38 och 39 i förordning (EG) nr 1287/2006,

6.klass av derivat: en underkategori derivat som delar gemen­ samma och väsentliga egenskaper som åtminstone omfat­ tar förhållandet till den underliggande tillgången, typen av underliggande tillgång och det teoretiska beloppets valuta; derivat som hör till samma klass kan ha olika löptider,

7.OTC-derivat eller OTC-derivatkontrakt: derivatkontrakt vars handel inte genomförs på en reglerad marknad i den me­ ning som avses i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG eller på en marknad i ett tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med artikel 19.6 i direktiv 2004/39/EG,

8.finansiell motpart: ett värdepappersföretag som auktoriserats

ienlighet med direktiv 2004/39/EG, ett kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG, ett för­ säkringsföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 73/239/EEG, ett försäkringsföretag som auktoriserats i en­ lighet med direktiv 2002/83/EG, ett återförsäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2005/68/EG, ett fondföretag och i tillämpliga fall dess förvaltningsbolag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG, ett tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6a

idirektiv 2003/41/EG samt en alternativ investeringsfond som förvaltas av AIF-förvaltare som auktoriserats eller re­ gistrerats i enlighet med direktiv 2011/61/EU,

9.icke-finansiell motpart: ett i unionen etablerat annat företag än de som anges i punkterna 1 och 8,

10.pensionssystem:

a)tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i arti­ kel 6 a i direktiv 2003/41/EG, inbegripet auktoriserade

enheter som ansvarar för driften av dessa institut och agerar för deras räkning enligt artikel 2.1 i det direk­ tivet, samt rättsliga enheter som av sådana institut har inrättats för investeringsändamål, och som enbart och uteslutande agerar i deras intresse,

b)tillhandahållande av tjänstepensioner i institut som av­ ses i artikel 3 i direktiv 2003/41/EG,

c)tillhandahållande av tjänstepensioner genom livförsäk­ ringsföretag som omfattas av direktiv 2002/83/EG, för­ utsatt att alla tillgångar och skulder som hänför sig till sådan verksamhet hålls fullständigt åtskilda, förvaltas och hanteras separat från försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon möjlighet till överföring,

d)övriga auktoriserade och övervakade enheter, eller ar­ rangemang, som bedriver verksamhet på nationell nivå, förutsatt att

i)de erkänns enligt nationell lag, och

ii)deras främsta syfte är att tillhandahålla pensionsför­ måner,

11.motpartskreditrisk: risken för att en motpart i en transaktion hamnar på obestånd före den slutliga avvecklingen av transaktionens kassaflöden,

12.samverkansöverenskommelse: en överenskommelse mellan två eller flera centrala motparter som innebär att transaktioner verkställs med hjälp av flera system,

13.behörig myndighet: den behöriga myndighet som avses i den lagstiftning som avses i punkt 8 i denna artikel, den behö­ riga myndighet som avses i artikel 10.5 eller den myndig­ het som varje medlemsstat har utsett i enlighet med arti­ kel 22,

14.clearingmedlem: ett företag som deltar i en central motpart och som ansvarar för att fullgöra de finansiella skyldigheter som deltagandet föranleder,

15.kund: ett företag med en avtalsrelation till en central mot­ parts clearingmedlem som gör det möjligt för företaget att cleara sina transaktioner via den centrala motparten,

16.grupp: den grupp företag som består av ett moderföretag och dess dotterföretag i den mening som avses i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG eller en sådan grupp av företag som avses i artiklarna 3.1 samt 80.7 och 80.8 i direktiv 2006/48/EG,

74

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

17.finansinstitut: ett företag som inte är ett kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksam­ heter som förtecknas i punkterna 2–12 i bilaga I till direk­ tiv 2006/48/EG,

18.finansiellt holdingföretag: ett finansinstitut vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är ett kreditinstitut eller finansinstitut, varvid minst ett av dotterföretagen ska vara ett kreditinstitut, och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (1),

19.företag som tillhandahåller anknutna tjänster: ett företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med ett eller flera kreditinstituts huvudsakliga verksamhet,

20.kvalificerat innehav: varje direkt eller indirekt ägarandel i en central motpart eller ett transaktionsregister som motsvarar minst 10 % av kapitalet eller av rösträtten enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonise­ ring av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (2), med beaktande av villkoren för sammanlägg­ ning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet, eller som gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av den centrala motpart eller det trans­ aktionsregister som innehavet avser,

21.moderföretag: ett moderföretag i den betydelse som beskrivs i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG,

22.dotterföretag: ett dotterföretag såsom detta beskrivs i artik­ larna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet varje dot­ terföretag till ett dotterföretag till det moderföretag som är det yttersta moderföretaget till dessa företag,

23.kontroll: det förhållande mellan ett moderföretag och ett dotterföretag som beskrivs i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG,

24.nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom

  a) ägarintresse, genom direkt innehav eller kontroll av
  20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag,
  eller
     
(1) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
(2) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

b)kontroll, eller en likartad relation mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag, eller ett dotterföretag till ett dotterföretag som också ska anses som dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag;

Som nära förbindelser ska även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en varaktig förbindelse med en och samma person genom ett kontrollförhållande,

25.kapital: tecknat kapital i den mening som avses i artikel 22

irådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (3), till den del det är inbetalt, samt överkurs vid aktieemission, om det helt absorberar förluster

ien fortlevnadssituation och vid konkurs eller likvidation prioriteras efter alla andra krav,

26.reserver: reserver i den mening som avses i artikel 9 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (4) och balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår,

27.styrelse: administrativ styrelse och/eller tillsynsråd, i enlighet med nationell bolagsrätt,

28.oberoende styrelseledamot: en styrelseledamot som inte har någon affärs-, familje- eller annan relation som kan för­ anleda en intressekonflikt när det gäller den berörda cen­ trala motparten eller dess majoritetsaktieägare, ledning eller clearingmedlemmar, och som inte haft någon sådan rela­ tion under de närmaste fem åren innan styrelseuppdraget inleddes,

29.företagsledning: den eller de personer som effektivt leder den centrala motpartens eller transaktionsregistrets affärsverk­ samhet samt arbetande styrelseledamot eller styrelseleda­ möter.

Artikel 3

Transaktioner inom grupper

1. För en icke-finansiell motpart är en transaktion inom en grupp ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en annan mot­ part som ingår i samma grupp under förutsättning att båda motparterna helt och hållet omfattas av samma konsolidering och att de omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker och att denna mot­ part är etablerad inom unionen eller, om den är etablerad i ett tredjeland, att kommissionen har antagit en genomförandeakt enligt artikel 13.2 beträffande det tredjelandet.

(3) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1. (4) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

75

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/17
         

2. I förhållande till en finansiell motpart är en transaktion inom gruppen

a)ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en annan motpart som ingår i samma grupp, under förutsättning att

i)den finansiella motparten är etablerad inom unionen, eller, om den är etablerad i ett tredjeland, kommissionen har antagit en genomförandeakt enligt artikel 13.2 be­ träffande det tredjelandet,

ii)den andra motparten är en finansiell motpart, ett finan­ siellt holdingföretag, ett finansinstitut eller ett företag för anknutna tjänster som omfattas av tillfredsställande till­ synskrav,

iii)båda motparterna till fullo omfattas av samma konsoli­ dering, och

iv)båda motparterna omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker,

b)ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en annan motpart, där de båda motparterna ingår i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 80.8 i direktiv 2006/48/EG, under förutsättning att det villkor som anges i led a ii i denna punkt är uppfyllt,

c)ett OTC-derivatkontrakt som ingås mellan kreditinstitut som är underställda samma centrala företagsenhet eller mellan ett sådant institut och den centrala företagsenhet som avses i artikel 3.1 i direktiv 2006/48/EG, eller

d)ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en icke-finansiell motpart som ingår i samma grupp under förutsättning att båda motparterna helt och hållet omfattas av samma kon­ solidering och att de omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker och att denna motpart är etablerad i unionen eller inom ett tredjelands jurisdiktion för vilken kommissionen har antagit en genomförandeakt som avses i artikel 13.2 beträffande det tredjelandet.

3. Med avseende på tillämpningen av denna artikel ska mot­ parter anses omfattas av samma konsolidering om de båda

a)omfattas av samma koncernredovisning enligt direktiv 83/349/EEG eller de internationella redovisningsstandarderna

IFRS som antagits i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 eller, när det gäller en grupp vars moderföre­ tag har sitt huvudkontor i ett tredjeland, i enlighet med all­ mänt accepterade redovisningsstandarder i detta tredjeland

som i enlighet med förordning (EG) nr 1569/2007 har fast­ ställts vara likvärdiga med IFRS-standarder (eller redovis­ ningsstandarder i ett tredjeland vars användning är tillåten i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1569/2007), eller

b)omfattas av samma gruppbaserade tillsyn i enlighet med direktiv 2006/48/EG eller direktiv 2006/49/EG, eller, när det gäller en grupp vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland, samma gruppbaserade tillsyn från en behörig myndighet i ett tredjeland som fastställts vara likvärdig med den som styrs av principerna i artikel 143 i direktiv 2006/48/EG eller i artikel 2 i direktiv 2006/49/EG.

AVDELNING II

CLEARING, RAPPORTERING OCH RISKBEGRÄNSNING AV

OTC-DERIVAT

Artikel 4

Clearingkravet

1. Motparter ska cleara alla OTC-derivatkontrakt som gäller en klass av OTC-derivat som förklarats vara föremål för clea­ ringkravet i enlighet med artikel 5.2 om dessa kontrakt upp­ fyller följande båda villkor:

a)De har ingåtts på ett av följande sätt:

i)mellan två finansiella motparter,

ii)mellan en finansiell motpart och en icke-finansiell mot­ part som uppfyller de villkor som avses i artikel 10.1 b,

iii)mellan två icke-finansiella motparter som uppfyller de villkor som avses i artikel 10.1 b,

iv)mellan en finansiell motpart eller en icke-finansiell mot­ part som uppfyller de villkor som avses i artikel 10.1 b och en i ett tredjeland etablerad enhet som skulle om­ fattas av clearingkravet om den var etablerad i unionen, eller

v)mellan två enheter som är etablerade i ett eller fler tredje­ länder som skulle omfattas av clearingkravet om dessa var etablerade i unionen, under förutsättning att kon­ traktet har en direkt, väsentlig och förutsebar verkan inom unionen eller när ett sådant krav är nödvändigt eller lämpligt för att förhindra varje kringgående av denna förordning, och

b)De har ingåtts eller förnyats endera

i)på eller efter dagen då clearingkravet börjar gälla, eller

76

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

ii)samtidigt med eller efter den anmälan som avses i arti­ kel 5.1, men före dagen när clearingkravet börjar gälla om kontraktens återstående löptid överstiger det minimi­ krav på återstående löptid som fastställs av kommissionen i enlighet med artikel 5.2 c.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av de riskreducerings­ tekniker som avses i artikel 11 ska OTC-derivatkontrakt som utgör transaktioner inom gruppen enligt artikel 3 inte omfattas av clearingkravet.

Det undantag som anges i första stycket ska endast gälla:

a)När två motparter som är etablerade i unionen och ingår i samma grupp först skriftligen har underrättat sina respektive behöriga myndigheter att de har för avsikt att utnyttja un­ dantaget för OTC-derivatkontrakt som de ingått med varand­ ra. Underrättelsen ska ske minst 30 kalenderdagar innan undantaget utnyttjas. Inom 30 kalenderdagar efter att denna underrättelse mottagits får de behöriga myndigheterna in­ vända mot utnyttjandet av detta undantag om transaktio­ nerna mellan motparterna inte uppfyller de villkor som fast­ ställs i artikel 3, utan att detta påverkar de behöriga myn­ digheternas rätt att invända efter att denna period på 30 kalenderdagar löpt ut om dessa villkor inte längre är upp­ fyllda. Om det råder oenighet mellan de behöriga myndig­ heterna får Esma bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

b)OTC-derivatkontrakt mellan två motparter som ingår i samma grupp och som är etablerade i en medlemsstat och i ett tredjeland, om den motpart som är etablerad i unionen av sin behöriga myndighet auktoriserats att tillämpa undan­ taget inom 30 kalenderdagar efter det att den motpart som är etablerad i unionen lämnat underrättelse, och förutsatt att villkoren i artikel 3 är uppfyllda. Den behöriga myndigheten ska underrätta Esma om det beslutet.

3. De OTC-derivatkontrakt som omfattas av clearingkravet enligt punkt 1 ska clearas i en central motpart som auktoriserats enligt artikel 14 eller som har godkänts enligt artikel 25 för att cleara denna klass av OTC-derivat och ingår i registret i enlighet med artikel 6.2 b.

För detta ändamål ska en motpart bli en clearingmedlem eller en kund eller upprätta indirekta clearingarrangemang med en clearingmedlem, förutsatt att dessa arrangemang inte ökar mot­ partsrisken och säkerställer att motpartens tillgångar och posi­ tioner åtnjuter ett skydd som är likvärdigt med det som avses i artiklarna 39 och 48.

4. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn med närmare uppgifter om vilka kontrakt som ska anses ha en direkt, väsentlig och förutsebar verkan inom unionen eller de fall när det är nödvändigt eller lämpligt att förhindra varje kringgående av bestämmelserna i denna förordning enligt punkt 1 a v, och om vilka typer av indirekta kontraktsarrangemang som uppfyller de villkor som avses i punkt 3 andra stycket.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 5

Förfarande för clearingkrav

1. När en behörig myndighet auktoriserar en central motpart för clearing av en klass av OTC-derivat enligt artikel 14 eller 15, ska den omedelbart anmäla auktorisationen till Esma.

För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om den information som ska ingå i de un­ derrättelser som avses i första stycket.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

2. Inom sex månader efter mottagande av en anmälan i enlighet med punkt 1 eller efter fullbordande av ett förfarande för godkännande enligt artikel 25 ska Esma, efter att ha genom­ fört ett offentligt samråd och efter att ha hört ESRB och när så är lämpligt de behöriga myndigheterna i tredjeländer, utarbeta och lägga fram för kommissionens godkännande förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger följande:

a)Den klass av OTC-derivat som ska omfattas av det clearing­ krav som avses i artikel 4,

b)det eller de datum från vilket eller vilka clearingkravet ska gälla, inbegripet varje successivt genomförande och de kate­ gorier av motparter som kravet ska gälla, och

c)det minimikrav på återstående löptid för de OTC-derivat­ kontrakt som avses i artikel 4.1 b ii.

77

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/19
         

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. Esma ska, på eget initiativ, efter att ha genomfört ett offentligt samråd och efter att ha hört ESRB, och när så är lämpligt behöriga myndigheter i tredjeländer, i enlighet med kriterierna i punkt 4 a, b och c fastställa och meddela kom­ missionen vilka klasser av derivat som omfattas av clearingkra­ vet enligt artikel 4, men för vilka någon central motpart ännu inte har auktoriserats.

Efter detta meddelande ska Esma offentliggöra en förslagsinfor­ dran för clearing av dessa klasser av derivat.

4. I det övergripande syftet att minska systemriskerna ska förslagen till tekniska standarder för tillsyn beträffande den del som avses i punkt 2 a beakta följande kriterier:

a)Standardiseringsgraden på kontraktsvillkor och operativa processer för den berörda klassen av OTC-derivat.

b)Volym och likviditet för den berörda klassen av OTC-derivat.

c)Tillgängligheten till skälig, tillförlitlig och allmänt accepterad prisinformation inom den berörda klassen av OTC-derivat.

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn får Esma beakta inbördes samband mellan motparter som utnyttjar de berörda klasserna av OTC-derivat, förväntad påverkan på motpartskreditrisknivåerna mellan motparter samt inverkan på konkurrensen inom unionen.

För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om de kriterier som avses i leden a, b och c i det första stycket.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i tredje stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

5. Förslagen till tekniska standarder för tillsyn beträffande den del som avses i punkt 2 b ska beakta följande kriterier:

a)Den förväntade volymen när det gäller den berörda klassen av OTC-derivat.

b)Huruvida fler än en central motpart redan utför clearing av samma klass av OTC-derivat.

c)Den berörda centrala motpartens kapacitet att hantera den förväntade volymen och att hantera den risk som följer av clearingen av den berörda klassen av OTC-derivat.

d)Typ av och antal aktiva motparter som förväntas vara aktiva på marknaden för den berörda klassen av OTC-derivat.

e)Den tid som en motpart som omfattas av clearingkravet behöver för att införa arrangemang för att cleara sina OTC-derivatkontrakt genom en central motpart.

f)Riskhanteringskapaciteten och den rättsliga och operativa kapaciteten hos de olika motparter som är aktiva på mark­ naden för den berörda klassen av OTC-derivat och som skulle omfattas av clearingkravet i artikel 4.1.

6. Om det för en klass av OTC-derivatkontrakt inte längre finns en central motpart som är auktoriserad eller godkänd för clearing av dessa kontrakt enligt denna förordning ska den inte längre omfattas av clearingkravet enligt artikel 4, och punkt 3 i denna artikel ska tillämpas.

Artikel 6

Offentligt register

1.Esma ska upprätta och föra ett offentligt register för att korrekt och entydigt identifiera vilka klasser av OTC-derivat som omfattas av clearingkravet samt hålla detta register upp­ daterat. Det offentliga registret ska vara tillgängligt för allmän­ heten på Esmas webbplats.

2.Registret ska innehålla följande:

a)De klasser av OTC-derivat som är föremål för clearingkravet enligt artikel 4.

b)De auktoriserade eller godkända centrala motparter som kan utnyttjas för att uppfylla clearingkravet.

c)De dagar från och med vilka clearingkravet börjar gälla, inbegripet ett eventuellt successivt genomförande.

78

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

d)De klasser av OTC-derivat som identifierats av Esma i enlig­ het med artikel 5.3.

e)Det minimikrav på återstående löptid för de derivatkontrakt som avses i artikel 4.1 b ii.

f)De centrala motparter som den behöriga myndigheten har underrättat Esma om när det gäller clearingkravet, samt da­ gen för var och en av dessa underrättelser.

3.När en central motpart inte längre är auktoriserad eller godkänd enligt denna förordning för clearing av en viss klass av derivat, ska Esma genast stryka den från det offentliga registret avseende denna klass av OTC-derivat.

4.För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange de uppgifter som ska tas med i det offentliga register som avses i punkt 1.

Esma ska överlämna sådana förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­ niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 7

Tillträdet till en central motpart

1. En central motpart som auktoriserats för clearing av OTC- derivatkontrakt ska acceptera clearing av sådana kontrakt utan diskriminering och på ett transparent sätt, oberoende av han­ delsplats.

En central motpart får kräva att en handelsplats uppfyller de operativa och tekniska krav som fastställts av den centrala mot­ parten, inbegripet kraven på riskhantering.

2.En central motpart ska inom tre månader efter det att en handelsplats lämnat in en formell begäran om tillträde till­ mötesgå eller avslå denna begäran.

3.Om en central motpart nekar tillträde enligt punkt 2 ska den lämna handelsplatsen en fullständig motivering av sitt be­ slut.

4.Såvida inte handelsplatsens respektive den centrala mot­ partens behöriga myndigheter nekar tillträde, ska den centrala motparten med förbehåll för andra stycket bevilja tillträde inom tre månader efter det att ett beslut fattats om att tillmötesgå handelsplatsens formella begäran i enlighet med punkt 2.

Handelsplatsens och den centrala motpartens behöriga myndig­ heter får efter en formell begäran om tillträde från handelsplat­ sen endast neka denna handelsplats tillträde till den centrala

motparten om sådant tillträde skulle hota en smidig och väl fungerande marknad eller ha negativa effekter när det gäller systemrisken.

5. Om oenighet skulle uppstå mellan behöriga myndigheter ska Esma lösa alla sådana tvister i enlighet med sina befogen­ heter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 8

Tillträde till en handelsplats

1.En handelsplats ska på begäran av en central motpart som har auktoriserats för clearing av OTC-derivatkontrakt som är föremål för handel på denna handelsplats tillhandahålla denna motpart transaktionsuppgifter på ett transparent och icke-dis­ kriminerande sätt.

2.När en central motpart formellt har lämnat in en begäran till en handelsplats om att få tillträde till denna, ska den centrala motparten inom tre månader erhålla ett svar på sin begäran.

3.Om tillträde nekas av en handelsplats, ska denna under­ rätta den centrala motparten om detta och lämna en fullständig motivering av sitt beslut.

4.Utan att det påverkar det beslut som fattats av handels­ platsens och den centrala motpartens behöriga myndigheter ska tillträde möjliggöras av handelsplatsen inom tre månader efter ett positivt svar på en begäran om tillträde.

Den centrala motparten ska beviljas tillträde till handelsplatsen endast om detta inte förutsätter samverkansöverenskommelse eller hotar en smidig och väl fungerande marknad, särskilt på grund av fragmentering av likviditeten, och handelsplatsen har infört lämpliga mekanismer mot sådan fragmentering.

5. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar begreppet fragmentering av likviditeten.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 9

Rapporteringskravet

1. Motparter och centrala motparter ska se till att uppgifter om varje derivatkontrakt som de har ingått och varje ändring eller avslutande av kontraktet rapporteras in till ett transaktions­ register som registrerats i enlighet med artikel 55 eller godkänts i enlighet med artikel 77. Uppgifterna ska rapporteras in senast den första arbetsdagen efter varje ingående, ändring eller avslu­ tande av kontraktet.

79

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/21
         

Rapporteringskravet ska gälla de derivatkontrakt som

a)har ingåtts före den 16 augusti 2012 och som fortfarande är utestående den dagen.

b)har ingåtts på eller efter den 16 augusti 2012.

En motpart eller en central motpart som omfattas av rappor­ teringskravet får delegera inrapporteringen av uppgifterna i de­ rivatkontraktet.

Motparter och centrala motparter ska se till att uppgifterna i deras derivatkontrakt inte rapporteras dubbelt.

2.Motparter ska föra ett register över alla derivatkontrakt som de har ingått och varje ändring under minst fem år efter avslutande av kontraktet.

3.Om ett transaktionsregister inte är tillgängligt för att re­ gistrera uppgifterna i ett derivatkontrakt, ska motparter och

centrala motparter se till att sådana uppgifter rapporteras in till Esma.

I detta fall ska Esma säkerställa att alla berörda enheter som avses i artikel 81.3 har tillträde till alla de uppgifter i derivat­ kontrakten som de behöver för att kunna fullgöra sina respek­ tive skyldigheter och uppdrag.

4. En motpart eller central motpart som rapporterar in upp­ gifter om ett derivatkontrakt till ett transaktionsregister eller till Esma, eller en enhet som på en motparts eller central motparts vägnar rapporterar in sådana uppgifter, ska inte anses bryta mot eventuella sekretessförpliktelser som följer av kontraktet eller av lag eller andra författningar.

Den rapporterande enheten, dess ledning eller anställda är be­ friade från ansvar för detta utlämnande av uppgifter.

5. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa uppgifter och typer av rapporter enligt punkterna 1 och 3 för de olika klasserna av derivat.

De rapporter som avses i punkterna 1 och 3 ska åtminstone ange följande:

a)Parterna till ett derivatkontrakt och, i förekommande fall, förmånstagaren till kontraktets rättigheter och skyldigheter.

b)Derivatkontraktens väsentliga kännetecken inklusive typ, un­ derliggande löptid, underliggande belopp, pris och avveck­ lingsdag.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­ niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkterna 1 och 3 ska Esma utarbeta förslag till tekniska stan­ darder för genomförande för att närmare ange

a)hur rapporterna enligt punkterna 1 och 3 för de olika klas­ serna av derivat ska utformas samt deras frekvens, och

b)det datum då derivatkontrakten ska rapporteras in, inbegri­ pet varje successivt införande för derivatkontrakt som ingåtts före det datum från vilket rapporteringskravet ska gälla.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 10

Icke-finansiella motparter

1. När en icke-finansiell motpart tar positioner i OTC-deri­ vatkontrakt och dessa positioner överskrider clearingtröskeln enligt punkt 3 ska denna icke-finansiella motpart

a)omedelbart underrätta Esma och den behöriga myndighet som avses i punkt 5 om detta,

b)börja omfattas av clearingkravet för framtida kontrakt i en­ lighet med artikel 4 om den rullande genomsnittspositionen under 30 arbetsdagar överskrider tröskeln, och

c)cleara alla relevanta framtida kontrakt inom fyra månader från det att de börjat omfattas av clearingkravet.

2. En icke-finansiell motpart som har börjat omfattas av clearingkravet i enlighet med punkt 1 b, och som senare visar den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5 att den rullande genomsnittspositionen under 30 arbetsdagar inte överskrider clearingtröskeln, ska inte längre omfattas av clea­ ringkravet enligt artikel 4.

80

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

3.Vid beräkningen av positionerna enligt punkt 1 ska den icke-finansiella motparten inkludera alla de OTC-derivatkontrakt som den icke-finansiella motparten eller andra icke-finansiella motparter inom den grupp som den icke-finansiella motparten tillhör har ingått, som inte på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som är direkt kopplade till den icke-finansiella mot­ partens eller denna grupps affärsverksamhet eller likviditetsför­ valtning.

4.För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter att ha hört ESRB och andra relevanta myndigheter, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger följande:

a)Kriterier för att fastställa vilka OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som är direkt kopplade till den affärsverksamhet eller likviditetsförvalt­ ningsverksamhet som avses i punkt 3.

b)Värden för clearingströsklarna, som ska fastställas med ut­ gångspunkt i vilken systemvikt en motparts samlade netto­ positioner och nettoexponeringar har per klass av OTC-de­ rivat.

Efter att ha genomfört ett öppet offentligt samråd ska Esma överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Esma ska, efter samråd med ESRB och andra berörda myndig­ heter, regelbundet se över tröskelvärdena och vid behov föreslå tekniska standarder för tillsyn för att ändra dem.

5. Varje medlemsstat ska utse en myndighet som ansvarar för att se till att kravet enligt punkt 1 efterlevs.

Artikel 11

Riskbegränsningstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central motpart

1. Finansiella motparter och icke-finansiella motparter vilka ingår ett OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central motpart, ska med tillbörlig aktsamhet se till att det har införts lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och motpartskreditrisker, och då minst följande:

a)Förfaranden, om möjligt på elektronisk väg, som säkerställer att det berörda OTC-derivatkontraktets villkor godkänns i tid.

b)Formaliserade förfaranden som är stabila, motståndskraftiga och kontrollerbara för att stämma av portföljer, hantera där­ med förknippade risker och tidigt upptäcka tvister mellan parter och lösa dem samt övervaka värdet av utestående kontrakt.

2.De finansiella motparter och icke-finansiella motparter som avses i artikel 10 ska dagligen uppdatera värdet av ute­ stående kontrakt (”mark-to-market”). Om marknadsförhållan­ dena hindrar en uppdatering ska en tillförlitlig och försiktig ”marking-to-model” användas.

3.Finansiella motparter ska ha riskhanteringsförfaranden som kräver en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad när det gäller OTC-derivatkontrakt som har ingåtts den 16 augusti 2012 eller därefter. De ickefinansiella motparter som avses i artikel 10 ska ha riskhante­ ringsförfaranden som kräver en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad när det gäller OTC-derivatkontrakt som har ingåtts på och efter dagen för clearingtröskelns överskridande.

4.Finansiella motparter ska inneha ett lämpligt och propor­ tionellt kapital för att hantera den risk som inte täcks av en lämplig utväxling av säkerheter.

5.Kravet i punkt 3 i den här artikeln ska inte tillämpas på transaktioner inom grupper som avses i artikel 3 vilka ingås av motparter som är etablerade i samma medlemsstat under för­ utsättning att det inte finns några rådande eller förutsebara praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

6.En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.2 a, b eller c vilken ingås av motparter som är etablerade i olika medlemsstater ska helt eller delvis undantas från kravet i punkt

3i den här artikeln på grundval av ett positivt beslut från båda relevanta behöriga myndigheter under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda och kraftfulla och står i överstämmelse med komplexiteten i derivattransaktionen.

b)Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­ liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

81

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/23
         

Om de behöriga myndigheterna inte kan enas om ett positivt beslut inom 30 kalenderdagar från mottagandet av ansökan om undantag, får Esma bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.1 vil­ ken ingås av icke-finansiella motparter som är etablerade i olika medlemsstater ska undantas från kravet i punkt 3 i den här artikeln under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i derivattransaktionen.

b)Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­ liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

De icke-finansiella motparterna ska underrätta de behöriga myn­ digheter som avses i artikel 10.5 om sin avsikt att tillämpa undantaget. Undantaget ska gälla om inte någon av de under­ rättade behöriga myndigheterna inom tre månader efter under­ rättelsen meddelar att den inte längre instämmer i att de villkor som avses i led a eller b i första stycket är uppfyllda.

8. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.2 a–d vilken ingås mellan en motpart som är etablerad inom unionen och en motpart som är etablerad inom ett tredjelands jurisdik­ tion ska helt eller delvis undantas från kravet i punkt 3 i den här artikeln på grundval av ett positivt beslut från den berörda behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen av den motpart som är etablerad inom unionen under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i derivattransaktionen.

b)Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­ liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

9.En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.1 vil­ ken ingås mellan en icke-finansiell motpart som är etablerad inom unionen och en motpart som är etablerad inom ett tredje­ lands jurisdiktion ska undantas från kravet i punkt 3 i den här artikeln under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i derivattransaktionen.

b)Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­ liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

De icke-finansiella motparterna ska underrätta de behöriga myn­ digheter som avses i artikel 10.5 om sin avsikt att tillämpa

undantaget. Undantaget ska gälla om inte någon av de under­ rättade behöriga myndigheterna inom tre månader efter under­ rättelsen meddelar att den inte längre instämmer i att de villkor som avses i led a eller b i första stycket är uppfyllda.

10. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.1 vilken ingås mellan en icke-finansiell motpart och en finansiell motpart vilka är etablerade i olika medlemsstater ska helt eller delvis undantas från kravet i punkt 3 i den här artikeln på grundval av ett positivt beslut från den berörda behöriga myn­ dighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella motparten under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i derivattransaktionen.

b)Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­ liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

Den berörda behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella motparten ska underrätta den behöriga myndighet som avses i artikel 10.5 om alla sådana beslut. Un­ dantaget gäller utom i det fall då den underrättade behöriga myndigheten inte instämmer i att villkoren som avses i led a eller b i första stycket är uppfyllda. Om oenighet råder mellan behöriga myndigheter får Esma bistå dessa myndigheter med att nå fram till en överenskommelse i enlighet med sina befogen­ heter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

11. Den motpart i en transaktion inom grupper som har undantagits från kravet i punkt 3 ska offentliggöra information om undantaget.

En behörig myndighet ska underrätta Esma om beslut som antagits enligt punkterna 6, 8 eller 10, eller underrättelser som mottagits enligt punkterna 7, 9 eller 10, och ska förse Esma med uppgifter om den aktuella transaktionen inom grup­ per.

12.De krav som anges i punkterna 1–11 ska gälla OTC- derivatkontrakt som ingåtts mellan enheter i tredjeland som skulle omfattas av dessa krav om de var etablerade i unionen, under förutsättning att dessa kontrakt har en direkt, väsentlig och förutsebar verkan inom unionen eller när sådana krav är nödvändiga eller lämpliga för att förhindra varje kringgående av bestämmelserna i denna förordning.

13.Esma ska regelbundet övervaka aktiviteten beträffande derivat som inte är godtagbara för clearing i syfte att fastställa fall då en särskild klass av derivat kan ge upphov till systemrisk och för att undvika regelarbitrage mellan clearade och ej clea­ rade derivattransaktioner. Esma ska särskilt, efter samråd med ESRB, vidta åtgärder i enlighet med artikel 5.3 eller se över de tekniska standarder för tillsyn avseende marginalsäkerheter som fastställs i punkt 14 i den här artikeln och i artikel 41.

82

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

14. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om följande:

a) De förfaranden och arrangemang som avses i punkt 1.

i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010.

Artikel 12

Sanktioner

b)De marknadsförhållanden som hindrar en ”marking-to-mar­ ket”-uppdatering och kriterier för att använda den ”marking- to-model” som avses i punkt 2.

c)De uppgifter om undantagna transaktioner inom grupper som ska uppges i den anmälan som avses i punkterna 7, 9 och 10.

d)De uppgifter om undantagna transaktioner inom grupper som avses i punkt 11.

e)De kontrakt som ska anses ha en direkt, väsentlig och för­ utsebar verkan inom unionen eller de fall när det är nöd­ vändigt eller lämpligt att förhindra varje kringgående av be­ stämmelserna i denna förordning enligt punkt 12.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

15. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till gemensamma tekniska stan­ darder för tillsyn med närmare uppgifter om följande:

a)Riskhanteringsförfaranden, inbegripet de nivåer på och den typ av säkerhets- och separeringssystem som krävs för att uppfylla kraven i punkt 3.

b)De kapitalnivåer som krävs för att uppfylla kraven i punkt 4.

c)De förfaranden som motparterna och de berörda behöriga myndigheterna ska följa när undantag tillämpas enligt punk­ terna 6–10.

d)De tillämpliga kriterier som avses i punkterna 5–10, inbegri­ pet framför allt vad som bör betraktas som praktiska och rättsliga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska överlämna dessa för­ slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Beroende på motpartens rättsliga form ska kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses

1.Medlemsstaterna ska införa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i denna avdelning och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska åtminstone inkludera administrativa avgifter. Sanktionerna i fråga ska vara effektiva, proportionella och av­ skräckande.

2.Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som an­ svarar för tillsynen av finansiella motparter, och i tillämpliga fall icke-finansiella motparter, offentliggör alla sanktioner som ut­ dömts för överträdelser av artiklarna 4, 5 och 7-11, förutsatt att detta inte skapar allvarlig oro på finansmarknaderna eller åsam­ kar de berörda parterna oproportionerligt stora skador. Med­ lemsstaterna ska regelbundet offentliggöra bedömningsrapporter om hur effektiva de tillämpade bestämmelserna om sanktioner är. Ett sådant utlämnande av uppgifter eller offentliggörande får inte omfatta personuppgifter i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 95/46/EG.

Medlemsstaterna ska senast den 17 februari 2013 underrätta kommissionen om bestämmelserna som avses i punkt 1. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om senare änd­ ringar av dem.

3. En överträdelse av bestämmelserna i denna avdelning ska inte påverka giltigheten av ett OTC-derivatkontrakt eller parter­ nas möjligheter att verkställa bestämmelserna i ett OTC-derivat­ kontrakt. En överträdelse av bestämmelserna i denna avdelning utgör ingen grund för skadeståndsanspråk mot en part i ett OTC-derivatkontrakt.

Artikel 13

Mekanism för undvikande av överlappande eller motstridiga bestämmelser

1.Kommissionen ska med Esmas bistånd övervaka och ut­ arbeta rapporter till Europaparlamentet och rådet om den in­ ternationella tillämpningen av de principer som fastställs i ar­ tiklarna 4, 9, 10 och 11, särskilt när det gäller eventuella över­ lappande eller motstridiga krav på marknadsaktörerna, och re­ kommendera möjliga åtgärder.

2.Kommissionen får anta genomförandeakter i vilka det in­ tygas att ett tredjelands rättsliga, tillsynsmässiga och verkställig­ hetsmässiga arrangemang

a)motsvarar krav som fastställs i denna förordning enligt ar­ tiklarna 4, 9, 10 och 11,

b)säkerställer ett skydd av tystnadsplikten som är likvärdigt med det som fastställs i denna förordning, och

83

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/25
         

c)tillämpas effektivt och verkställs på ett jämlikt och icke snedvridande sätt så att en effektiv tillsyn och verkställighet kan upprätthållas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­ ningsförfarande som avses i artikel 86.2.

3.En genomförandeakt om likvärdighet enligt punkt 2 ska innebära att motparter som ingår en transaktion som omfattas av denna förordning ska anses ha fullgjort de skyldigheter som ingår i artiklarna 4, 9, 10 och 11 om åtminstone en av mot­ parterna är etablerad i det tredjelandet.

4.Kommissionen ska i samarbete med Esma övervaka att de krav som motsvarar kraven som fastställs i artiklarna 4, 9, 10 och 11 genomförs på ett effektivt sätt av de tredjeländer för vilka en genomförandeakt om likvärdighet har antagits och regelbundet, minst en gång om året, rapportera till Europapar­ lamentet och rådet. Inom 30 kalenderdagar efter det att rappor­ ten har lagts fram ska kommissionen, om rapporten visar att myndigheterna i tredjelandet har tillämpat de motsvarande kra­ ven på ett ofullständigt eller inkonsekvent sätt, återkalla erkän­ nandet om likvärdighet när det gäller det aktuella tredjelandets regelverk. Om en genomförandeakt om likvärdighet dras till­ baka ska motparterna automatiskt på nytt omfattas av alla krav som fastställs i denna förordning.

AVDELNING III

AUKTORISATION OCH TILLSYN AV CENTRALA MOTPARTER

KAPITEL 1

Villkor och förfaranden för auktorisation av centrala motparter

Artikel 14

Auktorisation av centrala motparter

1.Om en i unionen etablerad juridisk person avser att till­ handahålla clearingtjänster som central motpart, ska den ansöka om auktorisation hos behörig myndighet i den medlemsstat där den är etablerad (den centrala motpartens behöriga myndighet),

ienlighet med förfarandet i artikel 17.

2.När auktorisation har beviljats i enlighet med artikel 17 ska den gälla på unionens hela territorium.

3.Auktorisation som avses i punkt 1 ska beviljas endast för verksamheter relaterade till clearing, och det ska anges vilka tjänster och verksamheter som den centrala motparten är auk­ toriserad för, inklusive vilka klasser av finansiella instrument som en sådan auktorisation omfattar.

4.En central motpart ska alltid uppfylla villkoren för aukto­ risation.

En central motpart ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om väsentliga förändringar som påverkar villkoren för auktorisation.

5. Den auktorisation som avses i punkt 1 ska inte hindra medlemsstater från att anta eller fortsätta att tillämpa ytterligare

krav när det gäller centrala motparter som har etablerat sig på deras territorium, inbegripet vissa auktoriseringskrav enligt di­ rektiv 2006/48/EG.

Artikel 15

Utvidgning av verksamheter och tjänster

1. En central motpart ska lämna in en begäran om utvidg­ ning till den centrala motpartens behöriga myndighet, om den vill utvidga sin affärsverksamhet till verksamheter och tjänster som inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen. Tillhan­ dahållande av clearingtjänster som den centrala motparten inte auktoriserats för ska betraktas som en utvidgning av den auk­ torisationen.

Utvidgningen av en auktorisation ska ske i enlighet med det förfarande som anges i artikel 17.

2. Om en central motpart önskar utvidga sin verksamhet till en annan medlemsstat än den där den är etablerad, ska den centrala motpartens behöriga myndighet utan dröjsmål under­ rätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten.

Artikel 16

Kapitalkrav

1.För att auktoriseras enligt artikel 14 ska en central

motpart ha ständig tillgång till ett startkapital på minst 7,5 miljoner EUR.

2.En central motparts kapital ska – inklusive balanserade vinstmedel och reserver – stå i proportion till den risk som är kopplad till den centrala motpartens verksamhet. Kapitalet ska alltid vara tillräckligt för att vid behov och inom rimlig tid kunna säkerställa en ordnad avveckling eller omstrukturering av verksamheten och erbjuda den centrala motparten tillräckligt skydd mot kreditrisker, motpartsrisker, marknadsrisker, opera­ tiva risker, rättsliga risker och affärsrisker som inte redan täcks av särskilda finansiella resurser enligt artiklarna 41–44.

3.För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska EBA, i nära samarbete med ECBS och efter samråd med Esma, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om kraven när det gäller en central motparts kapital, balanserade vinstmedel och reserver som avses

ipunkt 2.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 17

Förfarande för att bevilja och avslå auktorisation

1. Den ansökande centrala motparten ska lämna en ansökan om auktorisation till den behöriga myndigheten i den medlems­ stat där den är etablerad.

84

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

2.Den ansökande centrala motparten ska lämna in alla upp­ gifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna fastslå att den sökande uppfyller de krav som fastställs i denna förordning. Den behöriga myndigheten ska omgående över­ lämna alla uppgifter som mottagits från den ansökande centrala motparten till Esma och det kollegium som avses i artikel 18.1.

3.Inom 30 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska den behöriga myndigheten bedöma om ansökan är fullständig. Om ansökan inte är fullständig, ska den behöriga myndigheten ange en tidsfrist inom vilken den ansökande centrala motparten ska lämna ytterligare information. Den behöriga myndigheten ska efter att ha bedömt att ansökan är fullständig, underrätta den ansökande centrala motparten, medlemmarna i det kolle­ gium som inrättats i enlighet med artikel 18.1 och Esma om detta.

4.Den behöriga myndigheten ska bevilja auktorisation en­ dast om den finner att den ansökande centrala motparten upp­ fyller alla krav i denna förordning och att den centrala motpar­ ten är anmäld som ett system enligt direktiv 98/26/EG.

Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta det ytt­ rande som kollegiet nått fram till i enlighet med artikel 19. Om den behöriga myndigheten inte instämmer med kollegiets positiva yttrande, ska dess beslut innehålla en fullständig moti­ vering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från kollegiets positiva yttrande.

Den centrala motparten ska inte beviljas auktorisation om samt­ liga medlemmar i kollegiet, med undantag för de behöriga myn­ digheterna i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad, genom överenskommelse når fram till ett gemensamt yttrande enligt artikel 19.1 om att den centrala motparten inte bör beviljas auktorisation. Det yttrandet ska ange skriftliga, full­ ständiga och detaljerade skäl till att kollegiet anser att de krav som fastställs i denna förordning eller andra delar av unions­ rätten inte är uppfyllda.

Om ett gemensamt yttrande som avses i tredje stycket inte har uppnåtts genom överenskommelse, och en majoritet bestående av två tredjedelar av kollegiet har avgett ett negativt yttrande, får varje berörd behörig myndighet med stöd av en majoritet be­ stående av två tredjedelar av kollegiet inom 30 kalenderdagar efter antagandet av det negativa yttrandet hänskjuta frågan till Esma för avgörande i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Beslutet om hänskjutande ska ange skriftliga, fullständiga och detaljerade skäl till att de berörda medlemmarna i kollegiet anser att de krav som fastställs i denna förordning eller andra delar av unionsrätten inte är uppfyllda. I sådana fall ska den centrala motpartens behöriga myndighet skjuta upp sitt beslut om auktorisation och invänta ett eventuellt beslut om auktori­ sation från Esma i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den behöriga myndigheten ska fatta sitt beslut i enlighet med Esmas beslut. Ärendet får inte hänskjutas till Esma efter det att den 30-dagarsperiod som avses i fjärde stycket har löpt ut.

Om samtliga medlemmar i kollegiet, med undantag för myn­ digheterna i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad, genom överenskommelse når fram till ett gemensamt yttrande enligt artikel 19.1 om att den centrala motparten inte bör beviljas auktorisation, får den behöriga myndigheten hän­ skjuta frågan till Esma för avgörande i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad ska vidarebefordra beslutet till de övriga berörda behöriga myndigheterna.

5. Esma ska agera i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1095/2010 om den centrala motpartens behöriga myndighet inte har tillämpat bestämmelserna i denna förordning, eller har tillämpat dem på ett sätt som framstår som en överträdelse av unionsrätten.

Esma får utreda påstådda överträdelser eller underlåtelser att till­ lämpa unionsrätten på begäran av någon medlem i kollegiet eller på eget initiativ, efter att ha underrättat den behöriga myndigheten.

6.Inga åtgärder som vidtas i tjänsten av någon av kollegiets medlemmar får direkt eller indirekt diskriminera någon med­ lemsstat eller grupp av medlemsstater som plats för clearing­ tjänster oavsett valutaslag.

7.Inom sex månader från inlämnandet av en fullständig ansökan ska den behöriga myndigheten skriftligen med fullstän­ dig motivering underrätta den sökande om huruvida auktorisa­ tion beviljats eller avslagits.

Artikel 18

Kollegium

1.Inom 30 kalenderdagar efter inlämnandet av en fullständig ansökan i enlighet med artikel 17 ska den centrala motpartens behöriga myndighet inrätta, förvalta och leda ett kollegium som främjar fullgörandet av de uppgifter som anges i artiklarna 15, 17, 49, 51 och 54.

2.Kollegiet ska ha följande sammansättning:

a)Esma.

b)Den centrala motpartens behöriga myndighet.

c)De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av den centrala motpartens clearingmedlemmar som är etablerade i de tre medlemsstaterna med de sammanlagt största bidragen under en ettårsperiod till den centrala motpartens obestånds­ fond som avses i artikel 42.

d)De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av de handelsplatser som den centrala motparten verkar på.

e)De behöriga myndigheter som övervakar centrala motparter med vilka samverkansöverenskommelser ingåtts.

f)De behöriga myndigheter som övervakar de värdepappers­ centraler som den centrala motparten är knuten till.

85

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/27
         

g)De berörda ECBS-medlemmar som ansvarar för övervak­ ningen av den centrala motparten och de berörda ECBS- medlemmar som ansvarar för övervakningen av de centrala motparter med vilka samverkansöverenskommelser har in­ gåtts.

h)De centralbanker som utger de clearade finansiella instru­ mentens mest relevanta unionsvalutor.

3.En behörig myndighet i en medlemsstat som inte är med­ lem i kollegiet får från kollegiet begära all information som är relevant för utförandet av dess tillsynsuppgifter.

4.Kollegiet ska sörja för följande, utan att det påverkar be­ höriga myndigheters befogenheter enligt denna förordning:

a)Utarbetande av det yttrande som avses i artikel 19.

b)Informationsutbyte, inklusive begäran om information enligt artikel 84.

c)Överenskommelser bland medlemmarna om att frivilligt påta sig uppgifter.

d)Samordning av programmen för tillsynsgranskning, baserade på en riskbedömning av den centrala motparten.

e)Fastställande av förfaranden och beredskapsplaner för kris­ situationer som avses i artikel 24.

5. Kollegiets inrättande och verksamhet ska baseras på en skriftlig överenskommelse mellan dess samtliga medlemmar.

I överenskommelsen ska de praktiska villkoren för kollegiets verksamhet anges, inbegripet närmare bestämmelser för omröst­ ningsförfaranden som avses i artikel 19.3, och uppgifter kan åläggas den centrala motpartens behöriga myndighet eller åläg­ gas en annan medlem av kollegiet.

6. För att säkerställa att kollegierna fungerar på ett enhetligt och samstämmigt sätt i hela unionen ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger de villkor enligt vilka de unionsvalutor som avses i punkt 2 h ska anses som de mest relevanta och närmare anger de praktiska villkor som avses i punkt 5.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 19

Yttrande från kollegiet

1. Inom fyra månader efter den centrala motpartens inläm­ nande av en fullständig ansökan enligt artikel 17 ska den cen­ trala motpartens behöriga myndighet genomföra en riskbedöm­ ning av den centrala motparten och lämna en rapport till kol­ legiet.

Inom 30 kalenderdagar efter mottagandet och baserat på slut­ satserna i denna rapport ska kollegiet nå fram till ett gemensamt yttrande i vilket det fastställs huruvida den ansökande centrala motparten uppfyller alla de krav som fastställs i denna förord­ ning.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.4 fjärde styc­ ket ska kollegiet, om inget gemensamt yttrande kan uppnås i enlighet med andra stycket, inom samma tidsperiod anta ett majoritetsyttrande.

2.Esma ska underlätta antagandet av det gemensamma ytt­ randet i enlighet med dess allmänna samordningsfunktion enligt artikel 31 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3.Kollegiets majoritetsyttrande ska antas med enkel majori­ tet bland dess medlemmar. För kollegier bestående av upp till och med tolv medlemmar ska högst två kollegiemedlemmar från samma medlemsstat ha rösträtt och varje röstberättigad medlem ska ha en röst. För kollegier bestående av fler än tolv medlemmar ska högst tre medlemmar från samma medlemsstat ha rösträtt och varje röstberättigad medlem ska ha en röst. Esma ska inte ha rösträtt i fråga om kollegiets yttranden.

Artikel 20

Upphävande av auktorisation

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22.3 ska den centrala motpartens behöriga myndighet upphäva auktori­ sationen om den centrala motparten

a)inte har utnyttjat sin auktorisation inom tolv månader, ut­ tryckligen har frånsagt sig auktorisationen eller inte har till­ handahållit några tjänster eller utövat någon verksamhet un­ der de föregående sex månaderna,

b)har erhållit auktorisationen genom att lämna osanna upp­ gifter eller på något annat otillbörligt sätt,

c)inte längre uppfyller de villkor som gällde för auktorisatio­ nen och inte har vidtagit de åtgärder för att avhjälpa situa­ tionen som den centrala motpartens behöriga myndighet begärt inom en fastställd tidsram, eller

d)allvarligt och systematiskt har åsidosatt något av de krav som fastställs i denna förordning.

2. Om den centrala motpartens behöriga myndighet anser att en av de omständigheter som avses i punkt 1 föreligger ska den inom fem arbetsdagar underrätta Esma och medlemmarna i kollegiet om detta.

86

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

3.Den centrala motpartens behöriga myndighet ska höra medlemmarna i kollegiet angående nödvändigheten av att upp­ häva auktorisationen av den centrala motparten, utom när det brådskar med ett sådant beslut.

4.Varje medlem av kollegiet får när som helst begära att den centrala motpartens behöriga myndighet ska kontrollera om denna motpart fortfarande uppfyller villkoren som gällde för auktorisationen.

5.Den centrala motpartens behöriga myndighet får begränsa upphävandet till viss tjänst, verksamhet eller klass av finansiellt instrument.

6.Den centrala motpartens behöriga myndighet ska över­ sända sitt beslut med fullständig motivering till Esma och med­ lemmarna i kollegiet, vilket ska ta hänsyn till reservationer från kollegiets medlemmar.

7.Beslutet om upphävande av auktorisationen ska få verkan inom hela unionen.

Artikel 21

Översyn och utvärdering

1.Utan att den roll som innehas av kollegiet påverkas, ska de behöriga myndigheter som avses i artikel 22 se över de system, strategier, processer och mekanismer som de centrala motparterna har inrättat för att följa denna förordning samt utvärdera de risker som dessa centrala motparter är eller kan vara exponerade mot.

2.Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska omfatta alla de krav på centrala motparter som fastställs i denna förordning.

3.De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur ingående den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska genomföras med beaktande av verksamhetens storlek, system­ vikt, art, omfattning och komplexitet när det gäller de berörda centrala motparterna. Översynen och utvärderingen ska upp­ dateras minst en gång årligen.

De centrala motparterna ska omfattas av kontroller på plats.

4.De behöriga myndigheterna ska regelbundet och minst årligen underrätta kollegiet om resultaten av översynen och utvärderingen enligt punkt 1, inbegripet eventuella korrigerande åtgärder eller sanktioner.

5.De behöriga myndigheterna ska kräva att centrala motpar­ ter som inte uppfyller de krav som fastställs i denna förordning på ett tidigt stadium vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med denna situation.

6.Esma ska ha en samordnande roll mellan behöriga myn­ digheter och kollegier i syfte att skapa en gemensam tillsyns­ kultur och konsekvent tillsynspraxis, säkerställa enhetliga för­ faranden och ett enhetligt tillvägagångssätt, och förstärka över­ ensstämmelsen när det gäller resultatet av tillsynen.

Med avseende på tillämpningen av första stycket ska Esma åt­ minstone årligen

a)genomföra en inbördes utvärdering av den tillsynsverksam­ het som utförs av samtliga behöriga myndigheter med av­ seende på centrala motparters auktorisation och tillsyn i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010 och

b)ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av de centrala motparternas förutsättningar för att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden i enlighet med arti­ kel 32.2 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Om en sådan utvärdering som avses i andra stycket led b visar på brister i en eller fler centrala motparters motståndskraft ska Esma utfärda de rekommendationer som behövs i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL 2

Tillsyn och övervakning av centrala motparter

Artikel 22

Behörig myndighet

1. Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som ska svara för att de uppgifter som följer av denna förordning utförs när det gäller auktorisation och tillsyn av centrala mot­ parter som är etablerade på deras territorium och ska underrätta kommissionen och Esma därom.

Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet ska den klart ange varje myndighets uppdrag och utse en myndighet med ensamt ansvar för att samordna samarbetet och infor­ mationsutbytet med kommissionen, Esma, andra medlemsstaters behöriga myndigheter, EBA och berörda ECBS-medlemmar i enlighet med artiklarna 23, 24, 83 och 84.

2.Varje medlemsstat ska se till att den behöriga myndighe­ ten har tillräckliga tillsyns- och utredningsbefogenheter för att fullgöra sitt uppdrag.

3.Varje medlemsstat ska se till att lämpliga administrativa åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning kan vidtas eller införas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, om denna förordning inte efterlevs.

Dessa åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräc­ kande och får inbegripa krav på korrigerande åtgärder inom en fastställd tidsram.

4. Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkt 1.

KAPITEL 3

Samarbete

Artikel 23

Samarbete mellan myndigheter

1. Behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete med va­ randra, med Esma och vid behov med ECBS.

87

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/29
         

2. På grundval av tillgängliga uppgifter vid tidpunkten för beslutet ska de behöriga myndigheterna vid utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta sina besluts potentiella effekter på det finansiella systemets stabilitet i alla övriga be­ rörda medlemsstater, särskilt i krissituationer som avses i arti­ kel 24.

Artikel 24

Krissituationer

Den centrala motpartens behöriga myndighet eller annan myn­ dighet ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma, kollegiet, berörda ECBS-medlemmar och andra berörda myndigheter om krissituationer som berör en central motpart, inklusive utveck­ lingar på finansmarknader, som kan inverka negativt på mark­ nadens likviditet och det finansiella systemets stabilitet i någon av de medlemsstater där den centrala motparten eller någon av dess clearingmedlemmar är etablerad.

KAPITEL 4

Relationer med tredjeländer

Artikel 25

Godkännande av en central motpart från tredjeland

1.En i ett tredjeland etablerad central motpart får tillhanda­ hålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen endast om denna centrala motpart är godkänd av Esma.

2.Efter samråd med de myndigheter som avses i punkt 3 får Esma godkänna en central motpart som är etablerad i ett tredje­ land och som har lämnat in en ansökan om godkännande att tillhandahålla clearingtjänster eller clearingverksamhet, om:

a)Kommissionen har antagit en genomförandeakt i enlighet med punkt 6.

b)Den centrala motparten är auktoriserad i det berörda tredje­ landet och omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet som säkerställer att den fullt ut följer de försiktighetskrav som gäller i det tredjelandet.

c)Samarbetsavtal har ingåtts i enlighet med punkt 7.

d)Den centrala motparten är etablerad eller auktoriserad i ett tredjeland som anses ha system för bekämpning av penning­ tvätt och av finansiering av terrorism som är likvärdiga unio­ nens system i enlighet med de likvärdighetskriterier för tred­ jeland som medlemsstaterna kommit överens om enligt Eu­ ropaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi­ nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (1).

3.När Esma bedömer om de villkor som avses i punkt 2 är uppfyllda ska myndigheten samråda med

a)den behöriga myndigheten i en medlemsstat där den centrala motparten tillhandahåller eller har för avsikt att tillhanda­ hålla clearingtjänster och som har valts av den centrala mot­ parten,

(1) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

b)de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av den centrala motpartens clearingmedlemmar som är etablerade i de tre medlemsstater som lämnar eller som den centrala motparten förväntar sig ska lämna de sammanlagt största bidragen under en ettårsperiod till den centrala motpartens obeståndsfond som avses i artikel 42,

c)de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av han­ delsplatser belägna inom unionen som den centrala motpar­ ten verkar eller kommer att verka på,

d)de behöriga myndigheter som övervakar centrala motparter etablerade inom unionen med vilka samverkansöverenskom­ melser ingåtts,

e)berörda ECBS-medlemmar i de medlemsstater där den cen­ trala motparten tillhandahåller eller har för avsikt att tillhan­ dahålla clearingtjänster och relevanta ECBS-medlemmar som ansvarar för övervakningen av centrala motparter med vilka samverkansöverenskommelser ingåtts,

f)de centralbanker som utger de mest relevanta unionsvalu­ torna för de finansiella instrument som clearats eller som ska clearas.

4. Den centrala motpart som avses i punkt 1 ska lämna in sin ansökan till Esma.

Den ansökande centrala motparten ska förse Esma med all information som krävs för ett godkännande. Inom 30 arbets­ dagar efter mottagandet ska Esma bedöma om ansökan är full­ ständig. Om ansökan inte är fullständig ska Esma ange en tids­ frist inom vilken den sökande centrala motparten ska lämna ytterligare information.

Beslutet om godkännande ska grundas på de villkor som fast­ ställs i punkt 2 och vara oberoende av varje bedömning som utgör grund för de likvärdighetsbeslut som avses i artikel 13.3.

Esma ska samråda med de myndigheter och enheter som avses i punkt 3 innan myndigheten fattar sitt beslut.

Inom 180 arbetsdagar från inlämnandet av en fullständig an­ sökan ska Esma med fullständig motivering skriftligen under­ rätta den ansökande centrala motparten om huruvida godkän­ nande beviljats eller nekats.

Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de centrala motparter som godkänts i enlighet med denna förord­ ning.

5. Esma ska efter samråd med de myndigheter och enheter som avses i punkt 3 se över godkännandet av en central mot­ part som är etablerad i ett tredjeland om denna centrala mot­ part har utvidgat området för sin verksamhet och sina tjänster i unionen. Den översynen ska genomföras i enlighet med i punk­ terna 2, 3 och 4. Esma får återkalla godkännandet av denna centrala motpart om villkoren i punkt 2 inte längre är uppfyllda och under samma omständigheter som dem som beskrivs i artikel 20.

88

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

6.Kommissionen får anta en genomförandeakt i enlighet

med artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011, som fastställer att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säker­ ställer att de centrala motparter som är auktoriserade i detta land följer rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som fastställs i avdelning IV i den här förordningen, och att dessa centrala motparter löpande är föremål för effektiv tillsyn och verkställighet i detta land och att tredjelandets regel­ verk föreskriver ett effektivt likvärdigt system för godkännande av de centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättsordningar.

7. Esma ska upprätta samarbetsarrangemang med de berörda behöriga myndigheter i tredjeländer vars rättsliga och tillsyns­ mässiga regelverk har godkänts som vara likvärdiga med denna förordning i enlighet med punkt 6. I sådana avtal ska minst följande anges:

a)Mekanismen för informationsutbyte mellan Esma och det berörda tredjelandets behöriga myndigheter, inbegripet till­ gång till alla uppgifter som Esma begär över centrala mot­ parter som är auktoriserade i tredjeländer.

b)Mekanismen för omedelbar underrättelse till Esma när en behörig myndighet i ett tredjeland bedömer att en central motpart som den utövar tillsyn av bryter mot villkoren för sin auktorisation eller annan lagstiftning som den omfattas av.

c)Mekanismen för omedelbar underrättelse till Esma från en behörig myndighet i ett tredjeland när en central motpart som den utövar tillsyn av har beviljats rätt att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller kunder som är etablerade i unionen.

d)Förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegri­ pet, när så är lämpligt, kontroller på plats.

8. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger de uppgifter som den ansökande centrala motparten ska tillhandahålla Esma i sin ansökan om godkännande.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

AVDELNING IV

KRAV PÅ CENTRALA MOTPARTER

KAPITEL 1

Organisatoriska krav

Artikel 26

Allmänna bestämmelser

1. En central motpart ska ha stabila styrformer, som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent

och konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som denna motpart är eller kan bli utsatt för samt ha tillfredsstäl­ lande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning.

2.En central motpart ska införa regler och rutiner som är tillräckligt effektiva för att säkerställa att denna förordning följs, inklusive ledningens och de anställdas efterlevnad av alla be­ stämmelser i denna förordning.

3.En central motpart ska upprätthålla en organisationsstruk­ tur som säkerställer en kontinuerlig och väl fungerande verk­ samhet och tillhandahållande av tjänster. Det ska använda lämp­ liga och proportionella system, resurser och förfaranden.

4.En central motpart ska klart skilja på rapporteringsruti­ nerna för dess riskhantering och för dess övriga verksamhet.

5.En central motpart ska införa, tillämpa och upprätthålla en lönepolitik som främjar sund och effektiv riskhantering och som inte skapar incitament för mildrade riskstandarder.

6.En central motpart ska ha tillräckliga IT-system som kan hantera dess tjänsters och verksamhets komplexitet, mångfald och inriktning, så att den tryggar hög säkerhetsstandard och att dess uppgifter är säkra och konfidentiella.

7.En central motpart ska kostnadsfritt offentliggöra sina styrformer, regelverket för verksamheten, samt sina inträdeskri­ terier för clearingmedlemskap.

8.Den centrala motparten ska vara föremål för ofta före­ kommande och oberoende revisioner. Resultaten av dessa revi­ sioner ska meddelas styrelsen och tillhandahållas den behöriga myndigheten.

9.För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med ECBS-medlemmarna, ut­ arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om vad regler och styrformer enligt punkterna 1–8 minst ska omfatta.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 27

Företagsledning och styrelsen

1. En central motparts företagsledning ska ha tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av den centrala motparten.

89

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/31
         

2. En central motpart ska ha en styrelse, där minst en tred­ jedel och minst två av ledamöterna av en central motparts styrelse ska vara oberoende. Företrädare för clearingmedlemmar­ nas kunder ska bjudas in till styrelsemöten när det gäller frågor som avser artiklarna 38 och 39. Ersättningen till de oberoende och andra icke arbetande styrelseledamöterna får inte vara kopplad till den centrala motpartens affärsresultat.

Ledamöterna av en central motparts styrelse, inklusive de obe­ roende ledamöterna, ska ha tillräckligt gott anseende och ade­ kvat sakkunskap om finansiella tjänster, riskhantering och clea­ ringtjänster.

3. En central motpart ska klart ange styrelsens roll och an­ svar samt tillhandahålla styrelsemötenas protokoll till den behö­ riga myndigheten och revisorer.

Artikel 28

Riskkommitté

1.En central motpart ska inrätta en riskkommitté som ska bestå av företrädare för dess clearingmedlemmar, oberoende styrelseledamöter och företrädare för dess kunder. Riskkommit­ tén får låta den centrala motpartens anställda och externa obe­ roende experter delta i mötena men då utan rösträtt. Behöriga myndigheter får begära att få delta i riskkommitténs möten utan rösträtt och att bli informerade om riskkommitténs aktiviteter och beslut. Riskkommitténs råd får inte direkt påverkas av den centrala motpartens ledning. Ingen av grupperna av företrädare ska ha majoritet i riskkommittén.

2.En central motpart ska klart ange riskkommitténs mandat, styrformer för att trygga dess oberoende, verksamhetsregler, valbarhetskriterier och valförfarande för ledamöterna av risk­ kommittén. Styrformerna ska vara offentliga och ska åtminstone fastställa att riskkommitténs ordförande ska vara en oberoende styrelseledamot, att riskkommittén rapporterar direkt till styrel­ sen och att den ska hålla regelbundna möten.

3.Riskkommittén ska ge råd till styrelsen om omständighe­ ter som kan påverka den centrala motpartens riskhantering, exempelvis en betydande ändring av dess riskmodell, obestånds­ förfarandena, kriterierna för godkännande av clearingmedlem­ mar, för clearing av nya typer av instrument eller för utkon­ traktering av funktioner. Riskkommitténs råd ska inte krävas för den centrala motpartens löpande verksamhet. Rimliga ansträng­ ningar ska göras för att samråda med riskkommittén om ut­ vecklingar som kan påverka den centrala motpartens riskhante­ ring i krissituationer.

4.Utan att det påverkar behöriga myndigheters rätt att bli informerade, ska riskkommitténs ledamöter ha tystnadsplikt. Om riskkommitténs ordförande konstaterar att det för en med­ lem föreligger eller kan föreligga en intressekonflikt i ett särskilt ärende, får denne inte rösta om ärendet.

5.En central motpart ska skyndsamt underrätta den behöriga myndigheten om alla beslut där styrelsen beslutar att inte följa riskkommitténs råd.

Artikel 29

Registerhållning

1.En central motpart ska i minst tio år bevara alla register­ uppgifter om sina tjänster och sin verksamhet, så att den behö­ riga myndigheten kan kontrollera den centrala motpartens efter­ levnad av denna förordning.

2.En central motpart ska i minst tio år efter att avtal löpt ut bevara alla uppgifter om alla avtal som den har behandlat. Informationen ska åtminstone möjliggöra fastställande av de ursprungliga villkoren i en transaktion, innan den clearades av den centrala motparten.

3.På begäran av den behöriga myndigheten, Esma och be­ rörda ECBS-medlemmar ska en central motpart tillhandahålla registeruppgifter och information enligt punkterna 1 och 2 och all information om clearade avtals positioner, oberoende av den handelsplats där transaktionerna verkställdes.

4.För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om bevarandet av registeruppgif­ ter och information enligt punkterna 1–3.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkterna 1 och 2, ska Esma utarbeta förslag till tekniska stan­ darder för genomförande för att närmare ange formatet på de uppgifter och den information som ska bevaras.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 30

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

1. Den behöriga myndigheten ska endast auktorisera en cen­ tral motpart om den har fått upplysningar om vilka av dess aktieägare eller medlemmar, oavsett om de är fysiska eller juri­ diska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade inne­ hav och upplysningar om storleken på sådana innehav.

90

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

2.Den behöriga myndigheten ska avslå auktorisation av en central motpart, om den tvivlar på att dess aktieägare eller medlemmar med kvalificerade innehav är lämpliga, med beak­ tande av behovet att säkerställa att en central motpart har en sund och ansvarsfull ledning.

3.Om det finns nära förbindelser mellan den centrala mot­ parten och andra fysiska eller juridiska personer, ska den behö­ riga myndigheten endast bevilja auktorisation om dessa förbin­ delser inte hindrar myndigheten från att effektivt utöva sin till­ synsfunktion.

4.Om de personer som avses i punkt 1 har ett inflytande som sannolikt inverkar menligt på en sund och ansvarsfull ledning av den centrala motparten, ska den behöriga myndig­ heten vidta lämpliga åtgärder för att få detta att upphöra, vilket kan inbegripa att upphäva den centrala motpartens auktorisa­ tion.

5.Den behöriga myndigheten ska avslå auktorisation, om de lagar och andra författningar i ett tredjeland som en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka den centrala motparten har nära förbindelser omfattas av, eller svårigheter vid verkstäl­ ligheten av dem, förhindrar ett effektivt utövande av myndighe­ tens tillsynsfunktion.

Artikel 31

Information till behöriga myndigheter

1. En central motpart ska till sin behöriga myndighet anmäla alla förändringar av sin ledning och ska också lämna den be­ höriga myndigheten alla upplysningar som krävs för att denna ska kunna bedöma efterlevnaden av artikel 27.1 och 27.2 andra stycket.

Om en styrelseledamots agerande sannolikt inverkar menligt på en sund och ansvarsfull ledning av den centrala motparten, ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder, vilket kan inbegripa att utesluta ledamoten ur styrelsen.

2. Alla fysiska eller juridiska personer eller sådana personer som agerar samfällt (tilltänkta förvärvare) som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i en central motpart eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett sådant kvalificerat innehav i en central motpart, varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att uppgå till eller överstiga 10 %, 20 %, 30 % eller 50 % eller så att den centrala motparten kommer att få ställning av dotterföretag (tilltänkt förvärv), ska först skriftligen underrätta den behöriga myndighe­ ten för den centrala motpart i vilken de avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om storleken på det till­ tänkta innehavet samt lämna relevanta uppgifter enligt arti­ kel 32.4.

Alla fysiska eller juridiska personer som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat innehav i ett vär­ depappersföretag (den tilltänkte säljaren) ska först skriftligen un­ derrätta den centrala motpartens behöriga myndigheten därom

och meddela storleken på ett sådant innehav. En sådan person ska även underrätta den behöriga myndigheten, om den har fattat ett beslut om att minska ett kvalificerat innehav så att andelen av röstetalet eller aktiekapitalet kommer att understiga 10 %, 20 %, 30 % eller 50 % eller så att den centrala motpartens ställning som dotterföretag kommer att upphöra.

Den behöriga myndigheten ska skicka ett skriftligt mottagnings­ bevis till den tilltänkte förvärvaren eller säljaren, utan dröjsmål och senast två arbetsdagar efter mottagandet av underrättelsen enligt denna punkt och efter mottagandet av uppgifterna enligt punkt 3.

Den behöriga myndigheten ska genomföra den bedömning som föreskrivs i artikel 32.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av under­ rättelsen och av alla de handlingar som ska bifogas den i en­ lighet med förteckningen i artikel 32.4 (bedömningsperioden).

Vid tidpunkten för mottagningsbeviset ska den behöriga myn­ digheten informera den tilltänkte förvärvaren eller säljaren om när bedömningsperioden löper ut.

3. Den behöriga myndigheten får under bedömningsperioden vid behov, dock senast den femtionde arbetsdagen i bedöm­ ningsperioden, begära ytterligare uppgifter om det är nödvän­ digt för att slutföra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömningsperioden ska avbrytas för perioden mellan det da­ tum då den behöriga myndigheten begär in uppgifter och det datum då svar tas emot från den tilltänkte förvärvaren. Avbrot­ tet får inte överstiga 20 arbetsdagar. Den behöriga myndigheten får därefter besluta om att begära in ytterligare uppgifter för att komplettera eller förtydliga informationen, vilket dock inte får leda till att bedömningsperioden avbryts.

4. Den behöriga myndigheten får förlänga avbrottet enligt punkt 3 andra stycket till högst 30 arbetsdagar, om den till­ tänkte förvärvaren eller säljaren är

a)etablerad utanför unionen eller omfattas av tillsyn utanför unionen,

b)en fysisk eller juridisk person som inte omfattas av tillsyn enligt denna förordning eller direktiv 73/239/EEG, rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (1) eller direktiv 2002/83/EG, 2003/41/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG, 2006/48/EG, 2009/65/EG eller 2011/61/EU.

5.Om den behöriga myndigheten efter avslutad bedömning beslutar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska den inom två arbetsdagar och inom bedömningsperioden skriftligen

(1) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.

91

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/33
         

underrätta förvärvaren och ange skälen för det beslutet. Den behöriga myndigheten ska underrätta det kollegium som avses i artikel 18 om detta. Om inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering av beslutet offentliggöras på den tilltänkte förvärvarens begäran. Detta får dock inte hindra medlemsstater från att ge en behörig myndighet befo­ genhet att offentliggöra detta, utan att den tilltänkte förvärvaren så begärt.

6.Om den behöriga myndigheten inte motsätter sig det till­ tänkta förvärvet inom bedömningsperioden, ska det anses vara godkänt.

7.Den behöriga myndigheten får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och vid behov förlänga denna.

8.Medlemsstater får inte införa strängare krav än de som föreskrivs i denna förordning när det gäller underrättelse till den behöriga myndigheten om direkta eller indirekta förvärv av rösträtter eller kapital och dennas godkännande av sådana förvärv.

Artikel 32

Bedömning

1. Vid bedömningen av den underrättelse som föreskrivs i artikel 31.2 och de uppgifter som avses i artikel 31.3 ska den behöriga myndigheten, för att säkerställa en sund och ansvars­ full ledning av den centrala motpart som förvärvet gäller, och med beaktande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påver­ kan på denna motpart bedöma om den tilltänkte förvärvaren är lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt, med beaktande av följande:

a)Den tilltänkta köparens anseende och finansiella sundhet.

b)Det anseende och de erfarenheter personerna har som kom­ mer att leda den centrala motpartens verksamhet till följd av det tilltänkta förvärvet.

c)Om den centrala motparten kommer att kunna uppfylla och fortsätta uppfylla denna förordning.

d)Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen­ ningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, enligt artikel 1 i direktiv 2005/60/EG, eller att det tilltänkta förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

Vid sin bedömning av den tilltänkte förvärvarens finansiella sundhet ska den behöriga myndigheten särskilt uppmärksamma vilken typ av verksamhet som bedrivs och ska bedrivas av den centrala motpart som det tilltänkta förvärvet gäller.

Vid sin bedömning av den centrala motpartens förmåga att följa denna förordning ska den behöriga myndigheten särskilt upp­ märksamma om den koncern som den kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna samt fastställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig­ heterna.

2.De behöriga myndigheterna får bara motsätta sig det till­ tänkta förvärvet om det finns rimlig anledning att göra detta på grundval av kriterierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den tilltänkte förvärvaren är ofullständiga.

3.Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor beträf­ fande storleken på förvärvet av aktieandel eller tillåta de behö­ riga myndigheterna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov.

4.Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som ska lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tid för underrättelsen som avses i artikel 31.2. Uppgiftskraven ska vara proportionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva uppgifter som är irrelevanta för en ansvarsfull bedömning.

5.Utan hinder av artikel 31.2, 31.3 och 31.4 ska en behörig myndighet behandla de tilltänkta förvärvarna på ett icke-diskri­ minerande sätt, om den har fått underrättelser om två eller flera tilltänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i en och samma centrala motpart.

6.Berörda behöriga myndigheter ska i nära samarbete med varandra bedöma om den tilltänkte förvärvaren tillhör någon av följande kategorier:

a)En annan central motpart, kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag, marknadsplats­ operatörer, operatörer av värdepappersavvecklingssystem, fondföretag eller en AIF-förvaltare med auktorisation i annan medlemsstat.

b)Moderföretag till en annan central motpart, kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföre­ tag, marknadsplatsoperatörer, operatörer av värdepappers­ avvecklingssystem, fondföretag eller en AIF-förvaltare med auktorisation i annan medlemsstat.

c)Fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över en annan central motpart, kreditinstitut, försäkringsföretag, åter­ försäkringsföretag, värdepappersföretag, marknadsplatsopera­ törer, operatörer av värdepappersavvecklingssystem, fondfö­ retag eller en AIF-förvaltare med auktorisation i annan med­ lemsstat.

92

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

7. De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är relevanta för bedömningen. Härvid ska de behöriga myndigheterna på begäran överlämna alla relevanta uppgifter till varandra och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp­ gifter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den behö­ riga myndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges i beslut av den behöriga myndighet som auktoriserat den centrala motpart som förvärvet gäller.

Artikel 33

Intressekonflikter

1.En central motpart ska upprätthålla effektiva organisato­ riska och administrativa skriftliga förfaranden för att påvisa och hantera eventuella intressekonflikter mellan den centrala mot­ parten, inklusive dess ledning, anställda eller personer med di­ rekt eller indirekt kontroll eller nära förbindelser, och dess clea­ ringmedlemmar eller kunder som den centrala motparten kän­ ner till. Den ska upprätthålla och genomföra lämpliga förfaran­ den för lösande av eventuella intressekonflikter.

2.Om en central motparts organisatoriska och administra­ tiva förfaranden för hantering av intressekonflikter inte med tillfredsställande säkerhet kan utesluta risken att en clearingmed­ lems eller kunds intressen skadas, ska motparten klart och tyd­ ligt underrätta clearingmedlemmen om intressekonfliktens all­ männa karaktär eller orsaker, innan den accepterar nya trans­ aktioner från den clearingmedlemmen. Om den centrala mot­ parten känner till kunden ska denne och den clearingmedlem vars kund berörs informeras av den centrala motparten.

3.Om den centrala motparten är ett moder- eller dotterfö­ retag, ska de skriftliga förfarandena också beakta sådana om­ ständigheter som kan skapa intressekonflikter som motparten är eller bör vara medveten om och som är en följd av strukturen och affärsverksamheten i andra företag som den är moder- eller dotterföretag till.

i kommersiella syften, såvida inte den kund som de konfiden­ tiella uppgifterna tillhör har gett sitt skriftliga förhandsgodkän­ nande.

Artikel 34

Kontinuerlig verksamhet

1.En central motpart ska etablera, genomföra och upprätt­ hålla lämpliga riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och en lämplig katastrofplan för att trygga verksamheten, snabbt åter­ uppta den och fullgöra den centrala motpartens skyldigheter. En sådan plan ska åtminstone göra det möjligt att återställa alla transaktioner som de var vid tidpunkten för störningen, så att den centrala motpartens verksamhet är fortsatt säker och den kan fullfölja avvecklingen vid fastställt datum.

2.En central motpart ska upprätta, genomföra och upprätt­ hålla ett adekvat förfarande som säkerställer en ordnad avveck­ ling eller överföring vid rätt tidpunkt och på rätt sätt av kunders och clearingmedlemmars tillgångar och positioner om en auk­

torisation skulle upphävas till följd av ett beslut enligt arti­ kel 20.

3. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med ECBS-medlemmarna, ut­ arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om minimiinnehåll och krav avseende riktlinjerna för kontinuerlig verksamhet och katastrofplanen.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 35

Utkontraktering

4. De skriftliga förfarandena som upprättats i enlighet med punkt 1 ska innehålla följande:

a)Omständigheter som kan innebära eller skapa en intres­ sekonflikt som medför en betydande risk för att en eller flera clearingmedlemmars eller kunders intressen skadas.

b)Vilka förfaranden som ska tillämpas och åtgärder som ska vidtas för att hantera sådana konflikter.

5. En central motpart ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika att uppgifter i dess system missbrukas och ska för­ hindra att sådana uppgifter används för annan affärsverksamhet. En fysisk person som har en nära förbindelse med en central motpart eller en juridisk person med ställning som moder- eller dotterföretag till den centrala motparten får inte använda kon­ fidentiella uppgifter som registrerats vid den centrala motparten

1. Om en central motpart utkontrakterar operativa funktio­ ner, tjänster eller verksamheter, ska den förbli fullt ansvarig för fullgörandet av samtliga skyldigheter enligt denna förordning och ska alltid säkerställa följande:

a)Utkontraktering får inte innebära delegering av ansvar.

b)Den centrala motpartens förbindelser med och skyldigheter gentemot sina clearingmedlemmar eller, när så är tillämpligt, gentemot sina kunder får inte ändras.

c)Villkoren för den centrala motpartens auktorisation får inte förändras.

d)Utkontraktering får inte förhindra utövandet av tillsyns- och kontrollfunktioner, inbegripet tillgång på platsen till alla de relevanta uppgifter som krävs för att fullgöra dessa uppdrag.

93

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/35
         

e)Utkontraktering får inte innebära att den centrala motparten berövas sina nödvändiga riskhanteringssystem och -kontrol­ ler.

f)Tjänsteproducenten ska tillämpa krav för kontinuerlig verk­ samhet som är likvärdiga de krav som den centrala motpar­ ten måste uppfylla enligt denna förordning.

g)Den centrala motparten bibehåller den sakkunskap och de resurser som krävs för att kunna bedöma tillhandahållna tjänsters kvalitet, tjänsteproducentens organisatoriska kom­ petens och kapitaltäckning och för att effektivt kunna över­ vaka de utkontrakterade verksamheterna och hantera de ris­ ker som utkontrakteringen är förenad med samt löpande övervaka dessa verksamheter och hantera dessa risker.

h)Den centrala motparten ska ha direkt tillgång till relevanta uppgifter om de utkontrakterade verksamheterna.

i)Tjänsteproducenten ska samarbeta med den behöriga myn­ digheten med avseende på utkontrakterad verksamhet.

j)Tjänsteproducenten ska skydda eventuella konfidentiella upp­ gifter som avser den centrala motparten och dennes clearing­ medlemmar och kunder, eller om tjänsteproducenten är eta­ blerad i ett tredjeland ska dataskyddsstandarderna i detta tredjeland, eller de som de berörda parterna kommit överens om, vara likvärdiga med dataskyddsstandarderna i unionen.

En central motpart får inte utkontraktera central verksamhet kopplad till riskhantering, såvida inte sådan utkontraktering godkänns av den behöriga myndigheten.

2.Den behöriga myndigheten ska begära att den centrala motparten i ett skriftligt avtal klart anger sina respektive tjäns­ teproducenters rättigheter och skyldigheter.

3.En central motpart ska på begäran tillhandahålla alla upp­ gifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna bedöma om de utkontrakterade verksamheterna uppfyller denna förordnings krav.

KAPITEL 2

Uppföranderegler

Artikel 36

Artikel 37

Deltagandekrav

1. En central motpart ska fastställa kategorier, vid behov per clearad produkttyp, av godtagbara clearingmedlemmar och till­ trädeskraven efter samråd med riskkommittén i enlighet med artikel 28.3. Sådana kriterier ska vara icke-diskriminerande,

transparenta och objektiva, så att rättvist och öppet tillträde
till den centrala motparten säkerställs, och de ska säkerställa

att clearingmedlemmarna har tillräckliga ekonomiska medel och operativ förmåga för att fullgöra skyldigheterna som följer av deltagande i en central motpart. Kriterier för att begränsa tillträdet ska endast tillåtas om syftet är att kontrollera riskerna för den centrala motparten.

2.En central motpart ska löpande se till att kraven enligt punkt 1 efterlevs och ska i god tid få tillgång till de uppgifter som är relevanta för en sådan bedömning. En central motpart ska minst årligen göra en omfattande genomgång av om dess clearingmedlemmar följer denna artikel.

3.Clearingmedlemmar som clearar transaktioner för sina kunders räkning ska ha de extra finansiella medel och den extra operativa förmåga som krävs för denna verksamhet. Den cen­ trala motpartens regler för clearingmedlemmarna ska göra det möjligt att samla in grundläggande information för att identi­ fiera, övervaka och hantera relevanta riskkoncentrationer i sam­ band med tillhandahållandet av tjänster till kunderna. På begä­ ran ska clearingmedlemmar informera den centrala motparten om de kriterier och förfaranden de tillämpar för kundernas tillgång till den centrala motpartens tjänster. Ansvaret för att säkerställa att kunderna iakttar sina förpliktelser ska ligga kvar hos clearingmedlemmarna.

4.En central motpart ska ha objektiva och transparenta för­ faranden för avstängning och utträde under ordnade former för clearingmedlemmar som inte längre uppfyller de kriterier som avses i punkt 1.

5.En central motpart får bara neka clearingmedlemmar som uppfyller de kriterier som avses i punkt 1 tillträde om detta vederbörligen motiveras skriftligt och är grundat på en omfat­ tande riskanalys.

6.En central motpart får ställa ytterligare, särskilda krav på clearingmedlemmar, exempelvis att delta i utauktionering av en position som tillhör en clearingmedlem på obestånd. Sådana ytterligare krav ska vara proportionerliga mot den risk clearing­ medlemmen utgör och får inte begränsa deltagandet till vissa kategorier av clearingmedlemmar.

Allmänna bestämmelser

1.När en central motpart tillhandahåller tjänster till sina

clearingmedlemmar och i relevanta fall till dess kunder ska den agera rättvist och professionellt i sådana clearingmedlem­ mars och kunders intresse och i enlighet med sund riskhante­ ring.

2. En central motpart ska ha tillgängliga, transparenta och rättvisa regler för skyndsam hantering av klagomål.

Artikel 38

Transparens

1. En central motpart och dess clearingmedlemmar ska of­ fentliggöra priser och avgifter för de tjänster som tillhandahålls. Priser och avgifter för varje tjänst som tillhandahålls ska offent­ liggöras separat, inklusive avdrag och rabatter och villkoren för att åtnjuta dessa. En central motpart ska erbjuda sina clearing­ medlemmar, och i förekommande fall dess kunder, separat till­ gång till de specifika tjänster som tillhandahålls.

94

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

En central motpart ska separat redovisa kostnader och intäkter för de tjänster som tillhandahålls och lämna ut denna infor­ mation till den behöriga myndigheten.

2.En central motpart ska underrätta clearingmedlemmar och kunder om de risker som de tjänster som tillhandahålls är för­ enade med.

3.En central motpart ska till sina clearingmedlemmar och behöriga myndigheter rapportera den prisinformation som den använt för att beräkna sina exponeringar vid dagens slut mot sina clearingmedlemmar.

En central motpart ska offentliggöra clearade transaktionsvoly­ mer per klass av instrument som clearats av den centrala mot­ parten i aggregerad form.

4.En central motpart ska offentliggöra de operativa och tek­ niska kraven med avseende på kommunikationsprotokollen för de format för innehåll och meddelanden som den använder för att kommunicera med tredje parter, inklusive de operativa och tekniska krav som avses i artikel 7.

5.En central motpart ska offentliggöra clearingmedlemmars eventuella överträdelser av de kriterier som avses i artikel 37.1 samt de krav som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, utom i de fall då den behöriga myndigheten, efter att ha hört Esma, anser att offentliggörandet skulle utgöra ett hot mot den finan­ siella stabiliteten eller förtroendet för marknaden eller skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda par­ terna oproportionerlig skada.

Artikel 39

Separering och överförbarhet

1.En central motpart ska ha separata register och separat bokföring som gör att man när som helst och utan dröjsmål på den centrala motpartens konton klart och tydligt kan sepa­ rera tillgångar och positioner som innehas för en clearingmed­ lems räkning från tillgångar och positioner som innehas för en annan clearingmedlems räkning och från den centrala motpar­ tens egna tillgångar.

2.En central motpart ska erbjuda sig att ha separata register och separat bokföring som gör att varje clearingmedlem på konton hos denna motpart klart och tydligt kan separera clea­ ringmedlemmens tillgångar och positioner från tillgångar och positioner som innehas för clearingmedlemmens kunders räk­ ning (separering av kunders samlingskonton).

3.En central motpart ska erbjuda sig att ha separata register och separat bokföring som gör att varje clearingmedlem på konton hos den centrala motparten klart och tydligt kan sepa­ rera en kunds tillgångar och positioner från dem som innehas för andra kunders räkning (enskild kundseparering). Den centrala motparten ska på begäran kunna erbjuda clearingmedlemmarna möjligheten att öppna fler konton i eget namn för sina kunders räkning.

4.En clearingmedlem ska ha separata register och separat bokföring som gör att clearingmedlemmen, både i de konton som innehas hos den centrala motparten och i sina egna kon­ ton, kan separera sina tillgångar och positioner från de till­ gångar och positioner som innehas för clearingmedlemmens kunders räkning hos den centrala motparten.

5.En clearingmedlem ska åtminstone erbjuda sina kunder möjligheten att välja mellan separering av kunders samlingskon­ ton och enskild kundseparering och informera kunderna om kostnaderna och skyddsnivån som avses i punkt 7 för varje alternativ. Kunden ska skriftligen bekräfta sitt val.

6.Om en kund väljer enskild kundseparering ska eventuellt överskjutande marginal utöver krav som riktas mot kunden även ställas till den centrala motparten och separeras från andra kunders eller clearingmedlemmars marginaler, och ska inte ex­ poneras för förluster kopplade till positioner som redovisats på ett annat konto.

7.Centrala motparter och clearingmedlemmar ska offentlig­ göra skyddsnivåerna och kostnaderna för de olika separerings­ nivåer som de tillhandahåller och erbjuda dessa tjänster på skä­ liga affärsmässiga villkor. Närmare uppgifter om de olika sepa­ reringsnivåerna ska inbegripa en beskrivning av de viktigaste rättsliga konsekvenserna av de olika separeringsnivåer som er­ bjuds, inbegripet information om de berörda jurisdiktionernas tillämpliga insolvenslagstiftning.

8.En central motpart ska ha nyttjanderätt knuten till de marginalsäkerheter eller bidrag till obeståndsfonden som samlas in via ett avtal om finansiell säkerhet, i den mening som avses i artikel 2.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (1), förutsatt att användningen av dessa arrangemang föreskrivs i dess verksamhetsbestämmelser. Clearingmedlemmen ska skriftligen bekräfta sitt godtagande av verksamhetsbestäm­ melserna. Den centrala motparten ska offentliggöra denna nytt­ janderätt, som ska utövas i enlighet med artikel 47.

9.Kravet på separering av tillgångar och positioner på den centrala motpartens konton är uppfyllt om

a)tillgångar och positioner redovisas på separata konton,

b)nettning av positioner som redovisas på olika konton för­ hindras,

c)de tillgångar som täcker de positioner som redovisas på ett konto inte exponeras för förluster kopplade till positioner som redovisats på ett annat konto.

10. Tillgångar avser säkerhet som innehas för att täcka po­ sitioner och inbegriper rätten till överföring av tillgångar som är likvärdiga med denna säkerhet, eller intäkterna från realisering av en säkerhet, men däremot inte bidrag till en obeståndsfond.

(1) EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

95

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/37
         

KAPITEL 3

Försiktighetskrav

Artikel 40

Exponeringshantering

En central motpart ska mäta och bedöma sin likviditet och kreditexponering mot varje clearingmedlem och i tillämpliga fall mot annan central motpart som den ingått samverkansöver­ enskommelse med, på nära realtidsbasis. För att effektivt kunna mäta sin exponering ska en central motpart ha snabb och ickediskriminerande tillgång till relevanta prisuppgifter. Detta ska göras till en rimlig kostnad.

Artikel 41

Krav på marginalsäkerheter

1.En central motpart ska, för att begränsa sin kreditexpone­ ring, tillämpa, kräva och driva in marginalsäkerheter från sina clearingmedlemmar och i tillämpliga fall från de centrala mot­ parter som den har samverkansöverenskommelse med. Sådana säkerheter ska vara tillräckliga för att täcka eventuella expone­ ringar som den centrala motparten beräknar skulle kunna före­ ligga tills motsvarande positioner avvecklats. De ska även vara tillräckliga för att över en lämplig tidshorisont täcka förluster från minst 99 % av exponeringsrörelserna och ska trygga att en central motpart åtminstone på dagsbasis från alla sina clearing­ medlemmar har fullständiga säkerheter för alla sina exponering­ ar, och i tillämpliga fall från de centrala motparter som den har samverkansöverenskommelser med. En central motpart ska re­ gelbundet övervaka och vid behov se över nivån på marginal­ säkerheterna, så att dessa återspeglar nuvarande marknadsförhål­ landen, och därvid ta hänsyn till eventuella procykliska effekter av sådana översyner.

2.För fastställandet av sina marginalsäkerheter ska en central motpart tillämpa modeller och parametrar som inbegriper de clearade produkternas riskegenskaper och tar hänsyn till inter­ vallet mellan indrivningar av marginalsäkerheter, till mark­ nadens likviditet och till möjliga förändringar under transaktio­ nens löptid. Modellerna och parametrarna ska godkännas av den behöriga myndigheten, efter ett yttrande i enlighet med artikel 19.

3.En central motpart ska kräva och driva in marginalsäker­ heter under loppet av dagen, åtminstone när i förväg fastställda tröskelvärden överskridits.

4.En central motpart ska kräva och driva in marginalsäker­ heter som är tillräckliga för att täcka den risk som härrör från de positioner som registrerats på varje konto som förs i enlighet med artikel 39 med avseende på särskilda finansiella instrument. En central motpart får beräkna marginalsäkerheter med avse­ ende på en portfölj med finansiella instrument, förutsatt att den använda metoden är försiktig och stabil.

5.I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med EBA och ECBS, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter för olika typer av finansiella instrument om lämpliga procenttal och tidshorisonter enligt punkt 1 för avvecklingsperioden och beräkningen av historisk volatilitet, med beaktande av målet att begränsa de procykliska effekterna, och de villkor enligt vilka praxisen för portföljmarginalsäkerheter som avses i punkt 4 kan genomföras.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 42

Obeståndsfond

1. För att ytterligare begränsa kreditexponeringen mot sina clearingmedlemmar ska en central motpart ha en i förväg fi­ nansierad obeståndsfond för att täcka förluster som överskrider de förluster som ska täckas av sådana marginalsäkerheter som fastställs i artikel 41, till följd av att en eller flera clearingmed­ lemmar hamnar på obestånd, inklusive inledande av ett insol­ vensförfarande.

Den centrala motparten ska fastställa ett minimibelopp som obeståndsfondens storlek under inga omständigheter får under­ stiga.

2.En central motpart ska fastställa lägsta bidrag till obe­ ståndsfonden och beräkningskriterierna för de enskilda clearing­ medlemmarnas bidrag. Bidragen ska vara proportionella mot respektive clearingmedlems exponering.

3.Obeståndsfonden ska åtminstone ge den centrala motpar­ ten möjlighet att vid extrema men samtidigt möjliga marknads­ förhållanden klara att den clearingmedlem som den har störst exponering mot hamnar på obestånd, eller att den näst största och tredje största clearingmedlemmen gör det, om deras sam­ manlagda exponering är större. En central motpart ska utarbeta scenarier för extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållan­ den. Scenarierna ska inkludera de mest volatila perioder som har förekommit på de marknader där den centrala motparten tillhandahåller sina tjänster och en rad potentiella framtidssce­ narier. De ska ta hänsyn till plötsliga utförsäljningar av finansi­ ella medel och snabbt minskad marknadslikviditet.

4.En central motpart får inrätta en särskild obeståndsfond för de olika klasser av instrument som den clearar.

5.I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, i nära samarbete med ECBS och efter att ha hört EBA, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om den ram som ska användas för att definiera de extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållan­ den som avses i punkt 3, som ska ligga till grund för att fast­ ställa storleken på obeståndsfonden och andra finansiella medel som avses i artikel 43.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

96

          Prop. 2012/13:72
          Bilaga 1
L 201/38     Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
SV  
           
      Artikel 43   Artikel 45
    Andra finansiella medel Vattenfallsprincipen vid obestånd

1.En central motpart ska disponera över tillräckliga i förväg finansierade finansiella medel för att kunna täcka eventuella förluster som överskrider de förluster som ska täckas av de marginalsäkerheter som fastställs i artikel 41 och den obe­ ståndsfond som avses i artikel 42. Sådana i förväg finansierade finansiella medel ska inkludera egna medel som avsatts av den centrala motparten, vara fritt tillgängliga för den centrala mot­ parten och får inte användas för att uppfylla kravet på kapital enligt artikel 16.

2.Den beståndsfond som avses i artikel 42 och de andra finansiella medel som avses i punkt 1 i den här artikeln ska säkerställa att den centrala motparten alltid kan klara av att minst de två clearingmedlemmar som den har störst exponering mot hamnar på obestånd vid extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden.

3.En central motpart får begära att clearingmedlemmar som inte är på obestånd tillhandahåller ytterligare medel om en annan clearingmedlem skulle hamna på obestånd. En central motparts clearingmedlemmar ska ha begränsad exponering mot den centrala motparten.

Artikel 44

Kontroll av likviditetsrisker

1. En central motpart ska alltid ha tillgång till tillräcklig lik­ viditet för att kunna utföra sina tjänster och utöva sin verk­ samhet. Den ska därför säkra nödvändiga krediter eller liknande arrangemang för att kunna täcka sina likviditetsbehov om den inte omedelbart kan få tillgång till sina finansiella medel. En clearingmedlem och denna clearingmedlems moder- eller dot­ terföretag ska tillsammans inte svara för mer än 25 % av den kredit som den centrala motparten behöver.

En central motpart ska dagligen mäta sitt potentiella likviditets­ behov. Den ska beakta den likviditetsrisk som skapas om minst de två clearingmedlemmar som den har störst exponering mot hamnar på obestånd.

2. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med berörda myndigheter och ECBS-medlemmarna, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om ramen för hantering av den likviditetsrisk som centrala motparter ska kunna klara av i en­ lighet med punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­ niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

1.Om en clearingmedlem hamnar på obestånd ska en cen­ tral motpart innan andra medel tas i anspråk för förlusttäckning använda de marginalsäkerheter som denna clearingmedlem ställt.

2.Om marginalsäkerheter ställda av en clearingmedlem som är på obestånd inte räcker för att täcka den centrala motpartens förluster ska den centrala motparten använda clearingmedlem­ mens bidrag till obeståndsfonden för att täcka dessa förluster.

3.En central motpart ska använda bidragen till obestånds­ fonden från clearingmedlemmar som inte är på obestånd och andra sådana finansiella medel som avses i artikel 43.1 först sedan bidragen från clearingmedlemmen på obestånd har ut­ tömts.

4.En central motpart ska använda avsatta egna medel innan den använder bidragen till obeståndsfonden från clearingmed­ lemmar som inte är på obestånd. En central motpart ska inte använda de marginalsäkerheter som ställts av clearingmedlem­ mar som inte är på obestånd för att täcka förluster som orsakas av att en annan clearingmedlem hamnar på obestånd.

5.I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med berörda behöriga myndig­ heter och ECBS-medlemmarna, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om metoden för att beräkna och upprätthålla den centrala motpartens egna me­ del som ska användas i enlighet med punkt 4.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 46

Krav på säkerheter

1.För att täcka sin inledande och fortlöpande exponering mot sina clearingmedlemmar ska en central motpart godta myc­ ket likvida säkerheter med minimala kredit- och marknadsrisker. För icke-finansiella motparter får en central motpart godta bankgarantier, med beaktande av sådana garantier vid beräkning av dess exponering mot en bank som är en clearingmedlem. Den ska göra lämpliga värderingsavdrag som återspeglar den potentiella värdeminskningen mellan den senaste värderingen av tillgångarna och den tidpunkt då de rimligen bör vara rea­ liserade. Den ska beakta likviditetsriskerna till följd av att en marknadsaktör hamnar på obestånd och de koncentrationsrisker för vissa tillgångar som kan bli resultatet av fastställandet av godtagbara säkerheter och lämpliga värderingsavdrag.

2.För att tillgodose sitt krav på marginalsäkerheter får en central motpart, i lämpliga fall och med tillräcklig försiktighet, som säkerhet godta ett derivatkontrakts underliggande tillgång eller det finansiella instrument som den centrala motpartens exponering utgår från.

97

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/39
         

3. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med EBA, ESRB och ECBS, ut­ arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om

a)vilken typ av säkerhet som kan anses vara mycket likvid, såsom kontanter, guld, statsobligationer och företagsobliga­ tioner av hög kvalitet och täckta obligationer,

b)de värderingsavdrag som avses i punkt 1, och

c)villkoren för att garantier från affärsbanker ska kunna accep­ teras som säkerhet enligt punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 47

Riktlinjer för investeringar

1.En central motpart ska endast investera sina finansiella medel i kontanter eller mycket likvida finansiella instrument med minimala marknads- och kreditrisker. En central motparts investeringar ska kunna realiseras snabbt och med minimala negativa priseffekter.

2.Kapitalbeloppet, inklusive en central motparts balanserade vinstmedel och reserver, som inte har investerats i enlighet med punkt 1, ska inte beaktas med avseende på tillämpningen av artikel 16.2 eller artikel 45.4.

3.De finansiella instrument som ställts som marginalsäker­ heter eller utgör bidrag till obeståndsfonder ska, om sådana finns tillgängliga, deponeras hos operatörer av avvecklings­ system för värdepapper som erbjuder fullständigt skydd av dessa finansiella instrument. Som alternativ får andra mycket säkra arrangemang med auktoriserade finansinstitut användas.

4.En central motparts kontantinsättningar ska göras genom mycket säkra arrangemang med auktoriserade finansinstitut, el­ ler, alternativt, genom centralbankers stående insättningsfacilite­ ter eller med andra jämförbara faciliteter som centralbanker ställer till förfogande.

5.När en central motpart deponerar tillgångar och medel hos en tredje part ska den centrala motparten se till att till­ gångar som tillhör clearingmedlemmarna kan identifieras sepa­ rat från de tillgångar som tillhör den centrala motparten och från tillgångar som tillhör den tredje parten, genom konton med olika benämningar i den tredje partens räkenskaper, eller genom andra likvärdiga åtgärder som ger samma skyddsnivå. En central motpart ska vid behov snabbt kunna få tillgång till de finansiella instrumenten.

6.En central motpart får inte investera sitt kapital, eller me­ del kopplade till de krav som fastställs i artikel 41, 42, 43 eller 44, i sina egna eller sitt moder- eller dotterföretags värdepapper.

7.Vid sina investeringsbeslut ska en central motpart beakta sin totala kreditriskexponering mot enskilda gäldenärer och ska se till att dess totala kreditriskexponering mot varje enskild gäldenär håller sig inom rimliga gränser vad gäller koncent­ ration.

8.I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med EBA och ECBS, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om vilka finansiella instrument som kan anses vara mycket likvida och som står för minimala marknads- och kreditrisker enligt punkt 1, mycket säkra arrangemang enligt punkterna 3 och 4 och gränser vad gäller koncentration som avses i punkt 7.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 48

Obeståndsförfaranden

1.En central motpart ska ha detaljerade förfaranden som ska tillämpas när en clearingmedlem inte följer den centrala mot­ partens deltagandekrav enligt artikel 37 inom tidsfristen och i enlighet med de förfaranden som den centrala motparten in­ rättat. En central motpart ska precisera vilka förfaranden som ska tillämpas om det inte är den centrala motparten som för­ klarar att clearingmedlemmen har hamnat på obestånd. Dessa förfaranden ska ses över årligen.

2.En central motpart ska vid obestånd agera snabbt för att begränsa förluster och likviditetspåfrestningar, och ska se till att avvecklingen av en clearingmedlems positioner inte stör den centrala motpartens verksamhet eller utsätter clearingmedlem­ mar som inte är på obestånd för förluster som de inte kunde förutse eller kontrollera.

3.När en central motpart anser att clearingmedlemmen inte kommer att kunna fullgöra sina framtida skyldigheter, ska den omedelbart underrätta den behöriga myndigheten innan obe­ ståndsförfarandet har tillkännagivits eller utlösts. Den behöriga myndigheten ska omedelbart underrätta Esma, de relevanta medlemmarna av ECBS och den myndighet som ansvarar för tillsynen av den clearingmedlem som är på obestånd.

4.En central motpart ska kontrollera att dess obeståndsför­ faranden kan genomföras. Den ska vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa att den har rättslig befogenhet att avveckla de positioner som den clearingmedlem som har hamnat på obe­ stånd innehar och att överföra eller realisera kundernas positio­ ner som tillhör den clearingmedlemmens kunder.

98

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

5.Om tillgångar och positioner redovisas i en central mot­ parts register och konton, med hänvisning till att de innehas för kunder till en clearingmedlem på obestånd i enlighet med ar­ tikel 39.2, ska den centrala motparten, åtminstone, i avtal för­ binda sig att börja tillämpa förfarandena för att överföra till­ gångar och positioner som innehas av clearingmedlemmen på obestånd för kundernas räkning till en annan clearingmedlem, som alla dessa kunder ska utse, på deras begäran och utan att inhämta samtycke från clearingmedlemmen på obestånd. Den andra clearingmedlemmen ska endast vara förpliktigad att godta dessa tillgångar och positioner om den tidigare i ett avtal med kunderna förbundit sig att göra det. Om överföringen till denna andra clearingmedlem inte har ägt rum inom en i förväg fast­ ställd tid för överföring som anges i den centrala motpartens verksamhetsbestämmelser, får den centrala motparten vidta alla åtgärder som är tillåtna i dess verksamhetsbestämmelser för att aktivt hantera sin risk i förhållande till dessa positioner, inbegri­ pet realisering av de tillgångar och positioner som innehas av clearingmedlemmen på obestånd för dennes kunders räkning.

6.Om tillgångar och positioner redovisas i en central mot­ parts register och konton, med hänvisning till att de innehas för en kund till en clearingmedlem på obestånd i enlighet med artikel 39.3, ska den centrala motparten, åtminstone, i avtal förbinda sig att börja tillämpa förfarandena för att överföra tillgångar och positioner som innehas av clearingmedlemmen på obestånd för kundens räkning till en annan clearingmedlem, som kunden ska utse, på kundens begäran och utan att inhämta samtycke från clearingmedlemmen på obestånd. Den andra clea­ ringmedlemmen ska endast vara förpliktigad att godta dessa tillgångar och positioner om den tidigare i ett avtal med kunden förbundit sig att göra det. Om överföringen till denna andra clearingmedlem inte har ägt rum inom en i förväg fastställd tid för överföring som anges i den centrala motpartens verksam­ hetsbestämmelser, får den centrala motparten vidta alla åtgärder som är tillåtna i dess verksamhetsbestämmelser för att aktivt hantera sin risk i förhållande till dessa positioner, inbegripet likvidering av de tillgångar och positioner som innehas av clea­ ringmedlemmen på obestånd för kundens räkning.

7.Kunders säkerheter ska, om de är separerade i enlighet med artikel 39.2 och 39.3, endast användas för att täcka posi­ tioner som innehas för deras räkning. Om det återstår ford­ ringar på den centrala motparten efter slutförandet av clearing­ medlemmens process för obeståndshantering genom den cen­ trala motparten, ska de snabbt återlämnas till dessa kunder, om den centrala motparten vet vilka de är, eller, om de inte är kända, till clearingmedlemmen för deras kunders räkning.

Artikel 49

Översyn av modeller, stresstester och utfallstester

1. En central motpart ska regelbundet se över sina modeller och parametrar för att beräkna sina marginalsäkerhetskrav, bi­ drag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra meka­ nismer för riskkontroll. Det ska utsätta modellerna för rigorösa och återkommande stresstester för att bedöma motståndskraften vid extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden, och ska genomföra utfallstester för bedömning av den använda me­ todens tillförlitlighet. Den centrala motparten ska erhålla en oberoende validering, underrätta sin behöriga myndighet och Esma om de genomförda testernas resultat och ska få dess validering, innan den genomför någon betydande förändring av modellerna eller parametrarna.

Det kollegium som avses i artikel 19 ska lämna ett yttrande om de antagna modellerna och parametrarna och alla betydande ändringar av dessa.

Esma ska se till att informationen om resultaten av stresstes­ terna vidarebefordras till de europeiska tillsynsmyndigheterna, så att dessa kan bedöma finansiella företags exponering mot cen­ trala motparters obestånd.

2.En central motpart ska regelbundet testa de viktigaste komponenterna i sina förfaranden för obestånd och vidta alla rimliga åtgärder för att se till att samtliga clearingmedlemmar förstår dem och har etablerat lämpliga förfaranden för att agera vid obestånd.

3.En central motpart ska offentliggöra nyckeluppgifter om sin riskhanteringsmodell och sina antaganden för genomföran­ det av de stresstester som avses i punkt 1.

4.I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med EBA, andra berörda behöriga myndigheter och ECBS-medlemmarna, utarbeta förslag till tek­ niska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om följande:

a)Vilken typ av test som ska genomföras för olika typer av finansiella instrument och portföljer.

b)Clearingmedlemmarnas och andra parters deltagande i tes­ terna.

c)Testernas frekvens.

d)Testernas tidshorisonter.

e)De nyckeluppgifter som avses i punkt 3.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 50

Avveckling

1. För avveckling av sina transaktioner ska en central mot­ part använda centralbanksmedel, om detta är praktiskt genom­ förbart och sådana är tillgängliga. Om centralbanksmedel inte används, ska åtgärder vidtas för att strikt begränsa kontant­ avvecklingsrisker.

99

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/41
         

2.En central motpart ska klart ange sina skyldigheter i fråga om leveranser av finansiella instrument, inklusive om den är skyldig att leverera eller motta ett finansiellt instrument eller om den ersätter parter vid förluster i samband med leverans.

3.Om en central motpart är skyldig att leverera eller motta finansiella instrument, ska den i möjligaste mån eliminera den huvudsakliga risken genom att använda system för leverans mot betalning.

AVDELNING V

SAMVERKANSÖVERENSKOMMELSER

Artikel 51

Samverkansöverenskommelser

1.En central motpart får ingå en samverkansöverenskom­ melse med en annan central motpart om de krav som fastställs

iartiklarna 52, 53 och 54 är uppfyllda.

2.När en central motpart ingår en samverkansöverenskom­ melse med en annan central motpart för att tillhandahålla tjäns­ ter till en viss handelsplats ska den centrala motparten få ickediskriminerande tillgång både till de uppgifter den behöver från handelsplatsen för att kunna fullgöra sitt uppdrag, under för­ utsättning att den centrala motparten uppfyller handelsplatsens operativa och tekniska krav, och till det relevanta avvecklings­ systemet.

3.Ingåendet av en samverkansöverenskommelse eller tillträ­ det till en uppgiftskälla eller ett avvecklingssystem enligt punk­ terna 1 och 2, ska bara direkt eller indirekt avvisas eller be­ gränsas för att kontrollera eventuella risker med en sådan över­ enskommelse eller tillträde.

Artikel 52

Riskhantering

1. Centrala motparter som ingår en samverkansöverenskom­ melse ska göra följande:

a)Etablera lämpliga riktlinjer, förfaranden och system för att effektivt kartlägga, övervaka och hantera de risker som följer av överenskommelsen, så att de utan dröjsmål kan fullgöra sina förpliktelser.

b)Avtala om sina respektive rättigheter och skyldigheter, inklu­ sive beträffande den lagstiftning som ska tillämpas på deras förbindelser.

c)Kartlägga, övervaka och effektivt hantera kredit- och likvidi­ tetsrisker, så att en central motparts clearingmedlems obe­ stånd inte påverkar en central motpart som den har samver­ kansöverenskommelse med.

d)Kartlägga, övervaka och åtgärda eventuella ömsesidiga bero­ enden och korrelationer som kan uppkomma genom en

samverkansöverenskommelse och kan inverka på kredit- och likviditetsrisker genom en koncentration av clearingmed­ lemmar och inverka på sammanförda finansiella medel.

I tillämpliga fall ska centrala motparter vid tillämpningen av led b i första stycket tillämpa de regler för tidpunkten för införande av ett överföringsuppdrag i deras respektive system och för tidpunkten då den blir oåterkallelig, som anges i direktiv 98/26/EG.

För tillämpningen av led c i första stycket ska det i överens­ kommelsen anges hur konsekvenserna av obestånd ska hanteras, när en av de centrala motparter som en samverkansöverens­ kommelse ingåtts med är på obestånd.

För tillämpningen av led d i första stycket ska centrala motpar­ ter ha solida kontroller över återanvändning av clearingmedlem­ mars säkerhet enligt överenskommelsen, om deras behöriga myndigheter tillåter detta. I överenskommelsen ska det anges hur dessa risker har hanterats, varvid tillräcklig täckning och behovet att begränsa smittoeffekter ska beaktas.

2.Om de centrala motparterna använder olika riskhante­ ringsmodeller för att bevaka sin exponering mot sina clearing­ medlemmar eller sin inbördes exponering ska de centrala mot­ parterna kartlägga dessa skillnader, bedöma vilka risker de kan ge upphov till och vidta åtgärder, inklusive säkrande av ytterli­ gare finansiella medel, för att begränsa effekterna på samver­ kansöverenskommelsen, liksom potentiella effekter i termer av smittorisker, och säkerställa att dessa skillnader inte påverkar respektive central motparts förmåga att hantera effekterna av en clearingmedlems obestånd.

3.Eventuella bikostnader som uppstår till följd av punkterna

1och 2 ska belasta den centrala motpart som begär samverkan eller tillträde, såvida inte parterna kommit överens om annat.

Artikel 53

Tillhandahållande av marginalsäkerheter bland centrala motparter

1.En central motpart ska på kontona klart och tydligt sepa­ rera tillgångar och positioner som innehas för de centrala mot­ parters räkning med vilka den har ingått en samverkansöver­ enskommelse.

2.Om en central motpart som ingår en samverkansöverens­ kommelse med en annan central motpart endast tillhandahåller denna motpart inledande marginalsäkerheter enligt ett avtal om finansiell säkerhet ska den mottagande centrala motparten inte ha rätt att använda de marginalsäkerheter som den andra cen­ trala motparten har tillhandahållit.

3.Säkerheter i form av finansiella instrument ska deponeras hos operatörer av avvecklingssystem för värdepapper som har anmälts enligt direktiv 98/26/EG.

100

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

4.De tillgångar som avses i punkterna 1 och 2 ska bara vara tillgängliga för den mottagande centrala motparten i händelse av obestånd hos den centrala motpart som tillhandahöll säkerheten

isamband med en samverkansöverenskommelse.

5.Om den centrala motpart som mottog säkerheterna i sam­ band med en samverkansöverenskommelse hamnar på obe­ stånd, ska de säkerheter som avses i punkterna 1 och 2 snarast återlämnas till den tillhandahållande centrala motparten.

Artikel 54

Godkännande av samverkansöverenskommelser

1.En samverkansöverenskommelse ska godkännas på för­ hand av de berörda centrala motparternas behöriga myndighe­ ter. Förfarandet enligt artikel 17 ska tillämpas.

2.De behöriga myndigheterna ska bara godkänna en sam­ verkansöverenskommelse om de berörda centrala motparterna varit auktoriserade för clearing enligt artikel 17, godkända enligt artikel 25 eller auktoriserade enligt något redan existerande nationellt auktoriseringssystem under minst tre år, om de kra­ ven som fastställs i artikel 52 är uppfyllda och om de tekniska clearingvillkoren för transaktioner enligt överenskommelsen överensstämmer med smidigt och väl fungerande finansmark­ nader och överenskommelsen inte undergräver effektiv tillsyn.

3.Om en behörig myndighet anser att de krav som fastställs

ipunkt 2 inte är uppfyllda, ska den lämna skriftliga förklaringar om sina riskbedömningar till övriga behöriga myndigheter och berörda centrala motparter. Den ska också underrätta Esma, som ska yttra sig om hur vägande riskbedömningarna är som grund för avslag på en samverkansöverenskommelse. Esmas ytt­ rande ska tillhandahållas alla berörda centrala motparter. Om Esmas yttrande skiljer sig från den berörda behöriga myndighe­ tens bedömning, ska den behöriga myndigheten överväga sitt ställningstagande med beaktande av Esmas yttrande.

4.Senast den 31 december 2012 ska Esma utfärda riktlinjer eller rekommendationer för konsekventa, effektiva och ända­ målsenliga bedömningar av samverkansöverenskommelser, i en­ lighet med det förfarande som anges i artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Esma ska utarbeta utkast till dessa riktlinjer eller rekommenda­ tioner efter samråd med ECBS-medlemmarna.

AVDELNING VI

REGISTRERING OCH TILLSYN AV TRANSAKTIONSREGISTER

KAPITEL 1

Villkor och förfaranden för registrering av ett transaktionsregister

Artikel 55

Registrering av ett transaktionsregister

1.För tillämpningen av artikel 9 ska ett transaktionsregister registreras hos Esma.

2.För att få registreras enligt denna artikel ska ett trans­ aktionsregister vara en i unionen etablerad juridisk person och uppfylla de krav som fastställs i avdelning VII.

3.Registrering av ett transaktionsregister ska gälla inom hela unionen.

4.Ett registrerat transaktionsregister ska alltid uppfylla regi­ streringsvillkoren. Ett transaktionsregister ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma om varje väsentlig ändring i förhål­ lande till registreringsvillkoren.

Artikel 56

Registreringsansökan

1.Ett transaktionsregister ska lämna registreringsansökan till Esma.

2.Inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska Esma bedöma om ansökan är fullständig.

Om ansökan inte är fullständig, ska Esma ange en tidsfrist inom vilken transaktionsregistret ska lämna ytterligare information.

När Esma finner att ansökan är fullständig, ska den underrätta transaktionsregistret därom.

3. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter den om registreringsansökan som avses i punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­ niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

101

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/43
         

4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 1 ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att närmare ange formatet för registrerings­ ansökan till Esma.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 57

Underrättelse av och samråd med behöriga myndigheter före registreringen

1.Om ett transaktionsregister som ansöker om registrering är en enhet som auktoriserats eller registrerats av en behörig myndighet i den medlemsstat där enheten är etablerad ska Esma utan onödigt dröjsmål underrätta och samråda med den behö­ riga myndigheten före registreringen av transaktionsregistret.

2.Esma och den berörda behöriga myndigheten ska utbyta all information som är nödvändig för registrering av trans­ aktionsregistret samt för tillsynen av att enheten rättar sig efter villkoren för registrering eller auktorisation i den medlemsstat där den är etablerad.

Artikel 58

Granskning av ansökan

1.Inom 40 arbetsdagar från underrättelsen enligt artikel 56.2 tredje stycket ska Esma granska registreringsansökan med ut­ gångspunkt från hur transaktionsregistret uppfyller kraven i ar­ tiklarna 78–81 och ska anta ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller om att avslå registrering.

2.Esmas beslut enligt punkt 1 ska få verkan fem arbetsdagar efter att beslutet fattats.

Artikel 59

Meddelande av Esmas beslut beträffande registrering

1. När Esma antar ett beslut om registrering, avslag eller upphävande av registrering, ska den inom fem arbetsdagar med­ dela transaktionsregistret sitt beslut med fullständig motivering.

Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den berörda behö­ riga myndighet som avses i artikel 57.1 om sitt beslut.

2.Esma ska underrätta kommissionen om alla beslut som fattats i enlighet med punkt 1.

3.Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över transaktionsregister som registrerats i enlighet med denna förordning. Denna förteckning ska uppdateras inom fem arbets­ dagar efter antagandet av ett beslut enligt punkt 1.

Artikel 60

Utövande av de befogenheter som avses i artiklarna 61–63

De befogenheter som enligt artiklarna 61–63 tilldelats Esma eller dess tjänstemän eller någon annan person som bemyndi­ gats av Esma får inte användas för att kräva röjande av infor­ mation eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier.

Artikel 61

Begäran om upplysningar

1.Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut begära att transaktionsregister och anknutna tredje parter till vilka transaktionsregister har gett i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller verksamheter lämnar alla upplysningar som krävs för att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.När Esma skickar en enkel begäran om information enligt punkt 1 ska Esma

a)hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b)ange syftet med begäran,

c)specificera de uppgifter som krävs,

d)fastställa en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

e)underrätta den person av vilken uppgifterna begärs om att han inte är skyldig att lämna informationen men att den information som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran inte får vara oriktig eller vilseledande, och

f)ange de avgifter som föreskrivs i artikel 65 jämförd med bilaga I avsnitt IV led a om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande.

3. När Esma genom ett beslut begär information enligt punkt 1 ska Esma

a)hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

b)ange syftet med begäran,

c)specificera de uppgifter som krävs,

102

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

d)fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

e)ange de viten som föreskrivs i artikel 66 när den begärda informationen är ofullständig,

f)ange de avgifter som föreskrivs i artikel 65 jämförd med bilaga I avsnitt IV led a om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande, och

g)informera om rätten att överklaga beslutet inför Esmas över­ klagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen) i enlighet med artiklarna 60 och 61 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4.De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska personer, de personer som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna den begärda informationen. I behö­ rig ordning befullmäktigade advokater får lämna den begärda informationen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen för­ blir ansvariga fullt ut om den lämnade informationen är ofull­ ständig, oriktig eller vilseledande.

5.Esma ska utan dröjsmål översända en kopia av den enkla begäran eller av beslutet till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de personer som avses i punkt 1 och som berörs av begäran om information är bosatta eller etablerade.

Artikel 62

Allmänna utredningar

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av personer som avses i artikel 61.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat ha befogenhet att

a)granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och allt annat material av relevans för utförandet av dess uppgifter obero­ ende av i vilken form de föreligger,

b)ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, förfaranden och sådant annat material,

c)kalla till sig personer som avses i artikel 61.1 eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller doku­ ment som rör föremålet för och syftet med kontrollen samt nedteckna svaren,

d)höra varje fysisk eller juridisk person som går med på att höras i syfte att samla in information om föremålet för utredningen,

e)begära in uppgifter om tele- och datatrafik.

2.De tjänstemän och andra personer som av Esma har be­ myndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt

1ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. I tillståndet ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 66, när hand­ lingar, uppgifter, förfaranden och övrigt material inte tillhanda­ hålls eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de frågor som ställs till de personer som avses i artikel 61.1 inte lämnas eller är ofullständiga, och de avgifter som föreskrivs i artikel 65 jämförd med bilaga I avsnitt IV led b, om svaren på de frågor som ställs till personer som avses i artikel 61.1 är oriktiga eller vilseledande.

3.De personer som avses i artikel 61.1 ska underkasta sig utredningar som inletts genom beslut av Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 66, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4.Esma ska i god tid före utredningen underrätta den behö­ riga myndigheten i den medlemsstat där utredningen ska ge­ nomföras om utredningen och namnge de bemyndigade perso­ nerna. Tjänstemän vid den berörda myndigheten ska, på begä­ ran av Esma, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får också på begäran närvara vid utredningarna.

5.Om den begäran om uppgifter över tele- eller datatrafik som avses i punkt 1 e kräver tillstånd av en rättslig myndighet enligt nationella regler, ska det ansökas om sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte.

6.Vid ansökan om tillstånd som avses i punkt 5 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkt­ het och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för utred­ ningarna. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är pro­ portionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar framför allt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den natio­ nella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till informationen i Es­ mas handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbehållen domstolen, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

103

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/45
         

Artikel 63

Kontroller på plats

1.För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företags­ lokaler eller på mark som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 61.1. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan.

2.Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företags­ lokaler eller mark som tillhör de juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 62.1. De ska även ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvän­ digt för kontrollen.

3.De tjänstemän och andra personer som Esma har bemyn­ digat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina befo­ genheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, som anger kontrollens föremål och syfte liksom de viten som föreskrivs i artikel 66 om de berörda personerna inte underkastar sig kon­ trollen. Esma ska i god tid anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras.

4.De personer som avses i artikel 61.1 ska underkasta sig kontroller på plats som beordrats genom ett beslut av Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med kontrollen, fast­ ställa den dag då den ska inledas och ange de viten som fö­ reskrivs i artikel 66, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen. Esma ska fatta sådana beslut efter samråd med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras.

5.På begäran av Esma ska tjänstemän som är anställda vid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts av denna myndighet, aktivt bistå de tjänstemän och andra per­ soner som har bemyndigats av Esma. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i punkt 2. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten får, på be­ gäran, också närvara vid kontrollerna på plats.

6.Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 62.1. För detta syfte ska behöriga myndigheter ha samma befogenheter som Esma och som föreskrivs i denna artikel och artikel 62.1.

7.Om de tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en kontroll

som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myn­ digheten i den berörda medlemsstaten lämna dem nödvändigt bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna ge­ nomföra sin kontroll på plats.

8.Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt nationell lagstiftning kräver tillstånd av en rättslig myndighet ska ansökan om sådant tillstånd göras. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i före­ byggande syfte.

9.Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 8 ska den natio­ nella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkthet och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar. En sådan begäran om närmare förklaringar kan i synnerhet gälla Esmas skäl att misstänka att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgär­ derna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte pröva frågan om huruvida kontrollen är nödvändig eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handlingar

iärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbe­ hållen domstolen, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 64

Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och avgifter

1.Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser som förtecknas i bilaga I, ska Esma utse en oberoende utredare inom Esma för att utreda saken. Utredaren får inte vara inblandad eller ha varit direkt eller indirekt inblan­ dad i tillsynen av eller registreringsprocessen för det berörda transaktionsregistret, och ska utföra sina uppgifter oberoende av Esma.

2.Utredaren ska utreda de påstådda överträdelserna, och där­ vid ta hänsyn till eventuella kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredningarna samt lämna in en fullständig dossier med utredningsresultaten till Esma.

För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogenheten att begära information som avses i artikel 61 och att genomföra utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 62 och 63. När utredaren utövar dessa befogenheter ska denne rätta sig efter artikel 60.

När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av Esma i dess tillsynsverksamhet.

104

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

3. När utredningen är avslutad ska utredaren, innan dossiern med utredningsresultaten lämnas till Esma, ge de personer som är föremål för utredningarna möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på fakta som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över.

Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna artikel.

4.När utredaren lämnar dossiern med resultaten till Esma ska denne underrätta de personer som är föremål för utredning­ arna om detta. De personer som är föremål för utredningarna ska ha rätt att få tillgång till dossiern, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till dossiern ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som påverkar tredje parters intressen.

5.Esma ska, på grundval av dossiern med de resultat utre­ daren kommit fram till och om de berörda personerna begär det, efter att ha hört de personer som är föremål för utredning­ arna enligt artikel 67, avgöra om en eller flera av de överträ­ delser som förtecknas i bilaga I har begåtts av de personer som varit föremål för utredningarna och ska i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd enligt artikel 73 och ålägga avgifter enligt arti­ kel 65.

6.Utredaren ska inte delta i Esmas överläggningar eller på något annat sätt ingripa i Esmas beslutsprocess.

7.Kommissionen ska anta ytterligare förfaranderegler för ut­ övande av befogenheten att ålägga avgifter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister och indrivande av avgifter eller viten, och ska anta detaljerade regler om preskrip­ tionstiden när det gäller åläggande och verkställighet av sank­ tioner.

De bestämmelser som avses i första stycket ska antas genom delegerade akter i enlighet med artikel 82.

8. Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns all­ varliga indikationer på att det skulle kunna föreligga sakförhål­ landen som utgör brott. Dessutom ska Esma inte ålägga avgifter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

Artikel 65

Avgifter

1. Om Esma i enlighet med artikel 64.5 anser att ett trans­ aktionsregister uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått någon

av de överträdelser som förtecknas i bilaga I ska den fatta ett beslut om att ålägga avgifter i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Ett transaktionsregister ska anses ha begått en uppsåtlig över­ trädelse om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att transaktionsregistret eller dess företagsledning har handlat med avsikt att begå överträdelsen.

2. Basbeloppen för de avgifter som avses i punkt 1 ska till­ lämpas inom nedanstående gränser:

a)För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt I led c, i bilaga I avsnitt II leden c–g samt i bilaga I avsnitt III leden a och b ska avgiftsbeloppen uppgå till minst 10 000 EUR och högst 20 000 EUR.

b)För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt I leden a, b

och d–h och i bilaga I avsnitt II leden a, b och h, ska avgiftsbeloppen uppgå till minst 5 000 EUR och högst 10 000 EUR.

Vid bestämmande av huruvida basbeloppet för avgifterna ska fastställas till den undre, mellersta eller övre delen av den skala som anges i första stycket ska Esma beakta det berörda trans­ aktionsregistrets årsomsättning under det föregående verksam­ hetsåret. Basbeloppet ska ligga i skalans undre del för trans­

aktionsregister vars årsomsättning understiger 1 miljon EUR,
i skalans mellersta del för transaktionsregister vars årsomsätt­

ning uppgår till mellan 1 och 5 miljoner EUR och i skalans övre del för transaktionsregister vars årsomsättning överstiger 5 miljoner EUR.

3. De basbelopp som fastställs i punkt 2 ska vid behov justeras med hänsyn till försvårande eller förmildrande omstän­ digheter på grundval av de relevanta koefficienter som fastställs i bilaga II.

De relevanta försvårande koefficienterna ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en försvårande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild försvårande koeffi­ cient adderas till basbeloppet.

De relevanta förmildrande koefficienterna ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en förmildrande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild förmildrande koef­ ficient subtraheras från basbeloppet.

105

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/47
         

4. Utan hinder av punkterna 2 och 3 ska avgiftsbeloppet inte uppgå till mer än 20 % av det berörda transaktionsregistrets årsomsättning under det föregående verksamhetsåret, och i de fall transaktionsregistret direkt eller indirekt har dragit ekono­ miska fördelar av överträdelsen ska bötesbeloppet minst mot­ svara dessa fördelar.

4. Vite ska åläggas för maximalt sex månader från och med att Esma meddelar sitt beslut. Efter det att denna period löpt ut ska Esma se över åtgärden.

Artikel 67

Hörande av berörda personer

Om en handling eller underlåtenhet som ett transaktionsregister har gjort sig skyldig till utgör mer än en av de överträdelser som förtecknas i bilaga I ska endast det högre bötesbelopp som har beräknats i enlighet med punkterna 2 och 3 och som är hän­ förligt till en av överträdelserna tillämpas.

1. Innan beslut fattas om avgifter eller vite enligt artiklarna 65 och 66 ska Esma ge de personer som är föremål för för­ farandena möjlighet att höras om de omständigheter som Esma påtalat. Esma ska endast grunda sina beslut på omständigheter som de personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över.

Artikel 66

Viten

1.Esma ska fatta beslut om att vite ska åläggas för att tvinga

a)ett transaktionsregister att upphöra med en överträdelse, i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 73.1 a, eller

b)en person som avses i artikel 61.1

i)att lämna fullständig information som har begärts genom ett beslut enligt artikel 61,

ii)att underkasta sig en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga handlingar, uppgifter, rutiner och annat nöd­ vändigt material samt komplettera och korrigera annan information som tillhandahållits i samband med en ut­ redning som inletts genom beslut enligt artikel 62, eller

iii)att underkasta sig kontroller på plats som begärts genom beslut enligt artikel 63.

2.Vitet ska vara effektivt och proportionellt. Vite ska betalas per förseningsdag.

3.Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det föregå­ ende verksamhetsåret eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under det föregående ka­ lenderåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om åläggande av vitet.

2. Rätten till försvar för personer som är föremål för för­ farandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt att få tillgång till Esmas handlingar i ärendet, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemlighe­ ter skyddas. Tillgången till akten ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar.

Artikel 68

Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av avgifter och viten

1.Esma ska offentliggöra alla avgifter och viten som har ålagts enligt artiklarna 65 och 66, utom i de fall då offentlig­ görandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerlig skada. Sådana of­ fentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i förordning (EG) nr 45/2001.

2.Avgifter och viten som åläggs enligt artiklarna 65 och 66 ska vara av administrativ karaktär.

3.Om Esma beslutar att inte ålägga avgifter eller vite ska den informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den be­ rörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och mo­ tivera sitt beslut.

4.Avgifter och viten som åläggs enligt artiklarna 65 och 66 ska vara verkställbara.

Verkställigheten ska följa de civilprocessrättsliga regler som gäl­ ler i den stat inom vars territorium den sker. Beslutet om verk­ ställighet ska bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den myndighet som varje medlemsstats regering ska utse för detta ändamål, samt meddela Esma och domstolen.

106

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till det behö­ riga organet.

Verkställigheten får endast skjutas upp genom beslut av dom­ stolen. Domstolarna i den berörda medlemsstaten ska dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte ge­ nomförs på ett regelrätt sätt.

5. De belopp som åläggs i form av avgifter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

Artikel 69

Domstolens prövning

Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut ge­ nom vilka Esma har ålagt avgifter eller viten. Den får upphäva, sänka eller höja ålagda avgifter eller viten.

Artikel 70

Ändringar av bilaga II

I syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna ska kom­ missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 82 avseende åtgärder för att ändra bilaga II.

Artikel 71

Återkallande av registrering

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 73 ska Esma återkalla ett transaktionsregisters registrering om trans­ aktionsregistret:

a)uttryckligen avstår från registreringen eller inte har tillhan­ dahållit några tjänster under de senaste sex månaderna,

b)har beviljats registrering efter att ha lämnat osanna uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c)inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen.

2.Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den berörda behöriga myndighet som avses i artikel 57.1 om ett beslut att återkalla ett transaktionsregisters registrering.

3.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat, där trans­ aktionsregistret tillhandahåller sina tjänster och är verksamt, som anser att något av villkoren i punkt 1 har uppfyllts, får begära att Esma ska granska om villkoren för att återkalla regi­ streringen av det berörda transaktionsregistret är uppfyllda. Om Esma beslutar att inte återkalla det berörda transaktionsregistrets registrering, ska den lämna en fullständig motivering.

4. Den behöriga myndighet som avses i punkt 3 ska vara den myndighet som utsetts enligt artikel 22.

Artikel 72

Tillsynsavgifter

1.Esma ska ta ut avgifter av transaktionsregistren i enlighet med denna förordning och med de delegerade akter som antas enligt punkt 3. Avgifterna ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader som är hänförliga till registreringen och tillsynen av transaktionsregistren och för att ersätta varje kostnad som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delege­ ring av uppgifter i enlighet med artikel 74.

2.Det avgiftsbelopp som tas ut av ett transaktionsregister ska täcka Esmas samtliga administrationskostnader för registre­ ring och tillsyn samt stå i proportion till det berörda trans­ aktionsregistrets omsättning.

3.Kommissionen ska i enlighet med artikel 82 anta en de­ legerad akt som närmare anger vilka avgifter som ska betalas, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas.

Artikel 73

Esmas tillsynsåtgärder

1. Om Esma i enlighet med artikel 64.5 finner att ett trans­ aktionsregister har begått någon av de överträdelser som för­ tecknas i bilaga I, ska den fatta ett eller flera av följande beslut:

a)Kräva att transaktionsregistret upphör med överträdelsen.

b)Ålägga avgifter enligt artikel 65.

c)Utfärda offentliga underrättelser.

d)Som en sista utväg återkalla registreringen av transaktions­ registret.

2.När Esma fattar beslut enligt punkt 1, ska den beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande kriterier:

a)Överträdelsens varaktighet och frekvens.

b)Huruvida överträdelsen har visat på allvarliga brister eller systembrister i företagets förfaranden, ledningssystem eller interna kontroller.

c)Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat sätt avser ekonomisk brottslighet.

107

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/49
         

d)Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oakt­ samhet.

3.Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta det berörda transaktionsregistret om varje beslut som antas enligt punkt 1 och meddela beslutet till medlemsstaternas behöriga myndighe­ ter och kommissionen. Den ska offentliggöra varje sådant beslut på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för antagan­ det.

När Esma offentliggör sitt beslut enligt första stycket ska den också offentliggöra att det berörda transaktionsregistret har rätt att överklaga beslutet och, i förekommande fall, att ett sådant överklagande har lämnats in, med angivande av att överklagan­ det inte har suspensiv verkan, samt att Esmas överklagande­ nämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 74

Esmas delegering av uppgifter till behöriga myndigheter

1.Om det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska kunna utföras korrekt får Esma delegera specifika tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med de riktlinjer som Esma har utfärdat enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan sär­ skilt innefatta befogenhet att begära uppgifter enligt artikel 61 och att genomföra utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 62 och 63.6.

2.Esma ska samråda med den relevanta behöriga myndighe­ ten innan en uppgift delegeras. Detta samråd ska gälla

a)den delegerade uppgiftens omfattning,

b)tidsfristen för utförandet av den uppgift som ska delegeras, och

c)överföringen av nödvändig information från och till Esma.

3.I enlighet med den förordning om avgifter som kommis­ sionen antar enligt artikel 72.3 ska Esma ersätta en behörig myndighet för kostnader som uppkommit till följd av utföran­ det av de delegerade uppgifterna.

4.Esma ska med lämpliga intervall ompröva det beslut som avses i punkt 1. En delegering får när som helst återkallas.

5.En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar och inte begränsa Esmas förmåga att genomföra och övervaka

den delegerade verksamheten. Tillsynsuppgifter enligt denna för­ ordning, bland annat registreringsbeslut, slutbedömningar och uppföljningsbeslut avseende överträdelser, får inte delegeras.

KAPITEL 2

Relationer med tredjeländer

Artikel 75

Likvärdighet och internationella överenskommelser

1. Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säker­ ställer att

a)transaktionsregister som auktoriserats i detta land följer rätts­ ligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som fast­ ställs i denna förordning,

b)transaktionsregister i detta land löpande är föremål för ef­ fektiv tillsyn och efterlevnadskontroll, och

c)garantier för tystnadsplikt finns, inklusive skydd för affärs­ hemligheter som myndigheterna delar med tredje parter, som åtminstone är likvärdiga med dem som föreskrivs i denna förordning.

Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det gransk­ ningsförfarande som avses i artikel 86.2.

2.Vid behov, och i varje fall efter att ha antagit en sådan genomförandeakt som avses i punkt 1, ska kommissionen lämna rekommendationer till rådet om att förhandla om inter­ nationella överenskommelser med berörda tredjeländer om öm­ sesidig tillgång till och utbyte av information om derivatkon­ trakt i transaktionsregister som är etablerade i detta tredjeland, på ett sådant sätt att unionens myndigheter, inbegripet Esma, har direkt och ständig tillgång till all information som krävs för fullgörandet av deras uppgifter.

3.När de överenskommelser som avses i punkt 2 har slutits, och i enlighet med dem, ska Esma upprätta samarbetsarrange­ mang med de behöriga myndigheterna i de berörda tredjelän­ derna. I sådana samarbetsavtal ska minst följande anges:

a)En mekanism för informationsutbytet mellan Esma och an­ dra unionsmyndigheter med ansvar enligt den här förord­ ningen, å ena sidan, och de berörda behöriga myndigheterna i berörda tredjeländer, å andra sidan.

b)Förfaranden för samordning av tillsynsverksamhet.

108

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

4. I fråga om överföring av personuppgifter till tredjeland ska Esma tillämpa förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 76

Samarbetsarrangemang

Berörda myndigheter i tredjeländer som inte har transaktions­ register etablerade i sina jurisdiktioner får kontakta Esma i syfte att etablera samarbetsarrangemang för tillgång till information om derivatkontrakt i transaktionsregister i unionen.

Esma får etablera samarbetsarrangemang med dessa berörda myndigheter om tillgång till den information om derivatkon­ trakt i transaktionsregister i unionen som dessa myndigheter behöver för att fullgöra sina skyldigheter och sina uppdrag, under förutsättning att det finns garantier för tystnadsplikt, in­ begripet skydd för affärshemligheter som myndigheterna delar med tredje parter.

Artikel 77

Godkännande av transaktionsregister

1.Ett transaktionsregister som har etablerats i ett tredjeland får tillhandahålla tjänster och verksamheter till i unionen eta­ blerade enheter för tillämpningen av artikel 9 enbart om regist­ ret är godkänt av Esma i enlighet med punkt 2.

2.Ett sådant transaktionsregister som avses i punkt 1 ska lämna in sin ansökan om godkännande till Esma tillsammans med all nödvändig information, inklusive åtminstone de upp­ gifter som krävs för att kontrollera att transaktionsregistret är auktoriserat och föremål för effektiv tillsyn i ett tredjeland som

a)har godkänts av kommissionen genom en genomförandeakt enligt artikel 75.1 enligt vilken det framgår att detta land har ett likvärdigt och verkställbart ramverk för reglering och till­ syn,

b)har ingått en internationell överenskommelse med unionen i enlighet med artikel 75.2, och

c)har ingått samarbetsarrangemang med unionen enligt arti­ kel 75.3 för att se till att unionens myndigheter, inbegripet Esma, har direkt och kontinuerlig tillgång till alla nödvändiga uppgifter.

Inom 30 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska Esma bedöma om ansökan är fullständig. Om ansökan inte är full­ ständig ska Esma fastställa en tidsfrist inom vilken det ansö­ kande transaktionsregistret ska lämna ytterligare information.

Senast 180 arbetsdagar efter inlämnandet av en fullständig an­ sökan ska Esma skriftligen med en fullständig motivering under­ rätta det ansökande transaktionsregistret om huruvida godkän­ nande har beviljats eller avslagits.

Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de transaktionsregister som godkänts i enlighet med denna förord­ ning.

AVDELNING VII

KRAV PÅ TRANSAKTIONSREGISTER

Artikel 78

Allmänna krav

1.Ett transaktionsregister ska ha stabila styrformer, som om­ fattar en tydlig organisationsstruktur med en väl definierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och tillfredsstäl­ lande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning, vilket förhindrar att kon­ fidentiella uppgifter lämnas ut.

2.Ett transaktionsregister ska upprätthålla effektiva organisa­ toriska och administrativa skriftliga förfaranden för att identi­ fiera och hantera eventuella intressekonflikter när det gäller dess ledning, anställda eller personer med direkt eller indirekt kopp­ ling till dem genom nära förbindelser.

3.Ett transaktionsregister ska ha tillräckliga riktlinjer och förfaranden som tryggar att alla bestämmelser i denna förord­ ning följs, inklusive att ledning och anställda följer dem.

4.Ett transaktionsregister ska ha en organisationsstruktur som säkerställer kontinuitet och väl fungerande verksamhet och tillhandahållande av tjänster. Det ska använda lämpliga och passande system, resurser och förfaranden.

5.Om ett transaktionsregister erbjuder anknutna tjänster, bland annat orderavstämning, ordermatchning, kredithändelse­ tjänster, portföljförliknings- och portföljkompressionstjänster, ska transaktionsregistret hålla dessa anknutna tjänster skilda i operativt hänseende från transaktionsregistrets uppgift att cen­ tralt samla in och registerföra uppgifter om derivat.

6.Transaktionsregistrets företagsledning och medlemmarna i dess styrelse ska ha tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av transaktionsregistret.

7.Ett transaktionsregister ska ha objektiva, icke-diskrimine­ rande och offentliggjorda villkor för tillträde för företag som omfattas av rapporteringsskyldighet enligt artikel 9. Ett trans­ aktionsregister ska på icke-diskriminerande grunder ge tjänstele­ verantörer tillträde till transaktionsregistrets uppgifter, under förutsättning att de berörda motparterna har samtyckt till detta. Begränsningar av tillträdet ska bara tillåtas om syftet är att kontrollera riskerna för transaktionsregistrets uppgifter.

109

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/51
         

8. Ett transaktionsregister ska offentliggöra priser och avgif­ ter för tjänster som tillhandahålls enligt denna förordning. Priser och avgifter för varje tjänst som tillhandahålls ska offentliggöras separat, inklusive avdrag och rabatter och villkoren för att åt­ njuta dessa. Det ska tillåta rapporterande enheter separat till­ träde till särskilda tjänster. Ett transaktionsregisters priser och avgifter ska vara kostnadsrelaterade.

Artikel 79

Driftssäkerhet

1.Ett transaktionsregister ska kartlägga operativa riskkällor och minimera dem genom att utveckla lämpliga system, kon­ troller och förfaranden. Sådana system ska vara tillförlitliga och säkra och ha tillräcklig kapacitet för hantering av mottagen information.

2.Ett transaktionsregister ska utforma, tillämpa och upprätt­ hålla tillräckliga riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och en katastrofplan för att kunna upprätthålla verksamheten, snabbt kunna återuppta den och fullgöra transaktionsregistrets skyldig­ heter. En sådan plan ska åtminstone omfatta inrättande av fa­ ciliteter för säkerhetskopiering.

3.Ett transaktionsregister för vilket registreringen återkallats ska se till att det sker en ordnad ersättning, inbegripet över­ föring av uppgifter till andra transaktionsregister och omdirige­ ring av rapporteringsflöden till andra transaktionsregister.

Artikel 80

Skyddsåtgärder och registrering

1.Ett transaktionsregister ska säkerställa konfidentialitet, till­ förlitlighet och skydd, när det gäller de uppgifter som mottas enligt artikel 9.

2.Ett transaktionsregister får endast använda de uppgifter det tar emot enligt denna förordning för kommersiella ändamål om de berörda motparterna har gett sitt samtycke till det.

3.Ett transaktionsregister ska omgående registrera de upp­ gifter som mottas enligt artikel 9 och bevara dem i minst tio år efter det att motsvarande avtal löpt ut. Det ska ha snabba och effektiva registerförfaranden för att dokumentera förändringar av registrerade uppgifter.

4.Ett transaktionsregister ska beräkna positioner per klass av derivat och rapporterande enhet, utifrån de närmare uppgifter om derivatkontrakt som inrapporterats enligt artikel 9.

5.Ett transaktionsregister ska tillåta att parterna i ett kon­ trakt får åtkomst till uppgifterna och möjlighet att rätta dem i god tid.

6. Ett transaktionsregister ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika att uppgifter i dess system missbrukas.

En fysisk person som har en nära förbindelse med en central motpart eller en juridisk person med ställning som moder- eller dotterföretag till transaktionsregistret får inte använda konfiden­ tiella uppgifter som registrerats i ett transaktionsregister i kom­ mersiella syften.

Artikel 81

Transparens och tillgång till uppgifter

1.Ett transaktionsregister ska regelbundet och på ett lättill­ gängligt sätt offentliggöra aggregerade positioner per klass av derivat i de avtal som inrapporterats till det.

2.Ett transaktionsregister ska samla in och registerföra upp­ gifter samt säkerställa att sådana enheter som avses i punkt 3 ges direkt och omedelbar tillgång till alla de detaljerade upp­ gifter om derivatkontrakt som de behöver för att kunna fullgöra sina respektive skyldigheter och uppdrag.

3.Ett transaktionsregister ska tillhandahålla nödvändiga upp­ gifter till följande enheter så att de ska kunna fullgöra sina respektive skyldigheter och uppdrag:

a)Esma.

b)ESRB.

c)Den behöriga myndighet som utövar tillsyn över centrala motparter som utnyttjar transaktionsregistret.

d)Den behöriga myndighet som utövar tillsyn över handels­ platsen för de rapporterade kontrakten.

e)Berörda ECBS-medlemmar.

f)Berörda myndigheter i ett tredjeland som har ingått en sådan internationell överenskommelse med unionen som avses i artikel 75.

g)Tillsynsmyndigheter som utsetts enligt artikel 4 i Europapar­ lamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (1).

h)Unionens berörda värdepappers- och marknadsmyndigheter.

i)Berörda myndigheter i ett tredjeland som har ingått ett sam­ arbetsarrangemang med Esma i enlighet med artikel 76.

j)Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.

(1) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

110

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

4.Esma ska till andra berörda unionsmyndigheter förmedla uppgifter som dessa behöver för att fullgöra sitt uppdrag.

5.I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska Esma, efter samråd med ECBS-medlemmarna, ut­ arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger frekvensen för och innehållet i de uppgifter som avses i punkterna 1 och 3 samt de operativa standarder som krävs för att aggregera och jämföra uppgifter mellan transaktionsregister och för att de enheter som avses i punkt 3 ska få tillgång till den information som behövs. Dessa förslag till tekniska stan­ darder för tillsyn ska syfta till att säkerställa att ingen part till något kontrakt ska kunna identifieras genom den information som offentliggörs i enlighet med punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 82

Utövande av delegering

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­ nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.6, 64.7, 70, 72.3 och 85.2 ska ges till kommissio­ nen på obestämd tid.

3.Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den sträva efter att samråda med Esma.

4.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.6, 64.7, 70, 72.3 och 85.2 får när som helst återkallas av Euro­ paparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.6, 64.7, 70, 72.3 och 85.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparla­ mentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten

delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europapar­ lamentet och rådet, före utgången av den perioden, har under­ rättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

AVDELNING VIII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 83

Tystnadsplikt

1.Tystnadsplikt ska gälla för alla personer som arbetar eller har arbetat för de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 22 och de myndigheter som avses i artikel 81.3, för Esma eller för revisorer och experter som agerar eller har agerat på uppdrag av de behöriga myndigheterna eller Esma. Utan att det påverkar fall som omfattas av straff- eller skatterättsliga bestämmelser eller denna förordning, får de inte till någon per­ son eller myndighet röja konfidentiella uppgifter som de fått i tjänsten, utom i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifiering av enskilda centrala motparter, trans­ aktionsregister eller annan person.

2.Om en central motpart har försatts i konkurs eller tvångs­ likvideras, får konfidentiella uppgifter som inte rör tredje part röjas i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden, om det är nödvändigt för att kunna driva målet.

3.Utan att det påverkar fall som omfattas av straff- eller skatterättsliga bestämmelser får konfidentiella uppgifter enligt denna förordning användas av de behöriga myndigheterna, Es­ ma, organ eller andra fysiska eller juridiska personer än behöriga myndigheter som mottar den, men i de behöriga myndigheter­ nas fall enbart för att utföra sina uppgifter och fullgöra sitt uppdrag inom förordningens ram, eller i andra myndigheters, organs eller fysiska eller juridiska personers fall i det syfte för vilket informationen lämnades till dem och/eller inom ramen för administrativa eller rättsliga förfaranden som har ett sam­ band med fullgörandet av respektive uppdrag. Om Esma, den behöriga myndigheten eller annan myndighet, ett organ eller en person som lämnar information ger sitt samtycke, får den mot­ tagande myndigheten emellertid använda den i andra icke-kom­ mersiella syften.

4.Bestämmelserna om tystnadsplikt i punkterna 1, 2 och 3 ska gälla för allt mottagande, utbyte eller förmedling av kon­ fidentiella uppgifter enligt denna förordning. Dessa villkor ska emellertid inte förhindra att Esma, de behöriga myndigheterna eller de berörda centralbankerna i enlighet med denna förord­ ning, och annan lagstiftning som är tillämplig på värdepappers­ företag, kreditinstitut, pensionsfonder, fondföretag, AIF-förvalta­ re, försäkrings- och återförsäkringsförmedlare, försäkringsföre­ tag, reglerade marknader eller marknadsplatsoperatörer, utbyter eller förmedlar konfidentiella uppgifter med medgivande av den behöriga myndighet eller annan myndighet eller ett organ eller en fysisk eller juridisk person som meddelade informationen.

111

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/53
         

5. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte förhindra att de behöriga myndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning utbyter eller förmedlar konfidentiella uppgifter som inte har mottagits från en annan medlemsstats behöriga myndighet.

Artikel 84

Utbyte av information

1.Behöriga myndigheter, Esma och andra relevanta myndig­ heter ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den infor­ mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

2.Behöriga myndigheter, Esma, andra relevanta myndigheter och andra organ eller fysiska eller juridiska personer som mottar konfidentiell information vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning får inte använda den för annat syfte.

3.Behöriga myndigheter ska lämna information till berörda ECBS-medlemmar om sådan information är relevant för full­ görandet av dessas uppdrag.

AVDELNING IX

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 85

Rapporter och översyn

1. Senast den 17 augusti 2015 ska kommissionen se över och utarbeta en allmän rapport om denna förordning. Kom­ missionen ska lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet, eventuellt åtföljd av lämpliga förslag.

Kommissionen ska särskilt göra följande:

a)I samarbete med ECBS-medlemmarna bedöma om det be­ hövs åtgärder för att underlätta centrala motparters tillgång till likviditetsfaciliteter hos centralbankerna.

b)I samordning med Esma och relevanta sektorsmyndigheter bedöma vilken systemvikt icke-finansiella företags transaktio­ ner med OTC-derivat har och i synnerhet vilken effekt denna förordning får på icke-finansiella företags användning av OTC-derivat.

c)På grundval av de erfarenheter som gjorts bedöma hur till­ synsramarna för centrala motparter fungerar, inbegripet ef­ fektiviteten när det gäller tillsynskollegierna, de respektive röstningsförfaranden som fastställs i artikel 19.3 och Esmas roll, särskilt under auktoriseringsförfarandena för centrala motparter.

d)I samarbete med Esma och ESRB bedöma hur effektiva kra­ ven på marginalsäkerhet har varit när det gäller att begränsa de procykliska effekterna och huruvida det finns ett behov av att definiera ytterligare befogenheter att intervenera på detta område.

e)I samarbete med Esma utvärdera utvecklingen av centrala motparters riktlinjer för marginalsäkerheter och säkerhets­ krav och deras anpassning till användarnas specifika verk­ samhet och riskprofiler.

Den bedömning som avses i led a i första stycket ska beakta resultat från det pågående arbetet mellan centralbanker på unionsnivå och på internationell nivå. Bedömningen ska också beakta principen om centralbankers oberoende och deras rätt att efter eget gottfinnande erbjuda tillgång till likviditetsfacilite­ ter samt till den potentiella oavsiktliga effekten på centrala motparters beteende eller den inre marknaden. Eventuella åtföl­ jande förslag får inte, vare sig direkt eller indirekt, innebära att en medlemsstat eller en grupp medlemsstater diskrimineras som plats för clearingtjänster.

2.Senast den 17 augusti 2014 ska kommissionen efter sam­ råd med Esma och Eiopa utarbeta en rapport som bedömer de framsteg och de ansträngningar de centrala motparterna gjort för att utveckla tekniska lösningar för pensionssystems över­ föring av icke-kontanta säkerheter som tilläggssäkerhet (varia­ tionsmarginal) liksom behovet av åtgärder för att underlätta en sådan lösning. Om kommissionen anser att de nödvändiga an­ strängningarna för att utveckla lämpliga tekniska lösningar inte gjorts och att de negativa effekterna som central clearing av derivatkontrakt för pensionssystem har på framtida pensionärers pensionsförmåner förblir oförändrade, ska den ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 82 för att för­ länga den treårsperiod som avses i artikel 89.1 en gång med två år och en gång med ett år.

3.Esma ska till kommissionen lämna rapporter om

a)tillämpningen av clearingkravet enligt avdelning II och sär­ skilt om avsaknaden av clearingkrav för OTC-derivatkontrakt som har ingåtts före dagen för denna förordnings ikraftträ­ dande,

b)tillämpningen av identifieringsförfarandet enligt artikel 5.3,

c) tillämpningen av de separeringskrav som fastställs i artikel 39,

d)utvidgningen av tillämpningsområdet för samverkansöver­ enskommelser enligt avdelning V till att omfatta transaktio­ ner med klasser av andra finansiella instrument än överlåt­ bara värdepapper och penningmarknadsinstrument,

112

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

e)centrala motparters tillgång till handelsplatser, om vissa me­ toders följder för konkurrensförhållanden och effekterna på likviditetsfragmenteringen,

f)Esmas personal- och resursbehov till följd av de befogenheter och uppgifter som den får enligt denna förordning,

g)verkningarna av att medlemsstaterna tillämpar ytterligare krav enligt artikel 14.5.

Dessa rapporter ska överlämnas till kommissionen senast den 30 september 2014 med avseende på tillämpningen av punkt 1. De ska även överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

4. Efter att ha begärt en bedömning av ESRB ska kommis­ sionen, i samarbete med medlemsstaterna och Esma, ta fram en årsrapport som bedömer möjliga systemrisker och kostnads­ effekter av samverkansöverenskommelser.

Rapporten ska åtminstone behandla sådana överenskommelsers antal och komplexitet samt hur adekvata riskhanteringssystem och riskmodeller är. Kommissionen ska lägga fram denna rap­ port för Europaparlamentet och rådet, åtföljd av eventuella lämpliga förslag.

ESRB ska till kommissionen lämna sin bedömning av möjliga systemrisker och effekter av arrangemang för samverkan mellan centrala motparter.

5. Esma ska årligen överlämna en rapport till Europaparla­ mentet, rådet och kommissionen om de sanktioner som de behöriga myndigheterna ålagt, inklusive tillsynsåtgärder, avgifter och viten.

Artikel 86

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepappers­ kommittén som inrättades genom kommissionens beslut 2001/528/EG (1). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­ ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 87

Ändring av direktiv 98/26/EG

1. I artikel 9.1 i direktiv 98/26/EG ska följande stycke läggas till:

(1) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

”Om en systemoperatör har ställt säkerhet till en annan system­ operatör i samband med ett samverkande system, ska den sy­ stemoperatörens rättigheter till säkerheten inte påverkas av in­ solvensförfaranden mot den mottagande systemoperatören.”

2. Medlemsstaterna ska anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa punkt 1 senast den 17 augusti 2014. De ska genast underrätta kommis­ sionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till direktiv 98/26/EG eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 88

Webbplatser

1. Esma ska upprätthålla en webbplats där följande uppgifter tillhandahålls:

a)Kontrakt som är godtagbara för clearingkravet enligt arti­ kel 5.

b)Sanktioner som ålagts för överträdelser av artiklarna 4, 5 och 7–11.

c)Centrala motparter som är auktoriserade för tillhandahål­ lande av tjänster eller verksamheter i unionen och som är etablerade i unionen, samt de tjänster eller verksamheter som de auktoriserats att tillhandahålla eller utföra, inklusive de typer av finansiella instrument som auktorisationen omfattar.

d)Sanktioner som ålagts för överträdelser av avdelningarna IV och V.

e)Centrala motparter som är auktoriserade för tillhandahål­ lande av tjänster eller verksamheter i unionen och som är etablerade i tredjeland, samt de tjänster eller verksamheter som de auktoriserats att tillhandahålla eller utföra, inklusive de typer av finansiella instrument som auktorisationen om­ fattar.

f)Transaktionsregister som är auktoriserade att tillhandahålla tjänster eller verksamheter i unionen.

g)Avgifter och viten som ålagts i enlighet med artiklarna 65 och 66.

h)Det offentliga register som avses i artikel 6.

113

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/55
         

2.Med avseende på tillämpningen av punkt 1 b, c och d ska de behöriga myndigheterna upprätthålla webbplatser, vilka ska tillhandahålla länkar till Esmas webbplats.

3.Alla webbplatser som avses i denna artikel ska vara till­ gängliga för allmänheten, uppdateras regelbundet och ska till­ handahålla information i ett tydligt format.

Artikel 89

Övergångsbestämmelser

1. Under tre år efter denna förordnings ikraftträdande ska clearingkravet i artikel 4 inte gälla OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar investeringsrisker med direkt koppling till den finansiella solvensen för sådana pen­ sionssystem som definieras i artikel 2.10. Övergångsperioden ska också gälla enheter som har inrättats i syfte att tillhanda­ hålla ersättning till medlemmar i pensionssystem om de skulle hamna på obestånd.

De OTC-derivatkontrakt som dessa enheter ingår under denna tid och som annars skulle omfattas av clearingkravet enligt artikel 4 ska omfattas av de krav som fastställs i artikel 11.

2. När det gäller de pensionssystem som avses i artikel 2.10 c och d ska det undantag som avses i punkt 1 i den här artikeln beviljas av den berörda behöriga myndigheten för typer av enheter och typer av arrangemang. Efter att ha mottagit ansö­ kan ska den behöriga myndigheten meddela Esma och Eiopa. Inom 30 kalenderdagar efter mottagandet av meddelandet ska Esma, efter samråd med Eiopa, utfärda ett yttrande med en bedömning av huruvida enheten eller arrangemanget överens­ stämmer med artikel 2.10 c eller d och av skälen till varför ett undantag är motiverat på grund av svårigheter att uppfylla marginalsäkerhetskraven. Den behöriga myndigheten ska endast bevilja undantag om den är helt övertygad om att enheten eller systemet överensstämmer med artikel 2.10 c eller d och att dessa har svårt att uppfylla marginalsäkerhetskraven. Den behö­ riga myndigheten ska anta ett beslut inom tio arbetsdagar från det att Esmas yttrande mottagits, med vederbörlig hänsyn till detta yttrande. Om den behöriga myndigheten inte instämmer i Esmas yttrande ska den i sitt beslut ange alla skäl till och förklara alla viktiga avvikelser från yttrandet.

Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över enheter och system som avses i artikel 2.10 c och d och som i enlighet med första stycket har beviljats undantag. För att ytterligare förstärka överensstämmelsen när det gäller resultatet av tillsynen ska Esma i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010 genomföra en årlig inbördes utvärdering av de enheter som är upptagna i förteckningen.

3. En central motpart som i sin etableringsmedlemsstat har auktoriserats att tillhandahålla clearingtjänster i enlighet med

medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska stan­ darder för tillsyn enligt artiklarna 4, 5, 8–11, 16, 18, 25, 26, 29, 34, 41, 42, 44, 45, 46, 47, 49, 56 och 81 antagits av kommissionen, ska ansöka om auktorisation enligt artikel 14 med avseende på tillämpningen av denna förordning inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 25, 26, 29, 34, 41, 42, 44, 45, 47 och 49.

En central motpart som är etablerad i ett tredjeland och som har godkänts för att tillhandahålla clearingtjänster i en medlems­ stat i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 26, 29, 34, 41, 42, 44, 45, 47 och 49 antagits av kommissionen, ska ansöka om godkännande enligt artikel 25 med avseende på tillämpningen av denna förordning inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 26, 29, 34, 41, 42, 44, 45, 47 och 49.

4.Innan ett beslut enligt denna förordning om auktorisation eller godkännande av en central motpart har fattats ska respek­ tive nationella regler om auktorisation och godkännande av centrala motparter fortsätta att gälla och den behöriga myndig­ heten i den medlemsstat där den centrala motparten är etable­ rad eller godkänd ska fortsätta att utöva tillsynen över denna.

5.Om en behörig myndighet har auktoriserat en central motpart för clearing av en viss klass av derivat i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska stan­ darder för tillsyn enligt artiklarna 16, 26, 29, 34, 41, 42, 45, 47 och 49 antagits av kommissionen ska den behöriga myndighe­ ten i den medlemsstaten underrätta Esma om auktorisationen inom en månad från och med dagen för ikraftträdandet av de tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 5.1.

Om en behörig myndighet har godkänt en i ett tredjeland eta­ blerad central motpart för clearing av en viss OTC-klass av derivat i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 26, 29, 34, 41, 42, 45, 47 och 49 antagits av kommissionen, ska den behöriga myndigheten i denna medlemsstat underrätta Esma om godkännandet inom en månad från och med dagen för ikraftträdandet av de tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 5.1.

6. Ett transaktionsregister som har auktoriserats eller registre­ rats i sin etableringsmedlemsstat för insamling och registerfö­ ring av uppgifter om derivat i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn och genomförande enligt artiklarna 9, 56 och 81 antagits av kommissionen, ska ansöka om registrering enligt artikel 55 inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av dessa tekniska standarder för tillsyn och genomförande.

114

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

Ett i ett tredjeland etablerat transaktionsregister som har fått tillstånd för insamling och registerföring av uppgifter om derivat i en medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn och ge­ nomförande enligt artiklarna 9, 56 och 81 antagits av kom­ missionen, ska ansöka om registrering enligt artikel 77 inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av dessa tekniska standarder för tillsyn och genomförande.

7.Innan ett beslut enligt denna förordning om registrering eller godkännande av ett transaktionsregister har fattats ska respektive nationella regler om auktorisation, registrering och godkännande av transaktionsregister fortsätta att gälla och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transaktionsregi­ stret är etablerat eller godkänt ska fortsätta att utöva tillsynen över detta.

8.Ett transaktionsregister som har auktoriserats eller registre­ rats i sin etableringsmedlemsstat för insamling och registerfö­ ring av uppgifter om derivat i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn och genomförande enligt artiklarna 56 och 81 antagits av kom­ missionen, får användas för att uppfylla rapporteringskraven enligt artikel 9 tills ett beslut om transaktionsregistrets registre­ ring eller godkännande enligt denna förordning har fattats.

Ett i ett tredjeland etablerat transaktionsregister som har fått tillstånd för insamling och registerföring av uppgifter om derivat

i enlighet med en medlemsstats nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn och genomförande enligt artik­ larna 56 och 81 antagits av kommissionen, får användas för att uppfylla rapporteringskraven enligt artikel 9 tills ett beslut om transaktionsregistrets godkännande enligt denna förordning har fattats.

9. Utan hinder av artikel 81.3 f får ett transaktionsregister, om det inte finns någon sådan internationell överenskommelse mellan ett tredjeland och unionen som avses i artikel 75, förse de relevanta myndigheterna i tredjelandet med nödvändig infor­ mation fram till den 17 augusti 2013, under förutsättning att det underrättar Esma.

Artikel 90

Esmas personal och resurser

Senast den 31 december 2012 ska Esma bedöma personal- och resursbehoven till följd av de befogenheter och uppgifter Esma får enligt denna förordning, och förelägga Europaparlamentet, rådet och kommissionen en rapport.

Artikel 91

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 4 juli 2012.    
På Europaparlamentets vägnar   På rådets vägnar
M. SCHULZ   A. D. MAVROYIANNIS
Ordförande   Ordförande
     

115

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/57
         

BILAGA I

Förteckning över överträdelser som avses i artikel 65.1

I.Överträdelser som gäller organisatoriska krav eller intressekonflikter:

a)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.1 om det inte har stabila styrformer, som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och tillfredsställande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning, vilket förhindrar att konfidentiella uppgifter lämnas ut.

b)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.2 om det inte har eller tillämpar effektiva skriftliga organisatoriska och administrativa förfaranden för att identifiera och hantera eventuella intressekonflikter när det gäller dess ledning, dess anställda eller andra personer med direkt eller indirekt koppling till dem genom nära förbindelser.

c)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.3, om det inte infört riktlinjer och förfaranden som säkerställer att alla bestämmelser i denna förordning följs, inklusive att ledning och anställda följer dem.

d)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.4 om det inte har eller tillämpar en tillfredsställande organisations­ struktur som säkerställer kontinuitet och väl fungerande verksamhet och tillhandahållande av tjänster.

e)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.5 om det inte i operativt hänseende håller anknutna tjänster skilda från uppgiften att centralt samla in och registerföra uppgifter om derivat.

f)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.6 om det inte säkerställer att företagsledningen och styrelsen har tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av transaktions­ registret.

g)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.7 om det inte har objektiva, icke-diskriminerande och offentliggjorda villkor för tillträde för tjänsteleverantörer och företag som omfattas av rapporteringsskyldighet enligt artikel 9.

h)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.8 om det inte offentliggör priser och avgifter för tjänster som tillhandahålls enligt denna förordning, om det inte ger rapporterande enheter separat tillgång till särskilda tjänster eller om det tar ut priser och avgifter som inte är kostnadsrelaterade.

II.Överträdelser som gäller operativa krav:

a)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 79.1 om det inte identifierar operativa riskkällor eller inte minimerar dessa risker genom att utveckla lämpliga system, kontroller och förfaranden.

b)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 79.2 om det inte utformar, tillämpar eller upprätthåller en lämplig strategiplan för kontinuerlig verksamhet och en katastrofplan för att kunna upprätthålla verksamheten, snabbt kunna återuppta den och fullgöra transaktionsregistrets skyldigheter.

c)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.1 om det inte säkerställer konfidentialitet, tillförlitlighet eller skydd när det gäller de uppgifter som mottas enligt artikel 9.

d)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.2 om det använder de uppgifter det tar emot enligt denna förordning för kommersiella ändamål utan att de berörda motparterna har givit sitt samtycke till det.

e)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.3 om det inte omgående registrerar de uppgifter som mottas enligt artikel 9 eller inte bevarar dem i minst tio år efter det att motsvarande kontrakt löpt ut eller om det inte har snabba och effektiva registerförfaranden för att dokumentera förändringar av registrerade uppgifter.

f)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.4 om det inte beräknar positioner per klass av derivat och rap­ porterande enhet, utifrån de närmare uppgifter om derivatkontrakt som inrapporterats i enlighet med artikel 9.

g)Ett transaktionsregister bryter mot bestämmelserna i artikel 80.5 om det inte säkerställer att parterna i ett kontrakt tillåts åtkomst till uppgifterna och möjlighet att rätta dem i god tid.

h)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.6 om det inte vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika att uppgifter i dess system missbrukas.

116

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

L 201/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.7.2012
         

III.Överträdelser som gäller transparens och tillgång till information:

a)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 81.1 om det inte regelbundet och på ett lättillgängligt sätt offentliggör aggregerade positioner per klass av derivat i de kontrakt som inrapporterats till det.

b)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 81.2 om det inte ger de enheter som avses i artikel 81.3 direkt och omedelbar tillgång till alla de detaljerade uppgifter om derivatkontrakt som de behöver för att kunna fullgöra sina respektive skyldigheter och uppdrag.

IV. Överträdelser som gäller hinder för tillsynsverksamheten:

a)Ett transaktionsregister bryter mot artikel 61.1, om det lämnar oriktig eller vilseledande information som svar på en enkel begäran om information från Esma i enlighet med artikel 61.2 eller som svar på ett beslut från Esma om begäran om information i enlighet med artikel 61.3,

b)transaktionsregistret lämnar oriktiga eller vilseledande svar på frågor som ställs enligt artikel 62.1.c,

c)transaktionsregistret inte i rimlig tid rättar sig efter de tillsynsåtgärder som Esma antar i enlighet med artikel 73.

117

Prop. 2012/13:72

Bilaga 1

27.7.2012   SV Europeiska unionens officiella tidning L 201/59
         
      BILAGA II  
  Förteckning över koefficienter kopplade till försvårande och förmildrande faktorer vid tillämpning av
      artikel 65.3  

Följande koefficienter ska vara kumulativt tillämpliga på de basbelopp som avses i artikel 65.2:

I.Justeringskoefficienter kopplade till försvårande omständigheter:

a) Om överträdelsen har begåtts upprepade gånger ska koefficienten 1,1 tillämpas för varje gång den upprepats.

b)Om överträdelsen har begåtts i mer än sex månader ska koefficienten 1,5 tillämpas.

c)Om överträdelsen har visat på systembrister i transaktionsregistrets organisation, särskilt i dess förfaranden, led­ ningssystem eller interna kontroller, ska koefficienten 2,2 tillämpas.

d)Om överträdelsen påverkar kvaliteten på de registerförda uppgifterna negativt ska koefficienten 1,5 tillämpas.

e)Om överträdelsen har begåtts uppsåtligen ska koefficienten 2 tillämpas.

f) Om inga korrigerande åtgärder har vidtagits sedan överträdelsen konstaterades ska koefficienten 1,7 tillämpas.

g)Om transaktionsregistrets företagsledning inte har samarbetat med Esma i samband med myndighetens utredningar ska koefficienten 1,5 tillämpas.

II.Justeringskoefficienter kopplade till förmildrande omständigheter:

a)Om överträdelsen har begåtts under en kortare period än tio arbetsdagar ska koefficienten 0,9 tillämpas.

b)Om transaktionsregistrets företagsledning kan visa att den har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att förebygga överträdelsen ska koefficienten 0,7 tillämpas.

c)Om transaktionsregistret har uppmärksammat Esma på överträdelsen på ett snabbt, ändamålsenligt och fullständigt sätt ska koefficienten 0,4 tillämpas.

d)Om transaktionsregistret frivilligt har vidtagit åtgärder för att se till att dylika överträdelser inte kan begås på nytt ska koefficienten 0,6 tillämpas.

118

Prop. 2012/13:72

Bilaga 2

Sammanfattning av promemorian OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Den 16 augusti 2012 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1 i kraft. Genom ikraftträdandet är förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Medlemsstaterna har sex månader på sig, från och med att förordningen trädde i kraft, att underrätta kommissionen om vilka sanktioner man infört för överträdelser av bestämmelserna om bl.a. clearing- och rapporteringsskyldighet.

Förordningen syftar till att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader (OTC-derivat). Förordningen innehåller bl.a. regler om obligatorisk clearing via central motpart av OTC-derivat som förklarats lämpliga för clearing, krav på rapportering av derivatkontrakt till transaktionsregister samt auktorisation av centrala motparter och registrering av transaktionsregister. Vidare ger förordningen de nationella behöriga myndigheterna och Esma vissa befogenheter att vidta åtgärder. De behöriga myndigheterna ska ansvara för tillsynen över centrala motparter och för övervakningen av att clearing- och rapporteringsskyldigheten fullgörs. Esma ansvarar för tillsynen över transaktionsregister.

I denna promemoria föreslås bl.a. en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. I den nya lagen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet i Sverige enligt förordningen. Det införs dessutom bestämmelser om Finansinspektionens utrednings- och tillsynsbefogenheter, liksom om Finansinspektionens samarbete med Esma och behöriga myndigheter i andra medlemsstater. Enligt gällande rätt regleras clearingorganisationer som agerar central motpart i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. I denna promemoria föreslås att bestämmelserna om behörig myndighet och utrednings- och tillsynsbefogenheter avseende centrala motparter kvarstår. Vidare föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för att sekretesskydda uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som Finansinspektionen får i sin övervakning och kontroll enligt den nya lagen. Utöver regleringen i förordningen, den nya lagen och lagen om värdepappersmarknaden kommer ytterligare bestämmelser att följa av delegerade akter och s.k. tekniska standarder för tillsyn eller genomförande antagna av kommissionen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2013.

1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

119

Promemorians lagförslag

Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 2012/13:72

Bilaga 3

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 648/2012.

Behörig myndighet

2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 648/2012.

2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

Särskild avgift

1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att

1.inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4),

2.inte se till att uppgifter om OTC-derivat rapporteras till transaktionsregister (artikel 9),

3.inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller

4.inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11).

Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Särskild avgift tillfaller staten.

2 § En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen.

1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

120

Prop. 2012/13:72

Bilaga 3 3 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl, får en särskild avgift efterges helt eller delvis.

4 § En särskild avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

5 § Om den särskilda avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

6 § Ett beslut om särskild avgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §.

7 § En särskild avgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

3 kap. Transaktionsregister

Handräckning

1 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 63 i förordning (EU) nr 648/2012.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Verkställighet

2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 68 i förordning (EU) nr 648/2012.

Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

Tillsyn

1 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EU) nr 648/2012 följs får Finansinspektionen förelägga

1.ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar, eller annat, och

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

121

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle Prop. 2012/13:72
strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Bilaga 3
Avgifter till Finansinspektionen  
2 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar  
och anmälningar enligt förordning (EU) nr 648/2012.  
För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska  
de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.  
Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra  
styckena.  
Överklagande m.m.  
3 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag och enligt förordning  
(EU) nr 648/2012 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.  
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.  
4 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart,  
om annat inte följer av förordning (EU) nr 648/2012.  

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2.Särskild avgift får tas ut endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

122

Prop. 2012/13:72

Bilaga 3

123

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 20 kap. 5 § ska upphöra att gälla

dels att 1 kap. 1 och 5 §§ och 20 kap. 3 § samt rubriken närmast före

20 kap. 3 § ska ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om värdepappersmarknaden.

I 2–11 kap. finns särskilda bestämmelser om värdepappersrörelse, i 12–18 kap. om börsverksamhet m.m. och i 19–21 kap. om clearingverksamhet. I 22–26 kap. finns vissa gemensamma bestämmelser.

För sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b gäller följande bestämmelser i denna lag:

– 23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket, 7 § och 11–14 §§,

– 25 kap. 1, 2, 6, 8–11, 17 samt 25–29 §§, och

– 26 kap. 1 §.

Ytterligare bestämmelser om sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1.

5 §2

I denna lag betyder

1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

a)marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b)ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

c)placera finansiella instrument, eller

d)tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

1EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

2Senaste lydelse 2012:197.

2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt Prop. 2012/13:72 angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har Bilaga 3 behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och

företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3.börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

4.clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

5. clearingorganisation: ett före- 5. clearingorganisation: ett före-
tag som har fått tillstånd enligt tag som har fått tillstånd enligt
19 kap. att driva clearingverk- 19 kap. eller förordning (EU) nr
samhet,         648/2012 att driva clearingverk-
          samhet,        
6. clearingverksamhet: fort-   6. clearingverksamhet: fort-  
löpande verksamhet som består i löpande verksamhet som består i
att         att        
a) på clearingdeltagarnas vägnar a) på clearingdeltagarnas vägnar
göra avräkningar i fråga om deras göra avräkningar i fråga om deras
förpliktelser att leverera finansiella förpliktelser att leverera finansiella
instrument eller att betala i svensk instrument eller att betala i svensk
eller utländsk valuta,   eller utländsk valuta,  
b) genom att träda in som part b) genom att träda in som part,
eller som garant ta över ansvaret eller        
för att förpliktelserna fullgörs,          
eller                  
c) på annat väsentligt sätt c) på annat väsentligt sätt
ansvara för att förpliktelserna ansvara för att förpliktelserna
avvecklas genom överförande av avvecklas genom överförande av
likvid eller instrument,   likvid eller instrument,  

7.direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv

85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

8.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9.emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

11.genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller

3EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

4EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

124

Prop. 2012/13:72 dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktions- Bilaga 3 rapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,

12.handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13.hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

14.investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15.kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

16.koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

17.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

18.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19.professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,

20.reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

21.sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,

22.sidoverksamheter:

a)för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

b)för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c)för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse,

24.systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

25.utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

26.värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287).

125

27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut Prop. 2012/13:72
som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och Bilaga 3
utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,  

28.värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

29.öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är

upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU7.

20 kap.

Krav på säkerhet m.m.

En clearingorganisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktelser skall se till att det vid clearingverksamheten ställs betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. Vid annan clearingverksamhet skall clearingorganisationen se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

En säkerhet skall anses betryggande, om det kan antas att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver skjutas till.

Krav på säkerhet

3 §

En clearingorganisation ska se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2.En clearingorganisation som vid ikraftträdandet av denna lag har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta med denna verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller äldre bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden.

6EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109).

7EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

126

Prop. 2012/13:72 En clearingorganisation ska upphöra med sin verksamhet enligt första Bilaga 3 stycket, om det beslut som meddelats med anledning av ansökan innebär

att auktorisation enligt förordning (EU) nr 648/2012 vägrats.

127

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 2012/13:72

Bilaga 3

30 kap.

6 §

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

1.lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2.lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

3.lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

4.lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. lagen (2005:377) om straff för 5. lagen (2005:377) om straff för
marknadsmissbruk vid handel med marknadsmissbruk vid handel med
finansiella instrument, eller finansiella instrument,  
6. lagen (2006:451) om offent- 6. lagen (2006:451) om offent-
liga uppköpserbjudanden på aktie- liga uppköpserbjudanden på aktie-
marknaden. marknaden, eller  
  7. lagen (2013:000) med
  kompletterande bestämmelser till
  EU:s förordning om OTC-derivat,
  centrala motparter och
  transaktionsregister.  

Om en uppgift som avses i första stycket rör den uppgiftsskyldige, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

128

Prop. 2012/13:72

Bilaga 4

129

Förteckning över remissinstanserna

Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Konsumentverket, Revisorsnämnden, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Konkurrensverket, Bolagsverket, Regelrådet, Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Aktietorget AB, Bankgirocentralen BGC AB, Burgundy AB, Euroclear Sweden AB, FAR SRS, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Fondbolagens förening, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Företagarna, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Landsorganisationen (LO), Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Stockholms Handelskammare, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Journalistförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers Förening, Sveriges Kommuner och Landsting, Tidningsutgivarna (TU), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och TriOptima AB.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 2012/13:72

Bilaga 5

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 648/2012.

Behörig myndighet

2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 648/2012.

2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

Särskild avgift

1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att

1.inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4),

2.inte se till att uppgifter om OTC-derivat rapporteras till transaktionsregister (artikel 9),

3.inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller

4.inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11).

Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Särskild avgift tillfaller staten.

2 § En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen.

1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

130

Prop. 2012/13:72 3 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns
Bilaga 5
  särskilda skäl, får en särskild avgift efterges helt eller delvis.
  4 § En särskild avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio
  dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har vunnit laga kraft eller
  den längre tid som anges i beslutet.
  5 § Om den särskilda avgiften inte har betalats inom den tid som anges i
  4 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
    Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
  statliga fordringar m.m.
  6 § Ett beslut om särskild avgift får verkställas enligt utsökningsbalkens
  bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §.
  7 § En särskild avgift som har beslutats faller bort i den utsträckning
  verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga
  kraft.

3 kap. Transaktionsregister

Handräckning

1 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 63 i förordning (EU) nr 648/2012.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Verkställighet

2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 68 i förordning (EU) nr 648/2012.

Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

  Tillsyn
  1 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EU) nr 648/2012
  följs får Finansinspektionen förelägga
  1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar,
  eller annat, och
  2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig
  till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.
  Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle
131 strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

2 § Finansinspektionen får också förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande.

3 § Ett beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Avgifter till Finansinspektionen

4 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordning (EU) nr 648/2012.

För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

Överklagande

5 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag och enligt förordning (EU) nr 648/2012 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

6 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av förordning (EU) nr 648/2012.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2.Särskild avgift får tas ut endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

Prop. 2012/13:72

Bilaga 5

132

Prop. 2012/13:72

Bilaga 5

133

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 20 kap. 5 § ska upphöra att gälla

dels att 1 kap. 1 och 5 §§ och 20 kap. 3 § samt rubriken närmast före 20 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om värdepappersmarknaden.

I 2–11 kap. finns särskilda bestämmelser om värdepappersrörelse, i 12–18 kap. om börsverksamhet m.m. och i 19–21 kap. om clearingverksamhet. I 22–26 kap. finns vissa gemensamma bestämmelser.

För sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b gäller endast följande bestämmelser i denna lag:

– 1 kap. 11 och 12–14 §§ om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och ansvar,

– 23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket samt 7, 11, 12 och 14 §§ om tillsyn,

– 25 kap. 1, 2, 6, 8–11, 17 samt 25–29 §§ om ingripanden, och

– 26 kap. 1 § om överklagande. Ytterligare bestämmelser om sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC- derivat, centrala motparter och transaktionsregister1 och lagen (2013:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala mot-

parter och transaktionsregister.

5 §2

I denna lag betyder

1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepap-

1EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

2Senaste lydelse 2012:197.

persföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller Prop. 2012/13:72
företags räkning Bilaga 5

a)marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b)ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

c)placera finansiella instrument, eller

d)tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

5. clearingorganisation: ett före- 5. clearingorganisation: ett före-
tag som har fått tillstånd enligt tag som har fått tillstånd enligt
19 kap. att driva clearingverk- 19 kap. eller förordning (EU) nr
samhet,       648/2012 att driva clearingverk-
        samhet,

6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk

eller utländsk valuta,  
b) genom att träda in som part b) genom att träda in som
eller som garant ta över ansvaret motpart till både köpare och
för att förpliktelserna fullgörs, säljare av finansiella instrument,
eller eller

c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

7.direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv

85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

8.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9.emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

3EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

4EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

134

Prop. 2012/13:72 11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr Bilaga 5 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till

handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,

12.handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13.hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

14.investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15.kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

16.koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

17.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

18.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19.professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,

20.reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

21.sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,

22.sidoverksamheter:

a)för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

b)för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c)för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse,

24.systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

25.utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287).

135

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd Prop. 2012/13:72
enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett Bilaga 5
bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och  
finansieringsrörelse,  

27.värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

28.värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

29.öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är

upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU7.

20 kap.

Krav på säkerhet m.m.

En clearingorganisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktelser skall se till att det vid clearingverksamheten ställs betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. Vid annan clearingverksamhet skall clearingorganisationen se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

En säkerhet skall anses betryggande, om det kan antas att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver skjutas till.

Krav på säkerhet

3 §

En clearingorganisation ska se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2.En clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta med denna verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt.

6EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109).

7EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

136

Prop. 2012/13:72 En clearingorganisation ska upphöra med denna verksamhet, om det Bilaga 5 beslut som meddelats med anledning av ansökan innebär att auktorisation

enligt förordning (EU) nr 648/2012 vägrats.

137

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Prop. 2012/13:72

Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

6 §1

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

1.lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2.lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

3.lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

4.lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5.lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument,

6. lagen (2006:451) om offent- 6. lagen (2006:451) om offent-
liga uppköpserbjudanden på aktie- liga uppköpserbjudanden på aktie-
marknaden, eller marknaden,
7. lagen (2012:735) med komp- 7. lagen (2012:735) med komp-
letterande bestämmelser till EU:s letterande bestämmelser till EU:s
blankningsförordning. blankningsförordning, eller
  8. lagen (2013:000) med komp-
  letterande bestämmelser till EU:s
  förordning om OTC-derivat, cen-
  trala motparter och transaktions-
  register.

Om en uppgift som avses i första stycket rör den uppgiftsskyldige, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

1 Senaste lydelse 2012:736.

138

Prop. 2012/13:72 LAGRÅDET
Bilaga 6  
  Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-02-15
  Närvarande: F.d. justitieråden Bo Svensson och Severin Blomstrand
  samt justitierådet Margit Knutsson.
  OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Enligt en lagrådsremiss den 31 januari 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,

2.lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Frida Olin och ämnesrådet Henrik Lennefeldt.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Övergångsbestämmelser

Lagrådet föreslår att punkt 2 av övergångsbestämmelserna ges följande lydelse:

2. En clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen upphöra med verksamheten.

Frågan när och hur clearingorganisationen ska upphöra med verksamheten om auktorisation vägras, bör besvaras i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

139

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 2013

Närvarande: Statsråden Björklund, ordförande, Larsson, Hägglund, Carlsson, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ek, Arnholm

Föredragande: statsrådet Norman

Regeringen beslutar proposition 2012/13:72 OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Prop. 2012/13:72

140

Prop. 2012/13:72 Rättsdatablad    
       
  Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
    inför, ändrar, upp- bakomliggande EU-
    häver eller upprepar regler
    ett normgivnings-  
    bemyndigande  
       
  Lag med kompletterande 4 kap. 4 § 32012R0648
  bestämmelser till EU:s    
  förordning om OTC-    
  derivat, centrala    
  motparter och    
  transaktionsregister    

141