prop 2012/13 175

Regeringens proposition 2012/13:175

Vissa frågor om behörighet för personal i	Prop.
hälso- och sjukvården och socialtjänsten	2012/13:175

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 juni 2013

Fredrik Reinfeldt

Göran Hägglund

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i några lagar som rör behörighet för personal dels i hälso- och sjukvården, dels i socialtjänsten.

Fysioterapeut föreslås bli ny benämning för yrket sjukgymnast och skyddad yrkestitel enligt patientsäkerhetslagen (2010:659). Sjukgymnast föreslås förbli skyddad yrkestitel. Regeringen föreslår inte några andra ändringar i bestämmelserna om legitimation eller annan behörighet på hälso- och sjukvårdens område.

En ny bestämmelse införs i tandvårdslagen (1985:125) med innebörd att landstingens ansvar att erbjuda möjlighet till anställning för tand- läkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet regleras.

Krav på behörighet föreslås för att få utföra vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården. Vidare föreslås att socialnämnden ska ansvara för att den handläggare som självständigt utför sådana arbets- uppgifter har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

Slutligen föreslår regeringen att Inspektionen för vård och omsorg ska överta vissa mindre omfattande uppgifter från Socialstyrelsen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

Prop. 2012/13:175 Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................			6
2	Lagtext	..............................................................................................		7
	2.1	Förslag till lag om ändring i steriliseringslagen
		(1975:580) ..........................................................................		7
	2.2	Förslag till lag om ändring i hälso - och
		sjukvårdslagen (1982:763) .................................................		8
	2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om
		kontroll av berusningsmedel på sjukhus .............................		9
	2.4	Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
	........................................................................	(1985:125)		10
	2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om
	................................	resekostnadsersättning vid sjukresor		11
	2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
	............................................	ersättning för sjukgymnastik		13
	2.7	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
	........................................................................	(2001:453)		22
	2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om
	.....................................................	genetisk integritet m.m		24
	2.9	Förslag till lag om ändring i offentlighets - och
	................................................	sekretesslagen (2009:400)		26
	2.10	Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen
	........................................................................	(2010:659)		27
3	Ärendet ............................................................och dess beredning			30
4	Bakgrund.........................................................................................			31
	4.1 ...........................................	Hälso - och sjukvårdspersonal		31
	4.2 ...................................................	Personal i socialtjänsten		32
5	Gällande rätt om behörighet för personal i hälso- och
	sjukvården ..........................................................och socialtjänsten			33
	5.1 ................................	Legitimation och skyddad yrkestitel		33
	5.2 ............................................................	Ensamrätt till yrke		34
	5.3 .........................................................	Specialistkompetens		34
		5.3.1	Specialistkompetens och skyddad
	.........................................		specialistbeteckning	34
	.............................................................	5.3.2	Läkare	34
	.......................................................	5.3.3	Tandläkare	35
	.................................................	5.3.4	Sjuksköterskor	36
	5.4 .................................	Kompetenskrav inom socialtjänsten		36
6	Principerna ...............för legitimation inom hälso- och sjukvården			37
	6.1 ...........................................	Patientsäkerheten överordnad		37
	6.2 ........................................................	Yrkesrollens innehåll		38
	6.3 . ...............................................	Nivå på utbildningen m.m		38
	6.4 .............................................	Internationella förhållanden		38
	6.5	En sammanvägning av samtliga omständigheter ska
	.................................................................................	göras		39

7 Godkännande av personal i hälso- och sjukvården och i
socialtjänsten med utbildning från annat land än Sverige ..............			39
7.1	EU-rätt	.............................................................................	39
	7.1.1	Europaparlamentets och rådets direktiv
		2005/36/EG av den 7 september 2005 om
		erkännande av yrkeskvalifikationer ................	39
	7.1.2 .............................................	Tjänstedirektivet	41
	7.1.3 ..............................	Patientrörlighetsdirektivet	41

7.2Överenskommelse om en gemensam nordisk

arbetsmarknad .................................................................

7.3Godkännande av hälso- och sjukvårdspersonal som

		utbildats i annat land än medlemsstat ..............................		42
8	Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster ..............			43
9	Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.......................................			47
10	Behörighet inom socialtjänsten ......................................................			49
11	Oförändrade bestämmelser om legitimation och annan
	behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal..................................			55
	11.1	Cytodiagnostiker .............................................................		57
	11.2	Kuratorer inom hälso- och sjukvården ............................		60
	11.3	Medicinska massageterapeuter........................................		61
	11.4	Ortoptister........................................................................		62
	11.5	Osteopater........................................................................		64
	11.6	Perfusionister...................................................................		65
	11.7	Podiatrier och medicinska fotterapeuter ..........................		66
	11.8	Psykologer.......................................................................		67
	11.9	Sjukgymnaster.................................................................		69
	11.10	Sjuksköterskor i diabetesvård..........................................		71
	11.11	Tandtekniker....................................................................		72
	11.12	Uroterapeuter...................................................................		73
12	Utbildningsfrågor		...........................................................................	74
	12.1	Arbetsterapeuter ....................................och audionomer		74
	12.2	Ortopedingenjörer ...........................................................		76
	12.3	Tandhygienistutbildningen ..............................................		76
13	Övriga förslag i betänkandet Kompetens och ansvar
	(SOU 2010:65)...............................................................................			78
14	Inspektionen för vård och omsorg får vissa ytterligare
	uppgifter från Socialstyrelsen ........................................................			80
15	Ikraftträdande- och ..................................övergångsbestämmelser			81
	15.1	Ikraftträdandebestämmelser ............................................		81
	15.2	Övergångsbestämmelser..................................................		82
		15.2.1	Förslagen om fysioterapeut som ny
		...........................................	skyddad yrkestitel	82
		15.2.2	Förslagen om behörighet inom
		..................................................	socialtjänsten	85
		15.2.3	Förslagen om Inspektionen för vård och
		............................................................	omsorg	85
16	Konsekvenser.................................................................................			86

Prop. 2012/13:175

Prop. 2012/13:175	16.1	Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för
		sjukgymnaster ..................................................................	86
	16.2	Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.........................	89
	16.3	Behörighet i socialtjänsten ...............................................	89
	16.4	Förslagen om ytterligare uppgifter för Inspektionen
		för vård och omsorg .........................................................	90
17	Författningskommentar...................................................................		91
	17.1	Förslaget till lag om ändring i steriliseringslagen
		(1975:580) ........................................................................	91
	17.2	Förslaget till lag om ändring i hälso- och
		sjukvårdslagen (1982:763) ...............................................	91
	17.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:12) om
		kontroll av berusningsmedel på sjukhus...........................	92
	17.4	Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
		(1985:125) ........................................................................	92
	17.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:419) om
		resekostnadsersättning vid sjukresor ................................	92
	17.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
		ersättning för sjukgymnastik ............................................	93
	17.7	Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
		(2001:453) ........................................................................	93
	17.8	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:351) om
		genetisk integritet m.m.....................................................	95
	17.9	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ................................................	95
	17.10	Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen
		(2010:659) ........................................................................	96
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Legitimation för
		cytodiagnostiker (S2007/1789/FS) .......................................	97
Bilaga 2 Författningsförslag i promemorian Legitimation för
		cytodiagnostiker (S2007/1789/FS) .......................................	98
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna avseende
		promemorian Legitimation för cytodiagnostiker
		(S2007/1789/FS).................................................................	101
Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Kompetens och ansvar
		(SOU 2010:65)....................................................................	102
Bilaga 5 Författningsförslag i betänkandet Kompetens och
		ansvar (SOU 2010:65) ........................................................	123
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna avseende
		betänkandet Kompetens och ansvar (SOU 2010:65) ..........	147
Bilaga 7 Sammanfattning av departementspromemorian
		Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för
		sjukgymnaster (Ds 2013:4).................................................	149
Bilaga 8 Författningsförslag i departementspromemorian
		Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för
		sjukgymnaster (Ds 2013:4).................................................	150
4

Bilaga 9 Förteckning över remissinstanserna avseende		Prop. 2012/13:175
	departementspromemorian Fysioterapeut – ny skyddad
	yrkestitel för sjukgymnaster (Ds 2013:4)...........................	166
Bilaga 10	Lagrådsremissens lagförslag ..............................................	167
Bilaga 11	Lagrådets yttrande..............................................................	190
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 2013..........		191
Rättsdatablad........................................................................................		192

Prop. 2012/13:175 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i steriliseringslagen (1975:580),

2.lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

3.lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus

4.lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

5.lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor,

6.lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymna-

stik,

7.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

8.lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.,

9.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

10.lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659).

Lagtext

Prop. 2012/13:175

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i steriliseringslagen (1975:580)

Härigenom föreskrivs att 6 § steriliseringslagen (1975:580) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra sterilisering.

Sterilisering av kvinna ska ske	Sterilisering av kvinnor ska ske
på allmänt sjukhus eller på annan	på allmänt sjukhus eller på annan
sjukvårdsinrättning som Social-	sjukvårdsinrättning som Inspek-
styrelsen godkänner.	tionen för vård och omsorg god-
	känner.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska Inspektionen för vård och omsorg vara den enskildes motpart, om inspektionen efter ikraftträdandet är behörig att handlägga den typ av fråga som är föremål för prövning.

3.För gärningar som avses i 8 § och som har begåtts före ikraft- trädandet gäller 6 § i sin äldre lydelse.

1 Senaste lydelse 2012:457.

Prop. 2012/13:175 2.2	Förslag till lag om ändring i hälso- och
	sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 24 § hälso- och sjukvårdslagen1 (1982:763)
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	24 §
Inom	det verksamhetsområde	Inom det verksamhetsområde
som kommunen bestämmer skall		som kommunen bestämmer ska
det finnas en sjuksköterska som		det finnas en sjuksköterska som
svarar för		svarar för

1.att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det,

2.att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med säkerheten för patienterna,

3.att anmälan görs till den nämnd, som har ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten, om en patient i samband med vård eller behand- ling drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.

Om ett verksamhetsområde i			Om ett verksamhetsområde i
huvudsak	omfattar	rehabilitering	huvudsak	omfattar	rehabilitering
får en sjukgymnast eller en arbets-			får en fysioterapeut eller en arbets-
terapeut	fullgöra	uppgifter som	terapeut	fullgöra	uppgifter som
sägs i första stycket.			sägs i första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även en kommun, som inte ingår i ett landsting, om det i en sådan hälso- och sjukvårds- verksamhet som sägs i 18 § första eller andra stycket inte finns någon läkare.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.För sjukgymnaster gäller 24 § i sin äldre lydelse.

1 Lagen omtryckt 1992:567.


2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12)		Prop. 2012/13:175
	om kontroll av berusningsmedel på sjukhus
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:12) om kontroll av berus-
ningsmedel på sjukhus ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

Denna lag skall, i den mån socialstyrelsen beslutar det, tillämpas vid sådan enhet vid ett sjukhus som är särskilt inriktad på vård för missbruk av beroende- framkallande medel.

1 §

Om Inspektionen för vård och omsorg beslutar det, tillämpas denna lag vid en sådan enhet vid ett sjukhus som är särskilt inriktad på vård för missbruk av beroende- framkallande medel.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska Inspektionen för vård och omsorg vara den enskildes motpart.

Prop. 2012/13:175 2.4	Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
	(1985:125)

Härigenom föreskrivs att det i tandvårdslagen (1985:125) ska införas en ny paragraf, 13 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1

I landstingen ska det finnas möjlighet till anställning för tand- läkares specialiseringstjänst- göring enligt patientsäkerhets- lagen (2010:659) i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 Tidigare 13 § upphävd genom 1996:788.


2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419)		Prop. 2012/13:175
	om resekostnadsersättning vid sjukresor
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:419) om resekostnads-
ersättning vid sjukresor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1 §1

Landsting och kommuner som inte tillhör något landsting (sjukvårds- huvudmän) ska, i fråga om personer som är försäkrade för bosättnings- baserade förmåner enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, lämna ersättning för resekostnader

1.i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting eller i samband med sjukhusvård,

2.i samband med rådgivning om födelsekontrollerande verksamhet m.m. som ersätts enligt föreskrifter som regeringen meddelat,

3.vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av en undersökning enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.,

4.i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,

5.i samband med tandvård som avses i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd,

6.vid besök som med anledning av sjukdom görs hos läkare inom studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut av högskolestyrelse,

7.i samband med konvalescentvård som ges i konvalesenthem som har tagits upp på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer,

8.vid besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart sam- band med insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

9.vid besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmelserna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 ska ersättning lämnas även när rådgivningen bedrivs av organisationer med tillstånd av Inspek- tionen för vård och omsorg.

För resekostnader som avses i första stycket 1 behöver ersättning lämnas endast om vården eller behandlingen getts med anledning av sjukdom eller förlossning.

Sjukvårdshuvudmännen ska också lämna ersättning för rese- kostnader vid vård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersätt- ning och vid sjukgymnastik enligt lagen (1993:1652) om ersättning

Sjukvårdshuvudmännen ska också lämna ersättning för rese- kostnader vid vård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersätt- ning och vid fysioterapi enligt lagen (1993:1652) om ersättning

1 Senaste lydelse 2012:937.

Prop. 2012/13:175 för sjukgymnastik.

för fysioterapi.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning för resekost- nader som avser tid före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i denna lag gäller vid fysioterapeutisk behand- ling av den som är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Bestämmelserna i denna lag gäller även vid fysioterapeutisk behandling av den som, utan att vara bosatt i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjuk- dom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygg- hetssystemen3. Detsamma gäller för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkrings- balken och som omfattas av nämnda förordning.

2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) Prop. 2012/13:175
	om ersättning för sjukgymnastik

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik, 1–5 a, 5 e, 5 f, 6–10, 14–20, 22, 24 och 25 §§ samt rubriken närmast före 7 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag om ersättning för	Lag om ersättning för fysioterapi
sjukgymnastik
1 §1
Denna lag innehåller bestäm-	Denna lag innehåller bestäm-
melser om vissa ersättningar till	melser om vissa ersättningar till
sjukgymnaster i privat verksamhet	fysioterapeuter i privat verksamhet
i den öppna hälso- och sjukvården	i den öppna hälso- och sjukvården
och om patientavgifter i samband	och om patientavgifter i samband
därmed (sjukgymnastikersättning).	därmed (fysioterapiersättning).

2 §2

Bestämmelserna i denna lag gäller vid sjukgymnastisk behand- ling av den som är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Bestämmelserna i denna lag gäller även vid sjukgymnastisk behandling av den som, utan att vara bosatt i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjuk- dom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygg- hetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkrings- balken och som omfattas av nämnda förordning.

1Senaste lydelse 1994:1962.

2Senaste lydelse 2010:1319.

3EUT L 166, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004R0883).

Prop. 2012/13:175						3 §4
Med		sjukgymnastik avses i					Med fysioterapi avses i denna
denna lag sjukgymnastisk behand-							lag fysioterapeutisk			behandling
ling som är föranledd av skada							som är föranledd av skada eller
eller sjukdom. Om det krävs							sjukdom. Om det krävs remiss från
remiss från läkare eller tandläkare							läkare eller tandläkare för fysio-
för sjukgymnastik inom lands-							terapi inom landstinget, gäller det
tinget, gäller det kravet även för							kravet även för fysioterapiersätt-
sjukgymnastikersättning					enligt		ning enligt denna lag.
denna lag.
						4 §5
Om inte annat föreskrivs avses i							Om inte annat föreskrivs avses i
denna lag med landstinget det							denna lag med landstinget det
landsting inom vars område sjuk-							landsting inom vars område fysio-
gymnasten bedriver eller avser att							terapeuten bedriver eller avser att
bedriva sin verksamhet.							bedriva sin verksamhet.
						5 §6
Sjukgymnastikersättning					enligt		Fysioterapiersättning				enligt
denna lag lämnas endast till sjuk-							denna lag lämnas endast till fysio-
gymnast som har samverkansavtal							terapeut som har samverkansavtal
med landstinget rörande sin verk-							med landstinget rörande sin verk-
samhet.							samhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses
i 10 §.
En sjukgymnast i privat verk-							En fysioterapeut i privat verk-
samhet		som	ger	sjukgymnastik			samhet som ger fysioterapi enligt
enligt avtal med landstinget, får ta							avtal med landstinget, får ta emot
emot ersättning från landstinget på							ersättning från landstinget på de
de villkor och enligt de grunder							villkor och enligt de grunder som
som	landstinget			och		sjuk-	landstinget och		fysioterapeuten
gymnasten kommit				överens		om.	kommit	överens	om. Vårdavtalet
Vårdavtalet gäller i stället för							gäller i stället för bestämmelserna
bestämmelserna i denna lag.							i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget
tillämpa		lagen	(2007:1091)			om	offentlig	upphandling		eller	lagen

(2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av sam- verkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).

5 a §7

En sjukgymnast som är verksam	En fysioterapeut som är verksam
med rätt till ersättning enligt denna	med rätt till ersättning enligt denna
lag och som avser att överlåta sin	lag och som avser att överlåta sin

4Senaste lydelse 1995:838.

5Senaste lydelse 1995:838.

6Senaste lydelse 2009:80.

7Senaste lydelse 2009:80.

verksamhet ska anmäla till lands- tinget om han eller hon i samband härmed vill

–säga upp sin rätt till ersättning,

och

–möjliggöra för annan sjuk- gymnast att få ingå samverkans- avtal med landstinget med mot- svarande villkor (ersättnings- etablering).

verksamhet ska anmäla till lands- Prop. 2012/13:175 tinget om han eller hon i samband

med överlåtelsen vill

1.säga upp sin rätt till ersätt- ning, och

2.möjliggöra för någon annan fysioterapeut att få ingå sam- verkansavtal med landstinget med motsvarande villkor (ersättnings- etablering).

5 e §8

Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som

1.vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7–9 §§,

2.inte har uteslutits enligt 5 d §, och

3.inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig ersättning för sina hälso- och sjukvårdstjänster inom ramen för ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Efter det att verksamheten över- låtits till den sökande som avses i första stycket, ska landstinget ingå samverkansavtal med denne. Sam- verkansavtalet ska innehålla mot- svarande villkor som gällt för den överlåtande sjukgymnastens rätt till ersättning. Landstinget får dock ändra villkoren om den över- låtande sjukgymnasten godkänt de nya villkoren och dessa angivits i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.

Om den överlåtande sjuk- gymnasten återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet har detta förfallit.

Efter det att verksamheten över- låtits till den sökande som avses i första stycket, ska landstinget ingå samverkansavtal med denne. Sam- verkansavtalet ska innehålla mot- svarande villkor som gällt för den överlåtande fysioterapeutens rätt till ersättning. Landstinget får dock ändra villkoren om den över- låtande fysioterapeuten godkänt de nya villkoren och dessa angetts i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.

Om den överlåtande fysio- terapeuten återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet, har detta förfallit.

				5 f §9
Landstinget ska utan dröjsmål					Landstinget ska utan dröjsmål
skriftligen		underrätta	sökandena		skriftligen	underrätta	sökandena
och	den	överlåtande		sjuk-	och den överlåtande fysio-
gymnasten om ett beslut att ingå					terapeuten om ett beslut att ingå
samverkansavtal enligt 5 e § första					samverkansavtal enligt 5 e § första
stycket. Detsamma			gäller	om	stycket.	Detsamma	gäller om
ärendet	förfallit enligt		5 e §	sista	ärendet förfallit enligt 5 e § tredje

8Senaste lydelse 2009:80.

9Senaste lydelse 2009:80.

Prop. 2012/13:175 stycket.								stycket.
							6 §10
Landstinget ska svara för den								Landstinget ska svara för den
sjukgymnastikersättning					som		inte	fysioterapiersättning		som	inte
täcks av patientavgiften. Om sjuk-								täcks av patientavgiften. Om fysio-
gymnastiken har avsett en patient								terapin har avsett en patient som
som inte är bosatt inom lands-								inte är bosatt inom landstingets
tingets område, ska det landsting								område, ska det landsting inom
inom vars område patienten är								vars område patienten är bosatt
bosatt svara för den utbetalda sjuk-								svara för den utbetalda fysioterapi-
gymnastikersättningen,					om		inte	ersättningen, om inte landstingen
landstingen		kommer		överens			om	kommer överens om något annat.
något annat. Om patienten inte är								Om patienten inte är bosatt inom
bosatt inom något landstings om-								något landstings område, ska det
råde, ska det landsting inom vars								landsting inom	vars område
område patienten eller familje-								patienten eller familjemedlemmen
medlemmen		är	förvärvsverksam					är förvärvsverksam eller, när det
eller, när det gäller en person som								gäller en person som är arbetslös,
är arbetslös, det landsting inom								det landsting inom vars område
vars område personen är regi-								personen är registrerad som arbets-
strerad	som	arbetssökande,				svara		sökande, svara för den utbetalda
för den utbetalda sjukgymnastik-								fysioterapiersättningen.
ersättningen.								Försäkringskassan		får	efter
Försäkringskassan				får			efter
överenskommelse				med		lands-		överenskommelse med landstinget
tinget ha hand om utbetalning av								ha hand om utbetalning av fysio-
sjukgymnastikersättning.								terapiersättning.
Särskilda krav på								Särskilda krav på
sjukgymnastverksamheten								fysioterapiverksamheten
							7 §11
Sjukgymnastikersättning						skall		Fysioterapiersättning			ska
lämnas för sjukgymnastik som ges								lämnas för fysioterapi som ges av
av en legitimerad sjukgymnast.								en legitimerad fysioterapeut.
							8 §12
Sjukgymnastikersättning lämnas								Fysioterapiersättning		lämnas
endast till en sjukgymnast som								endast till en fysioterapeut som
senast ett år efter det att verksam-								senast ett år efter det att verksam-
heten	påbörjades		bedriver			privat		heten påbörjades	bedriver		privat
sjukgymnastisk verksamhet på hel-								fysioterapiverksamhet		på	heltid,
tid, om inte annat följer av andra								om inte annat följer av andra
stycket eller 10 §. En sjukgymnast								stycket eller 10 §. En fysioterapeut
anses	som	heltidsverksam					om	anses som heltidsverksam om han

10 Senaste lydelse 2009:80.

11 Senaste lydelse 1997:436.

12 Senaste lydelse 2009:80.

sjukgymnasten arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de senaste två åren.

Sjukgymnastikersättning lämnas även till en sjukgymnast som till följd av sjukdom, ledighet för vård av barn, förestående ålderspensio- nering, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller av annat liknande skäl inte bedriver verksamhet på heltid.

eller hon arbetar minst 35 timmar	Prop. 2012/13:175
per vecka i genomsnitt eller har
arbetat minst denna tid någon

tolvmånadersperiod under de senaste två åren.

Fysioterapiersättning lämnas även till en fysioterapeut som inte bedriver verksamhet på heltid till följd av sjukdom, ledighet för vård av barn, förestående ålderspensio- nering, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller av annat liknande skäl.

						9 §13
Sjukgymnastikersättning					lämnas		Fysioterapiersättning				lämnas
inte till en sjukgymnast som är							inte till en fysioterapeut som är
anställd i något landstings hälso-							anställd i något landstings hälso-
och sjukvård eller i ett bolag eller							och sjukvård eller i ett bolag eller
annan juridisk person inom hälso-							annan juridisk person inom hälso-
och	sjukvården som landstinget						och	sjukvården som			landstinget
har	ett	rättsligt		bestämmande			har	ett	rättsligt	bestämmande
inflytande i. Ersättning kan dock							inflytande i. Ersättning kan dock
lämnas		om	sjukgymnasten			är	lämnas		om fysioterapeuten är
tjänstledig och vikarierar för en							tjänstledig och vikarierar för en
annan sjukgymnast.							annan fysioterapeut.
Sjukgymnastikersättning					lämnas		Fysioterapiersättning				lämnas
inte till en sjukgymnast för verk-							inte till en fysioterapeut för verk-
samhet inom företagshälsovård.							samhet inom företagshälsovård.
						10 §14
Om en sjukgymnast på grund av							Om en fysioterapeut är helt eller
sjukdom, semester,				ledighet		för	delvis förhindrad att bedriva sin
vård av barn, förestående ålders-							verksamhet på grund av sjukdom,
pensionering,			vidareutbildning				semester, ledighet för vård av
eller forskning inom yrkesom-							barn,	förestående		ålderspensione-
rådet, politiskt eller fackligt upp-							ring, vidareutbildning eller forsk-
drag eller annat liknande skäl är							ning inom yrkesområdet, politiskt
helt eller delvis förhindrad att							eller fackligt uppdrag eller annat
bedriva sin verksamhet, får en							liknande skäl, får en annan legiti-
annan		legitimerad		sjukgymnast			merad		fysioterapeut		vikariera
vikariera under frånvaron.							under frånvaron.
						14 §
En sjukgymnast som får sjuk-							En fysioterapeut som får fysio-
gymnastikersättning				skall	sam-		terapiersättning			ska	samverka

13Senaste lydelse 2007:296.

14Senaste lydelse 2009:80.

Prop. 2012/13:175 verka med andra inom vård- och						med andra inom vård- och
rehabiliteringsområdet.						rehabiliteringsområdet.
					15 §
Sjukgymnastikersättning för viss						Fysioterapiersättning				för	viss
åtgärd skall lämnas med ett belopp						åtgärd ska lämnas med ett belopp
som utgör skälig ersättning för						som utgör skälig ersättning för
sjukgymnastens arbete och kost-						fysioterapeutens arbete och kost-
nader. Ersättningen med undantag						nader. Ersättningen med undantag
för del som avser sjukgymnastens						för del som avser fysioterapeutens
kostnader för resor i samband med						kostnader för resor i samband med
behandlingsbesök			betalas		som	behandlingsbesök		betalas			som
normalarvode, enkelt arvode eller						normalarvode, enkelt arvode eller
särskilt arvode. Genom patient-						särskilt arvode. Genom patient-
avgiften		betalar	patienten		hela	avgiften betalar		patienten			hela
eller en del av arvodet, om inte						eller en del av arvodet, om inte
något annat följer av 22 eller 23 §.						något annat följer av 22 eller 23 §.
					16 §
Normalarvodet			är ett enhetligt			Normalarvodet		är	ett	enhetligt
arvode för den huvudsakliga delen						arvode för den huvudsakliga delen
av behandlingarna i verksamheten.						av behandlingarna i verksamheten.
Normalarvodet baseras på beräk-						Normalarvodet baseras på beräk-
nade	mottagningskostnader				och	nade	mottagningskostnader				och
årlig besöksvolym i sjukgymna-						årlig besöksvolym i fysiotera-
stisk verksamhet. Enkelt arvode är						peutisk verksamhet. Enkelt arvode
ett lägre arvode för enklare under-						är ett lägre arvode för enklare
sökningar		och	behandlingar.			undersökningar och behandlingar.
Åtgärder som är särskilt tids- eller						Åtgärder som är särskilt tids- eller
kostnadskrävande			ersätts med ett			kostnadskrävande		ersätts		med ett
högre, särskilt arvode.						högre, särskilt arvode.
					17 §15
Om det till en sjukgymnast och						Om det till en fysioterapeut och
vikarie i dennes verksamhet under						vikarie i dennes verksamhet under
ett kalenderår har lämnats sjuk-						ett kalenderår har lämnats fysio-
gymnastikersättning				med	ett	terapiersättning		med	ett belopp
belopp som motsvarar ersättningen						som motsvarar ersättningen för en
för en full årsarbetstid, lämnas där-						full	årsarbetstid,	lämnas		därefter
efter	ersättning		med	reducerade		ersättning med reducerade belopp.
belopp.		Reducerad		ersättning		Reducerad ersättning lämnas högst
lämnas högst till ett belopp som						till ett belopp som motsvarar en
motsvarar		en halv		årsarbetstid		halv	årsarbetstid	(ersättningstak).
(ersättningstak). Om sjukgymna-						Om	fysioterapeuten inte			bedriver
sten inte bedriver verksamheten på						verksamheten på		heltid reduceras
heltid	reduceras		årsersättningen			årsersättningen och			ersättnings-
och	ersättningstaket			i	skälig	taket i skälig omfattning.

omfattning.

15 Senaste lydelse 1995:838.

Bestämmelserna i första stycket hindrar inte sjukgymnasten att ge sjukgymnastik mot patientavgift.

Bestämmelserna i första stycket Prop. 2012/13:175 hindrar inte fysioterapeuten att ge

fysioterapi mot patientavgift.

18 §

sjukgymnast som bedriver

fysioterapeut som bedriver

verksamhet

mot

ersättning

enligt

verksamhet

mot

ersättning

enligt

denna lag får inte ge sjukgymna-

denna lag får inte ge fysioterapi

stik mot högre arvode än som

mot högre arvode än som följer av

följer av lagen eller en verkställig-

denna lag eller av föreskrifter som

hetsföreskrift.

har meddelats i anslutning till

lagen.

19 §16

Ett landsting är inte skyldigt att

betala

sjukgymnastikersättning

betala

fysioterapiersättning

innan

innan samverkansavtal har ingåtts.

samverkansavtal har ingåtts.

Om en sjukgymnast har fått

Om en fysioterapeut har fått

ersättning med för högt belopp, får

landstinget

återkräva

det

belopp

landstinget

återkräva

det

belopp

som

felaktigt

har

utbetalats.

som

felaktigt

har

utbetalats.

Landstinget får i sådant fall i

stället avräkna beloppet från annan

fordran

från sjukgymnasten på

fordran

från fysioterapeuten på

sjukgymnastikersättning.

fysioterapiersättning.

Om en sjukgymnast trots på-

Om en fysioterapeut trots på-

minnelser vid upprepade tillfällen

eller annars i väsentlig utsträck-

ning

begär

sjukgymnastikersätt-

ning

begär

fysioterapiersättning

ning med för höga belopp eller på

med för höga belopp eller på annat

annat felaktigt sätt, får landstinget

felaktigt sätt, får landstinget sätta

sätta ned den samlade sjuk-

ned den samlade fysioterapiersätt-

gymnastikersättning

som

begärs

ning som begärs för viss tid till

för viss tid till skäligt belopp.

skäligt belopp.

sjukgymnast

20 §17

fysioterapeut

Till

som

Till

som

etablerar sig på en ort inom ett

särskilt

stödområde

ska arvoden

särskilt

stödområde

ska arvoden

enligt

15 §

lämnas

med

tjugo

enligt

15 §

lämnas

med

tjugo

procents förhöjning.

Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av landstinget. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter

årligen ner till fem procent.
Till en sjukgymnast som har sin	Till en fysioterapeut som har sin
verksamhet inom ett särskilt stöd-	verksamhet inom ett särskilt stöd-
område ska landstinget lämna sär-	område ska landstinget lämna sär-

16Senaste lydelse 2009:80.

17Senaste lydelse 2009:80.

Prop. 2012/13:175 skild ersättning för telefonkon-	skild ersättning för telefonkon-
sultationer och behandlingsmässigt	sultationer och behandlingsmässigt
motiverade hembesök.	motiverade hembesök.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses

som särskilda stödområden enligt denna paragraf.
22 §18
För sjukgymnastik som ges av en	För fysioterapi som ges av en
sjukgymnast som får ersättning	fysioterapeut		som får ersättning
enligt denna lag får patienten	enligt denna lag får patienten
avkrävas en patientavgift, om inte	avkrävas en patientavgift, om inte
något annat är särskilt föreskrivet.	något annat är särskilt föreskrivet.
Patientavgift får tas ut med högst	Patientavgift får tas ut med högst
samma belopp som en patient	samma belopp som en patient
betalar för motsvarande sjuk-	betalar för motsvarande fysioterapi
gymnastik hos landstinget.	hos landstinget.
Om sjukgymnasten tar ut en	Om fysioterapeuten tar ut en
lägre patientavgift än vad som är	lägre patientavgift än vad som är
medgivet enligt första stycket skall	medgivet enligt första stycket ska
detta inte påverka den del av sjuk-	detta inte påverka den del av fysio-
gymnastikersättningen som betalas	terapiersättningen som betalas av
av landstinget.	landstinget.
Om patientavgiften skulle över-	Om patientavgiften skulle över-
stiga det arvode som lämnas för	stiga det arvode som lämnas för
vården, skall mellanskillnaden	vården,	ska	mellanskillnaden
betalas till landstinget.	betalas till landstinget.

				24 §
Uppkommer kostnad med anled-					Uppkommer kostnad med anled-
ning av att en patient uteblivit från					ning av att en patient uteblivit från
avtalat	sjukgymnastbesök,			får	avtalat	fysioterapeutbesök,					får
patientavgift ändå tas ut av					patientavgift ändå tas ut av
patienten. Bestämmelserna i 23 §					patienten. Bestämmelserna i 23 §
befriar inte patienten från avgift					befriar inte patienten från avgift
enligt denna bestämmelse.					enligt denna bestämmelse.
	sjukgymnast som			25 §19		fysioterapeut
En				begär	En				som	begär
sjukgymnastikersättning				enligt	fysioterapiersättning				enligt	denna
denna lag ska medverka till att den					lag ska medverka till att den egna
egna verksamheten kan följas upp					verksamheten kan följas upp och
och utvärderas. Sjukgymnasten ska					utvärderas.		Fysioterapeuten				ska
årligen till landstinget lämna en					årligen till landstinget lämna en
redovisning		med	uppgifter om		redovisning		med	uppgifter			om
mottagningens			personal	och	mottagningens			personal			och
medicintekniska			utrustning	samt	medicintekniska			utrustning			samt
om utförda		behandlingsåtgärder			om utförda		behandlingsåtgärder

18Senaste lydelse 1997:436.

19Senaste lydelse 2009:80.

och antalet patientbesök.

Sjukgymnasten ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd sjukgymnastik- ersättning.

och antalet patientbesök.	Prop. 2012/13:175
Fysioterapeuten ska på begäran
av landstinget lämna upplysningar
och visa upp patientjournal samt
övrigt material som rör behandling
av en patient och som behövs för
kontroll av begärd fysioterapi-
ersättning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Vid tillämpningen av denna lag och de föreskrifter som har med- delats i anslutning till lagen ska sjukgymnast jämställas med fysio- terapeut och sjukgymnastik jämställas med fysioterapi.

3.En sjukgymnast som enligt äldre övergångsbestämmelser till denna lag har rätt till ersättning enligt lagen ska även i fortsättningen kunna få sådan ersättning även om han eller hon får legitimation som fysio- terapeut.

Prop. 2012/13:175 2.7	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
	(2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 3 kap. 3 a § och 16 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §1

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upp- täcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verk- samhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grund- nivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § andra stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3. uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §

Socialnämnden får använda handläggare med utländsk utbild- ning för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller till- sammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionom- examen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

1 Senaste lydelse 2012:776.

Den myndighet som regeringen Prop. 2012/13:175 bestämmer får i enskilda fall

bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

16 kap.

4 §2

Inspektionen för vård och omsorgs beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1.tillstånd enligt 7 kap. 1 §,

2.omhändertagande av personakt enligt 7 kap. 5 §,

3.föreläggande enligt 13 kap. 5 och 8 §§,

4.återkallelse av tillstånd och förbud enligt 13 kap. 9–11 §§, samt

5.överflyttning av ärende enligt 2 a kap. 11 §.

I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 7–11 §§ offentlighets-

och sekretesslagen (2009:400).
Andra beslut av Inspektionen för	Andra beslut av Inspektionen för
vård och omsorg samt beslut av	vård och omsorg enligt denna lag
Socialstyrelsen enligt denna lag får	får inte överklagas.
inte överklagas.

Beslut av Socialstyrelsen enligt 16 kap. 6 § andra stycket får inte överklagas.

Beslut av Inspektionen för vård och omsorg och domstol i fråga som avses i första stycket 2, 3 och 4 gäller omedelbart.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.En handläggare som före ikraftträdandet anställts för att utföra de

uppgifter som anges i 3 kap. 3 a § andra stycket är till och med den 31 december 2018 behörig att utföra de angivna uppgifterna.

2 Senaste lydelse 2012:944.

Prop. 2012/13:175 2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351)
	om genetisk integritet m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 § och 8 kap. 1 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 kap.
	2 §

Insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med får inte utan

Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination skall ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gyne- kologi och obstetrik.

Insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination ska ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik.

7 kap.
	4 §
Befruktning av ägg från en	Befruktning av ägg från en
kvinna, i vars kropp ägget skall	kvinna, i vars kropp ägget ska
införas, med spermier från	införas, med spermier från
kvinnans make eller sambo får inte	kvinnans make eller sambo får inte
utan Socialstyrelsens tillstånd ut-	utan tillstånd av Inspektionen för
föras annat än vid offentligt	vård och omsorg utföras annat än
finansierade sjukhus. Vad nu sagts	vid offentligt finansierade sjukhus.
gäller också införande av ägget i	Detta gäller också införande av
kvinnans kropp.	ägget i kvinnans kropp.

Kommer ägget inte från kvinnan eller spermien inte från kvinnans make eller sambo får befruktning och införande av ägg ske endast vid de sjukhus som upplåtit enhet för utbildning av läkare enligt avtal mellan de

universitet som bedriver läkarutbildning och berörda landsting.
	8 kap.
		1 §
Socialstyrelsens beslut	enligt	Socialstyrelsens beslut	enligt
3 kap. 1 eller 3 §, 5 kap.	6 §,	3 kap. 1 eller 3 §, 5 kap.	6 §,
6 kap. 3 § och 7 kap. 5 § får över-		6 kap. 3 § och 7 kap. 5 § får över-
klagas hos allmän förvaltnings-		klagas till allmän förvaltnings-
domstol.		domstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Övriga beslut av Socialstyrelsen		Övriga beslut av Socialstyrelsen
enligt denna lag får inte över-		samt beslut av Inspektionen för
klagas.		vård och omsorg enligt denna lag
		får inte överklagas.

Prop. 2012/13:175

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.För gärningar som avses i 8 kap. 4 och 5 §§ och som har begåtts före ikraftträdandet gäller 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § i sin äldre lydelse.


Prop. 2012/13:175 2.9	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

28 kap.

1 §1

Sekretess gäller hos Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och domstol för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ärende enligt lagstiftningen om

1.allmän försäkring,

2.allmän pension,

3.arbetsskadeförsäkring,

4.handikappersättning och vårdbidrag,

5.statligt tandvårdsstöd,

6.läkarvårdsersättning,

7. ersättning för sjukgymnastik,

7. ersättning för fysioterapi,

8.jämställdhetsbonus,

9.annan ekonomisk förmån för enskild, eller

10.särskild sjukförsäkringsavgift.

Motsvarande sekretess gäller hos en annan myndighet som har till upp- gift att handlägga ärenden enligt den lagstiftning som anges i första stycket. För en myndighet som anges i 14 § gäller dock bestämmelserna där.

Sekretess gäller hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten även i verksamhet som avser registrering av enskilda för uppgift om en enskilds personliga förhållanden som myndigheten fått från Migrations- verket, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 §.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i ärenden där handlingarna omhändertagits för arkivering före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2009:1017.

2.10	Förslag till lag om ändring i	Prop. 2012/13:175
	patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

4 kap.

1 §

Den som i enlighet med vad som anges i nedanstående tabell har avlagt högskoleexamen eller har gått igenom utbildning och som, i före- kommande fall, fullgjort praktisk tjänstgöring ska efter ansökan få legitimation för yrket.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 8 kap. om sökanden hade varit legitimerad.

En legitimerad psykoterapeut ska i samband med sin yrkesutövning ange sin grundutbildning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i de fall som anges i tabellen meddela föreskrifter om vilken utbildning och praktisk tjänstgöring som krävs för att få legitimation.

Yrke/Yrkestitel	Utbildning	Praktisk tjänstgöring
1. apotekare	apotekarexamen
2. arbetsterapeut	arbetsterapeutexamen
3. audionom	audionomexamen
4. barnmorska	barnmorskeexamen
5. biomedicinsk	biomedicinsk
analytiker	analytikerexamen
6. dietist	Dietistexamen
7. kiropraktor	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
8. logoped	Logopedexamen
9. läkare	Läkarexamen	enligt föreskrifter
10. naprapat	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
11. optiker	Optikerexamen
12. ortopedingenjör	ortopedingenjörsexamen
13. psykolog	psykologexamen	enligt föreskrifter
14. psykoterapeut	psykoterapeutexamen
15. receptarie	receptarieexamen
16. röntgensjuk-	röntgensjuksköterske-
sköterska	examen
17. sjukgymnast	sjukgymnastexamen
18. sjukhusfysiker	sjukhusfysikerexamen
19. sjuksköterska	sjuksköterskeexamen
20. tandhygienist	tandhygienistexamen
21. tandläkare	tandläkarexamen

Regeringen får meddela föreskrifter om att även andra utbildningar än
dem som anges i tabellen ska ge rätt till legitimation.	27
	27

Prop. 2012/13:175

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 8 kap. om sökanden hade varit legitimerad.

En legitimerad psykoterapeut ska i samband med sin yrkesutövning ange sin grundutbildning.

Yrke/Yrkestitel	Utbildning	Praktisk tjänstgöring
1. apotekare	apotekarexamen
2. arbetsterapeut	arbetsterapeutexamen
3. audionom	audionomexamen
4. barnmorska	barnmorskeexamen
5. biomedicinsk	biomedicinsk
analytiker	analytikerexamen
6. dietist	dietistexamen
7. fysioterapeut	fysioterapeutexamen
8. kiropraktor	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
9. logoped	logopedexamen
10. läkare	Läkarexamen	enligt föreskrifter
11. naprapat	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
12. optiker	Optikerexamen
13. ortopedingenjör	ortopedingenjörsexamen
14. psykolog	psykologexamen	enligt föreskrifter
15. psykoterapeut	psykoterapeutexamen
16. receptarie	receptarieexamen
17. röntgensjuk-	röntgensjuksköterske-
sköterska	examen
18. sjukhusfysiker	sjukhusfysikerexamen
19. sjuksköterska	sjuksköterskeexamen
20. tandhygienist	tandhygienistexamen
21. tandläkare	tandläkarexamen

Regeringen får meddela föreskrifter om att även andra utbildningar än dem som anges i tabellen ska ge rätt till legitimation.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Ansökningar om legitimation som sjukgymnast som har kommit in till Socialstyrelsen före den 1 januari 2014 men ännu inte har avgjorts ska gälla som ansökningar om legitimation som fysioterapeut.

3. Vid ansökan om legitimation som fysioterapeut ska sjukgymnast- Prop. 2012/13:175 examen anses likvärdig med fysioterapeutexamen.

4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för legitimerade sjukgym- naster och för yrkestiteln sjukgymnast.

Prop. 2012/13:175 3

Ärendet och dess beredning

I samband med att riksdagen beslutade om propositionen Legitimation och skyddad yrkestitel (prop. 2005/06:43) tillkännagav riksdagen för regeringen som sin mening att legitimationsfrågan för cytodiagnostiker borde utredas mycket skyndsamt (2005/06:SoU10, rskr. 2005/06:148).

En promemoria utarbetades inom Regeringskansliet, i vilken det före- slogs att cytodiagnostiker skulle bli ett legitimationsyrke. En samman- fattning av promemorians förslag finns i bilaga 1. Promemorians författ- ningsförslag finns i bilaga 2. Promemorian remissbehandlades och en förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Socialdepartementet (S2007/1789/FS).

Regeringen beslutade den 2 april 2009 att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av behörighetsbestämmelserna på hälso- och sjuk- vårdens område (dir. 2009:25). Den särskilda utredaren fick i uppdrag att utreda om legitimation ska ges till ytterligare yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Förutom de frågor som rör en eventuell reglering av enskilda yrkesgrupper, fick utredaren ett antal andra frågor som rör behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal och som var lämpliga att utreda i ett sammanhang. Även frågan om att införa krav på behörighet för att utföra vissa uppgifter inom socialtjänsten var en del av utredarens uppdrag.

Utredningen tog namnet Behörighetsutredningen (S 2009:2) och lämnade den 13 oktober 2010 betänkandet Kompetens och ansvar (SOU 2010:65). En sammanfattning av utredningens förslag finns i bilaga 4. Utredningens författningsförslag finns i bilaga 5. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Socialdepartementet (S2010/7337/FS).

Inom Regeringskansliet har departementspromemorian Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster (Ds 2013:4) tagits fram. Prome- morian innehåller förslag att titeln fysioterapeut ska bli ny benämning på yrket sjukgymnast och skyddad yrkestitel enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) samt att titelskyddet för sjukgymnaster ska kvarstå. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 7. Promemorians författningsförslag finns i bilaga 8. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 9. En samman- ställning av remissvaren finns tillgänglig i Socialdepartementet (S2013/438/FS).

Förslagen att överföra ansvaret för vissa uppgifter från Socialstyrelsen till Inspektionen för vård och omsorg har beretts under hand med Social- styrelsen och Utredningen om inrättande av Inspektionen för vård och omsorg (S 2012:05). Någon remissbehandling av förslagen har inte ansetts behövlig.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 2 maj 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande finns i bilaga 11. Lagrådets synpunkter kommenteras i avsnitt 10. I förhållande till lagrådsremissens förslag har vidare vissa språkliga ändringar gjorts.

4	Bakgrund	Prop. 2012/13:175
4.1	Hälso- och sjukvårdspersonal
Patientsäkerhet är grunden för att det finns krav på behörighet för hälso-
och sjukvårdspersonal i lag. Det är för att säkra att yrkesutövarna inom
hälso- och sjukvården har den kunskap, förmåga och det förhållningssätt
som krävs för att patienter och brukare ska få en god och säker vård, som
vissa yrken är legitimationsyrken, liksom att en del specialistutbildningar
är reglerade. De legitimationsyrken som finns idag har tillkommit
successivt sedan slutet av 1800-talet och har berott av de bedömningar
regeringen har gjort under olika perioder. De yrkesgrupper som tidigast
berördes av sådana bestämmelser var läkare, sjukgymnaster och tand-
läkare. Efterhand har allt fler yrken reglerats och idag finns 21 legitima-
tionsyrken.
Den rättsliga regleringen av behörighetskrav för hälso- och sjukvårds-
personal var länge splittrad på en rad olika författningar. Bland annat av
det skälet gjordes i början av 1980-talet en översyn av behörighets-
reglerna på hälso- och sjukvårdens område av 1981 års behörighets-
kommitté. Kommitténs uppgift var att föreslå de principer som skulle
gälla för en rättslig reglering av olika yrken. Kommittén hade också till
uppgift att så långt möjligt föreslå enhetliga regler för de berörda yrkes-
grupperna och att föreslå ett regelverk som samlade bestämmelserna.
År 1994 beslutade regeringen återigen att tillsätta en parlamentarisk
kommitté, Behörighetskommittén, som fick till uppgift att göra en
samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet och mot
bakgrund av översynen lämna förslag bland annat i frågor om legitima-
tion och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och
sjukvården. Kommittén fick i uppdrag att särskilt fästa vikt vid konse-
kvenserna av Sveriges närmande till EU, den avreglering av vårdutbild-
ningar som skett genom högskolereformen 1993 samt de ökade möjlig-
heterna till privat verksamhet, som öppnat sig för olika yrkesgrupper
inom hälso- och sjukvården. De förslag som Behörighetskommittén lade
fram ligger till grund för det regelverk som gäller i dag, främst genom
patientsäkerhetslagen (2010:659) och		patientsäkerhetsförordningen
(2010:1369). Behörighetskommittén sammanställde bland annat de prin-
ciper den ansåg ska vara vägledande för om en yrkesgrupp inom hälso-
och sjukvården ska omfattas av legitimation.

De senaste ändringarna av vilka yrken som ska omfattas av legitima-
tion och skyddad yrkestitel gjordes i propositionen Legitimation och
skyddad yrkestitel (prop. 2005/06:43). I propositionen föreslog rege-
ringen att legitimation skulle införas för yrkesgrupperna audionomer,
biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer samt att
skyddad yrkestitel skulle införas för legitimationsyrkena optiker, kiro-
praktor och naprapat. Ändringarna innebar att samtliga legitimations-
yrken fick skyddad yrkestitel och att yrken som tidigare enbart omfattats
av titelskyddet också blev legitimationsyrken. I propositionen uttalade
regeringen att den hade för avsikt att tillsätta en utredning om behörig-
hetsreglerna inom hälso- och sjukvården i framtiden. Till det som borde
övervägas att utredas enligt regeringen, var bl.a. de önskemål som fram-	31
	31

Prop. 2012/13:175 ställts om legitimation eller skyddad yrkestitel för cytodiagnostiker, fysioterapeuter, kuratorer verksamma inom hälso- och sjukvården och perfusionister.

Sedan 1995 gäller enligt regeringsformen att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag, se 2 kap. 17 § regeringsformen. I förarbetena till bestämmelsen då den infördes (prop. 1993/94:117, sid 50 f) sägs att ett exempel på ett sådant allmänt intresse som kan medföra begränsningar i närings- och yrkesfriheten är hälsovårdsintressen samt bestämmelser om vissa krav på kompetens för att en person ska få utöva ett visst yrke.

4.2Personal i socialtjänsten

Frågan om legitimation eller behörighet för yrken inom socialtjänsten i syfte att tillförsäkra allmänheten en god och professionell handläggning har varit aktuell tidigare. 1994 års Behörighetskommitté ansåg att det inte skulle skapas ett legitimationsförfarande för yrken inom socialtjänsten (SOU 1996:138). Kommittén underströk däremot att denna ståndpunkt inte innebar att den tagit ställning mot en behörighetsreglering inom socialtjänsten. Som ett alternativ nämndes en behörighetsreglering knuten till vissa tjänster. Regeringen tog upp frågan om eventuell legitimation för socionomer i propositionen Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården (prop. 2006/07:129) och gjorde bedömningen att det då inte fanns förutsättningar för detta.

Barnskyddsutredningen, som utredde frågan om behovet av en behörighetsreglering för socialsekreterare som arbetar inom den sociala barn och ungdomsvården (SOU 2009:68), föreslog att det ska krävas socionomexamen för att få utföra vissa arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården. Vidare föreslog Barnskyddsutredningen att socialnämnden ska ansvara för att den socialsekreterare som självständigt utför sådana arbetsuppgifter ska ha tillräcklig erfarenhet. Saknar social- sekreteraren tillräcklig erfarenhet ska nämnden erbjuda honom eller henne lämplig introduktion och stöd i yrket.

I december 2009 redovisade socialutskottet resultatet av en inventering av forskning som berörde socialtjänstlagen (2001:453) och komp- letterande regelverk. Utskottet framförde bl.a. att socionomutbildningen borde ge djupare kunskaper i juridik och även ökade specialistkunskaper, t.ex. i användande av modeller för systematisk riskbedömning. En socionomexamen eller legitimation skulle kunna inrättas för att stärka professionen och bidra till en likriktning av utbildningarna vid landets lärosäten.

I Finland finns sedan den 1 augusti 2005 en lag om behörighetsvill- koren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Syftet med lagen är att främja klienters rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande genom att förutsätta att yrkesutbildad personal inom socialvården ska ha den utbildning och förtrogenhet som behövs. Behörighetsvillkor för upp- gifterna som socialarbetare är högre högskoleexamen. I Norge har en statlig utredning föreslagit att legitimation införs för att få arbeta med

barnavårdsärenden. Enligt förslaget ska den legitimeras som har en Prop. 2012/13:175 treårig grundutbildning och har fullgjort godkänd praktisk tjänstgöring på

ett år. I Danmark finns inte någon behörighetsreglering inom social- tjänsten.

Utbildningsnivå och tillgång på socionomer

En kartläggning av kompetensen hos personer som arbetar med att utreda eller följa upp ärenden som rör barn och unga enligt socialtjänstlagen eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, för- kortad LVU, från 2006 visade att 84 procent i undersökningsgruppen hade socionomexamen1. Övriga hade i allmänhet en högskoleutbildning som var tre år eller längre, och som vanligtvis innehöll psykologi, socio- logi och pedagogik. Nästan 40 procent saknade tidigare yrkeserfarenhet inom socialt arbete när de började arbeta med myndighetsutövning gällande barn och unga. Nästan hälften av socialsekreterarna hade arbetat tre år eller mindre med sådan myndighetsutövning. Många kommuner erbjöd sin personal introduktion och fortbildning av olika slag.

Av Universitetskanslersämbetets (dåvarande Högskoleverket) rapport Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden (2009:5R) framgår att antalet nybörjare på socionomutbildningen har ökat något sedan läsåret 2005/06, vilket medför en gradvis ökning av antalet examinerade de närmaste åren. Under hela perioden fram till 2025 uppskattas det årliga tillskottet av nyutexaminerade med socionomutbildning bli större än motsvarande rekryteringsbehov.

Barnskyddsutredningen redovisade att utbildningskraven har skärpts när det gäller områdets vetenskapliga grund liksom när det gäller utred- nings- och utvärderingsarbete. Utbildningen har blivit mer akademiserad men samtidigt också bredare och mer generell. Den största förändringen i den nya examensordningen var införandet av den tvååriga avancerade nivån, som i dagligt tal kallas masterutbildning. Sedan 2007 erbjuder många universitet och högskolor nya mastersprogram i socialt arbete.

5Gällande rätt om behörighet för personal i hälso- och sjukvården och socialtjänsten

5.1Legitimation och skyddad yrkestitel

I 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659), förkortad PSL, anges de 21 yrken som idag är legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården samt vad som krävs för legitimation inom respektive yrke. Av 4 kap. 2 § PSL framgår dock att också den som på annat sätt än genom sådan utbildning eller praktisk tjänstgöring som avses i 1 § har förvärvat mot- svarande kompetens, får efter ansökan ges legitimation för yrket. För

1 Ung novis eller gammal och vis? Socialstyrelsen; 2007

Prop. 2012/13:175 kiropraktorer, läkare, naprapater och psykologer krävs enligt 4 kap. 1 § PSL förutom genomgången utbildning också fullgjord praktisk tjänst- göring för att få legitimation.

I 4 kap 3 § PSL föreskrivs att endast den som fått legitimation enligt 1 § eller 2 § får använda beteckningen legitimerad. Enligt 4 kap. 5 § PSL får endast den som har legitimation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring använda en i 1 § angiven yrkestitel.

Av 4 kap. 6 § PSL framgår att på hälso- och sjukvårdens område får den som enligt 4 kap. 5 § PSL saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel inte använda en titel som kan förväxlas med en sådan titel.

Enligt 4 kap. 10 § PSL prövas ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialistkompetens av Social- styrelsen.

5.2Ensamrätt till yrke

Ensamrätten till yrke innebär att endast den som har legitimation eller särskilt förordnats att utöva det, är behörig att utöva yrket. Fem yrken omfattas enligt 4 kap. 4 § PSL av ensamrätt till yrke inom hälso- och sjukvårdens område. De är apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare.

5.3Specialistkompetens

5.3.1Specialistkompetens och skyddad specialistbeteckning

Specialistutbildning som regleras i författning finns idag för läkare, tand- läkare och sjuksköterskor. Efter fullgjord utbildning kan personen ansöka om bevis om specialistkompetens hos Socialstyrelsen. Med bevis om specialistkompetens följer skyddad specialistbeteckning, vilket innebär att bara den som fått bevis om specialistkompetens har rätt att kalla sig för specialist inom sin inriktning. Bestämmelserna finns i patientsäker- hetslagen, patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), förkortad PSF, samt i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring och (SOSFS 1993:4) om tand- läkarnas specialiseringstjänstgöring. Bestämmelserna redovisas närmare nedan.

5.3.2Läkare

Enligt 4 kap. 1 § PSF ska en legitimerad läkare, för att uppnå specialist- kompetens, förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialiserings- tjänstgöring under minst fem år. Specialiseringstjänstgöringen ska full- göras genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom del- tagande i kompletterande utbildning. Meriter från utbildning på forskar-

nivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen.

Socialstyrelsen får enligt 4 kap. 5 § 1–4 PSF meddela föreskrifter om Prop. 2012/13:175 indelning och benämning av de specialiteter där specialistkompetens kan

uppnås och om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som ska gälla för varje specialistkompetens, s.k. målbeskrivningar. Socialstyrel- sen har i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring meddelat närmare föreskrifter om specialiseringstjänstgöringen.

Om det finns särskilda skäl, får Socialstyrelsen enligt 4 kap. 3 § PSF meddela bevis om specialistkompetens till en legitimerad läkare eller en legitimerad tandläkare trots att hans eller hennes utbildning inte uppfyller kraven i 1 respektive 2 § eller i föreskrifter meddelade med stöd av 5 §.

Enligt 4 kap. 8 § PSL ska en legitimerad läkare som har gått igenom viss vidareutbildning efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

5.3.3Tandläkare

Den legitimerade tandläkare som vill uppnå specialistkompetens i Sverige ska enligt 4 kap. 2 § PSF utöva allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare. Han eller hon ska därefter förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialiserings- tjänstgöring under minst tre år. Specialiseringstjänstgöringen ska full- göras genom tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som har godkänts av Socialstyrelsen och genom deltagande i kompletterande utbildning.

Socialstyrelsen får enligt 4 kap. 5 § 3–4 PSF meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter samt förhållningssätt som ska gälla för varje specialistkompetens, s.k. målbeskrivningar. Socialstyrelsen har i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:4) om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring meddelat närmare föreskrifter om specialise- ringstjänstgöringen. Utöver författningarna finns utbildningsplaner fram- tagna av utbildningsanordnare samt program och kvalitetskriterier fram- tagna av specialistföreningarna.

De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås är enligt 4 kap. 2 § PSF

1.pedodonti,

2.ortodonti,

3.parodontologi,

4.oral kirurgi,

5.endodonti,

6.oral protetik,

7.odontologisk radiologi, och

8.bettfysiologi.

Enligt 4 kap. 8 § PSL ska en legitimerad läkare som har gått igenom viss vidareutbildning efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

Prop. 2012/13:175 5.3.4

Sjuksköterskor

Sjuksköterskornas specialistutbildning är en påbyggnadsutbildning på sjuksköterskeutbildningen. Den regleras i högskoleförordningen (1993:100), HögskoleF, och ges på universitet och högskolor. Det krävs legitimation som sjuksköterska för att kunna påbörja specialistutbildning.

Enligt 4 kap. 4 § PSF gäller att för att en legitimerad sjuksköterska ska ha rätt att kalla sig specialistsjuksköterska ska han eller hon ha

1.avlagt specialistsjuksköterskeexamen, eller

2.fullgjort en äldre vidareutbildning eller direktspecialisering som a) avser motsvarande specialområde, och

b) i förekommande fall har motsvarande inriktning som anges i HögskoleF. Sjuksköterskor kan efter utbildning även få använda titeln specialistsjuksköterska och får då skyddad specialistbeteckning.

Det finns i dag 11 olika specialiteter för sjuksköterskor. De är anestesi- sjukvård, intensivvård, operationssjukvård, ambulanssjukvård, kirurgisk vård, medicinsk vård, onkologisk vård, hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, psykiatrisk vård, vård av äldre, distriktssköterska. Inrikt- ningarna anges i examensordningen, en bilaga till HögskoleF.

5.4Kompetenskrav inom socialtjänsten

För utförande av socialtjänstens uppgifter ska det enligt 3 kap 3 § social- tjänstlagen finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Bestämmelsen infördes i lagen 1998. Av förarbetena framgår att bestämmelsen visserligen kan anses mycket allmänt formulerad men att den ändå syftar till att framhålla hur viktigt det är att upprätthålla en hög kompetens och välja personer med lämplig bakgrund och personlighet för yrken inom socialtjänsten (prop. 1996/97:124). Det framgår vidare att begreppet kompetens kan ha olika betydelse i olika sammanhang. I allmän mening handlar det om förmåga att klara de olika krav som ställs i en viss organisation och i en viss verksamhet. Begreppet syftar inte bara på formell behörighet utan hänvisar också till ord som kvalifikation, kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdighet. Beroende på omständigheterna kan någon aspekt på kompetens överväga.

Socialstyrelsen har tagit fram kompetensbeskrivningar som rör social- tjänstens arbete med barn och unga. Dessa har legat till grund för enhet- liga kompetenskrav för personal vid handläggning och uppföljning av ärenden som avser barn och unga i form av kompetensbeskrivningar som allmänna råd (SOSFS 2006:14). I de allmänna råden anges bl.a. ett antal kunskapsområden samt beskrivningar av vad som kännetecknar ett professionellt förhållningssätt. Den som arbetar med handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga bör enligt de allmänna råden ha socionomexamen och minst ett års yrkeserfarenhet inom socialt arbete. Vidare anges bl.a. att den personal som saknar erfarenhet av arbete med handläggning och uppföljning av ärenden som avser barn och unga under en period av minst ett år bör få planerad introduktion och stöd att successivt ta ansvar för ärenden.

6	Principerna för legitimation inom hälso- Prop. 2012/13:175
	och sjukvården

Behörighetskommittén formulerade de principer som den ansåg skulle vara vägledande för vilka yrken som ska omfattas av reglering. I sina resonemang tog kommittén stöd i ändringen i regeringsformen som trätt ikraft den 1 januari 1995 om näringsfrihet. Utifrån denna lyfte kommittén fram patientsäkerheten som överordnat skäl för om en reglering skulle införas av ett yrke. Övriga kriterier som kommittén föreslog ska tillmätas stor betydelse sammanfattas under begreppen yrkesrollens innehåll, utbildningsnivå och internationella förhållanden.

Regeringen lade de principer som Behörighetskommittén föreslagit till grund för sin bedömning av vilka yrken som skulle få legitimation i förarbetena till den nya lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109 s. 78 f.).

Behörighetsutredningen har också anslutit sig till denna bedömning och använde sig av principerna i sin bedömning av de olika yrkes- grupperna som framställt önskemål om reglering.

Hur mycket som ska krävas för att en yrkesgrupp ska komma i fråga för legitimation ska enligt modellen avgöras genom en sammanvägning av samtliga omständigheter, varvid de redovisade kriterierna får utgöra grunden för bedömningen. Särskilt tungt väger patientsäkerheten, men också hur yrkesrollen ser ut och utbildningen är utformad är viktiga kriterier.

6.1Patientsäkerheten överordnad

Patientsäkerheten har bedömts vara överordnad övriga kriterier vid bedömningen av om ett yrke ska omfattas av bestämmelserna om legiti- mation.

I förarbetena till lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område utvecklade regeringen sin syn på vad patientsäker- hetskriteriet innebär för reglering av yrken på området (a.a. s 72f). Det grundläggande skälet till att införa rättsliga regleringar av yrken inom hälso- och sjukvården är omsorgen om patienternas säkerhet i vården, patientsäkerheten. Varje förändring eller utvidgning av bestämmelserna måste därför ha patientens berättigade krav på säkerhet som ledstjärna. Det är således patientens välmotiverade krav på säkerhet i vården som måste vara utslagsgivande när man bedömer behovet av lagstiftning för att reglera och begränsa rätten att utöva olika yrken inom hälso- och sjuk- vården, t.ex. genom särskilda legitimationsregler.

Regeringen påpekade också i detta sammanhang att det dock är viktigt att komma ihåg att legitimations- och behörighetsregleringen bara är ett av många styrmedel eller instrument som staten förfogar över för att kontrollera att yrkesutövare inom hälso- och sjukvården har den nöd- vändiga kompetens som behövs för att upprätthålla en god patientsäker- het.

Prop. 2012/13:175 6.2

Yrkesrollens innehåll

Yrkesrollens innehåll är väsentligt för om ett yrke ska omfattas av legitimationsbestämmelserna. En viss bredd i yrkesrollen bör krävas och den måste även innefatta ett visst mått av självständighet. Yrkesutövaren bör ha ett direkt patientansvar och ha arbetsuppgifter som att ställa diagnos och besluta om olika typer av behandlingar. Även om yrkes- utövaren inte har någon direkt patientkontakt kan emellertid hans eller hennes bedömning i vissa fall ändå ha stor betydelse för patientens säker- het, t.ex. genom att den som har den direkta patientkontakten inte kan göra motsvarande bedömningar eller endast med svårighet kan göra den. Vidare bör beaktas hur riskfyllt yrkesutövandet kan vara för den enskilde patienten, dvs. hur stor risknivån vid felbehandlingar är. Vid bedöm- ningen bör också tas hänsyn till om yrkesrollen innefattar egen förskriv- nings-, remiss- och intygsrätt. Behovet av legitimation kan vara mindre om yrkesrollen enbart utövas i offentlig anställning än om det finns möjligheter att bedriva verksamhet i privat regi. I allt större utsträckning sker dock vården i olika blandningar av offentligt och privat och bl.a. därför bör yrkesgrupper som har särskild betydelse för patientsäkerheten kunna omfattas av en reglering genom t.ex. legitimation, även om tjänst- göringen för närvarande enbart sker i offentlig regi.

6.3Nivå på utbildningen m.m.

Ytterligare omständigheter som är betydelsefulla vid bedömningen av om ett yrke ska vara legitimationsgrundande är utbildningens nivå, inne- håll och den vetenskapliga förankringen. Yrkesrollens innehåll avspeglas oftast i utbildningens nivå och längd, men utbildningsaspekten måste ändå vägas in i bedömningen. Utbildningen bör vara väl definierad och leda till ett särskilt yrke. Det bör vara fråga om en förhållandevis kvali- ficerad utbildning, vilket ofta innebär att utbildningen ligger på hög- skolenivå och att den har en viss omfattning, således inte enbart en kortare kurs. En omständighet som kan vara av betydelse är vidare om utbildningen avslutas med en särskild reglerad eller godkänd yrkes- examen. När det gäller tilläggsutbildningar kan det vara mindre relevant att karaktärisera en tilläggsfunktion som legitimationsgrundande om redan grundutbildningen är legitimationsgrundande. I propositionen betonas därutöver att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta medför att ett legitimationsyrke måste ha en väsentlig förankring i en vetenskaplig grund för yrkesutövningen i fråga.

6.4Internationella förhållanden

Internationella förhållanden kan enligt propositionen medföra att yrkes- verksamhet som vi i Sverige traditionellt sett inte har gett särskild behörighet ändå bör omfattas av en reglering. Genom medlemskapet i

EU har Sverige åtagit sig att tillämpa regler om ömsesidigt erkännande

av kompetensbevis för verksamhet inom bl.a. hälso- och sjukvården. I Prop. 2012/13:175 vissa fall kan det vara en fördel för svenska medborgare med svensk

utbildning som vill utöva sitt yrke i ett annat medlemsland att yrket är reglerat i Sverige. En sådan omständighet bör emellertid inte utgöra ett exklusivt skäl för t.ex. legitimering. Även det förhållandet att ett yrke omfattas av den nordiska överenskommelsen om en gemensam arbets- marknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och/eller är legitimerat i andra nordiska länder kan enligt propositionen vara ett argument för legitimation. Detta för att ytterligare integrera ländernas arbetsmark- nader. Om ett yrke är oreglerat i Sverige kan medborgare i ett annat EU- land i princip fritt etablera sig och ge vård och behandling. För att Sverige ska kunna uppställa krav på kompetens etc. på andra EU-med- borgare krävs att yrket är reglerat här i landet.

6.5En sammanvägning av samtliga omständigheter ska göras

Vissa av de kriterier som ställts upp är utformade på ett sådant sätt att en yrkesgrupp antingen omfattas av kriteriet eller inte omfattas av det. Beträffande några kriterier gäller att en yrkesgrupp kan uppfylla dem i högre eller mindre grad. Något krav på att samtliga kriterier ska vara uppfyllda kan inte ställas. Hur mycket som ska krävas för att en yrkes- grupp ska komma i fråga för legitimation måste avgöras genom en sammanvägning av samtliga omständigheter, varvid de redovisade kriterierna får utgöra grunden för bedömningen. Av propositionen fram- går att kriterierna även bör kunna vara utgångspunkt vid en bedömning av om en yrkesgrupp som inte bör erhålla legitimation i stället ska om- fattas av någon kompletterande behörighetsreglering.

7Godkännande av personal i hälso- och sjukvården och i socialtjänsten med utbildning från annat land än Sverige

7.1EU-rätt

7.1.1Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer

Direktiv om ömsesidigt erkännande för fri rörlighet för personal

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-fördraget, är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär det bl.a. en rätt att utöva ett yrke som egenföretagare eller som

Prop. 2012/13:175 anställd i en annan medlemsstat än den där personen har fått sina yrkes- kvalifikationer.

I EUF-fördraget föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighets- bevis. I enlighet med detta har också ett stort antal direktiv antagits, genom vilka olika ordningar för erkännande införts. Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer2 (direktivet) trädde i kraft i oktober 2005 och är en konsolidering av många enskilda direktiv om erkännande av kvalifika- tioner för olika yrken.

Direktivet gäller erkännande av yrkeskvalifikationer för alla reglerade yrken, oavsett sektor. Ett krav på behörighet för personal på social- tjänstens område skulle därför också omfattas av direktivets bestäm- melser.

Automatiskt erkännande och erkännande enligt den generella ordningen

Enligt direktivet gäller för några yrken inom hälso- och sjukvården att medlemsstaterna automatiskt ska erkänna de utbildningsbevis som ger tillträde till yrkesverksamhet för dessa yrken. Detta gäller för läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska och apotekare. Också de specialistutbildningar för läkare och tandläkare som anges i bilaga 5 till direktivet omfattas av bestämmel- serna om automatiskt erkännande. Det automatiska erkännandet förut- sätter att medlemsstaterna samordnat sig om minimikraven för utbildning till dessa yrken och utbildningsplanerna anges också i direktivet och dess bilagor.

Den generella ordningen för erkännande av utbildningsbevis tillämpas för alla som inte omfattas av principen om automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken. Enligt denna ordning kan medlems- staterna ställa krav på kompensationsåtgärder för att yrkeskvalifika- tionerna ska motsvara mottagarlandets krav.

Förhandlingar om ett reviderat direktiv pågår

Rörligheten på arbetsmarknaden har sedan 2010 lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft i flera sammanhang, som exempelvis i kommissionens meddelande Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla3 och i inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”4.

Som ett led i att underlätta fri rörlighet på arbetsmarknaden startade kommissionen 2010 processen att revidera direktivet i syfte att förenkla systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer. Förhandlingar pågår om ändringar i direktivet.

2EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

3(KOM (2010) 2020)

4(KOM (2011) 206/4)

7.1.2	Tjänstedirektivet	Prop. 2012/13:175
Europaparlamentets och rådets direktiv		2006/123/EG av den

12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden5 (tjänstedirektivet) skapar allmänna ramar som gynnar utövandet av etableringsfriheten för tjänsteleverantörer och den fria rörligheten för tjänster, samtidigt som en hög kvalitet på tjänsterna garanteras.

Flera typer av tjänster är undantagna från tjänstedirektivets tillämp- ningsområde, bland andra hälso- och sjukvårdstjänster och vissa sociala tjänster.

7.1.3Patientrörlighetsdirektivet

Europaparlamentets och Europeiska unionens råd om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård6 (patient- rörlighetsdirektivet) syftar bl.a. till att göra det lättare att få tillgång till säker gränsöverskridande hälso- och sjukvård av god kvalitet och att uppmuntra till samarbete mellan medlemsstaterna på hälso- och sjuk- vårdsområdet. I förlängningen förväntas direktivet åstadkomma en mer allmän och effektiv tillämpning av de principer som EU-domstolen har utarbetat och på så sätt utveckla den inre marknaden.

I direktivet finns en definition av vad som avses med hälso- och sjuk- vårdspersonal, se artikel 3. Den innebär att den personal som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet och personal som enligt nationell lagstift- ning anses vara hälso- och sjukvårdspersonal omfattas av patientrörlig- hetsdirektivet.

Regeringen fattade den 11 april 2013 beslut om proposition med för- slag till genomförande av patientrörlighetsdirektivet (prop. 2012/13:150).

7.2Överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad

Sedan 1981 gäller en överenskommelse om en gemensam nordisk arbets- marknad för vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och inom veterinärväsendet, också kallat Arjeplogavtalet.

Överenskommelsens övergripande syfte är att regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge anser

–att det är en grundläggande rättighet för medborgare i de nordiska länderna att fritt kunna ta arbete och bosätta sig i annat nordiskt land,

–att regeringarna i de nordiska länderna är ense om att detta skall kunna ske under på förhand kända samt ekonomiskt och socialt tryggade förhållanden,

–att de som har som mål att upprätthålla full sysselsättning i sina respektive länder och

–att de avser att samarbeta i detta syfte.

5EUT L 376, 27.12.2006 s 36, Celex 32006L0123

6EUT L 88, 4.4.2011 Celex 32011L0024

Prop. 2012/13:175 Överenskommelsen omfattar 21 yrken inom hälso- och sjukvården samt veterinäryrket och innebär i korthet att de nordiska länderna ska godkänna varandras godkännande av yrkesutövning; en jämförelse kan göras med det automatiska erkännandet enligt yrkeskvalifikationsdirek- tivet.

7.3Godkännande av hälso- och sjukvårdspersonal som utbildats i annat land än medlemsstat

Hälso- och sjukvårdpersonal som utbildats i något annat land än en medlemsstat i EU/EES och som tillhör de reglerade yrkena i Sverige, godkänns i Sverige enligt en särskild ordning, se 6 kap. patientsäkerhets- förordningen (2010:1369). Det är Socialstyrelsen som prövar ansök- ningar även från denna grupp. I prövningen ingår att kontrollera utbild- ning och övriga yrkeskvalifikationer samt besluta om nödvändiga kompletterande åtgärder och slutligen också om legitimation.

Framförallt är det kraven på kunskaper i svenska språket som gör att det tar lång tid för de sökande att få legitimation, men det finns även andra faktorer som har betydelse.

Riksrevisionen har i rapporten Statliga insatser för akademiker med utländsk utbildning (RiR 2011:16) granskat regeringens styrning och uppföljning av insatser inom utbildningsområdet för att tillvarata kompe- tensen hos akademiker med utländsk utbildning samt ansvariga myndig- heters genomförande. De aktörer som granskats är regeringen, Univer- sitetskanslersämbetet (dåvarande Högskoleverket), Socialstyrelsen, läns- styrelserna samt de universitet och högskolor som på regeringens upp- drag anordnar kompletterande högskoleutbildningar för personer med utländsk utbildning. Den övergripande slutsatsen är att de statliga insatserna kan göras mer ändamålsenliga och effektiva.

I regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om statliga insatser för akademiker med utländsk utbildning (skr. 2011/12:9) understryker regeringen att det är av stor vikt att systemet är samordnat och tydligt för den enskilde och att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är klar- lagd. Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelse att det nuvarande systemet kan göras mer ändamålsenligt och effektivt.

Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet har därför gett i uppdrag till en särskild utredare att vidareutveckla och precisera arbets- formen för bedömning av legitimation för denna grupp. Slutrapporten lämnades till Socialdepartementet den 5 februari 2013 och bereds för närvarade i Regeringskansliet.

8	Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för Prop. 2012/13:175
	sjukgymnaster

Regeringens förslag: Fysioterapeut blir ny benämning för yrket sjuk- gymnast och skyddad yrkestitel enligt patientsäkerhetslagen. Följd- ändringar föreslås i några andra lagar.

Utredningens bedömning: Utredningen ansåg att titeln fysioterapeut inte borde bli skyddad yrkestitel för sjukgymnasterna på grund av för- växlingsrisk med andra yrken som innehåller ledet ”terapeut” och på grund av att det förekommer att yrkesutövare som behandlar djur använder titeln.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna angående utredningens bedömning: Totalt har 14 instanser yttrat sig och en majoritet av dem delade utredningens bedömning. Flera remissinstanser ansåg dock i motsats till utredningen att ett namnbyte borde göras. Universiteten och högskolorna framförde att det är viktigt och till och med nödvändigt ur ett nordiskt och inter- nationellt perspektiv att titeln ändras till fysioterapeut, eftersom det är det vedertagna begreppet internationellt. Några remissinstanser betonade att det är viktigt att om förändringen görs, bör det förtydligas samt regleras att benämningen fysioterapeut är förbehållet yrkesgruppen tidigare sjuk- gymnaster.

Remissinstanserna angående promemorians förslag: En mycket stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt promemorians förslag och är positiva till ett titelbyte. Enbart en remissinstans, Regelrådet, har avstyrkt förslaget. Flera remissinstanser har redovisat synpunkter på för- slaget, framförallt angående övergångsbestämmelserna och konsekvens- beskrivningen av förslaget, se vidare avsnitt 15 och 16. Några få remiss- instanser har valt att inte ta ställning, exempelvis Sveriges Kommuner och Landsting.

Kommerskollegium anför att förslaget bedöms få positiva effekter såväl vad gäller rörligheten för yrkeskåren, som för patientrörligheten, då ett bruk av enhetliga termer gör det enklare för patienter att söka gränsöver- skridande vård. Umeå universitet instämmer i att yrkestiteln bör ändras eftersom det leder till ökad tydlighet för sjukvård och allmänhet och att det är viktigt ur ett nordiskt och internationellt perspektiv att titeln fysio- terapeut blir skyddad yrkestitel. Den vetenskapliga utvecklingen och en mer uttalad styrning mot en hälsofrämjande hälso- och sjukvård har gjort att begreppen fysioterapeut bättre speglar professionens samlade upp- drag. Den ökade internationaliseringen av universitetsutbildningen talar också för en gemensam yrkesbenämning eftersom den internationellt mest använda titeln är fysioterapeut. Bland annat Konkurrensverket, Universitets- och högskolerådet, Hälsouniversitetet och Linköpings universitet, Karolinska Institutet, Lunds universitet, Bolagsverket, Örebro läns landsting, Hallands läns landsting, Sveriges läkarförbund, Stroke-förbundet och Reumatikerförbundet tillstyrker eller har inte haft

något att invända mot förslaget. Malmö kommun har en positiv inställ-

Prop. 2012/13:175 ning till förslaget, men anser att det är viktigt att det avsätts resurser för att informera allmänheten om förändringen. Legitimerade Sjuk- gymnasters Riksförbund (LSR) tillstyrker förslaget och anser att det leder till ökad patientsäkerhet, eftersom det efter ändringen kommer krävas utbildning som sjukgymnast/fysioterapeut för att få använda titeln fysio- terapeut. Att titeln fysioterapeut är den internationellt mest använda har också betydelse för patientsäkerheten. Sjukgymnasternas arbete har utvecklat sig mot ett mer hälsofrämjande arbete och titeln fysioterapeut speglar därför också bättre sjukgymnastens arbete. LSR delar också promemorians bedömning att det föreslagna titelskyddet fysioterapeut inom humansjukvården inte kommer att leda till förväxling med de som är verksamma inom djurens hälso- och sjukvård.

Regelrådet avstyrker förslaget på den grunden att konsekvensbeskriv- ningen inte innehåller några beloppsmässiga uppskattningar av de administrativa kostnaderna. Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård vill framhålla att det i dag finns personer inom djurens hälso- och sjukvård som använder sig av titeln fysioterapeut utan att ha sjuk- gymnast- eller fysioterapeutexamen. Med en ny benämning kan de legitimerade sjukgymnaster som idag arbetar inom djurens hälso- och sjukvård komma att förväxlas med de fysioterapeuter som inte har sådan utbildning. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ser ett behov av en omfattande nationell informationssatsning och staten bör ansvara för den. SKL bedömer vidare att stora förändringar behöver göras i kommunernas och landstingens personal- och journalsystem. Försäkringskassan anser att bestämmelserna i 6 § andra stycket lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik och den i princip likalydande 6 § andra stycket lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning bör upphävas, eftersom Försäk- ringskassan inte har några sådana överenskommelser med landstingen som åsyftas i bestämmelserna. Försäkringskassan föreslår även att 28 kap. 1 § första stycket 6 och 7 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) upphävs. Skandinaviska Förbundet Komplementär Medicin (SFKM) motsätter sig förslaget och anser att två titlar kommer att leda till förvirring för många patienter. SKFM begär att titeln sjukgymnast inte

	längre ska vara skyddad om förslaget genomförs.
	Skälen för regeringens förslag
	Skyddad yrkestitel för sjukgymnast
	Sjukgymnast är enligt 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ett
	legitimationsyrke med en skyddad titel enligt 5 och 6 §§ i samma kapitel.
	För att få legitimation som sjukgymnast krävs att personen har avlagt
	högskoleexamen som sjukgymnast.
	I examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100),
	anges vad som krävs för att få sjukgymnastexamen. Enligt denna krävs
	180 högskolepoäng och i beskrivningen av examen anges de mål, den
	kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga
	och förhållningssätt som krävs för examen. Studenten ska också fullgöra
	ett självständigt arbete om minst 15 högskolepoäng. Förutom vad som
	anges i examensordningen ska också de preciserade krav gälla som varje
	högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i examensbeskriv-
44	ningen.

Av 3 kap. 6 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård framgår att den som har legitimation enligt patientsäker- hetslagen efter ansökan får godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörigheter för djurhälsopersonal anges att en legitimerad sjukgymnast, som med godkänt resultat har genomgått en av Jordbruks- verket godkänd tilläggsutbildning eller utländsk tilläggsutbildning som vid bedömning anses likvärdig, får efter ansökan hos Jordbruksverket godkännande för arbete inom djurens hälso- och sjukvård.

I 3 kap. 4 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård anges att den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel inte får använda sig av en titel som kan förväxlas med en sådan. De skyddade yrkestitlarna enligt denna paragraf gäller för legitimerade veterinärer och djursjukskötare.

Framställda önskemål

LSR har framfört önskemål om att yrkestiteln bör ändras till fysio- terapeut som också bör göras till skyddad yrkestitel. Som skäl för detta anförde LSR patientsäkerhetsskäl, att titlarna sjukgymnast och fysio- terapeut idag används parallellt och är förväxlingsbara, vilket är för- virrande för patienter och allmänhet. Den internationellt mest vedertagna yrkestiteln för kåren är fysioterapeut och även av det skälet och med den ökade rörligheten av såväl patienter som personal bör fysioterapeut bli yrkestitel för kåren också i Sverige. Sjukgymnast bör dock fortsätta vara skyddad yrkestitel av patientsäkerhetsskäl.

Bedömning

Den internationellt mest använda titeln för yrkeskåren sjukgymnaster är sedan länge fysioterapeut. Även i Sverige har titeln fysioterapeut blivit alltmer etablerad och använd, bland annat används fysioterapeut redan idag av en del lärosäten och i hälso- och sjukvården. Användningen av fysioterapeut finns också på djursjukvårdens område. Denna utveckling har lett till att det finns en risk för förväxling mellan titlarna och oklarhet för patienter och allmänhet om vilken titel som gäller för yrkeskåren och vilken utbildning som yrkesutövare i gruppen har.

Utvecklingen inom EU, att på olika sätt främja rörligheten på den inre marknaden, talar för en enkel och tydlig reglering av yrken. Erkännande av yrkeskvalifikationer som sjukgymnast beslutas av de behöriga myndigheterna inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifika- tioner, och en gemensam benämning är ett led i att förenkla för yrkes- utövarna att verka i andra EU-länder. Patientrörlighetsdirektivet bedöms medföra att det blir lättare för EU:s medborgare att ta del av vård i andra länder. Regeringen bedömer att gemensamma benämningar på hälso- och sjukvårdsyrkena är en omständighet som kan underlätta för patienter att ta del av vård i andra EU-länder i enlighet med patientrörlighetsdirek- tivets bestämmelser. Även av den anledningen bör titeln fysioterapeut, som är den vanligaste inom EU, vara skyddad i Sverige.

Prop. 2012/13:175

Prop. 2012/13:175 Som ett skäl mot att ersätta titeln sjukgymnast med fysioterapeut anförde utredningen att det finns en förväxlingsrisk i förhållande till övriga yrken på hälso- och sjukvårdsområdet där ”terapeut” ingår i yrkes- titeln. Av remissvaren har inte framkommit att det är något som bedöms vara en fara. Regeringens bedömning är att risken för förväxling är liten och att detta förhållande inte bör utgöra ett skäl mot att genomföra för- slaget.

Behörighetsutredningen ansåg även att det faktum att titeln fysio- terapeut används av sjukgymnaster som är verksamma inom djurens hälso- och sjukvård kunde skapa problem. I lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård anges i 3 kap. 4 § att den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel inte får använda sig av en titel som kan förväxlas med en sådan. De skyddade yrkestitlarna enligt denna paragraf gäller för legitimerade veterinärer och djursjukskötare men inte för de yrkesgrupper som behörighetsregleras genom ett god- kännandeförfarande, t.ex. godkända sjukgymnaster, tandläkare och hov- slagare. Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård har i sitt remissvar framhållit att det i dag finns personer inom djurens hälso- och sjukvård som använder sig av titeln fysioterapeut utan att ha sjuk- gymnast- eller fysioterapeutexamen. Med en ny benämning kan de legiti- merade sjukgymnaster som idag arbetar inom djurens hälso- och sjuk- vård komma att förväxlas med de fysioterapeuter som inte har sådan utbildning. Regeringen gör bedömningen att eftersom humansjukvården och djurens hälso- och sjukvård utgör olika sektorer, kommer förslaget inte att leda till förväxling i en sådan omfattning att förslaget inte bör genomföras. Förslaget bedöms inte heller medföra några hinder för yrkesutövare inom djurens hälso- och sjukvård att fortsätta att kalla sig exempelvis häst- eller hundfysioterapeut.

Av remissvaren på promemorians förslag framgår att en stor majoritet av remissinstanserna anser att titeln bör ändras till fysioterapeut. Skälen remissinstanserna redovisar är att ett utvidgat titelskydd leder till ökad tydlighet för sjukvård och allmänhet, att yrkesbenämningen fysioterapeut bättre speglar dagens utbildning och den yrkesroll de studerande för- bereds för, samt att det är viktigt i ett internationellt perspektiv att fysio- terapeut blir skyddad yrkestitel. Det har framförts att det är den veten- skapliga utvecklingen och en mer uttalad styrning mot en hälsofrämjande hälso- och sjukvård som har gjort att begreppen fysioterapi och fysio- terapeut bättre speglar professionens samlade uppdrag. Vidare har remissinstanserna framfört att regeringen idag gör satsningar på hälso- och sjukvårdens område för att betona fokus på hälsa, snarare än sjuk- dom. Att på sikt utmönstra titeln sjukgymnast och ersätta den med titeln fysioterapeut ligger väl i linje med denna utveckling.

Efter en samlad bedömning av de skäl som redovisats ovan och av vad som framförts av remissinstanserna föreslår regeringen att patientsäker- hetslagen ändras på så sätt att titeln fysioterapeut skyddas som yrkestitel och blir den benämning som ska användas på yrkeskåren i första hand. Av patient- och konsumentsäkerhetsskäl bör skyddet för titeln sjuk- gymnast kvarstå, se vidare avsnitt 15.2.1. Från och med att ändringen träder i kraft, kommer den som genomgått föreskriven utbildning att kunna ansöka om legitimation som fysioterapeut hos Socialstyrelsen.

Följdändringar föreslås i fyra andra lagar, nämligen hälso- och sjuk- Prop. 2012/13:175 vårdslagen (1982:763), lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid

sjukresor, lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik och offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400), se avsnitt 17.

Försäkringskassans förslag att bl.a. upphäva vissa bestämmelser i lagen om ersättning för sjukgymnastik bör i avsaknad av beredningsunderlag inte genomföras i detta lagstiftningsärende.

Regeringen har för avsikt att göra ändringar i högskoleförordningen (1993:100) med innebörd att sjukgymnastexamen benämns fysio- terapeutexamen. Följdändringar bör även göras i ett flertal andra förord- ningar som rör sjukgymnaster.

9	Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring

Regeringens förslag: I tandvårdslagen införs en bestämmelse som
reglerar landstingens ansvar att tillhandahålla platser för anställning
för tandläkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som mot-
svarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialist-
kompetens i klinisk verksamhet.
	Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Totalt 30 remissinstanser har lämnat synpunkter
på förslaget. En stor majoritet av remissinstanserna är positiva till utred-
ningens förslag. Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak utredningens för-
slag men ser ett problem med att landstingen får ansvar för att till-
handahålla platser för tandläkarnas specialiseringstjänstgöring eftersom
alla landsting inte bedriver egen specialiseringstjänstgöring för tand-
läkare. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) vill betona vikten av att
alla beslut som kan få konsekvenser i form av ökade kostnader för
huvudmännen också åtföljs av en lösning vad gäller finansieringen. SKL
och Skåne läns landsting delar utredningens bedömning att nuvarande
ordning för planering och samverkan via regionala och Nationella sam-
ordningsgruppen för tandläkarnas specialiseringstjänstgöring (NSATS)
är tillfredsställande och att den fortsatt ska vara en tjänstgöring med den
viktiga kliniska anknytningen. Uppsala läns landsting tillstyrker för-
slaget och anser, i likhet med flera andra instanser, att utbildningen inte
ska vara en högskoleutbildning, utan en utbildning genom anställning
och uppger att folktandvården vid landstinget redan arbetar efter den
föreslagna modellen. Umeå universitet anser att det ökade behovet av
vetenskaplig och pedagogisk skolning i tillägg till den kliniska kompe-
tensen ställer ökade krav på akademisering av utbildningen. För att möta
dessa krav bör specialiseringstjänstgöringen vara tydligt knuten till större
utbildningsenheter som kan erbjuda sådan utbildning. Tjänstetand-
läkarna anser det tveksamt att den skyldighet för landstingen som före-
slås kommer att kunna levas upp till när landstingen inte längre kon-
trollerar den tandvård som utförs och förordar i stället att ansvaret för och
finansieringen av specialistutbildningen blir en statlig angelägenhet.
Föreningen anser av bl. a. detta skäl att bestämmelsen om att Social-		47

Prop. 2012/13:175	styrelsen ska godkänna utbildningskliniker ska kvarstå. Tjänstetand-
	läkarna vill också lyfta fram att folktandvården har bolagiserats i några
	landsting och att inom dessa organisationer har dessutom en utförsäljning
	av tandvårdsenheter påbörjats till helt externa tandvårdsföretag.
	Skälen för regeringens förslag: Specialiseringstjänstgöringen ska
	enligt gällande bestämmelser fullgöras genom tjänstgöring som tand-
	läkare under handledning vid en klinik som har godkänts av Socialstyrel-
	sen och genom deltagande i kompletterande utbildning. Socialstyrelsen
	har i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:4) om tandläkarnas
	specialiseringstjänstgöring meddelat närmare föreskrifter om speciali-
	seringstjänstgöringen, om vilka kunskaper, färdigheter och förhållnings-
	sätt som ska gälla för varje specialistkompetens. Utöver författningarna
	finns också utbildningsplaner framtagna av utbildningsanordnare samt
	program och kvalitetskriterier framtagna av specialistföreningarna.
	Specialiseringstjänstgöringen för tandläkare genomförs idag i form av
	anställning i landstingen. Landstingen är enligt 5 § tandvårdslagen
	(1985:125) ansvariga för att tillhandahålla en god tandvård till bosatta
	inom landstinget. Tandvården ska planeras med utgångspunkt i befolk-
	ningens behov av tandvård. Det gäller även den tandvård som erbjuds av
	annan än landstinget. Vidare ska landstingen samverka med varandra och
	med andra samhällsorgan, organisationer och enskilda, när de planerar
	och utvecklar tandvården.
	Landstingen har organiserat ett samarbete om tandläkarnas specialise-
	ringstjänstgöring både på nationell och regional nivå genom samord-
	ningsgrupper för tandläkarnas specialiseringstjänstgöring (NSATS och
	RSATS). Inom det samarbetet har landstingen utarbetat nationella
	principer för meritvärdering, för att skapa större tydlighet om vad som
	ska gälla för tillträde till specialiseringstjänstgöring. Enligt såväl utred-
	ningens som remissinstansernas bedömning fungerar det befintliga
	systemet med anställning för tandläkares specialiseringstjänstgöring till-
	fredsställande i dag och de nyligen framtagna nationella principerna för
	meritvärdering kan bidra till fortsatt god utveckling.
	Nationella samordningsgruppen för tandläkarnas specialiseringstjänst-
	göring (NSATS) uppdaterar och kompletterar även regelverket för antag-
	ningen samt föreslår hur ansvaret ska fördelas för de utbildningsplatser
	som finansieras solidariskt av samtliga landsting efter en av förbundets
	styrelse fastställd modell. Vissa av platserna har forskaranknytning. En
	godkänd utbildningsklinik kan, utöver tandläkare på fast plats, även ta
	emot annan tandläkare för ST tjänstgöring. Så kallade avtalsplatser
	finansieras genom överenskommelser med det egna eller ett annat
	landsting. Det förekommer även att uppdragsgivare utanför landet
	finansierar platser.
	Förslag om att tandläkarnas specialisttjänstgöring bör vara en hög-
	skoleutbildning har framförts till utredningen, som inte ansåg att det
	fanns några starka skäl för en sådan ändring. Av remissinstanserna har
	några lärosäten och vissa företrädare för tandvården anfört att det kan
	finnas fördelar med en sådan ordning. Några av remissinstanserna har
	betonat vikten av att utbildningen sker i nära samarbete med akademin.
	Frågan om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring ska vara en hög-
	skoleutbildning är komplex. Regeringen anser mot bakgrund av utred-
48	ningens bedömning och remissinstansernas svar, inte att det finns anled-

ning att överväga en sådan genomgående förändring, utan anser att tand- Prop. 2012/13:175 läkarnas specialiseringstjänstgöring även i fortsättningen ska vara en

utbildning under tjänstgöring.

Däremot har det enligt utredningen framkommit flera skäl för att omge tandläkarnas specialiseringstjänstgöring med ett tydligare regelverk än det som finns idag. Som ett skäl har utredningen anfört att möjligheterna för tandläkare att få anställning för specialiseringstjänstgöring ser olika ut. Det finns både så kallade fasta platser, som kan sökas av alla tand- läkare, och avtalsplatser som upphandlas enskilt, och villkoren för anställning på dessa platser ser olika ut. Utredningens förhoppning är att genom att införa en bestämmelse som förtydligar landstingens ansvar att tillhandahålla platser för anställning i den omfattning som behövs, skapas en mer likartad form för ansökan och tillträde till platserna.

Landstingens ansvar för att tillhandahålla platser för anställning av läkare under specialistutbildning finns sedan 1999 reglerat i 15 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), se regeringens proposition Läkarnas vidareutbildning (prop. 1997/98:5). Skälet var att utvecklingen krävde en mer formell reglering av landstingens åtagande för att skapa tillräckligt tjänstgöringsutrymme för läkares allmäntjänstgöring och specialiserings- tjänstgöring, (se sid 11 a.a.).

Ansvaret för tandläkarnas specialiseringstjänstgöring har i praktiken länge legat på landstingen, dock utan att vara tydligt reglerat på mot- svarande sätt som för läkarnas specialiseringstjänstgöring. Landstingen ansvarar idag för detta och tillhandahåller utbildningsplatser för tand- läkarnas specialiseringstjänstgöring. Regeringen anser att det är lämpligt att det införs en motsvarande reglering för tandläkares specialiserings- tjänstgöring, som finns för läkare. En bestämmelse föreslås föras in i tandvårdslagen (1985:125) med innebörden att landstingen ska erbjuda möjlighet till anställning för tandläkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet. Bestämmelsen innebär således en reglering motsvarande den som gäller för läkares specialiseringstjänstgöring, som förtydligar det ansvar som landstingen redan tar i den praktiska verksamheten idag.

10 Behörighet inom socialtjänsten

Regeringens förslag: För utförande av vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i hög- skolan, eller som har en erkänd utländsk utbildning, för utförande av uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

–bedömning av om utredning ska inledas,

–utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

– uppföljning av beslutade insatser.

Prop. 2012/13:175 Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför sådana arbetsuppgifter har tillräcklig erfarenhet för uppgiften. Socialnämnden får använda handläggare med utländsk utbildning för utförande av uppgifterna om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar en svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven är uppfyllda. Dessa beslut får överklagas.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslog ingen begränsning av kravet på behörighet för utförande av arbetsuppgifter till att enbart omfatta den sociala barn- och ungdomsvården. Utredningen föreslog inte heller någon ändring i bestämmelserna om överklagande.

Remissinstansernas synpunkter: De som kommenterat utredningens förslag är överlag positiva. Socialstyrelsen anser inte att kravet på utbild- ning bör anges som ”socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan”. De typer av examina som kan godkännas vid sidan av socionomexamen måste, enligt Socialstyrelsens bedömning, vara likvärdiga eller jämförbara och motsvara socionomexamen. Man anser vidare inte att det av förslaget framgår om det är socialnämnden eller Socialstyrelsen som ska pröva om den enskilde uppfyller kravet på lägsta utbildningsnivå. Myndigheten menar även att det behöver för- tydligas vad som avses med ”andra åtgärder” och att ”socialsekreterare” behöver bytas ut mot ”handläggare”. Den senare uppfattningen delas även av Akademikerförbundet SSR. Högskoleverket anser att Behörig- hetsutredningens förslag är bättre än Barnskyddsutredningens eftersom det öppnar för att även andra utbildningar kan anses tillräckliga men, enligt verket, är det bättre att arbetsgivaren ansvarar för att social- sekreterare har rätt kompetens och att det sker under tillsyn av Social- styrelsen. Verket anser att om det införs en behörighetsreglering bör det finnas möjligheter att validera personers reella kompetens. Kammar- rätten i Göteborg anser att det är oklart hur ansvaret är tänkt att fördelas mellan kommun och socialnämnd samt att beslut som meddelas av Socialstyrelsen ska kunna överklagas. Gotlands kommun menar att ett krav på minst ett års erfarenhet av socialt arbete för att handlägga barna- vårdsärenden bör regleras i lag. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) delar utredningens bedömning att välutbildad och kompetent personal behövs för att garantera hög kvalitet och rättssäkerhet inom socialtjänsten och bedömningen att stöd och lämplig introduktion är viktigt för att oerfarna socialsekreterare successivt ska kunna ta eget ansvar och arbeta självständigt. Man avstyrker däremot utredningens för- slag att fastställa detta som krav i lagstiftning. SKL menar att frågan om vilken högskoleutbildning och kompetens som behövs samt hur arbetet ska organiseras är en fråga för arbetsgivaren. Uppsala universitet menar att med tanke på den bild av expansionen när det gäller examinering av socionomer som utredningen förutser och den övergångsperiod för kompetensutveckling av befintlig personal som föreslås, är det svårt att se något behov av att också öppna dessa arbetsuppgifter för andra utbild-

ningar än en socionomutbildning. Lunds universitet m.fl. universitet tar

avstånd från uppfattningen att även ”annan relevant examen på minst	Prop. 2012/13:175
grundnivå i högskolan” ska ge behörighet till sådana tjänster. SSR anser
att utredningens förslag ”annan relevant utbildning” ska bytas ut till ”lik-
värdig utbildning”.
Socialstyrelsen anser att den föreslagna ordningen för erkännande av
utländska yrkeskvalifikationer inte är tillräckligt genomtänkt. Det bör,
enligt myndigheten, övervägas om inte Högskoleverket, som bedömer
utländska högskoleutbildningar som avslutas med examen, är den
myndighet som är bäst lämpad att pröva utländska utbildningar. Hög-
skoleverket (sedan den 1 januari 2013 Universitetskanslersämbetet)
påpekar att om vissa arbetsuppgifter inom ett yrke ska regleras så måste
utländska kvalifikationer erkännas enligt Europaparlamentet och rådets
direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer. I direktivet
ges möjlighet att hänvisa till att kompensationsåtgärder (anpassnings-
period eller lämplighetsprov) först måste genomgås med godkänt resultat
innan den sökandes utbildning erkänns som jämställd med till exempel
svensk socionomexamen. Om kompensationsåtgärder ska utformas så
måste, enligt verket, resurser avsättas för detta. Högskoleverket tycker att
det är rimligt att det är Socialstyrelsen som prövar behörighet för yrkes-
verksamma från andra länder. Högskolan i Kristianstad förordar Hög-
skoleverket.
Skälen för regeringens förslag
Behörighet för vissa uppgifter
Handläggning av ärenden och insatser inom socialtjänsten ska vara av
god kvalitet. Socialsekreterarens kompetens för och kunnande om de
insatser och behandlingar som kan erbjudas är viktiga förutsättningar för
att socialtjänsten ska kunna bedrivas på ett professionellt sätt. För hand-
läggare inom den sociala barn- och ungdomsvården är detta särskilt
viktigt. Handläggarna hanterar ofta komplexa sociala problem och gör
mycket kvalificerade bedömningar. Arbetet handlar många gånger om att
fatta svåra, och för barn, ungdomar och deras föräldrar, mycket ingrip-
ande beslut. Ansvaret omfattar ett stort antal arbetsuppgifter som
innefattar att bedöma om utredning ska inledas eller inte, utreda och
bedöma behov av insatser, föreslå insatser eller andra åtgärder samt följa
upp beslutade insatser och åtgärder. Insatser kan rymma både
biståndsbedömda öppna insatser enligt socialtjänstlagen och placeringar
utanför det egna hemmet enligt socialtjänstlagen eller LVU. När det
gäller beslutsrätten är denna ofta delegerad till arbetsledare eller
socialsekreterare. Vissa beslut kan endast fattas av socialnämnden.
Barnskyddsutredningen från 2009 påtalade att det inte är ovanligt att
nyutexaminerade socionomer får ansvar för svåra utredningar och
bedömningar med långtgående inverkan på den enskildes livssituation,
t.ex. omhändertagande av barn och unga (SOU 2009:68).
Själva arbetet kräver såväl kunskap om barns utveckling, juridik, forsk-
ning och professionella och kommunala riktlinjer som förmåga att han-
tera flera olika och ofta oeniga behov och intressen – barnets, för-
äldrarnas, familjehemmets och andra verksamheters.
Insatser, eller frånvaron av insatser, kan vidare ha en avgörande
betydelse för en människas barndom och för hans eller hennes möjlig-	51

Prop. 2012/13:175 heter att bygga ett självständigt vuxenliv. Barnskyddsutredningen ansåg därför att det är av yttersta vikt att förutsättningarna för att bedriva ett arbete av god kvalitet förbättrades. Utredningen menade vidare att de förhoppningar som uttryckts i olika sammanhang om att kompetens och utbildningsnivå ska höjas på frivillig väg inte infrias i tillräcklig utsträck- ning.

Behörighetsutredningen menar att lagstadgade krav på kvalitet och kvalitetssäkring av verksamheter inom socialtjänsten i praktiken inte fått tillräcklig genomslagskraft. Utredningen gör bedömningen att det finns ett behov av ytterligare reglering som kan öka möjligheterna för att den som vänder sig till socialtjänsten möts av personal med adekvat utbild- ning. En reglering i form av kompetenskrav för vissa arbetsuppgifter påverkas enligt utredningen inte av att de slutliga besluten i ärendena fattas av en politisk nämnd. Det finns i dag reglerat i lag att personalen ska ha viss kompetens och utredningen ser, liksom Barnskyddsutred- ningen gjorde, inga formella hinder mot att föreslå en förstärkning av dessa bestämmelser i form av reglering av vissa arbetsuppgifter.

Arbetet med barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, och deras familjer, är ett av socialtjänstens svåraste uppdrag. Personalens kompetens är väsentlig för att kunna uppnå rättssäkerhet och upprätthålla en god kvalitet på arbetet. Regeringen anser därför att det är särskilt viktigt att handläggarna som utför uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården har hög kompetens och god erfarenhet. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att välutbildad och kompetent personal behövs för att garantera hög kvalitet och rättssäkerhet inom socialtjänsten. SKL avstyrker däremot utredningens förslag att fastställa detta som krav i lagstiftning. Regeringen anser emellertid att det är ange- läget att införa krav på behörighet för att utföra vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården. Regeringen föreslår därför att det införs en regel om detta i socialtjänstlagen.

Genom att tydliggöra vilken kompetens som behövs för detta arbete, ökar, enligt regeringens bedömning, förutsättningarna för att barn och unga får lämpliga insatser av god kvalitet. Regeringen har i propositionen Stärkt stöd och skydd för barn och unga (prop. 2012/13:10) gjort bedöm- ningen att det är viktigt att satsa på kompetensutveckling i syfte att öka tryggheten och kvaliteten inom den sociala barn- och ungdomsvården. Krav på behörighet ligger även i linje med regeringens satsning på en evidensbaserad praktik och det arbete som pågår i överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting för att stödja en evidensbaserad praktik.

Syftet med att reglera behörighet är att skapa en garanti för att arbets- uppgifter utförs av personal med viss formell kompetens. Behörighets- reglering, dvs. att ställa krav på viss kompetens, kan enligt Behörighets- utredningen göras på olika sätt. Antingen genom att i lag eller andra för- fattningar direkt eller indirekt kräva bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna eller genom att förbehålla användande av en yrkestitel för dem som inne- har en viss yrkeskvalifikation. Merparten av de yrken som är reglerade i Sverige innebär ett krav på bestämda yrkeskvalifikationer, dvs. kompetens- och behörighetskrav.

Regeringen delar utredningens förslag och föreslår att särskild behörig- het ska krävas vid utförandet av vissa arbetsuppgifter. Regeringen bedömer emellertid att det inte är tillräckligt utrett vilka konsekvenser ett krav på behörighet för utförande av vissa uppgifter i alla delar av social- tjänsten skulle få. Enligt regeringen bör behörighetskravet därför begränsas till den sociala barn- och ungdomsvården. Denna bedömning överensstämmer med den analys som Barnskyddsutredningen gjorde 2009. De arbetsuppgifter som bör omfattas föreslås vara bedömning av om utredning ska inledas, utredning och bedömning av behovet av in- satser eller av andra åtgärder, samt uppföljning av beslutade insatser inom den sociala barn- och ungdomsvården. Lagrådet har yttrat att avgränsningen av vilka arbetsuppgifter som endast får utföras av personal med viss utbildning inte är helt klar. Regeringen bedömer att det inte är möjligt att göra en sådan avgränsning. Det kan emellertid konstateras att det rör sig om uppgifter som i huvudsak utgör myndig- hetsutövning. Med andra åtgärder avses åtgärder som vidtas med stöd av socialtjänstlagen och som inte är insatser som ges som rättigheter, t.ex. serviceinsatser. Med uppföljning av beslutade insatser avses både uppföljning av beslutade placeringar och beslutade öppna insatser.

Socionomutbildningen är, enligt regeringens bedömning, den utbild- ning som bäst motsvarar kraven och ger den bästa grunden för socialt arbete. En nyutexaminerad socionom måste ha en grundkompetens som svarar upp mot kravet för behörighet. Den kan sedan kompletteras med specialiserade vidareutbildningar. Om endast socionomexamen skulle godtas som kompetens kan det emellertid enligt Behörighetsutredningen uppstå icke önskvärda inlåsningseffekter där personer med annan utbild- ning, t.ex. en grundutbildning inom andra områden med påbyggnad i framför allt socialt arbete och/eller förvaltningsrätt och socialrätt, ute- stängs från tjänsterna.

Regeringen delar Behörighetsutredningens uppfattning att social- nämnden med sitt ansvar att leda och fördela arbetet samt ansvar för kvaliteten bör ha möjlighet att även använda personer med annan rele- vant examen på minst grundnivå i högskolan för att utföra de angivna arbetsuppgifterna. Socialstyrelsen och Akademikerförbundet SSR menar att formuleringen likvärdig examen på grundnivå i högskolan bör användas. Regeringen anser att begreppet annan relevant examen på ett bättre sätt tydliggör att annan examen som kan komma ifråga utöver socionomutbildningen i första hand bör uppfylla de krav på kompetens som behövs för att utföra de faktiska arbetsuppgifterna och inte på att vara så lik socionomutbildningen som möjligt. Således föreslår rege- ringen att det i lag ska ställas krav på att socialnämnden är skyldig att se till att handläggare som ska utföra angivna uppgifter har svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i hög- skolan. Regeringen avser att bemyndiga en myndighet att meddela före- skrifter om vilka principer som ska gälla för de relevanta utbildningar som kan komma ifråga. I detta sammanhang är det viktigt att arbets- givarnas perspektiv beaktas.

Utöver vikten av att personalen har relevant utbildning är det också viktigt med erfarenhet hos den personal som ska utföra uppgifterna. Med hänsyn till den svårighetsgrad som arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården har bör den som är nyutexaminerad socionom,

Prop. 2012/13:175

Prop. 2012/13:175 eller har annan relevant utbildning, och ska börja arbeta med myndig- hetsutövning inom den sociala barn- och ungdomsvården få lämplig introduktion och handledning i arbetet. Detta gäller även den som är oerfaren på området men har arbetat med andra frågor i socialtjänsten. Barnskyddsutredningen konstaterade att många socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning inom den sociala barn- och ungdoms- vården är nyutexaminerade eller har väldigt liten erfarenhet i yrket (SOU 2009:68). Regeringen föreslår därför att det av lagtexten även ska framgå att socialnämnden ansvarar för att den handläggare som själv- ständigt utför sådana arbetsuppgifter har tillräcklig erfarenhet för upp- giften.

Enligt Lagrådet har inte effekterna av att angivna arbetsuppgifter utförs av annan klarlagts i lagrådsremissen. Regeringen konstaterar att det blir en uppgift för Inspektionen för vård och omsorg, som ansvarar för tillsynen av socialtjänstens verksamhet, att se till att de nya bestämmelserna följs. Inspektionen för vård och omsorg har möjlighet att i vissa fall förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa ett identifierat missförhållande. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för syste- matiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) ska socialnämnden ha ett led- ningssystem för det systematiska kvalitetsarbetet för att kontinuerligt och långsiktigt utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Ledningssystemet är ett sätt att på kommunal nivå säkerställa att det finns rutiner för att fortlöpande kontrollera att personalen har den kompetens som krävs för att utföra uppgifterna.

Regeringen delar Socialstyrelsens och Akademikerförbundet SSR:s synpunkt att termen ”handläggare” bör användas i lagtexten i stället för ”socialsekreterare”. Socialsekreterare är en yrkestitel som kan verka begränsande i sammanhanget.

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer på socialtjänstens område

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer och gäller också för behörighet på socialtjänstens område. Förslaget om krav på socionomexamen eller relevant examen på minst grundnivå i högskolan för vissa arbetsuppgifter inom socialtjänsten innebär en reglering av yrke enligt direktivet. Därmed krävs ett system för godkännande av dem med yrkeskvalifikationer som motsvarar det krav som uppställs i lagen.

Regeringen har för avsikt att i förordning peka ut den myndighet som ska hantera ansökningar om att utländsk utbildning, ensam eller till- sammans med yrkeserfarenhet, ska anses motsvara svensk socionom- examen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan. Den myndigheten blir då behörig myndighet enligt yrkeskvalifikationsdirek- tivet och ingångsmyndighet för de personer som önskar få sin utländska utbildning erkänd. Regeringen avser att bemyndiga denna myndighet att meddela föreskrifter för det arbetet och om i vilken form ett eventuellt intygande om likvärdiga yrkeskvalifikationer ska utfärdas.

Av artikel 51 i yrkeskvalifikationsdirektivet följer att ett beslut att inte godkänna en enskilds utländska utbildning ska kunna överklagas till

domstol. Regeringen föreslår därför vissa ändringar i 16 kap. 4 § social- Prop. 2012/13:175 tjänstlagen (se vidare författningskommentaren).

Yrkeskvalifikationsdirektivet är tillämpligt endast när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer från annan EU/EES-stat. Regeringen anser att prövning av utbildning från dem som kommer från tredjeland bör göras på motsvarande sätt som prövning av utbildning från ett annat EU/EES-land.

Övrig kompetensutveckling

Barn och unga och deras familjer som kommer i kontakt med social- tjänsten har rätt att möta socialsekreterare och chefer med adekvat kompetens. Av propositionen Stärkt stöd och skydd för barn och unga (prop. 2012/13:10) framgår att regeringen ser behov av en kompetens- satsning för att underlätta och stärka huvudmännens arbete inom den sociala barn- och ungdomsvården. Socialstyrelsen fick därför i uppdrag att ta fram ett förslag på åtgärdsprogram för trygg och säker vård för barn och unga i behov av stöd och hjälp från den sociala barn- och ungdoms- vården (dnr S2012/7070/FST). Detta redovisades till regeringen i februari 2013. Socialstyrelsen konstaterar i sin redovisning att det råder kompetensbrist inom en rad områden som handlar om socialtjänstens arbete med barn och unga. Socialstyrelsen menar att det behövs ett lång- siktigt utvecklingsarbete som systematiskt utvecklar personalens kompe- tens, stödjer en evidensbaserad praktik och utvecklar en närmare kopp- ling mellan praktiken och utbildningarna. Förslagen handlar bland annat om förbättrad kompetensutveckling, handledning och introduktion. De åtgärder som föreslås syftar till att på olika sätt underlätta och stärka huvudmännens arbete inom området. Förslagen bereds inom Regerings- kansliet.

11Oförändrade bestämmelser om legitimation och annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal

Regeringens bedömning: Legitimation eller annan behörighets- reglering bör inte införas för ytterligare yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område. Socialstyrelsen bör dock få i uppdrag att utreda behovet av en legitimation för kuratorer i hälso- och sjukvården.

Promemorian Legitimation för cytodiagnostiker (S2007/1789/FS): I promemorian föreslås legitimation för cytodiagnostiker, se avsnitt 11.1.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens, utom i frågan om legitimation för kuratorer, se avsnitt 11.2.

Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning att inte införa ytterligare reglering av yrkes- grupperna. Socialstyrelsen delar också utredningens bedömning, med

undantag för kuratorer inom hälso- och sjukvård. Statskontoret betonar

Prop. 2012/13:175 att nya yrkesregleringar inte kan ersätta vårdgivarens ansvar. Vård- givaren ska leda och kontrollera verksamheten så att kravet på god vård kan upprätthållas. Därmed har vårdgivaren ansvar för att anställa lämp- liga personer och fortlöpande säkerställa att personalen har den kompe- tens som krävs.

Skälen för regeringens bedömning

Regeringen vill främja möjligheterna att utöva yrke i Sverige och anser att den reglering som behöver finnas ska vara enkel och tydlig. Enligt regeringsformen gäller att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke bara får införas för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller före- tag. Det är också regeringens ambition att verka för att underlätta utbytet av arbetskraft såväl inom som utom EU. I detta avseende kan en reglering av ett yrke vara en fördel, men ofta utgör den ett hinder för yrkesutövning.

Regeringen anser att de principer som föreslogs av Behörighets- kommitten och som sedan dess använts för bedömningen av vilka yrkes- grupper som ska vara legitimationsyrken är ändamålsenliga; de har funnits under lång tid och är väl etablerade, se avsnitt 6. Regeringen anser därför att det inte finns något behov av att ändra dem, och har tillämpat principerna för bedömningen i detta lagstiftningsarbete om ytterligare behörighetsreglering ska införas för någon yrkesgrupp. Regeringen anser att hur mycket som ska krävas för att en yrkesgrupp ska komma i fråga för legitimation måste avgöras genom en sammanvägning av samtliga omständigheter. Samtliga kriterier måste dock inte vara uppfyllda.

Det tyngsta skälet för att införa en legitimation är att patientsäkerheten är tryggad. Flera av de grupper som framställt önskemål om att få legitimation, har redan en legitimation för ett vårdyrke, som exempelvis sjuksköterska eller biomedicinsk analytiker. I de fallen har regeringen genomgående ansett att patientsäkerhetskravet är uppfyllt genom den legitimation de redan har och genom att de står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg och att legitimation därför inte bör införas. Regeringen anser också att dubbla legitimationer bör undvikas.

För flera yrkesgrupper har prövningen av om utbildningen uppfyller de krav som bör ställas för att den ska kunna ligga till grund för legitima- tion, varit central. Det har både gällt ifall en grundläggande utbildning ska anses uppfylla kraven och om en påbyggnadsutbildning efter avslutad legitimationsgrundande utbildning ska kunna läggas till grund för legitimation. I tidigare förarbeten betonas att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket också är ett krav enligt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Detta medför att ett legitimations- yrke behöver ha en väsentlig förankring i en vetenskaplig grund för yrkesutövningen i fråga. Regeringen har mot denna bakgrund lagt tyngd vid kriteriet att utbildningen ska ha vetenskaplig grund.

Skälen för regeringens bedömning för respektive grupp redovisas i övrigt nedan.

11.1

Cytodiagnostiker

Prop. 2012/13:175

Om yrket

Cytodiagnostiker har en yrkesexamen som biomedicinsk analytiker, BMA, och en påbyggnadsutbildning i diagnostisk cytologi. Påbyggnads- utbildningen omfattar ett års heltidsstudier och är inte reglerad. Cytodia- gnostiker har, med några få undantag, legitimation som biomedicinsk analytiker.

Cytodiagnostikerns huvuduppgift är att med hjälp av mikroskop ställa diagnos om det föreligger cellförändringar i cellprover från patienter. Vanligast är att diagnostisera cellprover i syfte att hitta förstadier till liv- moderhalscancer. Den cytologiska diagnostiken bedrivs huvudsakligen vid landstingens patolog- och cytologlaboratorier, men det finns även privata laboratorier. I januari 2013 fanns ca 200 yrkesverksamma cyto- diagnostiker i Sverige.

Framställda önskemål

Cytodiagnostikerna önskar legitimation samt ensamrätt till sina arbets- uppgifter. Som skäl för det anges patientsäkerhetskrav, eftersom yrkes- gruppen har ett självständigt ansvar att ställa diagnos på cellprover. Cyto- diagnostikerna har också anfört att en snabbt minskande yrkeskår medför risker att personal utan adekvat kompetens utför cytodiagnostikernas arbetsuppgifter. Av patientsäkerhetsskäl är det därför akut att öka intresset för rekryteringen till yrket genom legitimation i kombination med utvecklingen av utbildningen. I flera länder är utbildningen och yrket reglerat med legitimation. En särskild legitimation för cyto- diagnostiker ökar därför Sveriges möjligheter att uppfylla EU-direktiven kring erkännande av kompetensbevis och arbetskraftens rörlighet.

Bakgrund

I februari 2006 beslutade riksdagen att bifalla den dåvarande regeringens förslag i propositionen Legitimation och skyddad yrkestitel (prop. 2005/06:43) om att från den 1 april 2006 införa en rätt till legitimation för bl.a. biomedicinska analytiker (rskr. 2005/06:148). I samband med beslutet tillkännagav riksdagen för regeringen vad socialutskottet hade anfört i sitt betänkande (2005/06:SoU10 s. 13) om att införa legitimation för cytodiagnostiker. I betänkandet anförde utskottet att yrkesgruppen cytodiagnostiker har en utbildning – grundutbildning till biomedicinsk analytiker och specialistutbildning inom klinisk cytologi – som väl borde kvalificera för legitimation. De utför ett självständigt icke-delegerat diagnostiskt analysarbete. Cytodiagnostikerna signerar även själva besvarade prover. De har således ett direkt ansvar för patientsäkerheten och sammanfattningsvis ansåg utskottet att mycket talade för att cyto- diagnostikerna uppfyller de krav som kan ställas på en yrkesgrupp för rätt till legitimation. Utskottet ansåg att frågan om legitimation kräver ytterligare överväganden, exempelvis gällande avgränsningsfrågor och övergångsbestämmelser. Utskottet ansåg också att det är ytterst tveksamt om behovet av att rekrytera personer till ett yrke ska ges betydelse vid

Prop. 2012/13:175

bedömningen av rätten till legitimation. Enligt utskottet borde legitima- tionsfrågan för cytodiagnostiker utredas mycket skyndsamt.

Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande upprättades inom Social- departementet promemorian Legitimation för cytodiagnostiker (S2007/1789/FS). I promemorian konstaterades att yrkesgruppen cyto- diagnostiker har en utbildning som väl borde kvalificera för legitimation. Cytodiagnostiker utför vidare ett självständigt icke-delegerat diagnostiskt analysarbete och de signerar själva besvarade prover. Cytodiagnostiker har således ett direkt ansvar för patientsäkerhet. Den fråga som enligt promemorian återstod att besvara var om det fanns grund för att ge cytodiagnostikerna, som sedan 1 april 2006 kunnat få legitimation som biomedicinska analytiker, en möjlighet till särskild legitimation som just cytodiagnostiker. Enligt promemorian fanns således inte något hinder mot att införa legitimation för yrkesgruppen cytodiagnostiker. Kravet för legitimation borde, enligt promemorian, bl.a. vara den utbildning som för närvarande leder fram till yrket.

Behörighetsutredningen ansåg att cytodiagnostiker inte bör ges legitimation eftersom de har legitimation som biomedicinska analytiker, vilket skulle ge dem dubbla legitimationer. Utredningen påpekade också att de som hälso- och sjukvårdspersonal står under Socialstyrelsens tillsyn. Enligt Behörighetsutredningen finns det mycket som talar för att det med hänsyn till åldersstrukturen inom yrkeskåren kan komma att uppstå en brist på cytodiagnostiker, men att legitimation inte är ett ändamålsenligt sätt att lösa den frågan. Enligt uppgifter från Vårdförbundet och Karolinska Institutet ser cytodiagnostikernas arbete annorlunda ut idag jämfört med för 10–15 år sedan, som en följd av de nya tekniska lösningar och ändrade metoder för analys av provresultat som utvecklats. Antalet verksamma cytodiagnostiker är idag ca 200, mot ca 300 för tio år sedan. Enligt Karolinska institutet, som utbildar cytodiagnostiker, bedöms vårdens efterfrågan motsvara det antal som utbildas.

Remissinstanserna

Flera av remissinstanserna som yttrade sig över förslaget i promemorian Legitimation för cytodiagnostiker (S2007/1789/FS), bl.a. Socialstyrelsen,

Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting, var kritiska till förslaget att införa legitimation för cytodiagnostiker. De menade bl.a. att den principiellt viktiga frågan om vilka ytterligare yrkesgrupper som ska ges rätt till legitimation borde utredas i ett större sammanhang.

Sammanlagt yttrade sig fem remissinstanser särskilt om Behörighets- utredningens bedömning i frågan om legitimation för cytodiagnostiker. Av dem tillstyrker en instans utredningens bedömning, tre anser att en reglering bör ske och en instans anser att situationen bör ses över för de biomedicinska analytikerna. Stockholms läns landsting anser att situa- tionen avseende biomedicinska analytiker behöver ses över. Det behövs fortsatta möjligheter till specialisering inom grundutbildningen för att tillförsäkra en hög kompetens bland biomedicinska analytiker som utför patientundersökningar i framförallt diagnostiskt syfte, men också som uppföljning av behandling. I dag dominerar den provbaserade dia- gnostiken utbildningen och den patientbaserade utgör numera enbart en

mindre del. Riksföreningen för klinisk cytologi och Naturvetarna anser Prop. 2012/13:175 att den cytologiska diagnostiken omedelbart måste behörighetsregleras

genom en särskild legitimation för yrkesgruppen cytodiagnostiker. Naturvetarna anser att den minsta åtgärd som idag krävs är att rekry- teringsbasen breddas så att alla de behörighetsgrupper som har reell behörighet för dagens utbildning också får tillträde till den. Det handlar vid sidan av biomedicinska analytiker även om medicinare, bio- medicinare, cellbiologer m.fl. Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SPOG) anser att cytodiagnostiker inte kan ersättas av en person med annan BMA eller annan yrkesgrupp. Genom en legitimation kan behörighets- och ansvarsnivåer inom diagnostiken regleras och ett kvalitetssäkert förfaringssätt skapas.

Skälen för regeringens bedömning

Det stora flertalet cytodiagnostiker har en yrkesexamen som bio- medicinska analytiker och en påbyggnadsutbildning i diagnostisk cyto- logi.

Cytodiagnostiker utför kvalificerade arbetsuppgifter, arbetar själv- ständigt och har ett eget diagnosansvar som är av avgörande betydelse för patienternas säkerhet. De är huvudsakligen verksamma vid labora- torier inom den offentliga hälso- och sjukvården.

Det främsta skälet som framförts för att införa legitimation för cytodiagnostikerna är patientsäkerhetsskäl. Regeringen anser att eftersom de som arbetar som cytodiagnostiker, med några få undantag, har en legitimation som biomedicinsk analytiker, är patientsäkerhetskravet upp- fyllt. De står som hälso- och sjukvårdspersonal under tillsyn av Inspek- tionen för vård och omsorg, och i övrigt omfattas de av det ansvar arbets- givaren har för att personalen har den kompetens som krävs. Det är också regeringens uppfattning att dubbla legitimationer ska undvikas.

Som lagts fast i tidigare förarbeten (prop. 2005/06:43 och prop. 1997/98:109) är bedömningen när det gäller tilläggsutbildningar att det kan vara mindre relevant att karaktärisera en tilläggsfunktion som legitimationsgrundande om redan grundutbildningen är legitimations- grundande. Regeringen ansluter sig till denna bedömning.

Ytterligare ett skäl som framförts av cytodiagnostikerna för att införa legitimation är att det kommer att uppstå en brist på utbildade cytodia- gnostiker. Enligt regeringens uppfattning bör inte en befarad bristsitua- tion i sig kunna motivera att legitimation införs för en yrkesgrupp. Rege- ringen anser inte att införandet av en legitimation för en yrkesgrupp är ett ändamålsenligt sätt att lösa rekryteringssvårigheter.

Mot bakgrund av de skäl som redovisats ovan anser regeringen att frågan om legitimation för cytodiagnostiker är väl utredd och att det sak- nas förutsättningar för att föreslå legitimation eller någon annan form av behörighetsreglering för denna yrkesgrupp.

Prop. 2012/13:175 11.2

Kuratorer inom hälso- och sjukvården

Om yrket

Kuratorer inom hälso- och sjukvården arbetar utifrån ett psykologiskt och socialt perspektiv. De har en självständig yrkesroll med ett tydligt patientansvar och de har journalföringsplikt enligt patientdatalagen. De som arbetar som kuratorer har som regel socionomexamen som kompletterats med olika påbyggnadsutbildningar.

Vid några lärosäten ges idag påbyggnadsutbildning för socionomer med inriktning mot arbete som kurator i hälso- och sjukvården.

Framställda önskemål

Akademikerförbundet SSR har framställt önskemål om att kuratorer i hälso- och sjukvården bör få legitimation.

Remissinstanserna

Totalt sexton remissinstanser yttrade sig över utredningens bedömning. En klar majoritet ansåg i motsats till utredningen att kuratorer inom hälso- och sjukvården bör ges legitimation och att en särskild utbildning som kan ligga till grund för det bör inrättas. Majoriteten av dessa remiss- instanser angav patientsäkerhetsskäl och kuratorns självständiga behand- lingsansvar som stöd för en legitimation. De remissinstanser som inte delade utredningens bedömning var Socialstyrelsen, Barnombuds- mannen, Lunds universitet, Karolinska Institutet, Örebro universitet, Ersta Sköndal Högskola, Västmanlands läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Akademikerförbundet SSR, Vision (dåvarande Svenska Kommunaltjänstemanna Förbundet, SKTF), Legitimerade Sjuk- gymnasters Riksförbund (LSR), Svensk Kuratorsförening och Barnens Rätt I Samhället (BRIS)). Några instanser, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Uppsala läns landsting och Högskolan i Gävle, delade utredningens bedömning. Socialstyrelsen anförde i sitt remissvar att kuratorer inom hälso- och sjukvården är verksamma inom områden med stor betydelse för patientsäkerheten och att det därför är viktigt att införa en reglering av yrkesgruppen genom legitimation. Socialstyrelsen ansåg vidare att regeringen så snart som möjligt bör vidta åtgärder så att principerna för behörighetsreglering uppfylls. Socialstyrelsen ansåg därför att ett förslag bör tas fram på hur en utbildning för denna grupp kan utformas så att utbildningskriteriet blir uppfyllt. Ett flertal remiss- instanser ansåg att frågan om kuratorernas legitimation bör kopplas till en specialiserad vidareutbildning och Karolinska Institutet anförde att de redan idag ger en specifik utbildning för socionomer verksamma inom hälso- och sjukvård på avancerad nivå som skulle kunna utgöra en sådan utbildning som utredningen ansåg saknas.

Regeringens bedömning

Behörighetsutredningen ansåg inte att en legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvården bör inrättas av följande skäl. Utbildning för

kuratorer i hälso- och sjukvården består av socionomexamen som

kompletterats med olika påbyggnadsutbildningar, men någon enhetlig Prop. 2012/13:175 utbildningsbakgrund finns inte för yrkesgruppen. Ett viktigt kriterium för

en legitimationsgrundande utbildning är att den bör vara väldefinierad och leda till ett särskilt yrke. Utredningen ansåg att om en legitimation för kuratorer ska bygga på socionomexamen, måste en avgränsning göras gentemot övriga med socionomexamen. Enligt utredningen skulle en sådan avgränsning kräva att legitimationen måste kopplas till arbets- uppgifterna istället för till utbildningen.

Regeringen anser mot bakgrund av att en tydlig majoritet av remiss- instanserna, däribland Socialstyrelsen, är av uppfattningen att kuratorer i hälso- och sjukvården bör ha legitimation, det finns skäl att närmare utreda frågan om det finns ett behov av legitimation för yrkesgruppen. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen ett sådant uppdrag. Social- styrelsen ska i sin bedömning av om det finns ett behov lägga särskild vikt vid patientsäkerhetsaspekter, yrkesrollens innehåll, utbildningens nivå och internationella förhållanden. Om Socialstyrelsen bedömer att det finns ett behov av en legitimation för kuratorer, ska Socialstyrelsen också föreslå vilken utbildning som skulle kunna ligga till grund för en eventuell legitimation.

11.3Medicinska massageterapeuter

Om yrket

Utbildning till medicinsk massageterapeut sker idag vid Komplementär Medicinska Högskolan i Malmö. Utbildningen är på eftergymnasial nivå och från och med hösten 2012 omfattar den fyra terminer. Utbildningen står under tillsyn av Myndigheten för yrkeshögskolan enligt förordningen (2000:521) om statligt stöd till kompletterande utbildningar.

Medicinska massageterapeuter använder massage och muskeltöjningar i friskvårdande och förebyggande syfte och behandlar specifika skador och besvär i rörelseapparaten. De har fördjupade kunskaper i specifik sjukdomslära inriktad på neurologiska och ortopediska funktionshinder. Det finns idag ca 130 utbildade medicinska massageterapeuter i Sverige och det stora flertalet arbetar som enskilda yrkesutövare.

Framställda önskemål

Representanter för gruppen medicinska massageterapeuter har till utred- ningen framfört önskemål om legitimation och skyddad yrkestitel. Det främsta skälet för detta är patientsäkerhet. Utbildningen håller idag hög kvalitet och en legitimation skulle innebära en garanti för patienter och klienter samt medföra utökade möjligheter till arbete för yrkeskåren inom EU.

Remissinstanserna

Branschrådet Svensk Massage anser att utbildningen inte uppfyller kraven för legitimation eftersom den inte ingår i högskolan. Möjligen kan den i framtiden ingå i Yrkeshögskolan och därmed få en kvalificerad

Prop. 2012/13:175 yrkestitel. Branschrådet Medicinsk Massageterapi har anfört att utbild- ningen uppfyller kraven för att ligga till grund för legitimation.

Regeringens bedömning

Utredningens bedömning var att utbildningen till medicinsk massage- terapeut inte uppfyller de krav på utbildning som gäller för legitimation och att det av det skälet saknades förutsättningar att införa någon behörighetsreglering för medicinska massageterapeuter.

När det gäller bedömningen av om en utbildnings nivå, innehåll och vetenskapliga förankring uppfyller kriteriet för att ligga till grund för legitimation, måste man ta hänsyn till flera aspekter. Enligt de principer som tillämpas för bedömningen av om ett yrke ska omfattas av legitima- tion gäller att utbildningen bör vara väl definierad och leda till ett särskilt yrke, se avsnitt 6.3. Det bör vara fråga om en förhållandevis kvalificerad utbildning, vilket ofta innebär att utbildningen ligger på högskolenivå och att den har en viss omfattning, således inte enbart en kortare kurs.

En omständighet som kan vara av betydelse är vidare om utbildningen avslutas med en särskild reglerad eller godkänd yrkesexamen. Vidare ska den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta medför att ett legitimationsyrke måste ha en väsentlig förankring i en vetenskap- lig grund för yrkesutövningen i fråga.

I frågan om legitimation för medicinska massageterapeuter gör rege- ringen bedömningen att, även om utbildningen nyligen förlängts från tre till fyra terminer, uppfyller den inte kraven för att ligga till grund för att införa en legitimation för yrket. Regeringen anser vid en samlad bedöm- ning av yrkesrollen och de kriterier som gäller för införande av legitima- tion, i första hand av patientsäkerhetsskäl, inte att det finns förutsätt- ningar för att föreslå legitimation för medicinska massageterapeuter.

11.4Ortoptister

Om yrket

En ortoptist har ofta en sjuksköterskeutbildning med kompletterande utbildning med inriktning mot ortopti. I Sverige finns även ortoptister med utländsk utbildning.

Ortoptister är en yrkesgrupp inom ögonsjukvården som undersöker, diagnostiserar och behandlar ensidiga synnedsättningar. Patienterna är framför allt barn, men antalet vuxna i patientgruppen har ökat.

Ortoptister arbetar huvudsakligen vid ögonkliniker på sjukhus. De arbetar också på neurologiska avdelningar, syncentraler, rehabiliterings- center, hos optiker, samt på barnavårdsavdelningar. Några ortoptister finns på vetenskapliga ögonkliniker som är anslutna till universitet. Enligt Behörighetsutredningen finns det ca 135 ortoptister i Sverige.

Ortoptister är ett reglerat yrke i bl.a. Nederländerna, Irland, Belgien och Storbritannien. I Norge omfattas ortoptister av bestämmelser om legitimation.

Framställda önskemål

Sveriges Ideella ortoptistförening har framfört önskemål om att legitima- tion och skyddad yrkestitel införs för ortoptister. Föreningen har bl.a. framhållit att ortoptister har ett definierat yrkes- och ansvarsområde. Yrket är självständigt och har utvecklats snabbt de senaste åren. Legitimation skulle klargöra ortoptistens unika kompetens för patienten och den skulle också öka möjligheterna för ortoptister att etablera sig på marknaden och starta egna företag. Svenskutbilade ortoptister är i hög utsträckning legitimerade sjuksköterskor, men det speglar inte vad de faktiskt arbetar med. Titeln ortoptist är vidare skyddad i hela övriga Europa och för att vara likställda med övriga ortoptister inom Europa behövs legitimation.

Remissinstanser med flera

Tre remissinstanser yttrade sig i frågan. Uppsala universitet anser att yrket bör kunna regleras inom specialistutbildningen till sjuksköterska hellre än att det införs en skyddad yrkestitel. Sveriges ideella ortoptistförening motsätter sig utredningens bedömning och anför att skälen för att ortoptisterna ska få legitimation kvarstår. International Orthoptic Association (IOA) anser att yrkesgruppen bör få legitimation och skyddad yrkestitel bland annat med hänvisning till internationellt utbyte och rekryteringsmöjligheter inom yrket.

Även Sveriges ögonläkarförening har framfört till utredningen att man är positiv till legitimation och skyddad yrkestitel för ortoptister. Enligt Sveriges ögonläkarförening har ortoptister en unik kompetens och utgör en mycket viktig yrkeskår för de ögonläkare som arbetar med skelning och barnoftalmologi.

Regeringens bedömning

De allra flesta av dem som arbetar som ortoptister har en legitimation som sjuksköterska. De står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg och i övrigt omfattas de av det ansvar arbetsgivaren har för att personalen har den kompetens som krävs. Regeringen bedömer att patientsäkerheten redan därigenom är tryggad. Det är också regeringens uppfattning att dubbla legitimationer ska undvikas.

Ett skäl som framförts av ortoptisterna för att införa legitimation är att det skulle underlätta en internationell karriär och förbättrade möjligheter för yrkesgruppen att etablera sig. Internationella förhållanden kan dock inte ensamt motivera att en legitimation ska införas, om inte flera av de övriga kriterierna är uppfyllda. Regeringen anser inte heller att det är ett ändamålsenligt sätt att lösa rekryteringssvårigheter med att införa legitimation för en yrkesgrupp.

Prop. 2012/13:175

Prop. 2012/13:175 Sammanfattningsvis anser regeringen mot bakgrund av de skäl som redovisats ovan att det saknas förutsättningar att föreslå legitimation för ortoptister.

11.5Osteopater

Om yrket

Det finns idag två osteopatutbildningar i Sverige. De anordnas av Skandinaviska Osteopathögskolan i Göteborg och Stockholm College of Osteopathic Medicine. Båda utbildningarna bedrivs i samarbete med universitet i Storbritannien, vilka sedan också utfärdar intyg om genom- gången utbildning. Enligt Svenska Osteopatförbundet har en klar majoritet av osteopaterna i Sverige utbildning från någon av de svenska osteopatutbildningarna.

Syftet med den osteopatiska behandlingen är enligt yrkeskåren att undanröja störningar i kroppen och öka dynamiken. Därigenom ska människans självreglerande och självläkande kraft aktiveras.

Enligt Behörighetsutredningen finns det ca 230 yrkesverksamma osteo- pater i Sverige. Enligt utredningen har det inte varit möjligt att få fram några exakta uppgifter, men det antas att i princip alla osteopater är verk- samma som enskilda yrkesutövare.

Osteopatyrket är reglerat i USA, England, Schweiz och Island. I Finland har osteopater skyddad yrkesbeteckning sedan 1994.

Framställda önskemål

Svenska Osteopatförbundet har framfört önskemål om att bli ett legitima- tionsyrke. Som skäl för detta anger de att utbildningen och forskningen inom området idag håller hög kvalitet och att det finns en helt annan grund för att yrket ska kunna bli ett legitimationsyrke än vad som var fallet tidigare.

Remissinstanserna

Luleå tekniska universitet (LTH) stöder utredningens bedömning. LTH anser inte att kraven på högskolemässighet i utbildningen är uppfyllda. LTH anser att eftersom legitimerad personal redan är verksam inom området, finns det inte heller av den anledningen behov av legitimation för yrkesgruppen.

Regeringens bedömning

Av utredningen framgår att de två osteopatutbildningar som anordnas i Sverige är relativt omfattande sett till utbildningarnas längd och bedrivs i samarbete med utländska universitet. De är dock inte högskoleutbild- ningar i den meningen att de anordnas av ett svenskt universitet eller en svensk högskola, eller regleras av högskoleförordningen (1993:100). De ges inte heller av en svensk enskild utbildningsanordnare med examens- tillstånd enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina.

Det är regeringens uppfattning att den utbildning som ska läggas till Prop. 2012/13:175 grund för legitimation för en yrkesgrupp i normalfallet ska vara en

svensk högskoleutbildning.

Det framgår inte av Behörighetsutredningens betänkande eller i remiss- instansernas svar att det krävs av patientsäkerhetsskäl att en legitimation för osteopater införs. Regeringen anser vid en samlad bedömning att det saknas förutsättningar att införa legitimation för osteopater.

11.6 Perfusionister

Om yrket

Sedan 2002 har det inte funnits någon utbildning för perfusionister i Sverige. I Danmark bedrivs en skandinavisk perfusionistutbildning på Aarhus Universitet. För behörighet till utbildningen krävs minst kandidatexamen i omvårdnad, teknologi, medicin, biologi, fysik eller biomedicin. Utbildningen är tvåårig och avslutas med en masterexamen.

Bland dagens verksamma perfusionister finns både de som utbildats
vid den tidigare utbildningen i Sverige och de som utbildats i Danmark.
Det finns också de som fått sin utbildning internt på thoraxklinik.
Perfusionister kan i grunden ha en utbildning till t.ex. ingenjör, apotekare
eller sjuksköterska och vissa perfusionister har legitimation genom sin
grundläggande utbildning.
Perfusionistens huvudsakliga arbetsuppgift är att genomföra och
ansvara för så kallad extrakorporeal cirkulation (ECC). Det innebär att
perfusionisten styr hjärtlungmaskinen i samband med hjärtkirurgi.
Maskinen upprätthåller vitala funktioner som andning och cirkulation
under den tid som hjärta och lungor är bortkopplade från patientens blod-
cirkulation. Enligt Svenska Perfusionistföreningen utförs ca 8 000 in-
grepp årligen där perfusionister deltar. Enligt Behörighetsutredningen
finns det i Sverige ca 60 perfusionister och i princip alla är anställda vid
thoraxkirurgiska kliniker.
Perfusionister har legitimation i Norge och Danmark och yrket är
också reglerat i Nederländerna, Storbritannien och USA.
Framställda önskemål
Perfusionisterna har framfört önskemål om att få legitimation och att det
måste införas krav på viss utbildning för dem som ska arbeta som
perfusionist. Som skäl har perfusionisterna anfört att för att kunna garan-
tera god kvalitet och säkerhet och för att minimera riskerna är det nöd-
vändigt med en behörighetsreglering för svenska perfusionister.
Remissinstanserna
Fyra instanser yttrade sig särskilt i frågan, samtliga motsatte sig utred-
ningens bedömning. Västerbottens läns landsting anser att det är önsk-
värt med någon form av behörighetsreglering för perfusionister och före-
slår att man ytterligare bör utreda hur en sådan kan åstadkommas. Lands-
tinget anser att gruppen väl uppfyller kraven för legitimation och yrkes-
gruppen är reglerad i Danmark och Norge och i Finland förbehållet	65
	65

Prop. 2012/13:175 specialistkompetenta läkare. Sacoförbundet SRAT menar att det finns ett tydligt behov av behörighetsreglering och legitimation för yrket. Det är en viktig patientsäkerhetsfråga att den som utövar perfusionistyrket har de kunskaper och färdigheter som krävs. Det är viktigt att säkerställa att erforderliga medicinska och tekniska kunskaper finns. Enligt SRAT:s uppfattning är det av stor vikt att perfusionisternas livsuppehållande åtgärder endast utförs av utbildad personal. Med ökad globalisering och en framväxande gemensam utbildnings- och arbetsmarknad i Europa, där ökad rörlighet eftersträvas, är det mindre relevant var grundutbildningen rent geografiskt är placerad. Liknande synpunkter har Svensk Perfusionistförening och SWESECT (Swedish Society of Extracorporeal Technology.

Regeringens bedömning

Utredningens skäl emot att föreslå att legitimation införs för yrkes- gruppen är att det inte idag finns någon svensk högskoleutbildning för perfusionister samt att perfusionister redan idag står under tillsyn i sin yrkesutövning.

Regeringen anser att eftersom en stor andel av perfusionisterna har ett legitimationsyrke i grunden, t.ex. som sjuksköterska, och omfattas av den tillsyn och de sanktionsmöjligheter som en legitimation medför, saknas patientsäkerhetsskäl att införa en legitimation för gruppen.

Ett av de andra viktiga kriterierna enligt förarbetena för att ett yrke ska vara ett legitimationsyrke, är att det finns en svensk reglerad utbildning på högskolenivå som leder till en examen. Det är regeringens uppfattning att den utbildning som ska läggas till grund för legitimation för en yrkes- grupp i normalfallet ska vara en svensk högskoleutbildning. Det finns inte någon sådan utbildning för perfusionister i Sverige.

Regeringen anser efter en samlad bedömning att legitimation för perfusionister inte bör införas.

11.7 Podiatrier och medicinska fotterapeuter

Om yrket

Utbildningen till podiater är treårig, med möjlighet till två års vidare- utbildning utomlands. Podiatrier är verksamma inom medicinsk fotvård. De behandlar bl.a. fotåkommor på diabetespatienter, skador och dysfunk- tioner i höft, ben och knä. Podiatern är ofta anställd inom exempelvis primärvården och vid ortopedtekniska verksamheter.

Enligt Sveriges Fotterapeuter finns ca 3 000 medicinska fotterapeuter i Sverige. En majoritet är verksamma som enskilda yrkesutövare och många har avtal med landstingen om diabetesfotvård och andra fot- åkommor relaterade till kroniska sjukdomar. Det förekommer också att

	medicinska fotterapeuter är anställda på vårdcentraler och sjukhus.
	Framställda önskemål
	Podiatrierna har framställt önskemål om att yrkesgruppen ska omfattas
66	av legitimation och skyddad yrkestitel. Som skäl för det har podiatrierna
66

anfört att de utgör en unik kompetens inom vården och att de själv- Prop. 2012/13:175 ständigt undersöker, diagnostiserar och behandlar sjukdomar och skador i

fot och fotled. Endast den som genomgått minst tre års akademisk utbild- ning ska få använda titeln podiater, podiatriker eller podiatrist.

Sveriges Medicinska Fotterapeuter (SMF) önskar legitimation och skyddad yrkestitel för yrkesgruppen. SMF anser att det krävs utbildning som undersköterska eller likvärdigt, fotterapeututbildning samt påbygg- nadsutbildning inom diabetesfotvård för legitimation. SMF anser att legitimation krävs för en patientsäker vård.

Remissinstanserna

Tre remissinstanser motsätter sig utredningens bedömning. Riksförbundet för podiatrisk medicin anför att podiatriker har en i Sverige ny och unik specialistkunskap. Sveriges Medicinska Fotterapeuter (SMF) anser att det är svårt att bli jämförda med podiatrikerna eftersom de är en så ny yrkesgrupp, medan medicinska fotterapeuter har funnits som yrke sedan 1958. Svensk Förening för Fotterapeuter i Diabetesvård anser att skyddad yrkestitel behövs av patientsäkerhetsskäl.

Regeringens bedömning

Det ska alltid göras en sammanvägning av samtliga faktorer för ett yrke, i vilken patientsäkerhetsskäl ska ges särskild tyngd vid prövningen av om legitimation ska införas.

Det har inte i Behörighetsutredningens betänkande eller i remissvaren framkommit att det finns avgörande patientsäkerhetsskäl för att införa en legitimation för podiatrer eller medicinska fotterapeuter. Regeringen anser vidare att utbildningarna till podiater eller medicinsk fotterapeut inte heller uppfyller kraven för att ligga till grund för införande av legitimation.

Regeringen anser efter en samlad bedömning att det inte finns skäl att införa legitimation för podiater eller medicinska fotterapeuter.

11.8Psykologer

Om yrket

Psykologer arbetar utifrån kunskap om människans psykologiska utveck- ling, för att främja utveckling eller undanröja hinder för utveckling. Psykologer har en vetenskapligt grundad kunskap för att utreda och undersöka eller åtgärda och behandla individer eller grupper av individer. Psykologer har också kunskap att undervisa, handleda eller ge konsulta- tion i psykologiska frågor till andra yrkesgrupper. I psykologens kompe- tens ingår kunskap om metodutveckling och om forsknings- och utveck- lingsarbete. Psykologer är verksamma inom ett brett område i samhället, såväl inom som utanför hälso- och sjukvården.

Prop. 2012/13:175

Om specialistutbildningen

Psykologernas specialisering är inte reglerad i författning, utan specialiseringen sköts av yrkeskåren. Sveriges Psykologförbund har sedan 1992 en reglerad treårig specialistutbildning för psykologer. Specialistbehörighet ges inom de tre områdena klinisk psykologi, pedagogisk psykologi och arbetslivets psykologi. Inom varje område finns olika inriktningar. Det sker en kontinuerlig utveckling av befintliga specialistinriktningar och nya införs i syfte att följa kunskapsutveck- lingen och samhällets behov av specialistutbildade psykologer. Det finns enligt Behörighetsutredningen ca 1 600 psykologer med specialist- kompetens i klinisk psykologi och antalet sökande till specialistutbild- ningen har ökat kraftigt de senaste åren.

Framställda önskemål

Sveriges Psykologförbund har framfört önskemål om att legitimation som psykolog införs som behörighetskrav för att utöva psykologyrket inom all hälso- och sjukvård och att psykologer ska omfattas av ensam- rätt till yrket. Förbundet har anfört att de behörighetskrav som finns i bl.a. förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården m.m. är otillräcklig. Psykologisk hälso- och sjukvård bedrivs också i stor utsträckning av privata vårdgivare, inom kriminalvården, företagshälsovården, Statens institutionsstyrelse (SIS), skolor m.fl. och där saknas helt behörighetsreglering för yrkesutövandet.

Sveriges Psykologförbund har framfört att det är angeläget att frågan om en statlig reglering av psykologernas specialistkompetens utreds närmare. Förbundet uppger att hälso- och sjukvården idag har ett stort behov av specialistutbildade psykologer inom flera områden, bl.a. psykiatri, psykologisk behandling och psykoterapi. Specialistpsykologer skulle kunna användas mer för bedömning och diagnostisering, vilket skulle minska trycket på specialistläkarna. Det finns också ett ökat intresse från vårdgivarna att inrätta specialist- och specialiseringstjänster.

Förbundet har också framfört att problemen med att landstingen inte tillhandahåller praktikplatser, s.k. PTP-platser, i tillräcklig utsträckning måste lösas.

Remissinstanserna

Totalt har åtta remissinstanser yttrat sig särskilt i frågan om en reglerad specialistutbildning för psykologer. Sju remissinstanser har yttrat sig i frågan om ensamrätt för psykologer. En knapp majoritet av dessa stöder utredningens förslag i dessa delar, en mindre andel motsätter sig och en del anser att frågorna bör utredas vidare. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Linnéuniversitetet och Psykosyntesföreningen delar utredningens bedömning. Uppsala universitet instämmer i motiveringen att det inte finns behov ur ett patientsäkerhetsperspektiv att reglera psykologers specialistutbildning och att det idag redan finns specialist- ordningar som regleras inom förbundet. Universitetet anser att frågan om psykologers ensamrätt till yrket inte är tillräckligt utredd och bör därför utredas vidare. Göteborgs universitet anser att skyddet bör stärkas med ensamrätt till yrkestiteln. Mittuniversitetet anser att det bör införas en

reglering av specialistordningen så att den får en enhetlig och veten- Prop. 2012/13:175 skaplig och praktisk starkt förankrad form med nära koppling till de

universitet där kunskap och kompetens finns. Karolinska Institutet (KI) anser att frågan om en specialistutbildning för psykologer som sanktioneras av Socialstyrelsen, förtjänar att utredas.

Regeringens bedömning

Det är regeringens hållning att införa så få regleringar som möjligt för rätten att utöva yrke. En sådan utgångspunkt måste förstås vägas mot att yrkesutövarna ska ha den kompetens som krävs för tjänsten. En kontroll av att detta krav uppfylls kan dock ske på fler sätt än genom en behörig- hetsreglering, genom den tillsyn som Inspektionen för vård och omsorg utför och av arbetsgivaren vid anställning. Psykolog är ett legitimationsyrke och psykologer står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg.

Särskilda krav på behörighet i form av ensamrätt för en yrkesgrupp kan införas om det finns ett behov ur ett patientsäkerhetsperspektiv som är så stort att näringsfriheten bör begränsas. En sådan rätt för psykologer blir särskilt svår att införa på grund av svårigheterna att definiera vilka upp- gifter som i så fall skulle omfattas av ensamrätten. Regeringen anser inte att ensamrätten är rätt väg att gå för att skapa tydlighet om yrkesutövning på psykologernas kompetensområde. Regeringen anser inte heller att patientsäkerheten skulle stärkas genom att ensamrätt införs för psyko- loger.

Psykologer kan idag specialisera sig inom den specialistordning som tagits fram inom Sveriges Psykologförbund. Av vad som framkommit av utredningen och remissvaren, är den utbildningen relativt omfattande och håller god kvalitet. Det har inte framkommit att det ur ett patientsäker- hetsperspektiv finns ett behov av att införa en reglerad specialistordning och skyddad specialistbeteckning för psykologer. Regeringen anser där- för inte att det för närvarande finns anledning att utreda frågan om en reglering av psykologernas specialistutbildning.

11.9Sjukgymnaster

Om yrket

Sjukgymnastisk behandling inriktas mot funktionsnedsättningar i and- nings- och cirkulationssystemet och i neuromuskuloskelettala system samt mot psykiska och psykosomatiska problem.

I Sverige finns det drygt 12 300 personer som är yrkesverksamma som sjukgymnaster. Sjukgymnaster verkar inom många samhällssektorer, inom hälso- och sjukvården, i folkhälsoarbete och på olika myndigheter.

De största målgrupperna som sjukgymnaster behandlar inom hälso- och sjukvården är personer med hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjuk- domar, neurologiska, psykiska och reumatologiska sjukdomar samt tumörsjukdomar. Det hälsofrämjande arbetet innefattar folkhälsoarbete i vid mening, både inom och utom hälso- och sjukvården, som t.ex. under- visning rörande hälso- och levnadsvanor i skola, arbete och fritid, under-

Prop. 2012/13:175 visning i kropps- och rörelsemedvetande samt om fysisk aktivitet och motion.

Idag har Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR) ca 1 700 medlemmar som är företagare7. Sjukgymnaster är också verksamma inom djursjukvården i mindre utsträckning. Jordbruksverket hade vid års- skiftet 2012/13 godkänt 46 legitimerade sjukgymnaster för arbete inom djurens hälso- och sjukvård.

Om specialistutbildningen

Sjukgymnasternas specialisering är inte reglerad i författning. Däremot har LSR utvecklat en specialistordning för sjukgymnaster. Utbildningen består både av teoretisk utbildning, magisterexamen eller högre nivå, och minst tre års klinisk utbildning inom området med tillgång till handled- ning. Beslut om specialistkompetens fattas av förbundets vetenskapliga råd, efter handläggning i en särskild specialistkommitté. Det finns för närvarande 17 olika specialistområden för sjukgymnaster.

Framställda önskemål

LSR har framfört önskemål om att yrkestiteln bör ändras till fysiotera- peut som också bör göras till skyddad yrkestitel, se avsnitt 8.

LSR har vidare framfört att de önskar att sjukgymnasternas specialist- utbildning regleras. Som skäl anger förbundet en ökad professionali- sering och akademisering inom sjukgymnastkåren, en ökad flora av aktörer i samhället som erbjuder tjänster inom hälso- och sjukvårdens område samt en ökad medvetenhet hos patienten.

Remissinstanserna

Totalt elva remissinstanser yttrade sig i frågan om en reglering av sjuk- gymnasternas specialistutbildning. Samtliga landsting (5 stycken) som har svarat delar utredningens bedömning i fråga om reglering av specialiteter för sjukgymnaster. Det gör även SKL och några av universiteten och högskolorna. Några remissinstanser anser att en statligt reglerad specialistutbildning skulle ge en mer enhetlig och vetenskapligt förankrad utbildning i samverkan med berörda universitet. Göteborgs universitet anser att ansvaret för en specialistbehörighet inte är en fråga för ett fackförbund utan bör regleras av en statlig myndighet.

Företrädare för sjukgymnastutbildningen på Umeå universitet anser att sjukgymnaster saknar en av samhället accepterad och organiserad specialistordning. De anser att den specialistordning som Sjukgymnast- förbundet tagit fram, kan vara en bra grund vid utformningen av en för samhället utformad och beslutad specialistordning. Uppsala universitet instämmer i motiveringen att det inte finns behov ur ett patientsäkerhets- perspektiv att reglera sjukgymnasters specialistutbildning och att det idag redan finns specialistordningar som regleras inom förbundet.

7 Uppgift från LSR i november 2012.

Regeringens bedömning	Prop. 2012/13:175
Regeringen anser att titeln fysioterapeut ska bli ny skyddad yrkestitel för
sjukgymnaster, se avsnitt 8.
I frågan om en reglering av specialistutbildningen gör regeringen följ-
ande bedömning. Det är regeringens hållning att införa så få regleringar
som möjligt för rätten att utöva yrke. En sådan utgångspunkt måste för-
stås vägas mot att yrkesutövarna ska ha den kompetens som krävs för sin
yrkesutövning. Den kontrollen kan dock ske på flera sätt än genom en
behörighetsreglering. Som legitimerad sjukgymnast står yrkesutövaren
under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg.
Sjukgymnaster kan idag specialisera sig inom den specialistordning
som tagits fram inom LSR. Av vad som framkommit av utredningen och
remissvaren, är utbildningen av god kvalitet. Det har inte framkommit att
det ur ett patientsäkerhetsperspektiv finns ett behov av att införa en
reglerad specialistordning och skyddad specialistbeteckning för sjuk-
gymnaster.
Regeringen anser därför inte att det bör införas en reglerad specialist-
ordning eller skyddad specialistbeteckning för sjukgymnaster.

11.10 Sjuksköterskor i diabetesvård

Om yrket

Sjuksköterskor inom diabetesvård, diabetessjuksköterskor, är sjuksköter- skor som vidareutbildat sig inom diabetesvård. Diabetessjuksköterskor arbetar vanligen inom primärvården eller på en medicinmottagning med ansvar för diabetespatienter.

Framställda önskemål

Svensk Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvård (SFSD) har till utred- ningen framfört önskemål om skyddad yrkestitel för diabetessjuksköter- skor och bl.a. hänvisat till att det behövs för att säkerställa en kvalifice- rad diabetesvård.

Remissinstanserna

Inga remissinstanser har yttrat sig särskilt om utredningens bedömning. Däremot har Högskolan i Dalarna och Högskolan i Kristianstad tillstyrkt utredningens förslag att en utredning bör tillsättas när det gäller utbild- ning av specialistsjuksköterskor och anser att frågan om diabetessjuk- sköterskor bör ingå i det uppdraget.

Regeringens bedömning

Sjuksköterskor inom diabetesvård, diabetessjuksköterskor, är sjuksköter- skor som vidareutbildat sig inom diabetesvård. De står som hälso- och sjukvårdspersonal under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg och omfattas i övrigt av det ansvar arbetsgivaren har för att personalen har rätt kompetens. Regeringen anser att eftersom diabetessjuksköterskor

Prop. 2012/13:175 redan har legitimation som sjuksköterskor, är patientsäkerhetskravet uppfyllt.

Som lagts fast i tidigare förarbeten (prop. 2005/06:43 och prop. 1997/98:109) är bedömningen när det gäller tilläggsutbildningar att det kan vara mindre relevant att karaktärisera en tilläggsfunktion som legitimationsgrundande om redan grundutbildningen är det. Regeringen ansluter sig till denna bedömning.

Regeringen anser inte att det bör införas legitimation eller skyddad yrkestitel för diabetessjuksköterskor.

11.11Tandtekniker

Om yrket

Utbildningen till tandtekniker är treårig och leder fram till tandteknikerexamen. Sedan 1993 är utbildningen en högskoleutbildning.

Tandtekniker utformar och tillverkar individuellt avpassade ersätt- ningar för förlorade tänder. Det kan t.ex. vara fråga om kronor, broar och avtagbara proteser. Enligt Behörighetsutredningen finns ca 1 500 tand- tekniker i Sverige och en majoritet av dem är verksamma inom den privata sektorn. Arbetet utförs vid tandtekniska laboratorier, vilka kan variera i storlek och omfatta allt från en ensamarbetande tekniker till en större verksamhet med olika inriktningar.

De ersättningar som utformas och tillverkas av tandtekniker är medicintekniska produkter. Tandteknikernas verksamhet omfattas där- med av lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och Läke- medelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produk- ter. Det innebär att det bl.a. finns krav på övervakning av hur produk- terna fungerar i praktisk användning och att tandtekniker måste registrera sin verksamhet hos Läkemedelverket som också utövar tillsyn över verk- samheten. Tandläkarnas handhavande av produkterna de beställer av tandteknikerna omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Av föreskrifterna följer bl.a. att tandläkaren ska identifiera patientens behov och ansvara för att produkten motsvarar behoven. Av före- skrifterna följer också att tandläkaren vid exempelvis ett funktionsfel ska göra en anmälan till den som tillverkat produkten och till Läkemedels- verket.

Framställda önskemål

Sveriges Tandteknikerförbund har framställt önskemål om legitimation för tandtekniker med motiveringen att den nuvarande utvecklingen pekar på en ökad specialisering mellan tandläkarna som ansvarar för den kliniska processen och tandteknikerna som ansvarar för den tekniska processen. Tandteknikerns roll har förändrats så att de har mer patient- kontakt än tidigare, främst bestående i att patienterna kommer till de tandtekniska laboratorierna för att diskutera bl.a. tandfärgning, protes- lagningar och implantat. Med legitimation för tandtekniker skulle patientsäkerheten öka.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna delar utredningens bedömning. Totalt 5 remissinstanser har yttrat sig särskilt om frågan. Av dem delar 2 remissinstanser utredningens bedömning och 3 har motsatt uppfattning.

Landstinget i Värmland och Sveriges Tandsköterskeförbundet stöder utredningens förslag. Malmö Högskola, Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) och Sveriges Tandteknikerförbund anser att legitimation krävs.

Regeringens bedömning

Det finns flera kriterier som är uppfyllda för att tandtekniker skulle kunna omfattas av legitimation. Utbildningen till tandtekniker ligger på högskolenivå och är treårig. Tandtekniker utför kvalificerade arbetsupp- gifter som har betydelse för patientsäkerheten och tandtekniker har enligt uppgift patientkontakt i allt större omfattning.

Enligt regeringens mening är det, av vad som framgått av betänkandet och remissvaren, emellertid tandläkaren som har ansvaret för behand- lingen som helhet, även om exempelvis en krona som sätts in i patientens mun tillverkats av en tandtekniker. Det är också tandläkaren som ställer diagnos samt bestämmer om behandling. En tandtekniker arbetar i första hand med materialet och arbetet som innefattar patientkontakt avser främst estetiska aspekter som färgval m.m. Till det kommer att tand- teknikernas tillverkade ersättningar omfattas av lagstiftningen för medicintekniska produkter. Vid en samlad bedömning anser regeringen att legitimation eller någon annan behörighetsreglering inte bör införas för tandtekniker.

11.12Uroterapeuter

Om yrket

Uroterapeuter är legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor, sjuk- gymnaster eller läkare med en påbyggnadsutbildning i uroterapi. Uroterapeuter utreder och behandlar personer med urinläckage eller andra blåsstörningar. Uroterapeuter finns på de flesta större sjukhus och inom primärvården.

Framställda önskemål

Företrädare för gruppen uroterapeuter har framställt önskemål om att legitimation bör införas för uroterapeuter.

Remissinstanserna

Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i frågan.

Prop. 2012/13:175

Prop. 2012/13:175 Regeringens bedömning

Uroterapeuter är legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor, sjuk- gymnaster eller läkare som har genomgått en påbyggnadsutbildning i uroterapi.

Uroterapeuter har som regel legitimation och står som hälso- och sjuk- vårdspersonal under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg och omfattas i övrigt av det ansvar arbetsgivaren har för att personalen har rätt kompetens. Regeringen anser inte att patientsäkerheten skulle stärkas genom att gruppen får ytterligare en legitimation. Det är också regeringens uppfattning att dubbla legitimationer ska undvikas.

Som lagts fast i tidigare förarbeten (prop. 2005/06:43 och prop. 1997/98:109) är bedömningen när det gäller tilläggsutbildningar att det kan vara mindre relevant att karaktärisera en tilläggsfunktion som legitimationsgrundande om redan grundutbildningen är det. Regeringen ansluter sig till denna bedömning.

Regeringen anser inte att det bör införas legitimation för uroterapeuter.

12 Utbildningsfrågor

12.1Arbetsterapeuter och audionomer

Regeringens bedömning: Ytterligare praktisk tjänstgöring bör inte in- föras som villkor för legitimation för arbetsterapeuter eller audio- nomer.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Sammanlagt elva remissinstanser har svarat, men bara två avser audionomer. Av dem delar sju instanser utredningens bedömning medan fyra har uppfattningen att praktiktjänstgöring bör införas.

Skälen för regeringens bedömning

Arbetsterapeuter

Om yrket

Arbetsterapeuten bedömer hur personer med skada eller sjukdom har för- måga och förutsättningar att utföra dagliga aktiviteter i samspel med för- hållanden i omgivningen. Åtgärderna bygger på resultatet av bedöm- ningen och syftar till att personen ska bli delaktig i de dagliga aktiviteterna och på så sätt uppnå hälsa och välbefinnande. En viktig del i arbetsterapeutens arbete är att prova ut och anpassa olika tekniska hjälp- medel som kan underlätta tillvaron för patienten.

Arbetsterapeuten arbetar med patienten individuellt eller i grupp. Ofta sker arbetet i team med andra yrkesgrupper, så som sjukgymnaster,

psykologer, sjuksköterskor, logopeder och läkare.

Framställda önskemål

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter har framställt önskemål om att en tolv månaders praktiktjänstgöring på heltid ska vara ett krav för legitima- tion som arbetsterapeut. Förbundet anser att utbildningens verksamhets- förlagda del inte är tillräcklig för det stora ansvar som läggs på arbets- terapeuterna i deras självständiga, patientbehandlande arbete. Utbild- ningen håller hög teoretisk nivå men erfarenheten från praktisk tillämp- ning är begränsad.

Bedömning

Regeringen anser att utgångspunkten bör vara att den utbildning som ska ligga till grund för legitimation ska innehålla den verksamhetsförlagda utbildning, eller praktik, som krävs för att uppnå målen för examen enligt examensordningen. Det är examen som ska ligga till grund för legitima- tion. Den nyutexaminerade kan ha särskilda behov av introduktion, som arbetsgivaren ansvarar för att ge. Regeringen anser inte att det bör införas ett krav på praktikår för legitimation som arbetsterapeut.

Audionomer

Om yrket

Utbildning till audionom är treårig och omfattar både teoretiska studier och verksamhetsförlagd utbildning. Studierna avslutas med en audio- nomexamen på 180 högskolepoäng. Examen berättigar till legitimation, som utfärdas av Socialstyrelsen.

Arbetet innebär främst att man utreder hörsel genom hörselmätningar och rehabilitering av hörselskadade. I arbetet ingår också att utreda, prova ut och utvärdera hjälpmedel som till exempel hörapparater.

De flesta audionomer arbetar på hörselkliniker och hörcentraler dit främst äldre med nedsatt hörsel vänder sig. Audionomer arbetar även inom privat hörselvård, på hörapparatföretag och inom företags-, barn- och skolhälsovården och allt fler audionomer startar eget företag.

Framställda önskemål

Svenska Audionomföreningen har framfört ett önskemål om krav på ett praktikår före legitimation. Föreningen anser att det skulle ge nya audionomer möjlighet till grundlig handledning under det första året och göra dem redo för patientansvar.

Bedömning

Prop. 2012/13:175

Prop. 2012/13:175 12.2

Ortopedingenjörer

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ändra på kraven för legitimation för ortopedingenjörer.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Tre remissinstanser har yttrat sig. Sveriges Kommuner och Landsting, Kronobergs läns landsting och Uppsala universitet delar alla utredningens bedömning att det inte finns skäl att ändra förutsättningarna och kraven för legitimation för ortoped- ingenjörer.

Skälen för regeringens bedömning

Framställda önskemål

Ortopedtekniska Branschrådet har i en skrivelse till Socialdepartementet och Socialstyrelsen anfört att tillämpningen av legitimationsbestämmel- serna gjorts så bred att kompetensnivån hos den legitimerade yrkes- gruppen löper mycket stor risk att snedvridas.

Bedömning

Legitimation för ortopedingenjörer infördes 2006. För att inte utestänga de som gått äldre utbildningar, bestämdes att även dessa utbildningar ska kunna ligga till grund för legitimation för yrkesgruppen. Socialstyrelsen har också möjlighet att i undantagsfall ge legitimation till den som skaffat sig en fullgod kompetens på annat sätt än genom att avlägga examen. Denna möjlighet finns när det gäller alla legitimationsyrken. Reglerna om undantag är av naturliga skäl mest aktuella när legitimation införs. Nästan alla som läst en äldre utbildning till ortopedingenjör bör nu ha hunnit söka legitimation. Det har heller inte framkommit att ortopedingenjörer, oavsett utbildningsbakgrund, har varit föremål för ingripanden från Socialstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd (HSAN) i någon större utsträckning. Regeringen anser därför inte att det finns skäl att ändra på kraven för legitimation för ortoped- ingenjörer.

12.3Tandhygienistutbildningen

Regeringens bedömning: Tandhygienistutbildningen bör inte för- längas.

Utredningens förslag: Utredningen föreslog att tandhygienistutbild- ningen skulle förlängas från två till tre år.

Remissinstanserna: Det finns ett stort stöd för att genomföra för- slaget. De 35 remissinstanser som yttrat sig i frågan har tillstyrkt utred- ningens förslag att förlänga tandhygienistutbildningen från två till tre år.

Skälen för regeringens bedömning

Prop. 2012/13:175

Om yrket

Tandhygienistexamen är en yrkesexamen och omfattar 120 högskole- poäng. En yrkesexamen kan endas utfärdas av högskola som har särskilt tillstånd av Universitetskanslersämbetet.

Det finns idag möjlighet att gå ett tredje år efter examen som tand- hygienist, vid flera av de lärosäten som ger utbildningen. En stor andel av studenterna går ett tredje år; enligt utredningen väljer ca 58 procent av dem som studerar till tandhygienist i dag att gå ett tredje år. De ettåriga påbyggnadsutbildningar som erbjuds är olika utformade, och innehåller exempelvis olika fördjupningskurser i oral hälsa, om patienter med sär- skilda behov, om barn- och ungdomsvård, om äldrevård och folkhälso- vetenskap, i vetenskaplig metodik, i samhälls- och beteendevetenskapliga ämnen och medicinska ämnen.

Tandhygienistyrket blev legitimationsyrke 1991 på grund av att arbets- uppgifterna ansågs kräva kvalificerat kunnande, stor skicklighet och nog- grannhet, att arbetet i hög grad var självständigt samt att det var väsent- ligt att patienterna kunde bedöma vilken utbildning och bakgrund en tandhygienist hade.

Bedömning

Regeringen konstaterar mot bakgrund av remissinstansernas svar att det finns stöd för utredningens förslag att förlänga tandhygienistutbild- ningen.

Av vad som framgår av utredningen utbildar sig nästan 60 procent av studenterna ett tredje år, och den ettåriga påbyggnadsutbildningen erbjuds vid ett stort antal lärosäten. Regeringen gör bedömningen att det för närvarande finns goda möjligheter för de tandhygienister som önskar att gå det tredje året. Regeringen inte att det finns tillräckliga skäl för en förlängning av utbildningen.

Prop. 2012/13:175 13	Övriga förslag i betänkandet Kompetens
	och ansvar (SOU 2010:65)

Regeringens bedömning: Förslagen om alternativ- och komplemen- tärmedicin och förbudet mot vilseledande marknadsföring bör inte genomföras.

Regeringen avser att återkomma i andra sammanhang i fråga om förslagen om

–att Socialstyrelsen i samråd med Universitetskanslersämbetet bör få i uppdrag att ta fram en samverkansmodell för specialistsjuk- sköterskeutbildningen,

–att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utreda och föreslå vilka sjukdomar som ska omfattas av förbud för andra än hälso- och sjuk- vårdspersonal att behandla,

–att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att bestämma om inrättande och benämning för de specialiteter inom vilka kompetens som specialisttandläkare kan uppnås samt att bestämmelsen om att Social- styrelsen ska godkänna utbildningskliniker ska upphävas,

–att det nationella rådet för specialiseringstjänstgöring ska ges i uppgift att bistå Socialstyrelsen även i frågor om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

Utredningens förslag: Utredningen föreslog att en särskild lag om alternativa behandlingsformer ska införas. Konsumentverket föreslogs bli ansvarig registerhållare för ett register i vilket utövare av alternativ- och komplementärmedicin skulle ha möjlighet att registrera sig under vissa förutsättningar. Som komplement till lagen föreslog utredningen också att en informationsportal skulle inrättas, vilken också Konsumentverket föreslogs ansvara för. Utredningen föreslog också att det skulle införas ett förbud i patientsäkerhetslagen mot vilseledande användning av skyddade yrkestitlar vid marknadsföring av verksamhet.

Remissinstanserna: Sammanlagt 53 remissinstanser har lämnat syn- punkter på förslaget. Av dem förklarar sig 31 vara i huvudsak positiva till utredningens förslag, medan 17 avvisar förslaget eller anser att frågan bör utredas ytterligare. Bland dem som avstyrker förslaget finns Social- styrelsen, Datainspektionen och Statskontoret. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Vårdförbundet, anser att frågan bör utredas vidare. Konsumentverket tillstyrker förslaget men anser inte att den är rätt myndighet att ansvara för registret. En stor andel remissinstanser är principiellt för förslaget, men redovisar ändå olika synpunkter på, och kritik mot, förslaget eller delar av det. En del remiss- instanser anser att det inte är bra att förslaget förstärker åtskillnaden mellan den s.k. skolmedicinen och den integrativa medicinen, medan andra anser att ett register felaktigt kan ge allmänheten intryck av att staten godkänt de yrkesutövare som anges i registret.

En majoritet av remissinstanserna är positiva till förslaget om förbud mot vilseledande användning av skyddad yrkestitel vid marknadsföring av verksamheten.

Skälen för regeringens bedömning: Området som gränsar mot hälso- och sjukvården är omfattande. De tjänster som erbjuds utvecklas alltmer och utbudet av dessa tjänster växer. Remissvaren visar att det finns många uppfattningar om hur en reglering av området bäst utformas.

Regeringen gav Socialstyrelsen i regleringsbrevet för 2011 i uppdrag att se över relationen mellan hälso- och sjukvårdslagen och annan lag- stiftning inom hälso- och sjukvårdens område respektive miljöbalken ifråga om yrkesmässig hygienisk verksamhet, t.ex. tatuering, och olika former av behandling utan kontroll som kan innebära en risk för patienten eller den enskilde, t.ex. ingrepp med laser och injektion av botox. I uppdraget ingår att göra en kartläggning av förhållandet mellan dessa lagstiftningar, göra en bedömning av vilka verksamheter som om- fattas respektive faller utanför respektive lagstiftning, göra en bedömning av vilka risker som detta medför för den enskilde samt bedöma behovet av tydligare reglering eller vägledning inom området. Den delen av upp- draget som gäller yrkesmässig hygienisk verksamhet redovisade Social- styrelsen till Socialdepartementet i oktober 2012. Socialstyrelsen kommer under 2013 att redovisa den del av uppdraget som avser skönhetsoperationer.

Yrkesmässig hygienisk verksamhet, skönhetsoperationer och alternativ- och komplementärmedicin, utgör områden som ligger hälso- och sjukvården nära, men regleras inte idag av hälso- och sjukvårdslag- stiftningen. Det är istället konsumenträttslagstiftningen som gäller på området. Utvecklingen av tjänster på dessa områden går snabbt och alltfler hälso- och sjukvårdsliknande tjänster erbjuds. Det har framförts i flera sammanhang att konsumenträtten inte ger konsumenten ett tillräckligt skydd vid exempelvis felbehandlingar. Det finns inte något krav på att utövaren ska ha viss utbildning och det är oklart vad Inspek- tionen för vård och omsorgs tillsyn på området omfattar.

Mot bakgrund av remissvaren på Behörighetsutredningens förslag som gäller det område som angränsar till hälso- och sjukvården samt att Socialstyrelsens fått i uppdrag i regleringsbrevet för 2011 att lämna för- slag för samma område, bedömer regeringen att utredningens förslag om alternativ- och komplementärmedicin inte bör genomföras.

Det finns redan idag på konsumenträttens område ett förbud mot vilse- ledande marknadsföring. Förbudet täcker också det område som före- slagits av utredningen och förslaget skulle därför enbart få en upplysande funktion. Regeringen anser därför inte att förslaget bör genomföras.

Utredningen föreslog också

att optiker ska få möjlighet att använda vissa läkemedel i diagnostiskt syfte,

att Socialstyrelsen och landstingen bör få tillgång till utdrag ur belastningsregistret vid anställning på särskilt förordnande,

att Socialstyrelsen i samråd med Universitetskanslersämbetet bör få i uppdrag att ta fram en samverkansmodell för specialist- sjuksköterskeutbildningen,

att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utreda och föreslå vilka sjukdomar som ska omfattas av förbud för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att behandla,

Prop. 2012/13:175

Prop. 2012/13:175	att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att bestämma om inrättande
	och benämning för de specialiteter inom vilka kompetens som
	specialisttandläkare kan uppnås samt att bestämmelsen om att
	Socialstyrelsen ska godkänna utbildningskliniker ska upphävas,

att det Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring ska ges i

uppgift att även bistå Socialstyrelsen i frågor om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

Regeringen beslutade den 2 maj 2013 om förordningsändringar som möjliggör för optiker att använda vissa läkemedel i diagnostiskt syfte samt för Socialstyrelsen och landstingen att få tillgång till uppgifter ur belastningsregistret vid anställning på särskilt förordnande.

Regeringen avser att återkomma i andra sammanhang i fråga om utredningens övriga förslag.

14Inspektionen för vård och omsorg får vissa ytterligare uppgifter från Socialstyrelsen

Regeringens förslag: Inspektionen för vård och omsorg tar över ansvaret för följande uppgifter från Socialstyrelsen:

–godkänna att andra sjukvårdsinrättningar än allmänna sjukhus får utföra sterilisering av kvinnor,

–ge tillstånd till andra vårdinrättningar än offentligt finansierade sjukhus att utföra s.k. givarinsemination och befruktning av ägg utan- för kroppen,

–besluta att lagen om kontroll av berusningsmedel på sjukhus ska tillämpas vid vissa vårdenheter.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juni 2013 inrättades en ny myndighet, Inspektionen för vård och omsorg. Den nya myndigheten övertar ansvaret från Socialstyrelsen att bl.a. utöva tillsyn och bedriva tillståndsverksamhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet, socialtjänst och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

I prop. 2012/13:20 Inspektionen för vård och omsorg – en ny tillsyns- myndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst föreslogs lagändringar som var nödvändiga för att ovan nämnda ansvar skulle kunna föras över från Socialstyrelsen till Inspektionen för vård och omsorg. Riksdagen antog förslagen i propositionen (bet. 2012/13:SoU5, rskr. 2012/13:116).

I prop. 2012/13:20 (s. 103) anfördes att Socialstyrelsens verksamhet med bl.a. normering, utvecklingsverksamhet och fördelning av stats- bidrag inte omfattades av förslaget om inrättande av en ny tillsyns- myndighet samt att det som var vägledande vid övervägandena av vilka uppgifter som borde föras över till den nya tillsynsmyndigheten var vilka uppgifter som har nära samband med tillsynen. I propositionen avgavs att Inspektionen för vård och omsorg ska ansvara för tillstånd till eller

godkännande av viss verksamhet, t.ex. blodverksamhet eller sjukvårds- Prop. 2012/13:175 inrättning för utförande av abort, medan Socialstyrelsen enligt rege-

ringens uppfattning även i fortsättningen bör ha ansvaret för tillstånd till en viss bestämd åtgärd, t.ex. medgivande till abort efter utgången av artonde havandeskapsveckan.

Enligt 6 § andra stycket steriliseringslagen (1975:580) ska sterilisering av kvinna ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som Socialstyrelsen godkänner.

Enligt 6 kap. 2 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. får insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Av 7 kap. 4 § första stycket samma lag följer att befruktning utanför kroppen av ett ägg från en kvinna med spermier från kvinnans make eller sambo, inte utan Socialstyrelsens till- stånd får utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Detsamma gäller för införande av ägget i kvinnans kropp.

I lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus finns bestämmelser bl.a. om begränsningar när det gäller intagnas innehav av alkoholhaltiga drycker m.m. Enligt 1 § ska lagen tillämpas vid sådan enhet vid ett sjukhus som är särskilt inriktad på vård för missbruk av beroendeframkallande medel, i den mån Socialstyrelsen beslutar det.

En av de lagändringar som trädde i kraft när Inspektionen för vård och omsorg inrättades den 1 juni 2013 innebär att Socialstyrelsens ansvar för att godkänna att en annan sjukvårdsinrättning än ett allmänt sjukhus får utföra abort eller avbrytande av havandeskap enligt 5 § abortlagen (1974:595) övergått till inspektionen. Socialstyrelsens uppgifter enligt de nämnda bestämmelserna i steriliseringslagen, lagen om genetisk inte- gritet m.m. och lagen om kontroll av berusningsmedel på sjukhus har enligt regeringens mening ett liknande nära samband med den tillsyn som Inspektionen för vård och omsorg övertagit ansvaret för. I konsekvens med de överväganden som gjordes i prop. 2012/13:20 när det gäller ansvarsfördelningen mellan Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg bör därför inspektionen även överta dessa uppgifter från Socialstyrelsen.

15Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

15.1Ikraftträdandebestämmelser

Regeringens förslag: Samtliga lagförslag träder i kraft den 1 januari 2014.

Förslaget i betänkandet SOU 2010:65: Utredningen föreslog att den nya bestämmelsen i tandvårdslagen (1985:125) skulle träda i kraft den 1 januari 2013.

Prop. 2012/13:175 Förslaget i departementspromemorian Ds 2013:4: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft några synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Samtliga författningsändringar bör genomföras så snart som möjligt. Ändringarna föreslås därför träda i kraft den 1 januari 2014.

15.2Övergångsbestämmelser

15.2.1Förslagen om fysioterapeut som ny skyddad yrkestitel

Regeringens förslag: Övergångsbestämmelser införs med innebörd att legitimerade sjukgymnaster även fortsättningsvis ska kunna verka mot den nationella taxan och få ansvara för vissa uppgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Vidare ska titeln sjukgymnast fortsätta att vara en skyddad yrkestitel. Ansökningar om legitimation som sjuk- gymnast som kommit in före ikraftträdandet ska gälla som ansök- ningar om legitimation som fysioterapeut. Vid ansökan om legitima- tion som fysioterapeut ska sjukgymnastexamen anses likvärdig med fysioterapeutexamen. Resekostnadsersättning ska kunna lämnas för sjukgymnastik som avser tid före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser om sekretess ska gälla för uppgifter i ärenden om ersättning för sjuk- gymnastik där handlingarna omhändertagits för arkivering före ikraft- trädandet.

Förslaget i departementspromemorian Ds 2013:4: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian finns det inte någon bestämmelse om att sjukgymnastexamen ska anses likvärdig med fysio- terapeutexamen.

Remissinstanserna: En mycket stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget i departementspromemorian av de skäl som anges i denna. Flera remissinstanser har emellertid haft synpunkter på utform- ningen av övergångsbestämmelserna i departementspromemorian.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det finns en rad konsekvenser av ett titelbyte som måste hanteras. SKL anser att om ett titelbyte blir aktuellt bör efter en kortare övergångsperiod endast titeln fysioterapeut användas, men titeln sjukgymnast ska förbli skyddad oavsett om den används. Uppsala läns landsting anser att alla legiti- merade sjukgymnaster bör byta titel vid samma tidpunkt, för att minska övergångsproblem. Norrbottens läns landsting anser att övergångs- proceduren måste förtydligas. Karolinska Institutet anser att anpassnings- perioden är för kort, vilket inte lämnar tillräckligt med tid för universitet och högskolor att vidta nödvändiga åtgärder med anledning av ny examensbenämning. Antagningskatalogerna som innehåller information om antagning till sjukgymnastprogrammet till läsåret 2013/2014 har redan publicerats. Vad gäller examensbenämningen antas studenterna till

en treårig utbildning som leder fram till sjukgymnastexamen. Lärosätena

kommer därför att utfärda sjukgymnastexamen i ytterligare tre år, vilket Prop. 2012/13:175 kan innebära att någon typ av övergångsbestämmelser om detta behöver

utfärdas. Gävle kommun förespråkar en bortre gräns för när titeln sjuk- gymnast ska fasas ut.

Skälen för regeringens förslag

Skyddad yrkestitel

I patientsäkerhetslagen (2010:659) föreslås att yrkestiteln sjukgymnast ersätts av fysioterapeut i tabellen i 4 kap. 1 §. Bestämmelsen i 3 § samma kapitel om att beteckningen legitimerad endast får användas av den som fått legitimation samt bestämmelserna i 5 och 6 §§ om skyddad yrkestitel gäller därmed fortsättningsvis för fysioterapeuter.

Flera remissinstanser har önskat en större tydlighet om när titeln sjuk- gymnast bör fasas ut och när titelskyddet för denna ska upphöra. Enligt regeringens mening bör det inte fastställas någon slutpunkt för utfas- ningsperioden. En legitimerad sjukgymnast bör även efter den 1 januari 2014 kunna använda beteckningen legitimerad sjukgymnast. Vidare är det av patient- och konsumentsäkerhetsskäl angeläget att skydda yrkes- titeln sjukgymnast även fortsättningsvis, för att förhindra att någon som inte har utbildning som fysioterapeut eller sjukgymnast utger sig för att vara legitimerad sjukgymnast. En övergångsbestämmelse med denna innebörd bör därför införas.

Från och med den 1 januari 2014 ska det inte längre utfärdas några legitimationer som sjukgymnast. En övergångsbestämmelse föreslås där- för om att ansökningar om legitimation som sjukgymnast som kommit in till Socialstyrelsen före den 1 januari 2014 ska gälla som ansökningar om legitimation som fysioterapeut.

Av 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen i dess nuvarande lydelse följer att den som har sjukgymnastexamen ska ges legitimation som sjukgymnast. De föreslagna ändringarna i bestämmelsen innebär att yrkestiteln sjuk- gymnast ersätts av fysioterapeut och att det för legitimation som fysio- terapeut krävs fysioterapeutexamen. Enligt 4 kap. 2 § patientsäkerhets- lagen får den ges legitimation som på annat sätt än genom sådan utbildning eller praktisk tjänstgöring som avses i 1 § har förvärvat motsvarande kompetens. Det får därför förutsättas att den som har sjukgymnastexamen redan med stöd av 4 kap. 2 § nämnda lag kan få legitimation som fysioterapeut. För att undvika problem vid tillämp- ningen av den nya lagstiftningen bör det dock införas ytterligare en övergångsbestämmelse som tydliggör att en sjukgymnastexamen ska anses likvärdig med fysioterapeutexamen vid ansökan om legitimation som fysioterapeut.

Karolinska Institutet har i sitt remissvar uppgett att anpassnings- perioden är för kort för att lärosätena ska kunna utforma information i tid. Regeringen avser att återkomma i fråga om ändring av examens- ordningen och i frågan om övergångsbestämmelser till denna.

Rättigheter och skyldigheter för sjukgymnaster m.m.

Förslagen i promemorian innebär att det ska vara frivilligt för den som i

dag har legitimation som sjukgymnast att ansöka om legitimation som

Prop. 2012/13:175 fysioterapeut. Det kan vara så att i dag verksamma sjukgymnaster av olika skäl inte vill ändra sin titel eller firma. För att möjliggöra för dessa personer att fortsätta verka som sjukgymnaster på samma sätt som nu bör övergångsbestämmelser införas i vissa av lagförslagen.

Lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till sjukgymnaster i privat verksam- het i den öppna hälso- och sjukvården. Lagen föreslås ändras på så sätt att ”sjukgymnastik” och liknande ord ersätts av ”fysioterapi” och andra motsvarande termer, dels i rubriken, dels i flertalet bestämmelser. Sjuk- gymnaster bör fortsatt kunna arbeta mot ersättning enligt lagen, dvs. mot den nationella taxan. Det föreslås därför en övergångsbestämmelse med innebörd att vid tillämpningen av lagen och de föreskrifter som har med- delats i anslutning till lagen ska sjukgymnast jämställas med fysio- terapeut och sjukgymnastik jämställas med fysioterapi. Bestämmelsen medför bl.a. att sjukgymnaster kan omfattas av de ändringar av ersätt- ningsbelopp som regeringen årligen beslutar om.

Enligt äldre övergångsbestämmelser till lagen om ersättning för sjuk- gymnastik kan en sjukgymnast som vid de tidigare lagändringarna var verksam mot ersättning enligt lagen ha rätt till fortsatt sådan ersättning, trots att de krav som gäller i dag inte är uppfyllda. En sjukgymnast som har rätt till ersättning med stöd av dessa äldre övergångsbestämmelser bör även fortsättningsvis kunna få sådan ersättning, även om han eller hon byter yrkestitel till fysioterapeut. Det föreslås därför en övergångs- bestämmelse med den innebörden.

I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) finns det bestämmelser om att sjukgymnaster har rätt att fullgöra vissa uppgifter som annars medicinskt ansvariga sjuksköterskor ansvarar för. En övergångsbestämmelse behövs som gör det möjligt för sjukgymnaster att fortsätta att fullgöra de aktuella uppgifterna.

I lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor finns det bestämmelser om att sjukvårdshuvudmän ska lämna ersättning för rese- kostnader vid sjukgymnastik enligt lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik. Lagen (1991:419) föreslås ändras på så sätt att ersättning i stället ska utgå vid fysioterapi. Enligt en föreslagen övergångs- bestämmelse till lagen (1993:1652) ska sjukgymnastik jämställas med fysioterapi. Någon övergångsbestämmelse behövs därmed inte till ändringen i lagen (1991:419) när det gäller ersättning för resekostnader som avser tid efter ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse behövs däremot för att säkerställa att patienter kan få resekostnadsersättning vid sjukgymnastik som utförts före ikraftträdandet.

Offentlighets- och sekretesslagen

I 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) föreslås en ändring med innebörd att sekretess gäller hos bl.a. Försäkringskassan för vissa uppgifter i ärenden enligt lagstiftningen om ersättning för fysio- terapi. Som framgår ovan ska sjukgymnastik jämställas med fysioterapi vid tillämpningen av lagen om ersättning för fysioterapi. Någon över- gångsbestämmelse för uppgifter i ärenden om ersättning för sjuk- gymnastik som Försäkringskassan avgör efter ikraftträdandet behövs

därför inte. För uppgifter i ärenden om sådan ersättning som redan är

avgjorda och där handlingarna omhändertagits för arkivering före ikraft- Prop. 2012/13:175 trädandet bör det dock i förtydligande syfte införas en övergångs-

bestämmelse med innebörd att äldre föreskrifter om sekretess fortfarande gäller.

15.2.2Förslagen om behörighet inom socialtjänsten

Regeringens förslag: En handläggare, som före ikraftträdandet har anställts för att utföra de uppgifter som ska kräva socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller mot- svarande utländsk utbildning, ska till och med den 31 december 2018 vara behörig att utföra uppgifterna.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Katrineholms kommun anser att en omställnings-

tid om fem år så som utredningen föreslår är för kort tid, en uppfattning som även delas av Föreningen Sveriges Socialchefer.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar Behörighets- utredningens bedömning att det behövs en viss tid för kommunerna att planera för och säkra tillgången på behöriga handläggare. Regeringen delar även bedömningen att det är rimligt med en övergångstid på fem år innan kravet på behörighet ska börja gälla. Det bör ge både anställda och arbetsgivare en rimlig omställningstid. Redan i dag är en stor majoritet av dem som arbetar inom den sociala barn- och ungdomsvården socionomer. Många andra har annan högskoleexamen. Det är i detta sammanhang värt att notera att tillgången på socionomer beräknas vara mycket god.

15.2.3Förslagen om Inspektionen för vård och omsorg

Regeringens förslag: Vid tillämpningen av straffbestämmelser i lagar där ansvarig myndighet ändras från Socialstyrelsen till Inspektionen för vård och omsorg ska äldre bestämmelser gälla i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelser införs även för tillämpningen av 7 a § förvaltningsprocesslagen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 § steriliseringslagen (1975:580) döms den som uppsåtligen utför sterilisering i strid med lagen till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Av 8 kap. 4 och 5 §§ lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. följer att den som vanemässigt eller i vinstsyfte utför insemination i strid med föreskrifterna i 6 kap. eller bryter mot 7 kap. 4 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

I avsnitt 14 föreslås att 6 § steriliseringslagen och 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § lagen om genetisk integritet m.m. ändras på så sätt att det är Inspek- tionen för vård och omsorg i stället för Socialstyrelsen som ska godkänna att exempelvis privata sjukvårdsinrättningar får utföra vissa ingrepp. Ändringarna föreslås, som nämnts, träda i kraft den 1 januari 2014. Den

som före dess har begått en gärning som är straffbelagd enligt nu

Prop. 2012/13:175 gällande bestämmelser bör kunna fällas till ansvar för detta även efter nämnda datum. För att säkerställa att de äldre bestämmelserna kan tillämpas trots att ansvarig myndighet ändras bör övergångsbestämmelser med denna innebörd införas (jfr. prop. 2012/13:82, bet. 2012/13:SoU19, rskr. 2012/13:204).

Av 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut ska den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Inspektionen för vård och omsorg ska som nyss nämnts överta ansvaret att besluta i frågor om godkännande av vårdinrättningar enligt steriliseringslagen och ska även besluta om tillämpning av lagen (1985:12) om kontroll av berusnings- medel på sjukhus. Inspektionen bör efter ikraftträdandet vara den enskildes motpart i domstol även om det är Socialstyrelsen som först beslutat i saken. Övergångsbestämmelser med denna innebörd föreslås därför till de nämnda lagarna. Beslut i sådana ärenden som inspektionen övertar ansvaret för enligt lagen om genetisk integritet m.m. får inte överklagas. Någon motsvarande övergångsbestämmelse bör därför inte införas till ändringarna i den lagen.

16 Konsekvenser

16.1Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster

Regeringens bedömning: Förslagen bedöms inte få några ekonomiska konse- kvenser för statsbudgeten.

Departementspromemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att en analys av konsekvenserna för kommuner och landsting behöver göras, eftersom stora förändringar kommer att behöva göras i personal- och journalföringssystem samt annat material på arbetsplatserna. Social- styrelsen tillstyrker förslaget, men delar inte utredningens bedömning att förslagen endast medför en mindre kostnadsökning för Socialstyrelsen. Eftersom en majoritet av Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbunds medlemmar föredrar yrkestiteln fysioterapeut, kan det förväntas att ett stort antal av dagens legitimerade sjukgymnaster kommer att ansöka om legitimation som fysioterapeut, vilket skulle innebära en stor ärendetill- strömning till Socialstyrelsen. Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR) tillstyrker förslaget och anser att det leder till ökad patientsäkerhet, eftersom det efter ändringen kommer krävas utbildning som sjuk- gymnast/fysioterapeut för att få använda titeln fysioterapeut. Att titeln fysioterapeut är den internationellt mest använda har också betydelse för patientsäkerheten. Sjukgymnasternas arbete har utvecklat sig mot ett mer hälsofrämjande arbete och titeln fysioterapeut speglar därför också bättre

sjukgymnastens arbete. LSR delar också promemorians bedömning att Prop. 2012/13:175 det föreslagna titelskyddet fysioterapeut inom humansjukvården inte

kommer att leda till förväxling med de som är verksamma inom djur- sjukvården. Regelrådet avstyrker förslaget på den grunden att konse- kvensbeskrivningen inte innehåller några beloppsmässiga uppskattningar av de administrativa kostnaderna för företag. Regelrådet anser därför att det inte kan ta ställning till om den från administrativ synpunkt lämpligaste lösningen valts. Norrbottens läns landsting tillstyrker för- slaget men anser att konsekvenserna för patienter, landsting och regioner måste analyseras samt att frågan om vem som ansvarar för, bekostar och följer upp informationen till allmänhet och patienter måste klargöras.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för myndigheter

För Socialstyrelsens del bedöms förslagen medföra en mindre kostnad- sökning för ett ökat antal ansökningar om legitimation som fysioterapeut. Socialstyrelsen har i sitt remissvar uppgett att de bedömer att antalet ansökningar från legitimerade sjukgymnaster om legitimation som fysio- terapeut kommer att vara stort. Regeringen gör bedömningen att även om en majoritet av de legitimerade sjukgymnasterna föredrar titeln fysio- terapeut, behöver det inte innebära att alla kommer att ansöka om en ändrad titel. Det är inte möjligt att på förhand veta hur stort intresset kommer att vara, men regeringen bedömer att handläggningen bör kunna hanteras inom myndighetens förvaltningsanslag.

Socialstyrelsen kommer också att behöva informera på sin hemsida och i sina kontakter med allmänheten och hälso- och sjukvården om den nya titeln. Regeringen bedömer att kostnaderna också för dessa insatser ryms inom Socialstyrelsens förvaltningsanslag.

För Bolagsverket bedöms förslagen medföra en begränsad betydelse för handläggningen genom att flera näringsidkare kan behöva ändra det registrerade namnet på sin verksamhet. Enligt de uppgifter Socialdeparte- mentet har tagit del av, uppskattas antalet företag med verksamhet som sjukgymnast till ca 1 700. Eftersom författningsändringarna inte innebär att samtliga sjukgymnaster tvingas byta sin firma när bestämmelserna träder i kraft bedöms ökningen av antalet ansökningar till Bolagsverket bli begränsad. Bolagsverket har inte haft några synpunkter på förslaget eller på den konsekvensbeskrivning som redovisats i promemorian.

För universitet och högskolor som ger utbildning som leder till sjuk- gymnastexamen bedöms ändringen också medföra en begränsad betyd- else för att genomföra namnbytet i de dokument som rör utbildningen. Även för Universitetskanslersämbetet och Universitets- och högskole- rådet bedöms ändringen medföra ett begränsat arbete.

Jordbruksverket bedöms behöva ändra i sina föreskrifter och Sveriges lantbruksuniversitet kan behöva göra följdändringar i sitt utbildnings- material för tilläggsutbildning i veterinärmedicin.

Sammanfattningsvis bedöms förslagen medföra begränsade kostnader för berörda myndigheter, och kostnaderna bedöms rymmas inom befint- liga anslags ramar.

Prop. 2012/13:175

Konsekvenser för kommuner och landsting

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ser ett behov av en om- fattande nationell informationssatsning som förbundet anser att staten bör ansvara för. Regeringen delar bedömningen att det kommer finnas ett behov av information till patienter och allmänhet om ändringen av titelbytet. Regeringen bedömer dock att informationsinsatserna inte behöver bli så omfattande och att kostnader bör kunna bli begränsade. Förutom landsting och kommuner kommer också Socialstyrelsen att informera om ändringen av titel.

Som en följd av förslaget kommer det också att finnas behov av vissa förändringar i de personal- och journalföringssystem som finns inom kommuner och landsting. Eftersom både titeln sjukgymnast och titeln fysioterapeut kommer vara skyddade finns det stort utrymme för lands- ting och kommuner att välja när den anpassningen av systemen ska genomföras. Regeringen bedömer därför att en särskild nationell finansiering för att genomföra förslaget inte behövs.

Konsekvenser för patienter och allmänhet

Regeringen bedömer att förslagen kommer att medföra stärkt patient- säkerhet eftersom fysioterapeuter från det att ändringarna träder ikraft den 1 januari 2014, måste ha sjukgymnastutbildning. Eftersom en ny titel kommer att införas och gälla, samtidigt som den tidigare fortsätter att vara skyddad, kommer två titlar att förekomma parallellt. Under en inled- ningsperiod kan detta leda till frågor från allmänheten och det är därför viktigt att den information som myndigheter och vårdgivare tillhanda- håller är tydlig och lättillgänglig.

Konsekvenser för företag och för professionen

Sjukgymnaster som driver egna företag berörs i viss utsträckning genom att de kan behöva ändra sina registrerade företagsnamn. Med tillgänglig statistik och uppgifter från LSR som grund beräknas antalet sjuk- gymnaster som är egna företagare vara cirka 1 700.

Eftersom titeln sjukgymnast kommer vara fortsatt skyddad yrkestitel parallellt med den nya titeln fysioterapeut kommer ett namnbyte inte vara vare sig tvingande eller brådskande. Förslaget kommer emellertid att innebära en tids inarbetning av den nya benämningen. Regelrådet har på- talat i sitt remissvar att konsekvensutredningen brister i detta avseende eftersom några beloppsmässiga uppskattningar inte presenterats. Rege- ringen anser dock att beloppsmässiga beräkningar lätt skulle kunna bli missvisande eftersom titelbytet är frivilligt. På grund av att ändringen inte är tvingande att genomföra på kort tid, bedömer regeringen att varken de ekonomiska eller administrativa konsekvenserna för företagen blir omfattande.

Förslaget bedöms medföra positiva effekter på rörligheten för professionen, både från och till Sverige.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte ha några miljö- eller jämställdhetsmässiga konse- kvenser.

16.2

Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring

Prop. 2012/13:175

Regeringens bedömning: Förslaget bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser för statsbudgeten.

Förslaget bedöms inte heller få några ekonomiska konsekvenser för kommuner och landsting.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och flertalet landsting vill betona vikten av att alla beslut som kan få konse- kvenser i form av ökade kostnader för huvudmännen också åtföljs av en lösning vad gäller finansieringen. Några remissinstanser har framfört att de anser att staten behöver förstärka och i samband med det avdela mer resurser för tandläkarnas specialisttjänstgöring.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse i tandvårdslagen (1985:125) som reglerar landstingens ansvar att tillhandahålla platser för anställning för tandläkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verk- samhet.

Den nya bestämmelsen innebär en reglering som förtydligar det ansvar som landstingen redan tar i den praktiska verksamheten idag. Eftersom landstingen redan idag har kostnader för denna verksamhet är rege- ringens bedömning att den föreslagna regleringen inte leder till några ökade kostnader för landstingen.

16.3	Behörighet i socialtjänsten

Regeringens bedömning: Förslaget om behörighet för vissa uppgifter inom
den sociala barn- och ungdomsvården bedöms inte medföra ekonomiska
konsekvenser för statsbudgeten.
Förslagen bedöms få en mindre betydelse för Socialstyrelsens hand-
läggning, samt för förvaltningsdomstolarna.
Utredningens bedömning: Utredningens bedömning avser att
behörighetskrav införs inom hela socialtjänsten.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har lämnats särskilt avseende
denna del.
Skälen för regeringens bedömning
Konsekvenser för kommunerna
Regeringen föreslår att det införs ett krav på behörighet för att få utföra
vissa uppgifter inom barn- och ungdomsvården i socialtjänsten. Rege-
ringen menar att den inskränkning som denna nya bestämmelse medför
för kommunerna endast är marginell eftersom en snarlik reglering redan
finns i dag. Förtydligandet är däremot angeläget för att ytterligare
markera socialnämndens ansvar för att det finns personal med lämplig
utbildning och erfarenhet. För handläggare inom den sociala barn- och		89

Prop. 2012/13:175 ungdomsvården är detta särskilt viktigt. Handläggarna hanterar ofta komplexa sociala problem och gör mycket kvalificerade bedömningar. Arbetet handlar många gånger om att fatta svåra, och för barn, ungdomar och deras föräldrar, mycket ingripande beslut. Att socialsekreterare har kompetens och erfarenhet är viktiga förutsättningar för att socialtjänsten ska kunna bedrivas på ett professionellt sätt och tillgodose de behov som det enskilda barnet har.

Förslaget bör också ses som en del i den utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården som regeringen slagit fast i prop. 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga. Regeringen aviserade en komplettering om kompetens hos handläggare inom socialtjänsten (s. 110). Den sociala barn- och ungdomsvården rör många barns framtid och regeringen anser att för att nå de förbättringar som krävs behöver nuvarande bestämmelse preciseras ytterligare. Även om förslaget genom ökad detaljeringsgrad innebär vissa inskränkningar i det kommunala självstyret, är inskränkningarna begränsade. Vid en avvägning mellan det starka allmänna intresset av att stärka skyddet för barn och hålla en god kvalitet på de stödinsatser som ges och kommunernas intresse av att den kommunala självstyrelsen inte inskränks ytterligare, bedömer regeringen att det är tydligt att det allmänna intresset väger över. De ändringar som föreslås i socialtjänstlagen får således anses godtagbara.

Regeringen bedömer inte att förslaget om behörighet för vissa upp- gifter inom den sociala barn- och ungdomsvården innebär några nya kostnader för kommunen eftersom de redan i dag enligt 3 kap. 3 § socialtjänstlagen ska tillhandahålla personal med lämplig utbildning och erfarenhet. De allra flesta som arbetar med myndighetsutövning inom den sociala barn- och ungdomsvården har socionomexamen eller en högskoleutbildning som är tre år eller längre (se avsnitt 4.2). Denna bedömning ligger i linje med den kostnadsbedömning som Barnskydds- utredningen genomförde 2009.

Övriga konsekvenser

Mindre kostnadsökningar kan uppkomma för förvaltningsdomstolarna med anledning av att beslut att inte godkänna en enskild persons utländska utbildning kan överklagas enligt 22 a § förvaltningslagen. Regeringen bedömer dock att dessa kostnadsökningar är så marginella att de ryms inom befintliga anslag.

	16.4	Förslagen om ytterligare uppgifter för
		Inspektionen för vård och omsorg

	Regeringens bedömning: Förslaget att överföra ytterligare uppgifter
	från Socialstyrelsen till Inspektionen för vård och omsorg bedöms inte
	få några ekonomiska konsekvenser för statsbudgeten.
	Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslår i avsnitt 14
	att den nya Inspektionen för vård och omsorg ska ta över ytterligare upp-
	gifter från Socialstyrelsen, nämligen att godkänna att andra sjukvårds-
90	inrättningar än allmänna sjukhus får utföra steriliseringar av kvinnor

enligt 6 § steriliseringslagen (1975:580), att ge tillstånd till andra vård- Prop. 2012/13:175 inrättningar än offentligt finansierade sjukhus att få utföra viss assisterad

befruktning enligt lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. samt att besluta att lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus ska tillämpas vid vissa vårdenheter.

Det antal ärenden som förväntas tillkomma för Inspektionen för vård och omsorgs del till följd av förslaget är av mycket begränsad omfatt- ning. Regeringen gör därför bedömningen att kostnaderna för att hantera de nya uppgifterna ryms inom ramen för myndighetens förvaltnings- anslag och att förslaget därmed inte medför några ekonomiska konse- kvenser för statsbudgeten.

17 Författningskommentar

17.1Förslaget till lag om ändring i steriliseringslagen (1975:580)

6 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 14.

Ändringarna i andra stycket innebär bl.a. att Inspektionen för vård och omsorg tar över ansvaret för att besluta om godkännande enligt para- grafen från Socialstyrelsen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.3.

Enligt punkt 1 träder ändringen i kraft den 1 januari 2014.

Av punkt 2 följer att om en enskild överklagar ett beslut enligt lagen till domstol ska Inspektionen för vård och omsorg vara den enskildes motpart i domstolen, även om det inte är inspektionen som först beslutade i saken. Detta gäller dock enbart om inspektionen efter ikraft- trädandet är behörig att handlägga den typ av fråga som prövas.

Punkt 3 innebär att en person som före den 1 januari 2014 uppsåtligen har utfört sterilisering på en kvinna på en annan plats än ett allmänt sjukhus eller en sådan sjukvårdsinrättning som Socialstyrelsen godkänt kan dömas för detta enligt 8 § även efter det att nämnda ansvar för att godkänna sjukvårdsinrättningar har övergått till Inspektionen för vård och omsorg.

17.2Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

24 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.

Ändringen i andra stycket är en följd av att fysioterapeut blir en ny skyddad yrkestitel enligt patientsäkerhetslagen (2010:659). I övrigt görs

en språklig justering.

Prop. 2012/13:175

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.1.

I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2014.

Av punkt 2 följer att sjukgymnaster även fortsättningsvis får åläggas det särskilda medicinska ansvar som enligt 24 § första stycket normalt innehas av sjuksköterskor.

17.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus

1 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 14.

Paragrafen ändras i sak på så sätt att det är Inspektionen för vård och omsorg som i fortsättningen har rätt att besluta att en enhet för miss- bruksvård vid ett sjukhus ska omfattas av bestämmelserna i lagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.3. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2014.

Av punkt 2 följer att om en enskild överklagar ett beslut enligt lagen till domstol ska Inspektionen för vård och omsorg vara den enskildes motpart i domstolen, även om det är Socialstyrelsen som först beslutade i saken.

17.4Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

13 §

Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.

Paragrafen innebär att landstingen får en lagstadgad skyldighet att till- handahålla platser för anställning av tandläkare under specialiserings- tjänstgöring, i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av specialisttandläkare i klinisk verksamhet. Genom bestämmel- sen kodifieras ett system som redan tillämpas.

17.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor

1 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.

I fjärde stycket görs ändringar som en konsekvens av att bl.a. rubriken till lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik ändras.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.1.

Av punkt 1 framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2014.	Prop. 2012/13:175
Av punkt 2 följer att sjukvårdshuvudmännen ska lämna ersättning för
resekostnader vid sjukgymnastik som avser tid före den 1 januari 2014.

17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik

1–5 a, 5 e, 5 f, 6–10, 14–20, 22, 24 och 25 §§

Paragraferna behandlas i avsnitt 8.

Paragraferna ändras på så sätt att termerna ”sjukgymnast”, ”sjuk- gymnastik” och ”sjukgymnastikersättning” ersätts av orden ”fysiotera- peut”, ”fysioterapi” respektive ”fysioterapiersättning”. Ändringarna är en följd av att fysioterapeut blir en ny skyddad yrkestitel enligt patientsäker- hetslagen (2010:659). Övriga ändringar är endast språkliga eller redaktio- nella.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.1. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2014.

Enligt punkt 2 ska, vid tillämpningen av lagen och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, sjukgymnast jämställas med fysio- terapeut och sjukgymnastik med fysioterapi. Bestämmelsen innebär att sjukgymnaster kan vara verksamma mot den nationella taxan även fort- sättningsvis.

En sjukgymnast kan, med stöd av äldre övergångsbestämmelser, ha rätt till ersättning enligt lagen trots att han eller hon exempelvis saknar sam- verkansavtal med landstinget. Punkt 3 i de nu aktuella övergångs- bestämmelserna innebär att det inte utgör något hinder för fortsatt rätt till ersättning att personen i fråga efter den 1 januari 2014 får legitimation som fysioterapeut.

17.7Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

3 kap. 3 a §

Paragrafen behandlas i avsnitt 10.

I andra stycket, som är nytt, införs ett krav på lägsta utbildningsnivå för dem som utför vissa uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom. De uppgifter som berörs är bedömning av om en utredning ska inledas, genomförande av utredningen och den avslutande bedömningen av behovet av insatser eller andra åtgärder samt uppföljning av beslutade insatser. För dem som redan i dag arbetar med sådana uppgifter men som inte har erforderlig utbildning blir bestämmelsens övergångsregel aktuell.

Annan relevant examen på grundnivå i högskolan, enligt högskole- förordningen (1993:100), kan innebära en examen som innehåller kurser i bl.a. socialt arbete, förvaltningsrätt och socialrätt. Omfattningen och innehållet får preciseras i föreskrifter.

Prop. 2012/13:175	Lagrådet har lämnat synpunkter i denna del. Synpunkterna redovisas i
	avsnitt 10.
	Tredje stycket, som är nytt, syftar till att garantera att de som själv-
	ständigt utför sådana arbetsuppgifter som avses i andra stycket har för
	uppgiften tillräcklig erfarenhet. Det är socialnämnden som ansvarar för
	detta.
	3 kap. 3 b §
	Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 10.
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 septem-
	ber 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikations-
	direktivet) reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer. Det ger yrkes-
	utövaren samma rättigheter som det mottagande medlemslandets egna
	medborgare att utöva det yrke som personen i fråga är kvalificerad för i
	ursprungslandet samt att utöva det på samma villkor som det mottagande
	medlemslandets egna medborgare. Direktivet underlättar även friheten att
	tillfälligt tillhandahålla tjänster. Kravet på socionomexamen eller annan
	relevant examen på minst grundnivå i högskolan för vissa arbetsuppgifter
	inom socialtjänsten innebär en reglering av yrket enligt direktivet. Där-
	med krävs ett system för godkännande av dem med yrkeskvalifikationer
	som motsvarar det krav som uppställs i lagen.
	Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma
	om en utländsk utbildning, ensam eller tillsammans med yrkeslivs-
	erfarenhet, kan anses motsvara svensk socionomexamen eller annan rele-
	vant examen på grundnivå i högskolan. Den myndighet som regeringen
	bestämmer blir därmed behörig myndighet enligt yrkeskvalifikations-
	direktivet och ingångsmyndighet för de personer som önskar få sin
	utländska utbildning erkänd.
	Yrkeskvalifikationsdirektivet gäller enbart medborgare i en EU/EES-
	stat. Den här aktuella paragrafen är emellertid inte begränsad till enbart
	sådana medborgare utan gäller även dem som kommer från tredje land.
	Samma regelverk och förutsättningar gäller enligt förslaget således för
	dem som kommer från ett land utanför EU/EES-området.
	16 kap.
	4 §
	Paragrafen behandlas i avsnitt 10.
	Ansvaret för att fatta beslut enligt den nya 3 kap. 3 b § kan komma att
	läggas på Socialstyrelsen. Dessa beslut ska kunna överklagas till allmän
	förvaltningsdomstol. Tredje stycket i förevarande paragraf ändras därför
	på så sätt att bestämmelsen om att beslut av Socialstyrelsen enligt lagen
	inte får överklagas tas bort. Ändringen innebär att beslut enligt 3 kap.
	3 b § om att inte erkänna en utländsk utbildning kan överklagas till all-
	män förvaltningsdomstol med stöd av 22 § förvaltningslagen (1986:223).
	Socialstyrelsen har även behörighet att fatta beslut om medgivande att
	väcka allmänt åtal för vissa brott enligt 16 kap. 6 § andra stycket. Dessa
	beslut ska inte heller fortsättningsvis vara överklagbara. En bestämmelse
	om detta införs därför i det nya fjärde stycket.
	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
94	Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.2.

I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2014.	Prop. 2012/13:175
Av punkt 2 följer att en handläggare som före ikraftträdandet anställts
för att utföra de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket till och med
den 31 december 2018 är behörig att utföra de angivna uppgifterna trots
att villkoren i det nämnda stycket inte är uppfyllda.

17.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.

6 kap. 2 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 14.

Paragrafen ändras på så sätt att ansvaret för att ge tillstånd till andra vårdinrättningar än offentligt finansierade sjukhus att utföra insemina- tioner med donerade spermier övergår från Socialstyrelsen till Inspek- tionen för vård och omsorg.

7 kap. 4 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 14.

Genom en ändring i första stycket övergår ansvaret att besluta om tillstånd för andra vårdinrättningar än offentligt finansierade sjukhus att utföra befruktningar utanför kroppen från Socialstyrelsen till Inspek- tionen för vård och omsorg. I stycket görs även en språklig justering.

8 kap. 1 §

I första stycket görs en språklig justering.

Ändringarna i tredje stycket är en konsekvens av att vissa av de beslut som avses i stycket (beslut enligt 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 §) i fortsätt- ningen fattas av Inspektionen för vård och omsorg.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.3.

Enligt punkt 1 träder ändringen i kraft den 1 januari 2014.

Punkt 2 innebär att en person som före den 1 januari 2014 vanemässigt eller i vinstsyfte utfört givarinsemination, befruktning av ägg utanför kroppen eller införande av det befruktade ägget i kvinnans kropp på en annan plats än ett offentligt finansierat sjukhus eller en sådan vård- inrättning som Socialstyrelsen gett sitt tillstånd kan dömas för detta enligt 8 kap. 4 eller 5 § även efter det att nämnda ansvar för att godkänna vårdinrättningar har övergått till Inspektionen för vård och omsorg.

17.9 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

28 kap. 1 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 8.
Ändringen i första stycket 7 är en följd av att rubriken till lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik ändras på så sätt att ordet
”sjukgymnastik” ersätts av ”fysioterapi”.	95
	95

Prop. 2012/13:175

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.1. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2014.

Av punkt 2 följer att sekretessen enligt 28 kap. 1 § fortfarande gäller för uppgifter i ärenden enligt lagstiftningen om ersättning för sjuk- gymnastik som redan avgjorts vid ikraftträdandet och där handlingarna omhändertagits för arkivering.

17.10Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

4 kap. 1 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.

Ändringen i tabellen i paragrafen innebär att en person som har avlagt fysioterapeutexamen efter ansökan ska få legitimation som fysioterapeut. Socialstyrelsen ska således inte längre utfärda legitimationer som sjuk- gymnast. Genom ändringar i examensordningen i högskoleförordningen (1993:100) ska sjukgymnastexamen byta namn till fysioterapeutexamen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna behandlas i avsnitt 15.1 och 15.2.1. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2014.

I punkt 2 anges att ansökningar om legitimation som sjukgymnast, som har kommit in till Socialstyrelsen före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts, ska gälla som ansökningar om legitimation som fysioterapeut.

Av punkt 3 följer att den som ansöker om legitimation som fysio- terapeut med en sjukgymnastexamen som grund, ska ges legitimation som fysioterapeut.

Punkt 4 innebär att legitimerade sjukgymnaster får använda beteck- ningen legitimerad även fortsättningsvis samt att yrkestiteln sjukgymnast är fortsatt skyddad även efter den 1 januari 2014. Yrkestiteln sjuk- gymnast får endast användas av den som har legitimation för yrket. För- utom legitimerade sjukgymnaster får ingen i yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område heller använda en titel som kan förväxlas med sjukgymnast.

Sammanfattning av promemorian Legitimation för cytodiagnostiker (S2007/1789/FS)

Prop. 2012/13:175

Bilaga 1

Riksdagen biföll den 8 februari 2006 (rskr. 2005/06:148) den dåvarande regeringens förslag i proposition Legitimation och skyddad yrkestitel (prop. 2005/06:43) om att från den 1 april 2006 införa en rätt till legi- timation för vissa vårdyrken, däribland biomedicinska analytiker. I sam- band med beslutet tillkännagav riksdagen för regeringen att mycket talar för att även yrkesgruppen cytodiagnostiker uppfyller de krav som kan ställas för rätt till legitimation och att legitimationsfrågan för cytodiag- nostiker bör utredas mycket skyndsamt.

Cytodiagnostikerna tillhör gruppen biomedicinska analytiker. I pro- positionen aviserades en utredning om hur behörighetsreglerna inom hälso- och sjukvården skall utformas i framtiden. En skyndsam utredning av frågan om en särskild legitimation för cytodiagnostiker kan av tidsskäl inte göras inom ramen för en sådan större utredning. Den särskilda utred- ning av frågan som nu gjorts visar emellertid att det inte finns något hinder mot att cytodiagnostikerna får en särskild rätt till legitimation. I promemorian föreslås därför att en sådan rätt skall införas från den 1 januari 2008.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 2

Författningsförslag i promemorian Legitimation för cytodiagnostiker (S2007/1789/FS)

Lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverk- samhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3 kap.

2 §34

Den som i enlighet med vad som anges i nedanstående tabell har avlagt högskoleexamen eller har gått igenom utbildning och som, i förekom- mande fall, fullgjort praktisk tjänstgöring skall efter ansökan få legitima- tion för yrket.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti- mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 5 kap. om sökan- den hade varit legitimerad.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall i de fall som anges i tabellen besluta om närmare föreskrifter om vilken utbildning och praktisk tjänstgöring som skall krävas för att få legitima- tion.

Yrke/Yrkestitel	Utbildning	Praktisk
1. apotekare	apotekarexamen	tjänstgöring
1. apotekare	apotekarexamen
2. arbetsterapeut	arbetsterapeutexamen
3. audionom	audionomexamen
4. barnmorska	barnmorskeexamen
5. biomedicinsk	biomedicinsk
analytiker	analytikerexamen
6. dietist	dietistexamen
7. kiropraktor	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
8. logoped	logopedexamen
9. läkare	läkarexamen	enligt föreskrifter
10. naprapat	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
11. optiker	optikerexamen
12. ortopedingenjör	ortopedingenjörsexamen
13. psykolog	psykologexamen	enligt föreskrifter
14. psykoterapeut	psykoterapeutexamen
15. receptarie	receptarieexamen
16. röntgensjuk-	röntgensjuksköterske-
sköterska	examen
17. sjukgymnast	sjukgymnastexamen
18. sjukhusfysiker	sjukhusfysikerexamen
34 Senaste lydelse 2006:50

19. sjuksköterska	sjuksköterskeexamen	Prop. 2012/13:175
20. tandhygienist	tandhygienistexamen	Bilaga 2
21. tandläkare	tandläkarexamen

En legitimerad psykoterapeut skall i samband med sin yrkesutövning ange sin grundutbildning.

Bestämmelser om legitimation av yrkesutövare med utländsk utbild- ning finns i 12 §.

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legiti- mationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 5 kap. om sökan- den hade varit legitimerad.

Yrke/Yrkestitel	Utbildning	Praktisk
1. apotekare	apotekarexamen	tjänstgöring
1. apotekare	apotekarexamen
2. arbetsterapeut	arbetsterapeutexamen
3. audionom	audionomexamen
4. barnmorska	barnmorskeexamen
5. biomedicinsk	biomedicinsk
analytiker	analytikerexamen
6. cytodiagnostiker	enligt föreskrifter	enligt
7. dietist	dietistexamen	föreskrifter
7. dietist	dietistexamen
8. kiropraktor	enligt föreskrifter	enligt
9. logoped	logopedexamen	föreskrifter
9. logoped	logopedexamen
10. läkare	läkarexamen	enligt
11. naprapat		föreskrifter
11. naprapat	enligt föreskrifter	enligt
12. optiker	optikerexamen	föreskrifter
12. optiker	optikerexamen
13. ortopedingenjör	ortopedingenjörsexamen
14. psykolog	psykologexamen	enligt
15. psykoterapeut	psykoterapeutexamen	föreskrifter
15. psykoterapeut	psykoterapeutexamen
16. receptarie	receptarieexamen
17. röntgensjuksköterska	röntgensjuksköterskeexamen
18. sjukgymnast	sjukgymnastexamen
19. sjukhusfysiker	sjukhusfysikerexamen
20. sjuksköterska	sjuksköterskeexamen	99

Prop. 2012/13:175

Bilaga 2

21. tandhygienist	tandhygienistexamen
22. tandläkare	tandläkarexamen

En legitimerad psykoterapeut skall i samband med sin yrkesutövning ange sin grundutbildning.

Bestämmelser om legitimation av yrkesutövare med utländsk utbild- ning finns i 12 §.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2.Den som enligt föreskrifter har avlagt examen och fullgjort praktisk

tjänstgöring får, utan att ha erhållit legitimation för yrket, till den 1 januari 2009 använda yrkestiteln cytodiagnostiker.

100

Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Legitimation för cytodiagnostiker (S2007/1789/FS)

Prop. 2012/13:175

Bilaga 3

Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Skatteverket, Högskoleverket, Karolinska Institutet, Stockholms läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet, Vård- förbundet, Naturvetarförbundet, Svensk Förening för klinisk cytologi, Riksföreningen för klinisk cytologi, Institutet för biomedicinsk labora- torievetenskap.

101

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

102

Sammanfattning av betänkandet Kompetens och ansvar (SOU 2010:65)

Behörighetsutredningens uppdrag

Regeringen tillsatte den 2 april 2009 en särskild utredare med uppdrag att utreda ett antal frågor som rör behörighetsregleringen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I uppdraget ingick följande områden:

bedöma om ytterligare yrkesgrupper bör regleras inom hälso- och sjukvården,

överväga förändringar av optikernas arbetsuppgifter,

pröva om systemet med särskilt förordnande att utöva yrke inom hälso- och sjukvården är ändamålsenligt,

lämna förslag som leder till att fler sjuksköterskor specialistutbildar sig,

se över bestämmelserna om begränsningarna i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder,

göra det tydligare för allmänheten vad som räknas till hälso-

och sjukvård och vad som är verksamhet som ligger hälso- och sjukvården nära,

lämna förslag till hur tandläkarnas specialiseringstjänstgöring bör regleras,

se över tandhygienistutbildningens innehåll och omfattning och

kartlägga och analysera förutsättningarna för en behörighetsreglering för vissa arbetsuppgifter inom socialtjänsten.

Målet med våra förslag ska vara att upprätthålla en hög patientsäker het och ett högt förtroende hos allmänheten för såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten. Våra förslag ska också ta hänsyn till den grund- lagsfästa principen om näringsfrihet. Vi ska utgå från de principer som i dag ligger till grund för behörighet och legitimation och våra förslag ska skapa goda förutsättningar att använda de specifika kompetenser som utmärker de olika yrkesgrupperna inom hälso- och sjukvården på ett effektivt och flexibelt sätt. Vissa delar av uppdraget innebär att vi ska överväga om nuvarande bestämmelser är ändamålsenliga.

Bör ytterligare yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården regleras?

Bestämmelser om legitimation, ensamrätt till yrke, skyddad yrkes- titel och skyddad specialistbeteckning finns i lagen (1998:531) om yrkes- verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS. Från och med den 1 januari 2011 finns dessa bestämmelser i den nya patientsäkerhetslagen. Legitimationens huvudfunktion är att vara en garanti för att personalen har en viss kunskapsnivå och vissa personliga egenskaper.

Patientsäkerheten är det överordnade kriteriet vid en bedömning av vilka yrkesgrupper som ska vara reglerade. Övriga kriterier som ska ha stor betydelse är:

yrkesrollens innehåll – som bör ha en viss bredd och innefatta ett visst mått av självständighet,

utbildningen – som bör vara kvalificerad, väl definierad och leda till ett särskilt yrke och

internationella förhållanden – bland annat de EU-regler som Sverige åtagit sig att tillämpa om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom hälso- och sjukvården och den nordiska överenskommelsen om en gemensam arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal.

För att en yrkesgrupp ska få legitimation behöver inte alla kriterier vara uppfyllda. Hur mycket som ska krävas för att en yrkesgrupp ska komma ifråga för legitimation får avgöras genom en sammanvägning. Patient- säkerheten är överordnad övriga kriterier. Behovet av legitimation kan vara mindre om yrket enbart utövas i offentlig anställning, än om det finns möjligheter att bedriva verksamheten i privat regi. Vi ska enligt direktiven undvika att skapa ett system med dubbla legitimationer.

Vi är fria att föreslå förändringar av de principer som i dag ligger till grund för vilka yrkesgrupper som ska vara reglerade. Vår bedömning är dock att nuvarande principer är väletablerade och ändamålsenliga. Vi föreslår därför inga förändringar.

Vi ser det som rimligt att legitimation i första hand bör komma i fråga för yrkesgrupper som har en svensk högskoleutbildning. Skälet är att utbildningen därmed omfattas av Högskoleverkets regelbundna gransk- ning och utvärdering och att den enligt högskolelagen ska vila på veten- skaplig grund och beprövad erfarenhet.

Vi vill understryka att en reglering av ett yrke inte kan ersätta vård- givarens ansvar för att planera, leda och kontrollera verksamheten. Det behövs ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, behandling enligt veten- skap och beprövad erfarenhet samt kompetenta och skickliga yrkes- utövare för att uppnå god patientsäkerhet.

Följande grupper har i skrivelser och vid möten framfört önskemål om reglering av yrket: cytodiagnostiker, kuratorer inom hälso- och sjukvård, medicinska massageterapeuter, medicinska fotterapeuter, podiatrier, ortoptister, osteopater, perfusionister, tandtekniker och uroterapeuter.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

Våra förslag:

Cytodiagnostiker

Cytodiagnostikerns huvuduppgift är att med hjälp av mikroskop ställa diagnos om det föreligger cellförändringar i cellprover från patienter. Vanligast är att diagnostisera cellprover i syfte att hitta förstadier till livmoderhalscancer. Yrkesgruppen har en gedigen högskoleutbildning och utför kvalificerade arbetsuppgifter. Flertalet har en yrkesexamen som biomedicinska analytiker och en påbyggnadsutbildning i diagnostisk cytologi. Det innebär att de som arbetar som cytodiagnostiker, med några få undantag, har legitimation som biomedicinsk analytiker. Cytodiagnostiker har en relativt smal yrkesroll med ett begränsat antal arbetsuppgifter. De är huvudsakligen verksamma vid laboratorier inom

103

Prop. 2012/13:175 den offentliga hälso- och sjukvården och står som hälso- och sjukvårds- Bilaga 4 personal under Socialstyrelsens tillsyn. Om en särskild legitimation skulle införas för denna yrkesgrupp, skulle det leda till dubbla legitimationer. Vi anser därför att det saknas förutsättningar för att före-

slå legitimation för cytodiagnostiker.

Kuratorer inom hälso- och sjukvård

Kuratorer inom hälso- och sjukvården arbetar utifrån ett psykologiskt och socialt perspektiv och är verksamma inom många olika områden inom hälso- och sjukvården. Kuratorerna har en självständig yrkesroll med ett tydligt patientansvar. När de utför hälso- och sjukvård står de under Socialstyrelsens tillsyn. De som arbetar som kuratorer har socionom- examen som kompletterats med olika påbyggnadsutbildningar. Någon egen utbildning avsedd just för yrket kurator inom hälso- och sjukvård finns inte. Socionomexamen är en utbildning som ska tillgodose behovet av generell socionomkompetens inom hela det sociala arbetsfältet. Om en legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvården skulle införas, måste en avgränsning göras gentemot övriga med socionomexamen. Det innebär att legitimationen skulle behöva kopplas till arbetsuppgifterna istället för till utbildningen. Vi föreslår därför inte att legitimation ska införas för kuratorer inom hälso- och sjukvård.

Medicinska fotterapeuter och podiatrier

Båda dessa yrkesgrupper är verksamma inom området fotsjukvård. Medicinska fotterapeuter är i första hand enskilda yrkesutövare. Ut- bildning inom medicinsk fotvård anordnas sedan några år i form av en K/Y-utbildning. Den typen av utbildning motsvarar inte de krav för legitimation som vi ställt upp. Vårt intryck är vidare att det bland dagens verksamma medicinska fotterapeuter finns en väldigt varierande utbild- ningsbakgrund, där kompetensen till stora delar är resultatet av eget utvecklingsarbete och vidareutbildning genom olika privata kurser.

Podiatrier är en begränsad yrkesgrupp, vars utbildning i Sverige är under avveckling. Den sista årskullen kommer att examineras under 2011. Därefter kommer det inte att finnas någon svensk högskole- utbildning för podiatrier. Vi lämnar därför inga förslag om reglering för medicinska fotterapeuter och podiatrier.

Medicinska massageterapeuter

Medicinska massageterapeuter använder massage och muskeltöjningar i friskvårdande och förebyggande syfte och för behandling av specifika skador och besvär i rörelseapparaten. Det stora flertalet arbetar som enskilda yrkesutövare. Vår bedömning är att utbildningen inte motsvarar kraven för legitimation. Vi lägger därför inget sådant förslag.

Ortoptister

Ortoptister undersöker, diagnostiserar och behandlar ensidiga syn- nedsättningar. Ortoptister arbetar huvudsakligen vid ögonkliniker på sjukhus. Ortoptister har en sjuksköterskeutbildning i grunden och en

majoritet är utbildade ögonsjuksköterskor. De har därefter en

104

kompletterande utbildning med inriktning mot ortopti. Att införa legitimation för ortoptister skulle därmed innebära att de får dubbla legitimationer. Vi lägger därför inte något förslag om legitimation för denna yrkesgrupp.

I dag finns ingen specialistinriktning för sjuksköterskor som vill specialisera sig inom ortopti. I kapitel 12 nedan framför vi att specialist- sjuksköterskeutbildningen bör bli mer flexibel. Inom ramen för ett sådant mer flexibelt system skulle det kunna bli möjligt för ortoptister att få skyddad specialistbeteckning.

Osteopater

Osteopati är en behandlingsform som bygger på att kroppen är en enhet, där alla delar hänger ihop och är beroende av varandra. Den viktigaste uppgiften för en osteopat är att hitta orsaken till vad som hindrar kroppen från att läka sig själv. Osteopater arbetar i princip uteslutande som enskilda yrkesutövare utanför hälso- och sjukvården. De två osteopat- utbildningar som anordnas i Sverige är inte högskoleutbildningar enligt högskolelagen. Vi föreslår därför inte legitimation för denna yrkesgrupp.

Perfusionister

Perfusionistens huvudsakliga arbetsuppgift är att styra hjärtlung- maskinen i samband med hjärtkirurgi. De arbetar så gott som uteslu- tande som anställda inom den offentliga vården och inte som enskilda yrkesutövare. De omfattas därmed av Socialstyrelsens tillsyn. Det finns i dag inte någon svensk högskoleutbildning för perfusionister. Vi föreslår därför inte legitimation för denna yrkesgrupp.

Tandtekniker

Tandtekniker utformar och tillverkar individuellt avpassade ersättningar för förlorade tänder. De uppfyller väl kraven för legitimation när det gäller utbildning. De utför vidare kvalificerade arbetsuppgifter och har i allt större utsträckning patientkontakt. Enligt vår mening är det emellertid tandläkaren som har ansvaret för behandlingen som helhet, även om det är tandteknikern som tillverkar ersättningarna för förlorade tänder. Vårt intryck är också att tandtekniker i första hand arbetar med materialet och att de patientkontakter som sker mest gäller estetiska frågor.

Tandteknikernas tillverkade ersättningar omfattas av lagstiftningen för medicintekniska produkter. Det innebär att det finns detaljerade bestäm- melser som på olika sätt reglerar verksamheten och som bland annat innebär krav på övervakning av hur produkterna fungerar i praktisk användning. Tandteknikerna måste därför registrera sin verksamhet hos Läkemedelsverket, som också utövar tillsyn över verksamheten. Sammantaget lämnar vi därför inte något förslag om legitimation för tandtekniker.

Uroterapeuter

Uroterapeuter utreder och behandlar personer med urinläckage eller andra blåsstörningar. De är i dag legitimerade sjuksköterskor, barn-

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

105

Prop. 2012/13:175 morskor, sjukgymnaster eller läkare som läst en påbyggnadsutbildning i Bilaga 4 uroterapi. Eftersom vi inte ska skapa dubbla legitimationer lägger vi

inget förslag om reglering för denna yrkesgrupp.

Ytterligare behörighetsreglering för yrkesgrupper med legitimation

Ett antal yrkesgrupper som har legitimation har framfört önskemål om ytterligare behörighetsreglering. Svensk Förening för Sjuksköterskor för Diabetesvård önskar skyddad yrkesbeteckning. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter vill att 12 månaders praktiktjänstgöring på heltid ska vara ett krav för legitimation för arbetsterapeuter. Samma krav har framförts från Svenska Audionomföreningen när det gäller audionomer. Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund vill ha en specialistutbildning och Sveriges Psykologförbund menar att det är angeläget att en statlig reglering av psykologernas specialistkompetens utreds närmare. Förbundet vill också att psykologer ska få ensamrätt till yrket. Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund har framfört att yrkestiteln sjukgymnast bör bytas ut mot fysioterapeut. Regeringen har också överlämnat en begäran från Ortopediska Branschrådet om en ändring av legitimationsbestämmelserna för ortopedingenjörer.

Våra förslag:

Sjuksköterskor inom diabetesvård

Enligt vår mening bör diabetessjuksköterskor kunna ses som specia- listutbildade sjuksköterskor. Om utbildningen blir mer flexibel kan det vara möjligt för diabetessjuksköterskor att få en skyddad specialist- beteckning (se kap. 12). Vår bedömning är att det för närvarande inte bör införas en skyddad yrkestitel för diabetessjuksköterskor.

Praktiktjänstgöring – ett krav för legitimation?

Vi anser att den praktiska erfarenhet som krävs för legitimation ska ingå i utbildningen och att examen ska vara kriteriet för att legitimation kan utfärdas. Därefter har arbetsgivaren ansvaret för att anställda har den kompetens som krävs. En viktig del av det ansvaret är att ge nyanställda den introduktion som är nödvändig för att utföra arbetet på ett tillfred- ställande och patientsäkert sätt. Vi anser därför inte att praktiktjänst- göring bör vara ett krav för legitimation för arbetsterapeuter eller audionomer.

Bör fler grupper få skyddad specialistbeteckning och reglerad specialistordning?

Det finns i dag specialistordningar för sjukgymnaster och psykologer som hanteras av Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, respektive Sveriges Psykologförbund. Det är också möjligt för legitimerade sjuk- gymnaster och psykologer att ange att de har vidareutbildning och specialistutbildning. Den utbildning som ligger till grund för legitima- tionen för dessa grupper är därtill relativt omfattande och håller god kvalitet. Vi anser inte att det ur ett patientsäkerhetsperspektiv finns

106

anledning att införa reglerad specialistordning och skyddad specialist- beteckning för dessa båda yrkesgrupper.

Ska psykologer ha ensamrätt till yrket?

För att en yrkesgrupp ska ha ensamrätt till ett visst yrke måste behovet av att öka patientsäkerheten vara så stort att näringsfriheten bör begränsas. Vi anser inte att det finns skäl att införa en sådan ensamrätt för någon ytterligare grupp. En sådan ensamrätt för psykologer skulle också skapa svårigheter när det gäller att definiera vilka arbetsuppgifter som i så fall skulle omfattas av ensamrätten.

Ska titeln sjukgymnast ändras till fysioterapeut?

Fysioterapeut är en titel som i dag används både av dem som behandlar människor och av dem som behandlar djur, till exempel hästar och hundar. Internationellt motsvarar fysioterapeuttiteln sjukgymnast. Sjuk- gymnast är idag en titel som används av betydligt fler än de som använder titeln fysioterapeut. Ett problem, som många anser finns, när det gäller skyddade yrkestitlar är att titeln terapeut ofta förväxlas. Vi anser att denna förväxlingsrisk är ett tungt vägande skäl mot att ersätta titeln sjukgymnast med fysioterapeut. En sådan för- ändring skulle också innebära att titeln sjukgymnast, efter en övergångsperiod, skulle kunna användas av vem som helst. Men hänsyn till hur väl inarbetad den titeln är, skulle det försvåra för patienter/konsumenter att bedöma vem som tillhör hälso- och sjukvårds- personal och vem som inte gör det.

Vilken utbildning ska ge rätt till legitimation som ortopedingenjör?

Legitimation för ortopedingenjörer infördes 2006. För att inte utestänga de som gått äldre utbildningar, bestämdes att även dessa utbildningar ska kunna ligga till grund för legitimation för denna yrkesgrupp. Social- styrelsen har också möjlighet att i undantagsfall ge legitimation till den som skaffat sig en fullgod kompetens på annat sätt än genom att avlägga examen. Denna möjlighet finns när det gäller alla legitimationsyrken. Reglerna om undantag är av naturliga skäl mest aktuella när legitimation införs. Nästan alla som läst en äldre utbildning till ortopedingenjör bör nu har hunnit söka legitimation. Vi har heller inte funnit att ortoped- ingenjörer, oavsett utbildningsbakgrund, har varit föremål för ingripanden från Socialstyrelsen eller HSAN i någon större utsträckning. Vi anser därför inte att det finns skäl att ändra på kraven för legitimation för ortopedingenjörer.

Översyn av optikernas arbetsuppgifter

Vi gör bedömningen att det inte finns anledning att ändra optikernas arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården – med ett undantag. Vi föreslår att optiker får använda så kallade diagnostiska droppar. Användning av sådana droppar leder till kvalitetsmässigt bättre syn- undersökningar. Det skapar förutsättningar för att tidigt upptäcka svåra synfel och misstänkt sjukliga förändringar i ögat. Det är två grupper av patienter som kan förväntas ha störst nytta av att diagnostiska droppar används. Den första är barn över åtta år, eftersom vissa syn- fel hos dem

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

107

Prop. 2012/13:175 kan upptäckas betydligt säkrare om dessa droppar får användas. Den Bilaga 4 andra är den äldre delen av befolkningen, eftersom det är viktigt att ögonsjukdomar, som exempelvis glaukom, upptäcks på ett tidigt stadium.

Om optiker får använda diagnostiska droppar blir antalet felaktiga remisser också färre. Riskerna med dropparna är små, men enbart optiker som har utbildning i att använda sådana droppar bör få en behörighet att förordna dem. Sedan hösten 2008 anordnar Karolinska Institutet vidare- utbildning i att använda diagnostiska droppar. Efter- som dessa droppar enbart ska användas vid vissa synundersökningar bör behörigheten begränsas till att endast avse rekvisition av de diagnostiska läkemedel som behövs vid sådana undersökningar. Socialstyrelsen och Läkemedels- verket bör vara de myndigheter som meddelar föreskrifter om optikers behörighet att använda läkemedel.

Under vårt utredningsarbete har företrädare för optikerbranschen framfört önskemål om att bestämmelserna om vem som får tillhandahålla kontaktlinser bör skärpas. När den nya patientsäkerhetslagen träder i kraft den 1 januari 2011 upphör förbudet för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att tillhandahålla kontaktlinser. Därför behandlar vi inte den frågan i vårt betänkande.

Våra förslag:

Optiker som uppfyller vissa kompetenskrav bör få behörighet att använda diagnostiska droppar.

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket bör vara de myndigheter som meddelar föreskrifter om optikers behörighet att förordna läkemedel.

Särskilt förordnande att utöva yrke inom hälso- och sjukvården

Vi ska överväga om det nuvarande systemet med särskilda förord- nanden att utöva yrke inom hälso- och sjukvården är ändamålsenligt. I dag har landstingen möjlighet att anställa läkare som inte har legitima- tion, utan att söka särskilt förordnande för den enskilde, i följande fall:

Läkare för allmäntjänstgöring (AT-tjänst), vilket är ett villkor för att få legitimation.

Läkarvikarier, om den som anställs har läkarexamen från Sverige eller annat nordiskt land eller har utländsk utbildning och fått beslut om AT-tjänst från Socialstyrelsen.

Läkare som har utländsk utbildning och som måste fullgöra prov- tjänstgöring under sex månader.

Medicine studerande som har fullbordat studier till och med den nionde terminen med godkända kurser. De får vikariera inom sjukvården under handledning med undantag för tjänstgöring inom primärvården.

	Landstingen har fått denna möjlighet för att underlätta administrationen
	vid anställning. Varje år anställs omkring 2 200 medicine kandidater som
	AT-läkare. Antalet vikarier uppskattas till cirka 1 000 per år.
	Ett problem, som uppmärksammades redan 2001 av det dåvarande
108	Landstingsförbundet, är att det inte är möjligt för dem som bedriver
108

privat hälso- och sjukvård att anställa ännu icke legitimerade läkare för	Prop. 2012/13:175
AT-tjänstgöring, vikariat och provtjänstgöring. Detta framgår av en	Bilaga 4
skrivelse som regeringen överlämnat till oss. Sedan Landstingsförbundet
uppmärksammade detta för snart 10 år sedan, har antalet privata utförare
av hälso- och sjukvård ökat avsevärt. Det är emellertid möjligt för
enskilda att söka särskilt förordnande hos Socialstyrelsen.
När någon får ett särskilt förordnande att utöva ett yrke inom hälso-
och sjukvården, bör detta prövas lika noggrant som när legitimation
beviljas. Socialstyrelsen kommer från den 1 januari 2011 att få tillgång
till uppgifter ur belastningsregistret om vissa brott som lett till annan
påföljd än böter. Detta för att kunna bedöma ansökningar om legitima-
tion och för sitt tillsynsarbete när det gäller hälso- och sjukvårdspersonal.
Vi menar att denna direktåtkomst också ska gälla för myndighetens
bedömning av ansökningar om särskilt förordnande. Vi anser också att
landstingen bör ha rätt att begära utdrag ur belastningsregistret för att
kunna bedöma om en person ska få särskilt förordnande för AT-tjänst
eller vikariat. Det finns behov av att se över föreskrifterna som ger
landstingen möjlighet att anställa läkare utan legitimation.

Våra förslag:

Det nuvarande systemet med särskilt förordnande är ändamålsenligt och svarar mot behovet av att under vissa förutsättningar kunna ge icke legitimerade läkare möjlighet att arbeta inom vården. Det har inte under vårt arbete framkommit att dessa särskilda förordnanden orsakar några problem eller innebär någon fara för patientsäkerheten.

Landstinget och Socialstyrelsen bör vid handläggningen av särskilda förordnanden att utöva yrke få till gång till uppgifter om vissa brott som föranlett annan påföljd än böter.

Socialstyrelsen bör se över de föreskrifter som ger landstingen möjlighet att i vissa fall meddela särskilda förordnanden att utöva läkaryrket.

Specialistsjuksköterskor

Vårt uppdrag har varit att göra en övergripande utredning av varför det utbildas för få specialistsjuksköterskor i förhållande till hälso- och sjukvårdens behov och lämna förslag till hur fler kan utbildas.

Med specialistsjuksköterska menas vanligtvis en sjuksköterska som tagit en specialistsjuksköterskeexamen. Examen har i dag 11 inrikt- ningar.

1.anestesisjukvård

2.intensivvård

3.operationssjukvård

4.ambulanssjukvård

5.kirurgisk vård

6.medicinsk vård

7.onkologisk vård

8.hälso- och sjukvård för barn och ungdomar

9. psykiatrisk vård	109

Prop. 2012/13:175	10. vård av äldre
Bilaga 4	11. distriktssköterska.
	Samtliga utbildningar omfattar 60 högskolepoäng, med undantag av
	inriktningen mot distriktssköterska som omfattar 75 poäng. Det krävs
	legitimation som sjuksköterska för att bli antagen till specialist- utbild-
	ningen och studenten måste ha fullgjort en verksamhetsförlagd del av
	utbildningen (VFU) samt ett självständigt arbete för att få examen. Den
	som avlagt specialistsjuksköterskeutbildning har rätt till skyddad
	specialistbeteckning. Staten är huvudman för specialistsjuksköterske-
	utbildningen och bekostar den, inklusive den verksamhetsförlagda delen,
	som framför allt sker inom landstingsdriven eller kommunal vård.
	Legitimerade sjuksköterskor kan vidareutbilda sig även på andra sätt
	än genom att avlägga specialistsjuksköterskexamen. Många sjuksköter-
	skor väljer att fördjupa sig i ögonsjukvård, diabetessjukvård, smärta,
	astma, allergi, diabetes, reumatism m.m. Denna typ av vidareutbildning
	leder dock inte fram till en specialistsjuksköterskeexamen och ger inte
	rätt till skyddad specialistbeteckning. Såväl specialistsjuksköterske-
	examen som annan vidareutbildning av sjuksköterskor kan ske som
	uppdragsutbildning, vilket innebär att ett landsting eller en kommun
	beställer en utbildning av en högskola och betalar för den.
	Hur ser efterfrågan på och tillgång till specialistsjuksköterskor ut?
	Det går inte att i absoluta tal fastställa hur stor skillnaden är mellan
	tillgången på specialistsjuksköterskor och sjukvårdens behov av denna
	typ av kompetens. Behovet är beroende av en rad relativa faktorer, som
	till exempel vilka mål olika vårdenheter har när det gäller bemanningen.
	Det finns inte heller någon reglering av hur många av sjuksköterskorna
	inom en verksamhet som måste vara specialistutbildade. Enligt Social-
	styrelsens Årsrapport NPS 2010 har i dag varannan sjuksköterska
	specialistutbildning. Där framgår också att lands- tingen anser att det är
	svårt att rekrytera specialistsjuksköterskor, speciellt inom operation,
	psykiatri, intensivvård och anestesi.
	Varför utbildas det för få specialistsjuksköterskor?
	Det finns inte någon enskild orsak till att det inte utbildas tillräckligt
	många specialistsjuksköterskor. Åsikterna går också isär om vad som
	behöver göras för att fler ska utbilda sig. Något som lyfts fram är att
	specialistsjuksköterskor inte efterfrågas i vården och att de inte får högre
	lön eller nya arbetsuppgifter. Om utbildningen inte leder till förändringar
	när det gäller arbetsuppgifter, ansvar, lön etc. är det rimligt att anta att det
	påverkar intresset för att vidareutbilda sig.
	På samma sätt skulle troligen en möjlighet att utbilda sig inom en
	anställning med lön påverka intresset bland sjuksköterskor att
	vidareutbilda sig. Lön och andra arbetsvillkor regleras dock mellan
	arbetsmarknadens parter. Eftersom sjuksköterskornas specialistutbild-
	ning är en statlig högskoleutbildning, måste även frågan om utbild-
	ningen kan ske inom en anställning med lön avgöras av arbetsgivaren
110	och den enskilda sjuksköterskan.
110

Det är vidare vårdgivarens ansvar att leda och fördela arbetet så att de olika arbetsuppgifterna utförs av personal med rätt kompetens. Ett krav på att en viss andel av sjuksköterskor på en vårdenhet ska vara specialistutbildade skulle innebära en särlösning som inte är förenlig med regelverket i övrigt. Vårdgivarens skyldighet att se till att de som arbetar i verksamheten har rätt kompetens för sina arbetsuppgifter framhålls också i propositionen Patientsäkerhet och tillsyn (2009/10:210) om en ny patientsäkerhetslag, som kommer att träda i kraft den 1 januari 2011. Samma krav på vårdgivaren finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården.

Intresset bland sjuksköterskor för att specialistutbilda sig är sannolikt också beroende av vilket utbud av utbildningar som finns och var i landet de anordnas. Givet nuvarande regelverk för lärosätena finns det ytterst begränsade förutsättningar för att i egentlig mening påverka lärosätenas utbildningsutbud. De bestämmer var i landet ut bildningarna sker, om de ges på hel- eller deltid, anordnas över nätet m.m.

Vissa menar att sjuksköterskornas specialistutbildning borde utformas på samma sätt som läkarnas ST-utbildning. Det skulle emellertid innebära att specialistsjuksköterskornas utbildning blir en speciali- seringstjänstgöring och inte längre en högskoleutbildning. Därmed skulle det bli svårare för specialistsjuksköterskor att få tillträde till utbildning på forskarnivå. Därför bör detta utredas i ett större sammanhang, där flera yrkens specialisttjänstgöring eller specialistutbildningar granskas samtidigt.

Den viktigaste frågan att ställa för att finna orsaken till att det utbildas för få specialistsjuksköterskor är: Motsvarar de 11 inriktningarna verkligen vårdens behov, i dag och i framtiden? Det främsta tecknet på att så inte är fallet är att vårdgivare köper uppdragsutbildning på andra områden än de 11 som leder fram till specialistutbildning. Enligt vår mening behöver utbildningen därför bli mer flexibel, där lärosätena ges möjlighet att anordna utbildningar med de inriktningar som efterfrågas inom hälso- och sjukvården. Därmed kommer de sjuksköterskor som specialistutbildar sig också att vara efterfrågade i vården, samtidigt som en mer flexibel utbildning lättare kan följa kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården.

Ett problem som alla berörda är överens om är att dialogen och samverkan mellan lärosäten och vårdgivare har brister. Vårdgivarna kan inte beskriva sitt behov av specialistsjuksköterskor och specialistutbild- ningarna är inte utformade efter vårdens behov. Samarbetet kring den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) måste också bli bättre.

Högskoleverket har gjort en översyn av specialistsjuksköterske- utbildningen som presenterades i rapporten Sjuksköterskors specialist- utbildning – vilket slags examen? (2010:5R) i maj 2010. De förslag som presenteras i rapporten, tillsammans med vår kartläggning, bör kunna ligga till grund för den fortsatta beredningen av frågan om utformningen av specialistsjuksköterskornas utbildning. Om det införs en ny, mer flexibel utbildning är det viktigt att bestämmelserna om skyddad specialistbeteckning för specialistsjuksköterskor ses över. Enligt vår mening bör det även i framtiden finnas en skyddad specialistbeteckning

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

111

Prop. 2012/13:175	för specialistsjuksköterskor, som knyts till den inriktning inom vilken de
Bilaga 4	fått sin specialistering.

Vårt förslag:

Högskoleverket bör få i uppdrag att, i samarbete med Social- styrelsen och i samråd med SKL, utreda och föreslå former för samarbetet mellan hälso- och sjukvården och lärosäten samt lärosätena sinsemellan, när det gäller utbildning av specialist- sjuksköterskor.

Verksamhet som ligger hälso- och sjukvården nära

Vi ska lämna förslag som gör det tydligare för allmänheten vad som räknas till hälso- och sjukvård och vad som inte räknas dit. Enligt våra direktiv finns det risk för förväxling och för att det förekommer vilseledande information inom den typ av verksamhet som vanligtvis kallas alternativ- och komplementärmedicin och som förkortas AKM. Förväxlingsrisken uppstår ofta när utövare av olika former av behand- lingar, vid sin marknadsföring, använder titlar och beskrivningar av metoder som anspelar på traditionell hälso- och sjukvård.

Det finns inget entydigt svar på vad AKM är. En ofta använd be- skrivning är den som the Cochrane Collaboration använder. Denna organisation beskriver området alternativmedicin som alla de former av hälso- och sjukvård som existerar utanför den politiskt dominerande hälso- och sjukvården i ett visst samhälle eller i en viss kultur under en viss historisk period.

Antalet sysselsatta inom alternativa behandlingsformer i Sverige går inte att ange exakt, men 2007 var det drygt 25 500 personer som arbetade inom de branscher som omfattar alternativa behandlingsformer. I Sverige finns också ett antal organisationer och förbund som organiserar utövare

	av olika alternativa behandlingar.
	Register för alternativa behandlare
	För att underlätta för människor att göra medvetna val av vilken form av
	vård och behandling de vill ha, föreslår vi att det upprättas ett register för
	de som utövar alternativa behandlingsformer och som inte är legitimerad
	hälso- och sjukvårdspersonal. En förutsättning för registrering är dock att
	utövaren är medlem i en yrkesorganisation inom AKM-området. Dessa
	organisationer ska också finnas med i registret. Det ska vara frivilligt att
	registrera sig. Ett obligatoriskt register kan skapa oriktiga förväntningar
	på att staten på något sätt går i god för de registrerade utövarna och de
	behandlings- former de använder.
	De yrkesorganisationer som vill ingå i registret ska vara ideella
	organisationer med huvudändamål att organisera yrkesutövare av alterna-
	tiva behandlingsformer. Yrkesorganisationen bör också ha en viss
	storlek. En lämplig utgångspunkt kan vara att organisationen har minst
	30 medlemmar. Yrkesorganisationerna spelar en viktig roll genom den
	kunskap som finns samlad där och det nära samarbete som ofta
	förekommer med utbildningssamordnare. För att vara med i registret
112	måste organisationen ha stadgar som ger möjlighet att ta emot klagomål,
112

att utesluta medlemmar och därtill ställa krav på viss utbildning av sina	Prop. 2012/13:175
medlemmar. Utövare av alternativa behandlingsmetoder måste ha	Bilaga 4
grundläggande allmänmedicinska kunskaper om människokroppen och
dess olika organ, om sjukdomslära och om regelverket inom hälso- och
sjukvården. Det främsta syftet med att kräva en sådan grundläggande
kunskap är att utövaren ska veta om han eller hon ska ta sig an en patient
eller hänvisa patienten till hälso- och sjukvården. Yrkesorganisationen
ska också ha regler för marknadsföring och krav på att medlemmarna har
en försäkring som bland annat ersätter för eventuella behandlingsskador.
Registreringen ska finansieras via en årlig avgift som medlemmarna i
registret betalar.
Vi föreslår att Konsumentverket ska administrera registret och
godkänna de organisationer som uppfyller kraven för att få delta.
Konsumentverket är förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har
ansvar för att de konsumentskyddande reglerna följs och att konsumenter
har tillgång till information som ger dem möjligheter att göra aktiva val
och att stärka konsumenterna ställning på marknaden. Enligt marknads-
föringslagen får en näringsidkare inte använda sig av felaktiga
påståenden om sina egna kvalifikationer. I en översyn som nyligen gjorts
av Konsumenttjänstlagen föreslås att det införs ett nytt kapitel om
behandling och vård av person. Vi menar att ett register som gör det
möjligt för konsumenter att göra medvetna val bland utövare av
alternativa behandlingsmetoder passar väl in i verkets ansvarsområde.
Alternativa behandlingsformer används även inom hälso- och
sjukvården och blir ett komplement eller integreras helt inom den
etablerade vården. De omfattas då av de regler som styr den verk-
samheten, vilket innebär att patientsäkerheten upprätthålls. Det register vi
föreslår ska enbart innehålla utövare av alternativa behandlingsformer
som inte är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Detta för att
ytterligare tydliggöra skillnaden. Legitimerad hälso- och sjukvårds-
personal bör dock ha möjlighet att växla mellan att arbeta inom den
traditionella hälso- och sjukvården och vara verksamma utanför
densamma som utövare av alternativa behandlingsformer. Det skapar ett
behov av att legitimerad personal har möjlighet att avsäga sig sin
legitimation, men också att återfå den.
Registret måste vara lättillgängligt. Det innebär att det måste finnas på
Internet. Till registret bör det också kopplas en informations- portal med
objektiv och vetenskaplig information om de olika terapiformerna som
erbjuds. En nationell informationsinsats bör genom- föras i samband med
att registret införs för att göra det allmänt känt.

Våra förslag:

Ett register upprättas för de som utövar alternativa behandlings- former och som inte är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Den som vill registrera sig måste vara medlem i en yrkesorganisation inom AKM-området som har godkänts att delta i registret.

Konsumentverket ska administrera registret.

En nationell informationsinsats bör genomföras när registret införs.

113

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

114

Begränsningar i rätten att vita vissa åtgärder

Det finns inte något generellt förbud mot att utöva yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Möjligheterna är dock begränsade genom den reglering som finns om behörighet att utöva yrken inom hälso- och sjukvården, bestämmelser om ensamrätt till yrke, skyddad yrkestitel och kompetens som Europaläkare och specialistkompetens.

Huvudregeln är alltså att det ska vara tillåtet för vem som helst att vara verksam på hälso- och sjukvårdens område. Verksamhet som ligger hälso- och sjukvården nära regleras i dag endast genom de begränsningar som finns i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk- vårdens område (LYHS). Där fastslås att den som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonal inte får:

behandla sådana smittsamma sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen,

behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,

undersöka eller behandla under allmän eller lokal bedövning, genom injektion eller under hypnos,

använda radiologiska metoder,

lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling utan personlig undersökning,

prova ut eller tillhandahålla kontaktlinser eller

behandla barn under 8 år.

Riksdagen har fattat beslut om att förbudet mot att sälja kontaktlinser ska tas bort från och med den 1 januari 2011. Då träder också den nya patientsäkerhetslagen i kraft. Bestämmelserna i LYHS kommer då att finnas i den lagen.

Vid de möten och hearings vi haft, och genom skrivelser vi tagit del av, har det framförts önskemål om förändringar av de begränsningar som i dag finns när det gäller användning av alternativa behandlingsmetoder. De önskemål som framförts är att förbudet mot att behandla barn under åtta år bör tas bort, alternativt att åldersgränsen bör höjas till 15 eller 18 år, att gravida bör kunna få alter- nativ behandling samt att psykiska sjukdomar och behandling med psykoterapi bör finnas med i den uppräkning av sjukdomar som inte får behandlas.

Motiveringen bakom att förbjuda behandling av barn under 8 år är att medan en vuxen har möjlighet att avbryta behandlingen om den leder till försämring eller är resultatlös, så är barnen utlämnade till föräldrarnas och behandlarens bedömning. När barnen börjar skolan kommer de under regelbunden läkarkontroll, vilket bör kunna leda till att det upptäcks om barnet får felaktig eller skadlig behandling.

Sverige lämnade i september 2007 en rapport om de insatser som regeringen och statliga myndigheter gjort de senaste fem åren för att förverkliga FN:s barnkonvention. Den 12 juni 2009 redovisade FN:s kommitté för barns rättigheter sina slutsatser efter att ha granskat rapporten. Kommittén sa sig vara bekymrad över att Sverige förbjuder användningen av AKM för undersökning, behandling och vård av barn under åtta år samt för gravida kvinnor och kvinnor under förlossning.

Sverige är ett av de få länder som inte tillåter be handling av barn under	Prop. 2012/13:175
åtta år. Detta måste emellertid ställas i relation till att det är ett stort antal	Bilaga 4
länder (19 i Mellan- och Sydeuropa) där det är helt förbjudet för andra än
hälso- och sjukvårdspersonal att ge sådan vård och behandling.
När det gäller behandling av gravida är vår uppfattning att det redan i
dag finns möjligheter att behandla vissa lindrigare besvär som kan ha
samband med graviditet.
Riskerna för att personer med psykisk sjukdom får behandling utanför
hälso- och sjukvården har framförts i många sammanhang. Det finns
emellertid inga studier som visar vilka metoder som är skadliga eller
vilka tillstånd som det finns risker förenade med att behandla med
alternativa metoder. Det innebär också stora svårigheter att ange och
precisera vilka psykiska sjukdomar som skulle omfattas av ett
behandlingsförbud. Detsamma gäller användning av psykoterapi. Under
vårt arbete har det inte framkommit att en sådan behandling innebär
särskilt påtagliga risker. Det är också svårt att precisera vilka metoder
som skulle vara förbjudna. Det finns i dag ett förbud mot att använda
skyddade yrkestitlar vid marknadsföring på ett sätt som oriktigt ger sken
av att verksamheten utövas av någon som har legitimation. Det förbudet
ger ett visst skydd för den som söker vård för psykiska problem och
önskar psykoterapi.
Vi har inom ramen för vårt utredningsarbete inte haft möjlighet att
analysera behovet av att lägga till nya behandlingsförbjudna somatiska
sjukdomar eller ta bort någon av de regler som i dag begränsar
möjligheterna till behandling. En sådan översyn kräver också bistånd av
medicinsk och annan expertis.

Vårt förslag:

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över vilka somatiska sjuk- domar som det bör vara förbjudet att behandla, om åldersgränsen för barn bör ändras och möjligheterna att behandla gravida.

Behovet av tillsyn över alternativ- och komplementärmedicin

Socialstyrelsen ansvarar i dag för viss kontroll, även av verksamhet som ligger hälso- och sjukvården nära. Om någon dömts för brott mot de regler som begränsar möjligheterna till vård och behandling, får Socialstyrelsen meddela förbud för honom eller henne att under viss tid, eller för alltid, utöva sådan verksamhet. Myndigheten har också tillsyn över om någon som inte är behörig använder skyddade yrkestitlar eller titlar som kan förväxlas med sådana. I övrig sker kontrollen av verk- samhet som ligger hälso- och sjukvården nära inom ramen för den allmänna konsumentlagstiftningen. Vi föreslår inte någon förstärkt tillsyn av det aktuella området.

Skyddad yrkestitel
Vi ska, enligt våra direktiv, se över bestämmelserna när det gäller
skyddad yrkestitel, eftersom det kan finnas en risk för att dessa yrkes-
titlar används på ett vilseledande sätt inom verksamhet som ligger hälso-
och sjukvården nära. Skyddad yrkestitel får bara an- vändas av den som	115

Prop. 2012/13:175 har legitimation. Den som saknar legitimation får inte heller använda en Bilaga 4 titel som kan förväxlas med en skyddad yrkestitel. Marknadsföringen av hälso- och sjukvårdstjänster och närliggande verksamhet regleras i dag endast av marknadsföringslagen. Det är alltid otillbörlig marknadsföring att oriktigt påstå att en vara eller en tjänst förmår bota sjukdomar, funktionsrubbningar eller missbildningar. Lagen ger i och för sig utrymme för att ingripa mot marknadsföring som är vilseledande, när det gäller näringsidkarens kvalifikationer. Med hänsyn till hur viktigt det är ur ett patientsäker- hetsperspektiv att den som söker vård inte vilseleds om utövarens kompetens, föreslår vi att skyddet för yrkestitlar ska utvidgas till att även gälla vid marknadsföring av verksamhet. Eftersom Socialstyrelsen i dag ansvarar för tillsynen av användningen av skyddade titlar, anser vi att även ett sådant marknadsföringsförbud bör ligga under

Socialstyrelsens tillsyn.

Våra förslag:

Skyddet för yrkestitlar ska utvidgas till att gälla även vid mark- nadsföring av verksamhet.

Socialstyrelsen ska ansvara för tillsynen.

En samlad lagstiftning

Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS, innehåller både bestämmelser om hälso- och sjukvårdspersonal och om vilka begränsningar som gäller för den som utövar alternativ- och komplementärmedicin. Från och med den 1 januari 2011 kom- mer dessa begränsningar att finnas i patientsäkerhetslagen. Vi menar att en gemen- sam lag om alternativa behandlingsformer skulle bidra till att tydliggöra vad som är hälso- och sjukvård och vad som inte är det.

Vårt förslag:

Bestämmelserna om vilka begränsningar som gäller för den som utövar alternativ- och komplementärmedicin flyttas från LYHS till en särskild lagstiftning, som även innehåller reglerna för det register vi föreslår.

Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring

Vi ska utreda och lämna förslag till hur tandläkarnas specialiserings- tjänstgöring bör regleras. Specialisttjänstgöringen är en vidareutbildning som genomförs under anställning. Utbildningen ska bedrivas vid en klinik som godkänts av Socialstyrelsen. I dag finns följande åtta specialiteter:

	–	pedodonti (barn- och ungdomstandvård)
	–	ortodonti (ansiktets, käkarnas och bettets utveckling och växt)
	–	parodontologi (sjukdomar och defekter i de vävnader som utgör
		tandens fäste i käkbenet)
	–	oral kirurgi (sjukdomar samt defekter i munhåla, käkar, ansikte
116		och angränsande områden)

–	endodonti (sjukdomsprocesser i tandpulpan)	Prop. 2012/13:175
–	oral protetik (missbildningar och vävnadsförluster i käkar och	Bilaga 4
	ansikte)

–odontologisk radiologi (röntgenundersökningar av tänder, käkar och angränsande områden inom

ansiktet inklusive käkleder)

– bettfysiologi (funktionsstörningar inom käksystemet).

Antalet specialiteter varierar mellan medlemsländerna i EU. Vissa länder saknar helt specialiteter, medan andra har förhållandevis många. Sverige tillhör med sina åtta specialiteter den senare kategorin. I flera av de länder, som har få eller inga specialiteter, genomgår dock tandläkare fleråriga utbildningar efter grundutbildningen och fungerar i praktiken som specialister. Endast två specialiteter – ortodonti och oral kirurgi – kan leda till automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationen inom EU. För de övriga sex specialiteter som finns i Sverige kan erkännande ske enligt den så kallade generella ordningen.

Efterfrågan på tandvård påverkas av en rad faktorer som befolkningens behov av tandvård, tillgången på personal, tandvårdsstödet, nationella riktlinjer med mera. Tandhälsan har förbättrats dramatiskt under de senaste årtiondena, inte minst hos barn och ungdomar. Förbättrad tandhälsa leder dock inte med automatik till lägre efterfrågan på tandvård. Antalet barn och ungdomar med stora vårdbehov har inte minskat. Ett ökat antal äldre med allvarliga sjukdomar och nedsatt allmäntillstånd ställer också ökade krav, liksom att många äldre har sina egna tänder kvar, kompletterade med olika typer av inplantat.

Vi anser att det behövs ett samlat ansvar för tandläkarnas specialiseringstjänstgöring för att kontinuerligt kunna följa upp gjorda insatser och göra de förändringar av tjänstgöringen som utvecklingen av tandhälsan kräver. Det ansvaret bör ligga på en myndighet. Social- styrelsen ansvarar i dag för de föreskrifter och allmänna råd om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som ska gälla för varje specialistkompetens. Myndigheten har också i uppdrag att utarbeta nationella riktlinjer för vuxentandvården, ta fram indikatorer för att analysera och följa upp tandvårdens kvalitet, ansvara för tandhälso- registret som bland annat ska användas för att följa hur tandvården utvecklas, föreskriva hur arbetsuppgifter får delegeras inom tandvården och sammanställa och sprida vetenskapligt baserad kunskap om dentala materials egenskaper och användning. Därtill är Socialstyrelsen behörig myndighet inom ramen för yrkeskvalifikations direktivet och bevakar bland annat tandvårdsfrågorna i det inledande arbetet som för närvarande pågår inom EU-kommissionens översyn av direktivet 2012. Detta sammantaget gör myndigheten väl lämpad att också meddela föreskrifter om inrättande och benämning för tandläkarnas specialiseringstjänst- göring.

Sedan den 1 februari 2010 är Socialstyrelsen ansvarig för inrättande och benämning av läkarnas specialistkompetens. Ett nationellt råd har inrättats för att bistå myndigheten. Vi föreslår att detta nationella råd utökas med kompetens också på tandvårdsområdet. Rådet ska utses av regeringen. Vår förhoppning är att ett gemensamt råd kan leda till att

117

Prop. 2012/13:175 effektivitetsvinster kan göras i den administrativa handläggningen och att Bilaga 4 lärdomar kan dra mellan yrkena under den kontinuerliga bevakningen av

tjänstgöringarnas utveckling.

När rådet handlägger frågor om tandläkarnas specialiseringstjänst- göring ska det bestå av en ordförande och fem ledamöter. Ledamöterna ska utses på förslag av Socialstyrelsen, företrädare för tandläkar- professionen, Sveriges Kommuner och Landsting och Högskoleverket.

Föreskrifterna och de allmänna råden om tandläkarnas specialiserings- tjänstgöring behöver ses över. Vid översynen är det viktigt att ta hänsyn till de förändringar i arbetsfält och samarbetsmöjligheter i tandvårds- teamen som kan bli en följd av det minskande antalet tandläkare och ökade antalet tandhygienister samt av den förstärkning som skett av tandsköterskornas utbildning. Rörligheten inom EU, och till och från länder utanför EU, kan också påverka. Leder översynen till krav på att obligatoriska specialistkompetenskurser ska ingå i specialiseringstjänst- göringen, bör man överväga om dessa ska finansieras av staten på samma sätt som i dag sker inom läkarnas specialistutbildning.

Ansvaret för att tillhandahålla platser för tandläkarnas specialisttjänst- göring har underförstått legat på landstingen. Landstingen har tagit detta ansvar. Vi föreslår att det införs en bestämmelse i tandvårdslagen om att landstingen är skyldiga att tillhandahålla platser för tandläkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade, framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.

Vid möten och hearings har det framkommit önskemål om att tandläkarnas specialisttjänstgöring bör vara en högskoleutbildning och att utbildningen bör vara statligt finansierad. En avreglering skedde redan 1992 av både läkarnas och tandläkarnas specialistutbildningar. Avregleringen innebär att statligt detaljstyrd specialiseringsutbildning avskaffades. Vi menar att de skäl som låg bakom avregleringen fortfarande bör gälla och att samma system ska tillämpas för läkare som för tandläkare.

Våra förslag:

•Socialstyrelsen får i uppdrag att meddela föreskrifter om inrättande och benämning för tandläkarnas specialisttjänstgöring.

•Det nationella rådet för läkarnas specialiseringstjänstgöring, som finns vid Socialstyrelsen, utökas och får i uppgift att även bistå myndigheten om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

•Socialstyrelsen bör göra en översyn av målbeskrivningarna för utbildningen och av föreskrifterna och de allmänna råden om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

•En bestämmelse införs i tandvårdslagen om landstingens skyldighet att tillhandahålla platser för tandläkarnas specialisttjänstgöring.

•Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring ska även i fortsättningen

118	vara en utbildning under tjänstgöring.

Prop. 2012/13:175

• Frågan om tjänstgöringen ska vara en högskoleutbildning bör ut- Bilaga 4 redas i ett större sammanhang, där flera yrkens specialiserings- tjänstgöring eller specialistutbildning granskas samtidigt.

Tandhygienisternas utbildning

Vi ska utreda tandhygienistutbildningens innehåll och omfattning. Tandhygienister fick legitimation 1991. För att få legitimation krävs två års högskolestudier som leder till en yrkesexamen. Tandhygienistyrket är det enda av 21 legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården som har en tvåårig utbildning. Tandhygienistutbildningen finns i dag vid åtta lärosäten som alla erbjuder ett tredje, valfritt år. Av dem som studerar till tandhygienist väljer i dag 58 procent att gå ett tredje år. Under det tredje året får studenterna utökad utbildning inom områdena barn- och ungdomstandvård, äldretandvård, tandvård för grupper med sjukdomar som påverkar munhälsan, vetenskaplig metodik, samarbete i tandvårdsteam med mera.

Tillgången på tandhygienister är god och förväntas öka med 47 procent fram till 2023. De flesta prognoser förutser också att efterfrågan på tandhygienister kommer att öka. Den goda tandhälsan hos stora grupper leder till att tandhygienisterna får en större roll. Mer av barntandvården skulle till exempel kunna utföras av tandhygienister. Uppsökande verksamhet hos äldre och funktionshindrade innebär också att efterfrågan på tandhygienister ökar.

Högskoleverket har sedan femton är tillbaka påpekat att den nu- varande utbildningen svårligen kan uppnå högskolemässig nivå och att den bör ses över. Tandhygienistyrket har genomgått stora förändringar. De krav som ställs på den legitimerade tandhygienisten kan inte tillgodoses inom ramen för två års studier. Vi delar den uppfattningen. Vi menar också att befintliga kursprogram för de treåriga utbildningar, som alla lärosäten i dag erbjuder, kan fungerar som utgångspunkt för vad en ny examensbeskrivning ska innehålla.

Vårt förslag:

•Tandhygienistutbildningen ska förlängas till 180 högskolepoäng, det vill säga från två till tre år. Högskoleverket bör få i uppdrag att utforma förslag till en ny examensbeskrivning.

Behörighet inom socialtjänsten

Vår uppgift har varit att kartlägga och analysera behovet av och för- utsättningarna för en behörighetsreglering för ett antal arbetsuppgifter inom socialtjänsten. Det gäller vissa typer av handläggning, inklusive utredning och beslut, som rör enskilda och som utförs för social- nämndens räkning. Vi ska särskilt beakta det politiska beslutsfattandet inom socialtjänsten samt vilka konsekvenser en behörighetsreglering skulle få när det gäller tillgång till personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

119

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

120

Hur ser det ut i dag?

Behörighetsreglering innebär att man ställer krav på viss kompetens för att få använda viss titel eller för att utföra vissa arbetsuppgifter. Båda typerna av reglering kan även användas samtidigt. I Socialtjänstlagen finns redan i dag krav på att personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet. Men där står inte vilken typ av utbildning och erfarenhet som ska krävas. Socialstyrelsen har gett ut allmänna råd om personalens kompetens på flera olika områden inom socialtjänsten. Sådana råd finns för handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga, ärenden som avser äldre personer och personer med funktionshinder. Gemensamt för dessa allmänna råd är att de anger socionomexamen, eller social omsorgsexamen enligt tidigare studieordning, som lämplig utbildning. I de allmänna råden finns också ett antal kunskapsområden preciserade, inom vilka personalen bör ha teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, såsom utredning, insatser, uppföljning, utvärdering m.m. Socialstyrelsen har också meddelat föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för kvalitet i socialtjänsten. Ledningssystemet ska omfatta personal- och kompetensförsörjning. Det ska finnas rutiner för att fortlöpande kontrollera att personalen har den kompetens som krävs för att utföra uppgifterna.

Barnskyddsutredningen

Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68), som lämnade sina förslag i juli 2009, hade bland annat i uppdrag att utreda hur kompetensnivån kan säkerställas för socialsekreterare som arbetar med utredning, planering och uppföljning av ärenden som rör barn och unga. Utredningen skulle också ta ställning till om det behövs en särskild reglering av kompetens- kraven.

Utredningen föreslog att socionomexamen ska krävas för bedömning av om utredning ska inledas, utredning och bedömning av behovet av insatser eller av andra åtgärder och för uppföljning av beslutade insatser. För socialsekreterare som saknar tidigare erfarenhet av dessa arbetsupp- gifter ska socialnämnden erbjuda lämplig introduktion och stöd i yrket. Kraven på behörighet ska börja gälla efter en övergångstid på fem år. Utredningen föreslog vidare att en specialistutbildning om minst ett år bör införas på den avancerade nivån. Utredningen har på ett grundligt sätt redovisat att det finns behov av en sådan reglering för barnskydds- ärenden. Under remissbehandlingen av Barnskyddsutredningens betänkande framfördes i stort sett inga invändningar mot förslaget.

Vår bedömning

De arbetsuppgifter det här handlar om är så kallad myndighets- utövning. Med det menas beslut eller andra åtgärder som ytterst är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Det handlar om beslut om bistånd, om insatser enligt LSS, om omedelbart omhändertagande med mera. Handläggning av ett ärende innebär alla åtgärder som vidtas från det att ärendet inleds tills det avslutas genom ett slutligt beslut. Det är socialnämnden som fattar besluten, men delegering kan också ske till tjänsteman av hela ärendegrupper eller ett enskilt

ärende. Det handlar många gånger om att fatta svåra, och för klienten helt avgörande, beslut i handläggningen och den enskilde tjänstemannen har ett stort handlingsutrymme.

Det finns redan i dag lagstadgade krav på kvalitet och kvalitets- säkring av verksamheter inom socialtjänsten och LSS, men de har inte fått tillräcklig genomslagskraft. Vi gör därför bedömningen att det finns behov av ytterligare reglering. Genom att tydliggöra vilken kunskap och vilka färdigheter som behövs för detta arbete, ökar förutsättningarna för att brukaren får insatser av god kvalitet.

Vi delar Barnskyddsutredningens bedömning att socionomexamen är den utbildning som ger den bästa grunden för socialt arbete. Men om endast socionomexamen skulle godtas som kompetens, kommer det att uppstå icke önskvärda inlåsningseffekter, där personer med annan utbildning utestängs från dessa tjänster. Vi menar därför att huvud- mannen bör ha möjlighet att även anställa personer med annan relevant högskoleutbildning för dessa arbetsuppgifter. Det kan till exempel vara en person med en högskoleutbildning inom andra områden och med påbyggnad i framför allt socialt arbete och /eller förvaltningsrätt och social rätt.

Enligt statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har i dag ca 18 000 personer inom socialtjänsten sådana uppgifter som skulle omfattas av behörighetsregleringen. Av dessa saknar drygt 7 000 socionomexamen. Av dessa har drygt 4 000 en eftergymnasial utbildning på tre år eller mer och drygt 2 000 en sådan utbildning på två år.

Det finns ett stort antal varianter av socionomutbildning. En student har i dag 37 olika alternativ att välja bland. För att socionomexamen ska vara ett krav för behörighet, när det gäller viss myndighetsutövning inom hela socialtjänsten, måste grundutbildningen bli mer likvärdig och ge den kompetens som behövs för dessa reglerade arbetsuppgifter. Vi menar att om de behörighetskrav vi föreslår införs, är det troligt att socionomutbildningen kommer att bli mer likvärdig. Former bör också utvecklas för en kontinuerlig dialog mellan utbildningsanordnare och socialtjänsten om utbildningens innehåll och framtida utveckling.

En övergångstid på fem år bör införas. Det ger de som önskar möjlighet att komplettera sin utbildning och huvudmännen ges tid att planera verksamheten. En modell för hur detta kompetenslyft kan åstadkommas är att staten erbjuder utbildningsplatser, medan huvud- männen möjliggör studier, helt eller delvis inom ramen för respektive socialsekreterares tjänst.

Våra förslag kommer att öka efterfrågan på socionomer. Enligt en rapport från Högskoleverket (2009:5R Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden) kommer tillgången på socionomer att öka med mellan 40 och 50 procent fram till 2025, givet att det utbildas lika många per år som i dag. Någon risk för att behörighetskravet skulle vara svårt att uppnå på grund av brist på personer med rätt utbildning finns därför inte.

I likhet med Barnskyddsutredningen föreslår vi också en lagstiftning om introduktion och stöd i yrket för dem som saknar tidigare erfarenheter av de arbetsuppgifter som är reglerade.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

121

Prop. 2012/13:175

Bilaga 4

Våra förslag:

•Krav ska ställas i lag på socionomexamen, eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan, för följande arbetsuppgifter inom socialtjänsten:

1.bedömning av om utredning ska inledas,

2.utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder och

3.uppföljning av beslutade insatser.

För arbete inom verksamhet enligt LSS ska arbetsuppgift 2 och 3 reg- leras.

•Socialstyrelsen bör få i uppdrag att i samarbete med Högskole- verket ta fram underlag för en närmare beskrivning av vad som avses med annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan inom området.

•Befintlig personal ska under en övergångsperiod på fem år erbjudas kompetenshöjande utbildning.

•Den som saknar tidigare erfarenheter av de arbetsuppgifter som är reglerade ska få en lämplig introduktion och stöd i yrket under minst ett år.

•En uppföljning och utvärdering ska genomföras inom två år efter att behörighetsregleringen till fullo genomförts.

122

Författningsförslag i betänkandet Kompetens och ansvar (SOU 2010:65)

1 Förslag till

lag om alternativa behandlingsformer

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller den som yrkesmässigt undersöker någon annans hälsotillstånd eller behandlar någon annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Lagen gäller inte den som enligt 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen.

2 § Med alternativa behandlingsformer avses i denna lag åtgärder enligt 1 §.

Inskränkningar i verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

3 § Andra än hälso- och sjukvårdspersonal får inte yrkesmässigt undersöka någon annans hälsotillstånd eller behandla någon annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva någon av följande åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte:

1.behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskydds- lagen (2004:168) är anmälningspliktiga sjukdomar,

2.behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,

3.undersöka eller behandla någon annan under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos,

4.behandla någon annan med radiologiska metoder,

5.utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne, lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling,

6.undersöka eller behandla barn under åtta år, eller

7.prova ut kontaktlinser.

4 § Utövare av alternativa behandlingsformer ska kunna ingå i ett frivilligt register över sådana yrkesutövare.

5 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hur registret ska administreras, vilka uppgifter det ska innehålla, villkoren för registrering, och avgift för godkännande och registrering.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

123

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

Straffbestämmelser m.m.

6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1.bryter mot någon av bestämmelserna i 3 § 1–7, eller

2.under utövning av verksamhet som sägs 3 § uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) tillfogar den undersökte eller behandlade en skada som inte är ringa, eller

b) framkallar fara för en sådan skada.

Första stycket 2 gäller oavsett om skadan eller faran orsakats av olämplig behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål med läkarvård. Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.

Om gärningen är belagd med straff enligt 10 kap. 3 eller 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska i stället dömas till ansvar enligt dessa bestämmelser.

7 § Till ansvar enligt bestämmelsen i 6 § ska inte dömas, om gärningen är belagd med strängare straff i annan lag.

8 § Har någon gjort sig skyldig till brott som anges i 6 §, får Socialstyrelsen meddela förbud för honom eller henne att under viss tid eller för alltid utöva verksamhet som avses i 5 kap. 1 §. Förbudet får förenas med vite.

Den som överträtt ett sådant vitesförbud får inte dömas till straff för gärning som omfattas av vitesförbudet.

Överklagande av Socialstyrelsens beslut m.m.

9 § Socialstyrelsens beslut om förbud att utöva verksamhet enligt 8 § första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

10 § Beslut som Socialstyrelsen meddelar enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

124

2 Förslag till

lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att en ny paragraf, 13 §, ska införas i tandvårds- lagen (1985:125).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13§1

I landstingen ska finnas möjlighet till anställning för tandläkares specialiseringstjänstgöring enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialist- kompetens i klinisk verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

1 Tidigare upphävd genom 1996:788

125

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

3 Förslag till

lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska införas två nya paragrafer, 6 a § och 6 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 a §
	För utförande				av	uppgifter
	enligt denna lag som innefattar
	1. utredning och bedömning av
	behovet av insatser eller andra
	åtgärder, eller
	2.	uppföljning			av	beslutade
	insatser
	är	kommunen			skyldig		att
	använda		socialsekreterare				som
	har avlagt svensk socionom-
	examen		eller	annan		relevant
	examen på grundnivå i högskolan
	eller som har sådan utbildning
	som	erkänts		av	Socialstyrelsen
	enligt 6 b §.
	Socialnämnden ansvarar för att
	den socialsekreterare som själv-
	ständigt utför sådana arbetsupp-
	gifter som avses i denna paragraf
	har	för	uppgiften			tillräcklig
	erfarenhet.			Saknar		social-
	sekreteraren tillräcklig					erfarenhet
	ska	nämnden		erbjuda			denne
	lämplig introduktion och stöd i
	yrket under minst ett år.
	6 b §
	Socialnämnden får använda en
	socialsekreterare				med	utländsk
	examen för utförande av de upp-
	gifter som anges i 6 a § om den
	utländska		utbildningen ensam
	eller		tillsammans				med
	yrkeslivserfarenhet kan jämställas
	med	en	svensk socionomexamen
	eller annan relevant examen på
	grundnivå			i		högskolan.
	Socialstyrelsen				bedömer		om
126	kraven enligt första stycket är

uppfyllda.

Regeringen meddelar de före- skrifter som behövs för verkställig- heten av denna bestämmelse.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

2.En socialsekreterare som före ikraftträdandet av denna lag anställts

för att utföra de uppgifter som anges i 6 a § första stycket ska till och med den 31 december 2018 anses behörig att utföra de angivna upp- gifterna.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

127

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

4 Förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (2001:453) ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 3 a § och 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §

För utförande av uppgifter inom socialtjänsten som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3. uppföljning av beslutade insatser

är kommunen skyldig att använda socialsekreterare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har sådan utbildning som erkänts av Socialstyrelsen enligt 3 b §.

Socialnämnden ansvarar för att den socialsekreterare som själv- ständigt utför sådana arbetsupp- gifter som avses i denna paragraf har för uppgiften tillräcklig erfarenhet. Saknar social- sekreteraren tillräcklig erfarenhet ska nämnden erbjuda denne lämplig introduktion och stöd i yrket under minst ett år.

3 b §

Socialnämnden får använda en socialsekreterare med utländsk examen för utförande av de upp- gifter som anges i 3 a § om den utländska utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivs- erfarenhet motsvarar en svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan. Socialstyrelsen bedömer om kraven enligt första

stycket är uppfyllda.

128

Regeringen meddelar de före-	Prop. 2012/13:175
skrifter som behövs för verkställig-	Bilaga 5
heten av denna bestämmelse.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

2.En socialsekreterare som före ikraftträdandet av denna lag anställts för att utföra de uppgifter som anges i 3 kap. 3 a § första stycket ska till och med den 31 december 2018 anses behörig att utföra de angivna uppgifterna.

129

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

5 Förslag till

lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659) dels att 5 kap. 1 §, 10 kap. 6 och 8 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 §, 10 kap. 7 och 13 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 6 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				1 kap.
					1 §
Denna lag syftar till att främja hög					Denna lag syftar till att främja hög
patientsäkerhet inom hälso- och					patientsäkerhet inom hälso- och
sjukvård och	därmed jämförlig				sjukvård och	därmed jämförlig
verksamhet. I lagen finns bestäm-					verksamhet. I lagen finns bestäm-
melser om					melser om
– anmälan av verksamhet m.m.					– anmälan av verksamhet m.m.
(2 kap.),					(2 kap.),
– vårdgivarens		skyldighet		att	– vårdgivarens		skyldighet		att
bedriva ett systematiskt patient-					bedriva ett systematiskt patient-
säkerhetsarbete (3 kap.),					säkerhetsarbete (3 kap.),
– behörighetsfrågor (4 kap.),					– behörighetsfrågor (4 kap.),
– begränsningar		i	rätten	för
andra än hälso- och sjukvårds-
personal att vidta vissa hälso- och
sjukvårdande åtgärder (5 kap.),					– skyldigheter		för	hälso-	och
– skyldigheter för			hälso-	och
sjukvårdspersonal m.fl. (6 kap.),					sjukvårdspersonal m.fl. (6 kap.),
– Socialstyrelsens			tillsyn		– Socialstyrelsens			tillsyn
(7 kap.),					(7 kap.),
– prövotid och		återkallelse		av	– prövotid och återkallelse				av
legitimation m.m. (8 kap.),					legitimation m.m. (8 kap.),
– Hälso-	och		sjukvårdens		– Hälso-	och		sjukvårdens
ansvarsnämnd (9 kap.), och					ansvarsnämnd (9 kap.), och
– straffbestämmelser			och över-		– straffbestämmelser			och över-
klagande m.m. (10 kap.).					klagande m.m. (10 kap.).
Allmänna bestämmelser om mål					Allmänna bestämmelser om mål
och krav på hälso- och sjukvården					och krav på hälso- och sjukvården
och tandvården finns i hälso- och					och tandvården finns i hälso- och
sjukvårdslagen	(1982:763)			och	sjukvårdslagen		(1982:763)		och
tandvårdslagen (1985:125).					tandvårdslagen (1985:125).

4 kap.

6 a §

Vid marknadsföring av verk- samhet får en i 1 § angiven yrkes- titel (skyddad yrkestitel) eller en titel som kan förväxlas med dessa

inte användas på ett sådant sätt att

130

	det oriktigt ger sken av att verk-
	samheten utövas av någon som
	har legitimation för yrket.
10 kap.
	7 §
Till ansvar enligt någon av	Till ansvar enligt någon av
bestämmelserna i 3-6 §§ ska inte	bestämmelserna i 3-5 §§ ska inte
dömas, om gärningen är belagd	dömas, om gärningen är belagd
med straff i annan lag.	med straff i annan lag.

13 §

Socialstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller

1.behörighet, rätt att använda en skyddad yrkestitel eller legitimation enligt 4 kap.,

2.föreläggande enligt 7 kap. 20 § andra stycket att lämna upplysningar, handlingar eller annat material,

3.föreläggande enligt 7 kap. 24 § att vidta rättelse,

4.förbud enligt 7 kap. 26, 27 eller 28 § att driva verksamhet, eller

5.förbud att utöva verksamhet

enligt 8 § första stycket.

Andra beslut av Socialstyrelsen enligt denna lag får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

131

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

6 Förslag till

förordning om ett nationellt register över utövare av alternativa behandlingsformer

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om ett register för utövare av alternativa behandlingsformer och organisationer för sådana utövare.

2 § Organisationerna får efter ansökan delta i registret. Uppgifter om yrkesutövarna får, enligt vad som närmare framgår av denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, efter ansökan antecknas i ett register.

Registret ska föras med hjälp av automatiserad behandling.

3 § Konsumentverket ska föra registret, vara personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret och även i övrigt handlägga ärenden enligt denna förordning.

Förordningens förhållande till personuppgiftslagen

4 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av person- uppgifter i registret, om inte annat följer av denna förordning eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna eller annars av 2 § personuppgiftslagen.

Registrets innehåll

5 § Registret ska innehålla uppgift om den registrerades

1.identitet,

2.yrkesverksamhet inom alternativa behandlingsformer och,

3.organisationstillhörighet inom detta område.

Tillgången till registret

6 § Innehållet i registret ska publiceras på Internet. Uppgifter om person- nummer, samordningsnummer eller bostadsadress får dock inte publiceras på detta sätt.

Organisationers deltagande i registret

7 § En organisation, som är väletablerad och har som huvudändamål att organisera sådana yrkesutövare som avses i 1 § lagen (2012:xxx) om alternativa behandlingsformer, får efter ansökan godkännas att delta i registret, om organisationen har stadgar av vilka framgår att medlemmarna ska

1.ha tillräcklig utbildning och övrigt yrkeskunnande,

2.följa de riktlinjer för yrkesutövningen som organisationen har antagit,

132	3. inneha ansvarsförsäkring,

4. omfattas av organisationens skyldighet att pröva anmälningar om	Prop. 2012/13:175
klagomål mot yrkesutövningen samt	Bilaga 5
5. kunna uteslutas ur organisationen.
En organisation som utgör en sammanslutning av sådana i första
stycket angivna organisationer kan efter ansökan också godkännas att
delta i registret, om den i tillämpliga delar uppfyller de där angivna
villkoren.
8 § En organisation eller en sammanslutning av organisationer som
godkänts att delta i registret är skyldig att snarast meddela register-
myndigheten om en medlem, som är registrerad, inte längre uppfyller
villkoren för att vara registrerad.
9 § Ett godkännande enligt 7 § får återkallas om villkoren för god-
kännandet inte längre uppfylls.
Registrering av utövare
10 § En yrkesutövare som är medlem i en organisation som godkänts
enligt 7 § får efter ansökan registreras i registret.
11 § Den som av Socialstyrelsen meddelats förbud enligt 8 § lagen
(2012:xx) om alternativa behandlingsformer får inte registreras så länge
förbudet gäller.
12 § Den registrerade är skyldig att snarast informera register-
myndigheten om sådana förhållanden som påverkar förutsättningarna för
registreringen samt om uppgifterna i registret i något avseende behöver
ändras.

13 § Den registrerade ska avföras från registret om

1.han eller hon inte längre uppfyller villkoren för registrering enligt 10 §,

2.förbud enligt 8 § lagen (2012:xx) om alternativa behandlingsformer har meddelats för den registrerade,

3.avgift inte betalas enligt 15 § eller

4.han eller hon begär det.

14 § En registrerad som avförts från registret med stöd av 13 § denna lag får, om det beror på uteslutning från en organisation, inte registreras på nytt i registret förrän ett år efter beslutet om avregistrering.

Avgift

15 § Den som ansöker om godkännande eller registrering, ska betala en ansökningsavgift.

Den registrerade ska betala en årlig avgift.

133

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

Rättelse och skadestånd

16 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning eller föreskrifter som har meddelats stöd av denna förordning.

Överklagande

17 § Beslut enligt 7, 9-11 och 13 §§ får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Beslut om rättelse eller om avslag på ansökan om information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får också över- klagas hos sådan domstol. Andra beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Bemyndigande

18 § Konsumentverket får meddela ytterligare föreskrifter om

1.vilka uppgifter som registret närmare ska innehålla,

2.villkoren för godkännande och registrering,

3.avgift för godkännande och registrering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

134

7 Förslag till

förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100)

Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) ska ha följande lydelse.

Bilaga 21

Examensordning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------------------------------------------

Tandhygienistexamen

Omfattning

Tandhygienistexamen uppnås efter att studenten fullgjort kurs- fordringar om 120 högskolepoäng.

Tandhygienistexamen

Omfattning

Tandhygienistexamen uppnås efter att studenten fullgjort kurs- fordringar om 180 högskolepoäng.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

1 Senaste lydelse 2010:542

135

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

8 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § och 6 kap. 2 § förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4kap. 2 §

Den legitimerade tandläkare som vill uppnå specialist- kompetens skall ha utövat allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare och skall därefter genomgå vidareutbildning under minst tre år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhåll- ningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Specialistkompetensen skall för- värvas genom tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som godkänts av Socialstyrelsen och genom del- tagande i kompletterande utbild- ning (specialiseringstjänstgöring).

De specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås är följande.

1.Pedodonti

2.Ortodonti

3.Parodontologi

4.Oral kirurgi

5.Endodonti

6.Oral protetik

7.Odontologisk radiologi

8.Bettfysiologi

Den legitimerade tandläkare som vill uppnå specialist- kompetens ska ha utövat allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare och ska därefter genomgå vidareutbildning under minst tre år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhåll- ningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Specialistkompetensen ska för- värvas genom tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som godkänts av Socialstyrelsen och genom del- tagande i kompletterande utbild- ning (specialiseringstjänstgöring).

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om indelning och benämning av de specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås samt om vad som ska krävas för att bevis om specialist- kompetens. Meriter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen.

Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter av sådana meriter.

6 kap.

2 §

Socialstyrelsen får meddela före- Socialstyrelsen får meddela före- skrifter om kompetenskrav för skrifter om kompetenskrav för behörighet som kontaktlinsoptiker. behörighet som kontaktlinsoptiker och för att få förordna läkemedel.

136

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

137

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

9 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1999:1134) om belast- ningsregister ska införas en ny paragraf, 16 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	16 b §
	Uppgifter				ur	belastnings-
	registret		om		brott	mot	3 kap.
	brottsbalken, 4 kap. 1–5 §§ brotts-
	balken eller någon av dessa para-
	grafer	jämte		4 kap.		10 §	brotts-
	balken, 6 kap. brottsbalken, 8 kap.
	5 eller		6 §		brottsbalken			eller
	någon av dessa paragrafer jämte
	8 kap.	12 § brottsbalken, 13						kap.
	brottsbalken,
	17 kap. 1 eller 2 § brottsbalken
	narkotikastrafflagen					(1968:64)
	eller lagen (2000:1225) om straff
	för smuggling i fråga om
	narkotika,
	lagen		(1991:1969)			om	förbud
	mot	vissa		dopningsmedel				ska
	lämnas ut om det begärs av
	Socialstyrelsen				eller		sådan
	landstingskommunal nämnd som i
	vissa fall beslutar om förordnande
	enligt 4 kap. 4 § patientsäkerhets-
	lagen (2010:659).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

138

10 Förslag till

förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstförordningen (2001:937) ska införas två nya kapitel, kapitel 9 kap. och 10 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

9 kap. Utländsk utbildning som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES-avtalet) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlems- stater å ena sidan och Schweiz å andra sidan.

1 §

En sökande som har utbildning som socionom eller annan relevant annan relevant examen på grund- nivå i högskolan från ett annat EES-land än Sverige, eller från Schweiz, ska på ansökan få kompetensbevis här i landet om

1.den sökande har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis över behörig- hetsgivande utbildning som följer av EES-avtalet eller av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan, och

2.det yrke som sökanden avser att utöva här i landet och det yrke han eller hon är behörig för i ursprungsmedlemsstaten, är jäm- förbara yrkesverksamheter.

2 §
Ansökan	om behörighetsbevis
enligt 1 § görs hos Socialstyrelsen.
3 §
En yrkesutövare som avses i 1 §
och som för första gången avser att
temporärt och tillfälligt utöva yrket i
Sverige ska	skriftligen underrätta	139
		139

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

140

Socialstyrelsen om detta.

Om yrkesutövaren har för avsikt att ett senare år tillhandahålla temporära och tillfälliga tjänster här, ska en underrättelse om detta ske det året.

En underrättelse enligt denna bestämmelse ska anses innefatta även en ansökan om tidsbegränsad behörighet.

4 §

Socialstyrelsen får meddela före- skrifter om vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt 3 §.

5 §

En yrkesutövare som har ansökt om behörighet enligt 3 § och som uppfyller villkoren för behörighet enligt 1 §, ska få en tidsbegränsad behörighet för yrket.

6 §

Socialstyrelsen ska se till att en sökande enligt 1 och 3 §§ får de upplysningar om svenska författ- ningar som är nödvändiga för att utöva yrket.

Socialstyrelsen ska även i övrigt på förfrågan från en yrkesutövare i ett EES-land eller i Schweiz som har för avsikt att etablera sig i Sverige lämna upplysningar om vad som gäller i fråga om själv- ständig yrkesverksamhet inom socialtjänsten m.m. här i landet.

7 §

Socialstyrelsen ska vid prövning av ansökan om kompetensbevis eller behörighet enligt 1 eller 3 §§ ta hänsyn till den sökandes yrkes- erfarenhet, vidareutbildning och fortbildning i yrket.

8 §

Ärenden om behörighet enligt föreskrifter som avses i 1 och 3 §§

ska handläggas skyndsamt. Socialstyrelsens beslut ska fattas inom tre månader från ansök- ningsdagen. Om ansökan måste kompletteras eller om det finns andra särskilda skäl, får tidsfristen förlängas.

Socialstyrelsen ska om det behövs underrätta de behöriga myndigheterna i det eller de EES- länder eller i Schweiz där yrkes- utövaren tidigare varit verksam om beslut om behörighet som meddelats enligt 1 och 3 §§.

9 §

Om en yrkesutövare med svensk behörighet som avses i 1 och 3 §§ även har motsvarande utbildnings- , examens- eller annat behörig- hetsbevis från ett annat EES-land än Sverige eller från Schweiz och yrkesutövaren här i landet döms för brott i sin yrkesutövning eller får sin behörighet återkallad, ska Socialstyrelsen underrätta den behöriga hälso- och sjukvårds- myndigheten i det andra landet om åtgärden och om skälen för åt- gärden.

På begäran av en myndighet i ett annat EES-land eller i Schweiz, ska Socialstyrelsen skyndsamt lämna de upplysningar som kan behövas för prövning av behörig- het i ett visst fall.

10 §

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om behörighet som avses i 1 och 5 §§ samt om anpassningsperiod, lämplighets- prov och yrkesverksamhet i den utsträckning sådana krav enligt EES-avtalet eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan och som får ställas på en sökande.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

141

Prop. 2012/13:175	11 §
Bilaga 5	Socialstyrelsen			ska	i	den
	utsträckning det behövs för att
	fullgöra Sveriges			förpliktelser
	enligt EES-avtalet eller avtalet
	mellan	Europeiska gemenskapen
	och dess medlemsstater å ena
	sidan och Schweiz å andra sidan
	lämna	de	upplysningar			och
	utfärda de intyg om behörighet,
	yrkesverksamhet			och	liknande
	förhållanden		som	yrkesutövare
	och	behöriga		hälso-		och
	sjukvårdsmyndigheter				i	andra
	EES-länder eller i Schweiz begär.

10 kap. Bestämmelser om annan utländsk utbildning

	1 §
	Den som har genomgått annan
	utbildning		utomlands än			som
	avses i 9 kap. 1 § ska på ansökan
	få behörighet att utöva vissa
	arbetsuppgifter			inom	social-
	tjänsten	och verksamheter			enligt
	LSS för vilket det finns bestämmel-
	ser om behörighet här i landet om
	den sökande
	1.	har		genomgått		den
	kompletterande			utbildning		och
	fullgjort den praktiska tjänst-
	göring som behövs för att kun-
	skaperna		och	färdigheterna		ska
	motsvara de svenska kraven,
	2. har för yrket nödvändiga kun-
	skaper i svenska författningar, och
	3. har för yrket nödvändiga kun-
	skaper i svenska, danska eller
	norska språket.
	2 §
	Ansökan		om kompetensbevis
	enligt 1 § görs hos Socialstyrelsen.
	3 §
	Socialstyrelsen ska meddela ytter-
	ligare föreskrifter om kraven på
	utbildning,		praktisk tjänstgöring,
	kunskaper i svenska författningar
142	och språkkunskaper för dem som

genomgått sådan utländsk utbild-	Prop. 2012/13:175
ning som avses i 1 §.	Bilaga 5

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

143

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

11 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Myndigheten ska därutöver

1.följa och analysera konsumenternas ställning på marknaderna samt vid behov vidta eller föreslå åtgärder,

2.med utbildning och information stödja kommunernas konsument- verksamhet i frågor som rör konsumentskydd och konsumentlagstiftning,

3.vara kontaktmyndighet för svenska myndigheters samarbete med myndigheter inom EES och med Europeiska gemenskapernas kommission i konsumentrelaterade frågor som rör informations- samhällets tjänster enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,

4.vara kontaktmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om sam- arbete mellan de nationella till- synsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, och

5.fullgöra de uppgifter som en behörig myndighet har enligt samma förordning, i fråga om efterlevnaden av sådana regler som myndigheten har tillsyn över.

5.fullgöra de uppgifter som en behörig myndighet har enligt samma förordning, i fråga om efter levnaden av sådana regler som myndigheten har tillsyn över, och

6.vara ansvarig myndighet enligt förordningen om ett register över utövare av alternativa behandlingsformer (2010:xxx)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

144

12 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 14 och 21 §§ förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2012/13:175

Bilaga 5

14 §

Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring har till uppgift att

–bistå Socialstyrelsen med att dela in och benämna de specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås samt med att avgöra vad som ska krävas för att få bevis om specialistkompetens,

–bistå Socialstyrelsen med att utarbeta målbeskrivningar som avses i 4 kap. 3 § förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

–stödja sjukvårdshuvudmännen för att uppnå hög kvalitet i specialiseringstjänstgöringen,

–främja utbildning av handledare inom specialiseringstjänstgöringen,

–följa upp kvaliteten i specialiseringstjänstgöringen, samt

–utarbeta kriterier för utbildande enheter för att säkerställa att verksamheten har den bredd och inriktning som behövs för att erbjuda specialiseringstjänstgöring av hög kvalitet.

Rådet ska vidare bistå Social- styrelsen i frågor om enskilda läkares kompetens i förhållande till fastställda målbeskrivningar.

Rådet består av en ordförande och sju andra ledamöter.

Rådet ska vidare bistå Social- styrelsen i frågor om enskilda läkares och tandläkares kom- petens i förhållande till fastställda målbeskrivningar.

Om Socialstyrelsen bestämmer det, får rådet även fullgöra andra uppgifter.

Rådet består av en ordförande och sju andra ledamöter för frågor om läkarnas specialiseringstjänst- göring och en ordförande och fem andra ledamöter för frågor om tandläkarnas specialiserings- tjänstgöring.

Nationella rådet för specialise- ringstjänstgöring utses av rege- ringen för en bestämd tid. Minst en av ledamöterna ska utses på förslag av Socialstyrelsen, minst en på förslag av Sveriges Kommuner och Landsting, minst en på förslag av Svenska Läkare- sällskapet, minst en på förslag av

21 §
Nationella rådet för specialise-
ringstjänstgöring utses av rege-
ringen för en bestämd tid. För
frågor om läkarnas specialise-
ringstjänstgöring ska minst en av
ledamöterna utses på förslag av
Socialstyrelsen, minst en på för-
slag av Sveriges Kommuner och
Landsting, minst en på förslag av	145
	145

Prop. 2012/13:175 Sveriges läkarförbund och minst Bilaga 5 en från universitet och högskolor

på förslag av Högskoleverket.

Svenska Läkaresällskapet, minst en på förslag av Sveriges läkar- förbund och minst en från universitet och högskolor på för- slag av Högskoleverket. För frågor om tandläkarnas speciali- seringstjänstgöring ska minst en av ledamöterna utses på förslag av Socialstyrelsen, minst en på för- slag av Sveriges Kommuner och Landsting, minst en på förslag av företrädare för professionen och minst en från universitet och hög- skolor på förslag av Högskole- verket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011.

146

Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet Kompetens och ansvar

(SOU 2010:65)

Prop. 2012/13:175

Bilaga 6

Riksdagens ombudsmän (JO), Riksrevisionen, Göta hovrätt,
Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslern (JK), Rikspolisstyrelsen,
Regelrådet, Datainspektionen, Försäkringskassan,	Socialstyrelsen,
Läkemedelsverket, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN),
Smittskyddsinstitutet, Statens beredning för medicinsk utvärdering
(SBU), Barnombudsmannen (BO), Apoteket AB, Statskontoret,
Högskoleverket, Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs
universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Umeå universitet,
Medicinska fakulteten, Linköpings universitet, Karolinska institutet,
Tandteknikerutbildning, Institutionen för Odontologi, Luleå tekniska
universitet, Karlstads universitet, Linnéuniversitet, Örebro universitet,
Mittuniversitetet, Blekinge tekniska högskola, Högskolan i Borås,
Högskolan Dalarna, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad,
Högskolan Kristianstad, Högskolan i Skövde, Högskolan Väst, Malmö
högskola, Mälardalens högskola, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Ersta
Sköndal högskola, Stiftelsen Rödakorshemmet för Röda Korsets
Högskola, Sophiahemmet, Ideell förening för Sophiahemmet Högskola,
Konsumentverket, Arboga kommun, Borlänge kommun, Borås kommun,
Bräcke kommun, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Helsingborgs
kommun, Hudiksvalls kommun, Jokkmokks kommun, Järfälla kommun,
Karlskrona kommun, Karlstads kommun, Katrineholms kommun,
Kristinehamns kommun, Leksands kommun, Malmö kommun,
Mönsterås kommun, Norrköpings kommun, Piteå kommun, Skövde
kommun, Stockholms kommun, Storumans kommun, Tranås kommun,
Växjö kommun, Stockholms läns landsting, (Miljöpartiet de gröna),
Uppsala läns landsting, Södermanlands läns landsting, Östergötlands läns
landsting, Jönköpings läns landsting, Kronobergs läns landsting, Kalmar
läns landsting, Blekinge läns landsting, Skåne läns landsting, Hallands
läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Värmlands läns
landsting, Örebro läns landsting, Västmanlands läns landsting, Dalarnas
läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västernorrlands läns landsting,
Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Norrbottens läns
landsting, Gotlands kommun, Handikappförbundens samarbetsorgan
(HSO), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärs-
förbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF), Sveriges
Kommunalpensionärers förbund (SKPF), Riksförbundet Pensionärs-
gemenskap (RPG), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Tjänste-
männens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers central-
organisation (SACO), Akademikerförbundet, Förbundet Sveriges Arbets-
terapeuter, Medicine Studerandes Förbund, Naturvetarnas studentråd,
Saco, SACO-SRAT, Svenska Optikerförbundet, Akademikerförbundet
SSR, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Sveriges Kommunaltjänste-
mannaförbund (SKTF), Sveriges Läkarförbund, Sveriges Tandläkar-
förbund, Svenska Läkaresällskapet, Privattandläkarna, Tjänstetand-
läkarna, Sveriges Tandhygienistförening, Svenska	Tandsköterske-	147

Prop. 2012/13:175	förbundet,	Svensk Käkkirurgisk			Förening,		Vårdförbundet,			Famna,
Bilaga 6	Svensk Sjuksköterskeförening, Svensk					Förening		för	Sjuksköterskor i
	Diabetesvård,		Distriktssköterskeföreningen, Sveriges						Psykologförbund,
	Optikerförbundet, Svensk Optikerförening, Riksföreningen för Klinisk
	Cytologi, Naturvetarna, Riksförbundet för Podiatrisk Medicin, Sveriges
	Fotterapeuter, Sveriges Medicinska Fotterapeuter, Ortopedtekniska
	Branschrådet, Föreningen Sveriges Socialchefer, Svensk Sjukhustand-
	läkarförening, Svensk förening för Orofacial Medicin (SOM),
	KomplementärMedicinska			Högskolan,		Sveriges		Ögonläkarförening,
	Sveriges	Kontaktlinsförening,			Sveriges			Tandteknikerförbund,
	Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation, Förbundet Sveriges
	Arbetsterapeuter, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, Sveriges
	Ideella Ortoptistförening, Svensk Hörsel, Svensk Perfusionistförening,
	Svenska Pedodontiföreningen, Svenska Endodontiföreningen, Svenska
	Audionomföreningen, Svensk				Kuratorsförening,				UroTerapeutisk
	Förening, Svenskt Näringsliv, Vårdföretagarna, Privattandläkarna,
	Praktikerjänst AB, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Carema AB,
	Capio AB, Barnens Rätt I Samhället (BRIS), Rädda Barnen,
	Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Sveriges
	Kvinnojourers Riksförbund, Forum för frivilligt socialt arbete,
	Kommittén för Alternativ Medicin (KAM), Kroppsterapeuternas
	Yrkesförbund, Register Ackrediterade Counsellors i Sverige,
	Näringsmedicinska Terapeutförbundet Rosenmetodens Yrkesförbund i
	Sverige, Förenade Reikiförbundet i Sverige, Svenska Naturmedicinska
	Sällskapet, Svenska Akademin för Klassisk Homeopati, Nätverket Hela
	Barn i Sverige, Svenska Akupunkturförbundet, Branschrådet Medicinsk
	Massageterapi, Svenska Homeopaters Riksförbund, Branschrådet Svensk
	Massage, Sveriges Hudterapeuters Riksorganisation, Skandinaviska
	Förbundet för Komplementär Medicin, Svenska Naturläkarförbundet,
	Förbundet för musikterapi i Sverige (FMS), Svenska Osteopatförbundet,
	Läkarföreningen för antroposofisk orienterad medicin (LAOM), Gestalt
	Akademien i Skandinavien, Sveriges Auktoriserade Gestaltterapeuter,
	Psykosyntesföreningen, Psykosyntesakademin, Svenska Fotzonterapi-
	Reflexologiförbundet, Svenska Riksförbundet för bildterapeuter.
	Utanför remisslistan:
	Föreningen för socionomer inom palliativ vård, Styrelsen för Svensk
	Perfusionistförening, Svensk förening för allmänmedicin, SFAM,
	Riksförbundet		Attention,			Samarbetskommitten				för
	socionomutbildningarna i Sverige, Swedish Societey of Extracorporeal
	Technology		(Swesect),	Medicine			Studerandes			Förbund,
	Beteeendeterapeutiska Föreningen, Riksföreningen för anstesi och
	intensivvård, OCN Sweden AB, Magnus Gustafsson, Sveriges Kliniska
	Psykologers Förening, Peter Westberg, ArcanumSkolan, Karolinska
	Universitetssjukhuset kuratorskliniken, Föreningen Vetenskap och
	Folkbildning, Autism- och Aspergerförbundet, Svenska Diabetes-
	förbundet, Svensk förening för obstetrik & gynekologi, International
	Orthoptic Association (IOA), Fotmottagningen på Medicinmottagningen
	GeriatriskaMMG, Karlskoga lasarett, Helena Pettersson, Fotmottag-
	ningen på Medicinmottagningen GeriatriskaMMG, Sveriges Akademiska
148	Musikterapeuter.

Sammanfattning av departementspromemorian Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster (Ds 2013:4)

Prop. 2012/13:175

Bilaga 7

I promemorian föreslås att fysioterapeut blir ny benämning på sjuk- gymnasternas yrkeskår och skyddad yrkestitel enligt patientsäkerhets- lagen. Yrkesbeteckningen föreslås vara legitimerad fysioterapeut. För- slaget innebär också att sjukgymnastutbildningen kommer att byta namn till fysioterapeutexamen.

Det föreslås att titeln sjukgymnast förblir skyddad yrkestitel så länge det finns sjukgymnaster verksamma som väljer att behålla titeln sjuk- gymnast.

Flera följdändringar i andra lagar föreslås också, och bedömningen är att flera förordningsändringar behöver göras.

Förslaget bedöms leda till en stärkt patientsäkerhet, genom att yrkes- utövare som vill kalla sig fysioterapeut måste ha samma utbildning som krävs för sjukgymnaster.

149

Prop. 2012/13:175

Bilaga 8

Författningsförslag i departementspromemorian Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster (Ds 2013:4)

1.1 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 24 § hälso- och sjukvårdslagen1 (1982:763) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer skall det finnas en sjuksköterska som svarar för

24 §2

Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska det finnas en sjuksköterska som svarar för

1.att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det,

2.att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med säkerheten för patienterna,

Om ett verksamhetsområde i Om ett verksamhetsområde i

huvudsak	omfattar	rehabilitering	huvudsak	omfattar	rehabilitering
får en sjukgymnast eller en arbets-			får en fysioterapeut eller en arbets-
terapeut	fullgöra	uppgifter som	terapeut	fullgöra	uppgifter som
sägs i första stycket.			sägs i första stycket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.För sjukgymnaster gäller dock fortfarande 24 § i sin äldre lydelse.

1Lagen omtryckt 1992:567.

2Senaste lydelse 1992:567.

150

1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:419) om resekostnads- ersättning vid sjukresor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2012/13:175

Bilaga 8

1 §1

1.i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting eller i samband med sjukhusvård,

2.i samband med rådgivning om födelsekontrollerande verksamhet m.m. som ersätts enligt föreskrifter som regeringen meddelat,

3.vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av en undersökning enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.,

4.i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,

5.i samband med tandvård som avses i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd,

6.vid besök som med anledning av sjukdom görs hos läkare inom studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut av högskolestyrelse,

7.i samband med konvalescentvård som ges i konvalescenthem som har tagits upp på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

8.vid besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband med insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

9.vid besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmelserna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 ska ersättning lämnas även när rådgivningen bedrivs av organisationer med tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg.

För resekostnader som avses i första stycket 1 behöver ersättning lämnas endast om vården eller behandlingen getts med anledning av sjukdom eller förlossning.

Sjukvårdshuvudmännen ska också lämna ersättning för rese- kostnader vid vård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersätt- ning och vid sjukgymnastik enligt lagen (1993:1652) om ersättning

Sjukvårdshuvudmännen ska också lämna ersättning för resekostnader vid vård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och vid fysioterapi enligt lagen (1993:1652) om ersättning för

1 Senaste lydelse 2012:937.

151

Prop. 2012/13:175 för sjukgymnastik.	fysioterapi.
Bilaga 8

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning för resekostnader som avser tid före ikraftträdandet.

152

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik

Prop. 2012/13:175

Bilaga 8

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
Lag	om	ersättning	för	Lag om ersättning för fysioterapi
sjukgymnastik
				1 §1
Denna lag innehåller bestäm-				Denna lag innehåller bestämmel-
melser om vissa ersättningar till				ser om vissa ersättningar till fysio-
sjukgymnaster i privat verksamhet				terapeuter i privat verksamhet i
i den öppna hälso- och sjukvården				den öppna hälso- och sjukvården
och om patientavgifter i samband				och om patientavgifter i samband
därmed (sjukgymnastikersättning).				därmed (fysioterapiersättning).

Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.

Bestämmelserna i denna lag gäller vid sjukgymnastisk behand- ling av den som är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

2 §2

Bestämmelserna i denna lag gäller vid fysioterapeutisk behand- ling av den som är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Bestämmelserna i denna lag gäller även vid fysioterapeutisk behandling av den som, utan att vara bosatt i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjuk- dom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygg- hetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkrings- balken och som omfattas av nämnda förordning.

1Senaste lydelse 1994:1962.

2Senaste lydelse 2010:1319.

153

Prop. 2012/13:175

Bilaga 8 Med sjukgymnastik avses i denna lag sjukgymnastisk behand- ling som är föranledd av skada eller sjukdom. Om det krävs remiss från läkare eller tandläkare för sjukgymnastik inom lands- tinget, gäller det kravet även för sjukgymnastikersättning enligt denna lag.

Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det landsting inom vars område sjuk- gymnasten bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.

3 §3

Med fysioterapi avses i denna lag fysioterapeutisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom. Om det krävs remiss från läkare eller tandläkare för fysioterapi inom landstinget, gäller det kravet även för fysioterapiersättning enligt denna lag.

4 §4

Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det landsting inom vars område fysio- terapeuten bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.

					5 §5
Sjukgymnastikersättning				enligt	Fysioterapiersättning			enligt
denna lag lämnas endast till sjuk-					denna lag lämnas endast till fysio-
gymnast som har samverkansavtal					terapeut som har samverkansavtal
med	landstinget		rörande	sin	med landstinget		rörande	sin
verksamhet.		Bestämmelsen		om	verksamhet.	Bestämmelsen		om
samverkansavtal gäller inte för en					samverkansavtal gäller inte för en
vikarie som avses i 10 §.					vikarie som avses i 10 §.
En sjukgymnast i privat verk-					En fysioterapeut i privat verk-
samhet	som	ger	sjukgymnastik		samhet som ger fysioterapi enligt
enligt avtal med landstinget, får ta					avtal med landstinget, får ta emot
emot ersättning från landstinget på					ersättning från landstinget på de
de villkor och enligt de grunder					villkor och enligt de grunder som
som	landstinget		och	sjuk-	landstinget	och	fysioterapeuten
gymnasten kommit			överens om.		kommit överens om. Vårdavtalet
Vårdavtalet gäller i stället för					gäller i stället för bestämmelserna
bestämmelserna i denna lag.					i denna lag.

Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster

enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
5 a §6
En sjukgymnast som är verksam	En fysioterapeut som är verksam
med rätt till ersättning enligt denna	med rätt till ersättning enligt denna
lag och som avser att överlåta sin	lag och som avser att överlåta sin

3Senaste lydelse 1995:838.

4Senaste lydelse 1995:838.

5Senaste lydelse 2009:80.

6Senaste lydelse 2009:80.

154

verksamhet ska anmäla till landstinget om han eller hon i samband härmed vill

–säga upp sin rätt till ersättning,

och

–möjliggöra för annan sjuk- gymnast att få ingå samverkans- avtal med landstinget med mot- svarande villkor (ersättnings- etablering).

verksamhet ska anmäla till Prop. 2012/13:175 landstinget om han eller hon i Bilaga 8

samband härmed vill

1. säga upp sin rätt till ersätt- ning, och

2. möjliggöra för annan fysio- terapeut att få ingå samverkans- avtal med landstinget med mot- svarande villkor (ersättnings- etablering).

5 e §7

Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som

1.vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7–9 §§,

2.inte har uteslutits enligt 5 d §, och

Efter

det

att

verksamheten

Efter

det

att

verksamheten

överlåtits till den sökande som

avses i första stycket, ska lands-

tinget ingå

samverkansavtal

med

tinget ingå

samverkansavtal

med

denne.

Samverkansavtalet

ska

denne.

Samverkansavtalet

ska

innehålla motsvarande villkor som

gällt för den överlåtande sjuk-

gällt för den överlåtande fysio-

gymnastens

rätt

till

ersättning.

terapeutens

rätt

till

ersättning.

Landstinget får dock ändra vill-

koren om den överlåtande sjuk-

koren om den överlåtande fysio-

gymnasten godkänt de nya vill-

terapeuten godkänt de nya vill-

koren och dessa angivits i ansök-

ningsinbjudan

eller

annat

för

ningsinbjudan

eller

annat

för

sökandena tillgängligt underlag.

Om den överlåtande sjuk-

Om den överlåtande fysio-

gymnasten återkallar sin anmälan

terapeuten återkallar sin anmälan

enligt

5 a §

eller

det annars

enligt 5 a §

eller

det annars

saknas förutsättningar att fullfölja

ärendet har detta förfallit.

5 f §8

Landstinget

ska

utan dröjsmål

Landstinget

ska

utan dröjsmål

skriftligen

underrätta

sökandena

skriftligen

underrätta

sökandena

och

den

överlåtande

sjuk-

och den överlåtande fysio-

gymnasten om ett beslut att ingå

terapeuten om ett beslut att ingå

samverkansavtal enligt 5 e § första

stycket. Detsamma

gäller

stycket.

Detsamma

gäller

7Senaste lydelse 2009:80.

8Senaste lydelse 2009:80.

155

Prop. 2012/13:175	ärendet förfallit enligt 5 e § sista
Bilaga 8	stycket.

ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.

Landstinget ska svara för den sjukgymnastikersättning som inte täcks av patientavgiften. Om sjuk- gymnastiken har avsett en patient som inte är bosatt inom lands- tingets område, ska det landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda sjuk- gymnastikersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, ska det landsting inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvs- verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbets- sökande, svara för den utbetalda sjukgymnastikersättningen.

Försäkringskassan får efter över- enskommelse med landstinget ha hand om utbetalning av sjuk- gymnastikersättning.

6 §9

Landstinget ska svara för den fysioterapiersättning som inte täcks av patientavgiften. Om fysioterapin har avsett en patient som inte är bosatt inom lands- tingets område, ska det landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda fysioterapiersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, ska det landsting inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvs- verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbets- sökande, svara för den utbetalda fysioterapiersättningen.

Försäkringskassan får efter över- enskommelse med landstinget ha hand om utbetalning av fysio- terapiersättning.

Särskilda	krav	på	Särskilda	krav	på
sjukgymnastverksamheten			fysioterapiverksamheten

Sjukgymnastikersättning skall lämnas för sjukgymnastik som ges av en legitimerad sjukgymnast.

7 §10

Fysioterapiersättning ska lämnas för fysioterapi som ges av en legitimerad fysioterapeut.

Sjukgymnastikersättning lämnas endast till en sjukgymnast som senast ett år efter det att verksam- heten påbörjades bedriver privat sjukgymnastisk verksamhet på heltid, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. En

8 §11

Fysioterapiersättning lämnas endast till en fysioterapeut som senast ett år efter det att verksam- heten påbörjades bedriver privat fysioterapiverksamhet på heltid, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. En fysioterapeut

9Senaste lydelse 2009:80.

10Senaste lydelse 1997:436.

11Senaste lydelse 2009:80.

156

sjukgymnast anses som heltids-

anses som heltidsverksam om han

Prop. 2012/13:175

verksam

sjukgymnasten

eller hon arbetar minst 35 timmar

Bilaga 8

arbetar minst 35 timmar per vecka

per vecka i genom-snitt eller har

i genomsnitt eller har arbetat minst

arbetat minst denna tid någon tolv-

denna tid någon tolvmånaders-

månadersperiod

under de

senaste

period under de senaste två åren.

två åren.

Sjukgymnastikersättning

lämnas

Fysioterapiersättning

lämnas

även till en sjukgymnast som till

även till en fysioterapeut som till

följd av sjukdom, ledighet för vård

av barn, förestående ålders-

pensionering,

vidareutbildning

pensionering,

vidareutbildning

eller forskning inom yrkes-

området,

politiskt

eller

fackligt

området,

politiskt

eller

fackligt

uppdrag eller av annat liknande

skäl inte bedriver verksamhet på

heltid.

9 §12

Sjukgymnastikersättning

lämnas

Fysioterapiersättning

lämnas

inte till en sjukgymnast som är

inte till en fysioterapeut som är

anställd i något landstings hälso-

och sjukvård eller i ett bolag eller

annan juridisk person inom hälso-

och

sjukvården

som landstinget

och

sjukvården

som landstinget

har

ett

rättsligt

bestämmande

har

ett

rättsligt

bestämmande

inflytande i. Ersättning kan dock

lämnas

om sjukgymnasten

är

lämnas

om fysioterapeuten

är

tjänstledig och vikarierar för en

annan sjukgymnast.

annan fysioterapeut.

Sjukgymnastikersättning

lämnas

Fysioterapiersättning

lämnas

inte till en sjukgymnast för verk-

inte till en fysioterapeut för verk-

samhet inom företagshälsovård.

10 §13

Om en sjukgymnast på grund av

Om en fysioterapeut på grund av

sjukdom,

semester, ledighet

för

sjukdom,

semester,

ledighet

för

vård av barn, förestående ålders-

pensionering,

vidareutbildning

pensionering,

vidareutbildning

eller forskning inom yrkes-

området,

politiskt

eller

fackligt

området,

politiskt

eller

fackligt

uppdrag eller annat liknande skäl

är helt eller delvis förhindrad att

bedriva sin verksamhet, får en

annan legitimerad

sjukgymnast

annan legitimerad

fysioterapeut

vikariera under frånvaron.

12Senaste lydelse 2007:296.

13Senaste lydelse 2009:80.

157

Prop. 2012/13:175

14 §

Bilaga 8

sjukgymnast som

får

sjuk-

En fysioterapeut som får fysio-

gymnastikersättning

skall

sam-

terapiersättning

ska

samverka

verka med andra inom vård- och

med andra inom vård- och

rehabiliteringsområdet.

15 §

Sjukgymnastikersättning för viss

Fysioterapiersättning

för

viss

åtgärd skall lämnas med ett belopp

åtgärd ska lämnas med ett belopp

som utgör skälig ersättning för

sjukgymnastens arbete och kost-

fysioterapeutens arbete och kost-

nader. Ersättningen med undantag

för del som avser sjukgymnastens

för del som avser fysioterapeutens

kostnader för resor i samband med

behandlingsbesök

betalas

som

behandlingsbesök

betalas

som

normalarvode, enkelt arvode eller

särskilt arvode. Genom patient-

avgiften

betalar

patienten

hela

avgiften betalar

patienten

hela

eller en del av arvodet, om inte

något annat följer av 22 eller 23 §.

16 §

Normalarvodet

är ett

enhetligt

Normalarvodet

är ett

enhetligt

arvode för den huvudsakliga delen

av behandlingarna i verksam-

heten. Normalarvodet

baseras på

heten. Normalarvodet

baseras

på

beräknade

mottagningskostnader

beräknade

mottagningskostnader

och årlig besöksvolym i sjuk-

och årlig besöksvolym i fysio-

gymnastisk verksamhet.

Enkelt

terapeutisk

verksamhet.

Enkelt

arvode är ett lägre arvode för

enklare

undersökningar

och

enklare

undersökningar

och

behandlingar. Åtgärder som är sär-

behandlingar. Åtgärder

som

är

skilt tids- eller kostnadskrävande

särskilt tids- eller kostnads-

ersätts med ett högre, särskilt

krävande ersätts med ett högre,

arvode.

särskilt arvode.

17 §14

Om det till en sjukgymnast och

Om det till en fysioterapeut och

vikarie i dennes verksamhet under

ett kalenderår har lämnats sjuk-

ett kalenderår har lämnats fysio-

gymnastikersättning

med

ett

terapiersättning

med

ett belopp

belopp som motsvarar ersättningen

som motsvarar ersättningen för en

för en full årsarbetstid, lämnas där-

full

årsarbetstid,

lämnas

därefter

efter

ersättning

med

reducerade

ersättning med reducerade belopp.

belopp.

Reducerad

ersättning

Reducerad ersättning lämnas högst

lämnas högst till ett belopp som

till ett belopp som motsvarar en

motsvarar

en halv

årsarbetstid

halv

årsarbetstid

(ersättningstak).

sjuk-

fysioterapeuten inte

bedriver

14 Senaste lydelse 1995:838.

158

gymnasten inte bedriver verksam-

verksamheten

på heltid

reduceras

Prop. 2012/13:175

heten på heltid reduceras årsersätt-

årsersättningen

och

ersättnings-

Bilaga 8

ningen

och

ersättningstaket

taket i skälig omfattning.

skälig omfattning.

Bestämmelserna i första stycket

hindrar inte fysioterapeuten att ge

hindrar inte sjukgymnasten att ge

fysioterapi mot patientavgift.

sjukgymnastik mot patientavgift.

sjukgymnast

18 §

fysioterapeut

som

bedriver

som

bedriver

verksamhet mot

ersättning

enligt

verksamhet

mot

ersättning

enligt

denna lag får inte ge sjuk-

denna lag får inte ge fysioterapi

gymnastik mot högre arvode än

mot högre arvode än som följer av

som följer av lagen eller en verk-

lagen eller en verkställighets-

ställighetsföreskrift.

föreskrift.

19 §15

Ett landsting är inte skyldigt att

betala

sjukgymnastikersättning

betala

fysioterapiersättning

innan

innan samverkansavtal har ingåtts.

samverkansavtal har ingåtts.

Om en sjukgymnast har fått

Om en fysioterapeut har fått

ersättning med för högt belopp, får

landstinget återkräva

det

belopp

landstinget

återkräva

det

belopp

som

felaktigt

har

utbetalats.

som

felaktigt

har

utbetalats.

Landstinget får i sådant fall i

stället avräkna beloppet från annan

fordran

från

sjukgymnasten

på

fordran från

fysioterapeuten på

sjukgymnastikersättning.

fysioterapiersättning.

Om en sjukgymnast trots på-

Om en fysioterapeut trots på-

minnelser vid upprepade tillfällen

eller annars i väsentlig utsträck-

ning

begär

sjukgymnastikersätt-

ning

begär

fysioterapiersättning

ning med för höga belopp eller på

med för höga belopp eller på annat

annat felaktigt sätt, får landstinget

felaktigt sätt, får landstinget sätta

sätta ned den samlade sjuk-

ned den samlade fysioterapiersätt-

gymnastikersättning

som

begärs

ning som begärs för viss tid till

för viss tid till skäligt belopp.

skäligt belopp.

sjukgymnast

20 §16

fysioterapeut

Till

som

Till

som

etablerar sig på en ort inom ett sär-

skilt

stödområde

ska

arvoden

skilt

stödområde

ska

arvoden

enligt 15 § lämnas med tjugo pro-

cents förhöjning.

Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av landstinget. Efter

två år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter

årligen ner till fem procent.

15Senaste lydelse 2009:80.

16Senaste lydelse 2009:80.

159

Prop. 2012/13:175

Till en sjukgymnast som har sin

Till en fysioterapeut som har sin

Bilaga 8

verksamhet inom ett särskilt stöd-

område ska landstinget lämna sär-

skild ersättning för telefon-

konsultationer

och

behandlings-

konsultationer

och

behandlings-

mässigt motiverade hembesök.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses

som särskilda stödområden enligt denna paragraf.

22 §17

För sjukgymnastik som ges av en

För fysioterapi som ges av en

sjukgymnast

som

får

ersättning

fysioterapeut

som får ersättning

enligt denna lag får patienten

avkrävas en patientavgift, om inte

något annat är särskilt föreskrivet.

Patientavgift får tas ut med högst

Patient-avgift får tas ut med högst

samma belopp som en patient

betalar för motsvarande sjuk-

betalar för motsvarande fysio-

gymnastik hos landstinget.

terapi hos landstinget.

Om sjukgymnasten tar ut en

Om fysioterapeuten tar ut en

lägre patientavgift än vad som är

medgivet enligt första stycket skall

medgivet enligt första stycket ska

detta inte påverka den del av

sjukgymnastikersättningen

som

fysioterapiersättningen

som

betalas av landstinget.

Om patientavgiften skulle över-

stiga det arvode som lämnas för

vården,

skall

mellanskillnaden

vården,

ska

mellanskillnaden

betalas till landstinget.

24 §

Uppkommer kostnad med anled-

ning av att en patient uteblivit från

avtalat

sjukgymnastbesök,

får

avtalat

fysioterapeutbesök,

får

patientavgift ändå tas ut av

patienten. Bestämmelserna i 23 §

befriar inte patienten från avgift

enligt denna bestämmelse.

25 §18

sjukgymnast

som

begär

En fysioterapeut

som

begär

sjukgymnastikersättning

enligt

fysioterapiersättning

enligt denna

denna lag ska medverka till att den

lag ska medverka till att den egna

egna verksamheten kan följas upp

verksamheten kan följas upp och

och utvärderas. Sjukgymnasten ska

utvärderas.

Fysioterapeuten

ska

årligen

till

landstinget

lämna en

årligen

till

landstinget lämna en

17 Senaste lydelse 1997:436.

18 Senaste lydelse 2009:80.

160

redo-visning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda behandlingsåtgärder och antalet patientbesök.

redovisning med uppgifter om Prop. 2012/13:175 mottagningens personal och Bilaga 8 medicintekniska utrustning samt

om utförda behandlingsåtgärder och antalet patientbesök.

Fysioterapeuten ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd fysioterapi- ersättning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Vid tillämpningen av denna lag och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska sjukgymnast jämställas med fysioterapeut och sjukgymnastik jämställas med fysioterapi.

3.En sjukgymnast som enligt övergångsbestämmelser till denna lag har rätt till ersättning enligt lagen ska även i fortsättningen kunna få sådan ersättning även om han eller hon får legitimation som fysioterapeut.

161

Prop. 2012/13:175

Bilaga 8

1.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 28 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 kap.

1 §1

1.allmän försäkring,

2.allmän pension,

3.arbetsskadeförsäkring,

4.handikappersättning och vårdbidrag,

5.statligt tandvårdsstöd,

6.läkarvårdsersättning,

7. ersättning för sjukgymnastik,

7. ersättning för fysioterapi,

8.jämställdhetsbonus,

9.annan ekonomisk förmån för enskild, eller

10.särskild sjukförsäkringsavgift.

Motsvarande sekretess gäller hos en annan myndighet som har till uppgift att handlägga ärenden enligt den lagstiftning som anges i första stycket. För en myndighet som anges i 14 § gäller dock bestämmelserna där.

Sekretess gäller hos Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten även i verksamhet som avser registrering av enskilda för uppgift om en enskilds personliga förhållanden som myndigheten fått från Migrationsverket, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 §.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärenden där handlingarna omhändertagits för arkivering före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2009:1017.

162

1.5 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § patientsäkerhetsslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

4kap.

1 §

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 8 kap. om sökanden hade varit legitimerad.

En legitimerad psykoterapeut ska i samband med sin yrkesutövning ange sin grundutbildning.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 8

Yrke/Yrkestitel	Utbildning	Praktisk
		tjänstgöring
1. apotekare	apotekarexamen
2. arbetsterapeut	arbetsterapeutexamen
3. audionom	audionomexamen
4. barnmorska	barnmorskeexamen
5. biomedicinsk	biomedicinsk
analytiker	analytikerexamen
6. dietist	dietistexamen
7. kiropraktor	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
8. logoped	logopedexamen
9. läkare	läkarexamen	enligt föreskrifter
10. naprapat	enligt föreskrifter	enligt föreskrifter
11. optiker	optikerexamen
12. ortopedingenjör	ortopedingenjörsexamen
13. psykolog	psykologexamen	enligt föreskrifter
14. psykoterapeut	psykoterapeutexamen
15. receptarie	receptarieexamen
16. röntgensjuksköterska	röntgensjuksköterske-
	examen
17. sjukgymnast	sjukgymnastexamen
18. sjukhusfysiker	sjukhusfysikerexamen
19. sjuksköterska	sjuksköterskeexamen
20. tandhygienist	tandhygienistexamen
21. tandläkare	tandläkarexamen		163
			163

Prop. 2012/13:175	Regeringen får meddela föreskrifter om att även andra utbildningar än
Bilaga 8	dem som anges i tabellen ska ge rätt till legitimation.
		Föreslagen lydelse
		4 kap.
		1 §
	Den som i enlighet med vad som anges i nedanstående tabell har avlagt
	högskoleexamen eller har gått igenom utbildning och som, i före-
	kommande fall, fullgjort praktisk tjänstgöring ska efter ansökan få
	legitimation för yrket.
	Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att
	legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 8 kap. om
	sökanden hade varit legitimerad.
	En legitimerad psykoterapeut ska i samband med sin yrkesutövning
	ange sin grundutbildning.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i de fall
	som anges i tabellen meddela föreskrifter om vilken utbildning och
	praktisk tjänstgöring som krävs för att få legitimation.

	Yrke/Yrkestitel	Utbildning	Praktisk
			tjänstgöring
	1. apotekare	apotekarexamen
	2. arbetsterapeut	arbetsterapeutexamen
	3. audionom	audionomexamen
	4. barnmorska	barnmorskeexamen
	5. biomedicinsk	biomedicinsk
	analytiker	analytikerexamen
	6. dietist	dietistexamen
	7. fysioterapeut	fysioterapeutexamen
	8. kiropraktor	enligt föreskrifter	enligt
	9. logoped	logopedexamen	föreskrifter
	9. logoped	logopedexamen
	10. läkare	läkarexamen	enligt
	11. naprapat		föreskrifter
	11. naprapat	enligt föreskrifter	enligt
	12. optiker	optikerexamen	föreskrifter
	12. optiker	optikerexamen
	13.ortopedingenjör	ortopedingenjörsexamen
	14. psykolog	psykologexamen	enligt
	15. psykoterapeut	psykoterapeutexamen	föreskrifter
	15. psykoterapeut	psykoterapeutexamen
	16. receptarie	receptarieexamen
	17. röntgensjuk	röntgensjuksköterskeexamen
	sköterska
	18. sjukhusfysiker	sjukhusfysikerexamen
	19. sjuksköterska	sjuksköterskeexamen
	20. tandhygienist	tandhygienistexamen
	21. tandläkare	tandläkarexamen
164

Regeringen får meddela föreskrifter om att även andra utbildningar än	Prop. 2012/13:175
dem som anges i tabellen ska ge rätt till legitimation.	Bilaga 8

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Ansökningar om legitimation som sjukgymnast som har kommit in till Socialstyrelsen före den 1 januari 2014 men ännu inte avgjorts ska gälla som ansökningar om legitimation som fysioterapeut.

3.I fråga om legitimerade sjukgymnaster och i fråga om yrkestiteln sjukgymnast ska äldre bestämmelser gälla även fortsättningsvis.

165

Prop. 2012/13:175

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanserna avseende departementspromemorian Fysioterapeut – ny skyddad yrkestitel för sjukgymnaster

(Ds 2013:4)

Riksdagens ombudsmän (JO), Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslern (JK), Konsumentverket, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Universitets- kanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet, Karolinska institutet, Luleå tekniska universitet, Linné- universitetet, Mittuniversitetet, Sveriges lantbruksuniversitet, Mälar- dalens högskola, Jordbruksverket, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket (PRV), Borlänge kommun, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Helsingborgs kommun, Karlskrona kommun, Malmö kommun, Norrköpings kommun, Stockholms kommun, Växjö kommun, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Södermanlands läns landsting, Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns landsting, Kronobergs läns landsting, Kalmar läns landsting, Blekinge läns landsting, Skåne läns landsting, Hallands läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Värmlands läns landsting, Örebro läns landsting, Västmanlands läns landsting, Dalarnas läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Norrbottens läns landsting, Gotlands kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Legitimerade Sjuk- gymnasters Riksförbund (LSR), Sveriges Läkarförbund, Vårdförbundet, Svensk Sjuksköterskeförening, Vårdföretagarna, Carema Care, Capio AB, Regelrådet, Handikappförbunden (HSO), Pensionärernas Riks- organisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund (SPF), Reumatiker- förbundet, Personskadeförbundet, Neurologiskt Handikappades Riks- förbund, Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund, STROKE-Riksförbundet, ParkinsonFörbundet, Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH), Riksidrottsförbundet, Sveriges Konsumenter, Svensk Djursjukvård, Bolagsverket.

166

Lagrådsremissens lagförslag

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i steriliseringslagen (1975:580)

Härigenom föreskrivs att 6 § steriliseringslagen (1975:580) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2012:457

Föreslagen lydelse

Prop. 2012/13:175

Bilaga 10

6 §

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra sterilisering.

Sterilisering av kvinna ska ske	Sterilisering av kvinnor ska ske
på allmänt sjukhus eller på annan	på allmänt sjukhus eller på annan
sjukvårdsinrättning som Social-	sjukvårdsinrättning som Inspek-
styrelsen godkänner.	tionen för vård och omsorg god-
	känner.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

3.För gärningar som avses i 8 § och som har begåtts före ikraft- trädandet gäller 6 § i sin äldre lydelse.

167

Prop. 2012/13:175

Bilaga 10

Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 24 § hälso- och sjukvårdslagen1 (1982:763) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer skall det finnas en sjuksköterska som svarar för

Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska det finnas en sjuksköterska som svarar för

1.att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det,

2.att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med säkerheten för patienterna,

Om ett verksamhetsområde i			Om ett verksamhetsområde i
huvudsak	omfattar	rehabilitering	huvudsak	omfattar	rehabilitering
får en sjukgymnast eller en arbets-			får en fysioterapeut eller en arbets-
terapeut	fullgöra	uppgifter som	terapeut	fullgöra	uppgifter som
sägs i första stycket.			sägs i första stycket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.För sjukgymnaster gäller 24 § i sin äldre lydelse.

1 Lagen omtryckt 1992:567.

168

Förslag till lag om ändring i lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:12) om kontroll av berus- ningsmedel på sjukhus ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag skall, i den mån socialstyrelsen beslutar det, tillämpas vid sådan enhet vid ett sjukhus som är särskilt inriktad på vård för missbruk av beroende- framkallande medel.

1 §

Om Inspektionen för vård och omsorg beslutar det, tillämpas denna lag vid en sådan enhet vid ett sjukhus som är särskilt inriktad på vård för missbruk av beroende- framkallande medel.

Prop. 2012/13:175

Bilaga 10

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska Inspektionen för vård och omsorg vara den enskildes motpart.

169

Prop. 2012/13:175	Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
Bilaga 10	Härigenom föreskrivs att det i tandvårdslagen (1985:125) ska införas

	en ny paragraf, 13 §, av följande lydelse.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
		13 §1
		I landstingen ska det finnas
		möjlighet till anställning för tand-
		läkares		specialiseringstjänst-
		göring		enligt patientsäkerhets-
		lagen (2010:659) i en omfattning
		som	motsvarar		det	planerade
		framtida		behovet	av	tandläkare
		med	specialistkompetens i klinisk
		verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 Tidigare 13 § upphävd genom 1996:788.

170

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:419) om resekostnads- ersättning vid sjukresor ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2012:937