Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att införa ett krav på minst 20 timmars elevhälsa i Sveriges kommuner och deras skolor.
En ny skollag angående elevhälsa infördes augusti 2010 och tillämpades på utbildning från juli 2011. Lagen gäller alla elever i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.
Syftet med elevhälsan är att elever ska ha tillgång till medicinska, psykologiska, specialpedagogiska insatser inom skolan. Elevhälsan ska bidra till att skapa goda miljöer som gynnar elevers lärande, mognande, fysiska och psykiska hälsa. Elevhälsan skall vara förebyggande och ha en hälsogynnande målsättning.
Elevhälsan förutsätter en god samverkan mellan elevhälsans personal, övrig hälso- och sjukvård, till exempel BUP, och med socialtjänsten. Det är viktigt att i ett tidigt skede uppmärksamma psykiska bekymmer så att stöd erbjuds och de rätta instanserna blir informerade. Ofta kan det ta tid att upptäcka barn och ungdomars psykiska problem, ibland kan det även finnas en motvillighet hos barn och ungdomar att prata om sina besvär. Enligt Bris kan det behövas ett antal samtal innan ett barn eller en ungdom väljer att öppna sig.
Idag bestäms timmarna för elevhälsan på kommunal nivå och på den enskilda skolan. Dagens stora skillnader mellan antal timmar på olika skolor kan orsaka att barn och ungdomar i Sverige får olika villkor och förutsättningar. Vi vet att den psykiska ohälsan hos barn och unga ökar i Sverige, vilket är ytterst allvarligt.
Det är därför viktigt att se över så att alla barn och unga som behöver stöd får det. En viktig pusselbit i detta är elevhälsan, och det är dags att öka tillgängligheten till elevhälsan genom att införa ett krav på minst 20 timmars öppethållande inom kommunernas skolor. Genom kravsättning på ett minimum antal timmar säkrar man att fler elever får stöd i utsatta situationer. Det kan innebära att elever med begynnande psykiska besvär kan få hjälp i tid, vilket betyder en förbättring både för det enskilda barnet eller den enskilda ungdomen och för att hindra framtida samhällskostnader.