Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av forskningen på området integrativ medicin.
Hälsa och välbefinnande hos befolkningen utgör en viktig resurs i ett land. Ohälsa och illabefinnande är idag en verklighet för många. Vägen till hälsa och välbefinnande förutsätter en gemensam värdegrund och fokus på salutogenes, alltså det som skapar hälsa. Vårt svenska sjukvårdssystem koncentrerar sig mycket pga. av tradition på vad som skapar sjukdom. Den naturvetenskapliga forskningen dominerar, vilket innebär att ett begränsande synsätt har fått råda som riskerar exkludera andra kunskaper och erfarenheter som kan skapa hälsa och välmående.
De höga ohälsotalen och det utbredda illabefinnandet, även om en förbättring skett de senaste åren, visar på att något måste göras åt dessa problem. De traditionella folkhälsostrategierna mot alkohol, tobak, droger och sexuellt överförbara sjukdomar svarar inte heller mot dessa problem. Inte heller sjukvårdssystemet kan leverera hälsa, eftersom det är inriktat på att bota sjukdom eller lindra sjukdomssymptom. Det finns inte heller någon korrelation mellan kostnader för sjukvård och en befolknings hälsa.
Vi måste lära oss att skapa hälsa och inte bara bekämpa sjukdom. Det är en politisk skyldighet och en mänsklig rättighet. För detta krävs nya strategier och ett nytänkande kring forskningen som kan främja ett inkluderande förhållningssätt med större fokus på individens egen önskan att vilja bevara respektive få tillbaka sin hälsa. Ur ett individperspektiv måste den enskilda människan ses som en kompetent aktör mellan vårdgivare och vårdtagare. Idag råder ett top-down-perspektiv där patienten intar den underordnade platsen i ett hierarkiskt vårdsystem. Den upplevda vanmakten kan sägas spegla det höga antalet anmälningar till landstingens patientnämnder som handlar om bemötandeproblematik inom sjukvården.
Att kunna påverka och se sig själv i ett sammanhang som ger mål och mening är hälsoskapande. Folkhälsoforskaren professor Aron Antonovski har formulerat att en ”känsla av sammanhang och upplevelse av meningsfullhet” är de faktorer som starkast bidrar till en individs hälsa, och därmed också för en hel befolknings hälsa.
Det skapar en efterlängtad effektivitet i vårdsystemen. Detta nya synsätt bör därför skyndsamt utvärderas med objektiva metoder.
Den skisserade salutogena principen ovan innebär ett vetenskapligt nytänkande som, om det utvärderas på korrekt sätt, sedan kan komma att med efterföljande politiska åtgärder ge bättre hälsa i både ett individperspektiv och samhällsperspektiv.
Ett med ”skolmedicinen” integrativt förhållningssätt till annan och ny kunskap om vad som är hälsobringande och ger välbefinnande behöver granskas inför en adekvat metodologisk utveckling utanför vad den naturvetenskapliga forskningen idag kan erbjuda. Förslag till sådana nya principer för att förutsättningslöst studera begreppet ”integrativ medicin” finns, och behöver nu utvärderas. Ett sådant inkluderande, integrativt förhållningssätt kan bli en brygga mellan den klassiska medicinens ansvarsområde och andra hälsobringande läror.
Därför rekommenderar vi en översyn för att bedöma möjligheterna för en introduktion av nya metodologiska koncept med riktade forskningsinsatser som objektivt kan belysa konceptet med ”integrativ medicin”. Det bör ske inför ställningstagande till möjliga tillämpningar i framtidens hälso- och sjukvård i Sverige och i andra länder. Inte minst viktigt med tanke på nytt ställningstagande från domstolen om möjligheten för sjukvårdspersonal att använda komplementära metoder inom den vanliga sjukvården. Detta bör ges regeringen till känna.