Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge alla barn samma rätt till förskola.
Förskolan är en viktig del av familjepolitiken. Den möjliggör för kvinnor och män att kombinera arbete med barn och familj. Men förskolan har i allt större utsträckning kommit att bli en viktig verksamhet för barnen själva och för deras utveckling. Första steget i det livslånga lärandet säger vi gärna, med rätta. En läroplan och utbildad personal understryker det pedagogiska innehållet som kombineras med omsorg. Något som inte kan jämföras med avdragsgilla barnflickor eller vårdnadsbidrag.
Den svenska förskolan är av hög kvalitet, är internationellt efterfrågad och är omtyckt av både barn och föräldrar. Förskolan bidrar till att utjämna skillnader i uppväxtvillkor, och forskning visar att barn som gått i förskola presterar bättre i skolan. För barn som växer upp med ett annat modersmål än svenska har förskolan en avgörande betydelse för barnets språkutveckling. För barn med en otrygg uppväxtmiljö kan förskolan vara den plats som erbjuder trygga stabila vuxenkontakter.
Språkutveckling, socialt samspel, förmågan att knäcka läskoden för den som vill, matematiska begrepp, demokrati, medbestämmande, motorik och mycket mer hänvisas till förskolan. Med den utveckling som förskolan genomgått och den vikt vi lägger vid förskolans verksamhet borde det vara självklart att alla barn ska ha rätt till förskola på lika villkor. Barn till arbetslösa och föräldralediga fick 2001 rätt till 15 timmar i veckan. Det var ett viktigt steg. Men fortfarande styrs många barns vistelse av föräldrarnas dagliga sysselsättning snarare än av barnens behov. Detta bör tydliggöras i skollagen, och successivt bör den allmänna och avgiftsfria förskoletiden öka.