Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta högpresterande gymnasieelever få chansen att delta i högskolekurser på nätet för att ge både stimulans och en möjlighet för elever på mindre orter och från olika miljöer att delta.
I den svenska skoldebatten får elever som har svårt att nå målen eller som hoppar av gymnasiet stort utrymme. Det är viktigt att komma till rätta med dessa problem. Samtidigt finns det en helt annan grupp elever som inte får glömmas bort, nämligen de som lär sig snabbt och behöver ytterligare stimulans och utmaningar för att behålla sitt intresse för vidare studier och forskning.
Elever som tidigt når målen i gymnasiet och som behöver nya utmaningar finns i hela landet, även i gymnasieskolor på orter där det troligen aldrig kommer att finnas underlag för lokala profilklasser av den typ som nu startats. Många av eleverna kommer från miljöer som saknar akademisk tradition och många varken kan eller vill flytta till någon av de städer där det finns profilklasser i gymnasiet. En bra lösning skulle därför vara att ge dem möjlighet att delta i högskolestudier på nätet där många högskolor runt om i landet i dag erbjuder både kurser och program med hög kvalitet. Deltagarna får undervisning, grupparbetar och examineras på nätet och får minst lika god tillgång till lärare och närhet till studiegruppen som studenter vid campus.
En gymnasieelev som exempelvis redan blivit godkänd i sina kemikurser skulle kunna följa en högskolekurs i kemi på deltid under den sista terminen på gymnasiet utan att behöva lämna skolan och ta sig till en högskola.
Det som i dag hindrar gymnasieelever från att delta i högskolekurser är att de saknar grundläggande behörighet då de ännu inte fått sitt slutbetyg. Högskolestudier är krävande, och det måste självklart även framöver finnas krav på förkunskaper. Det finns dock lösningar i andra länder som Sverige skulle kunna inspireras av för att ge gymnasieelever chansen att ”smygstarta” på högskolan.
Topprankade universitet i USA tvekar inte att ge högpresterande gymnasieelever chansen att börja på högskolan och erbjuder omfattande ”early start”-program särskilt för dessa studenter. Dessa ges även på nätet. I Finland, ett land vars utbildningsframgångar ofta lyfts fram internationellt, kan gymnasieelever läsa vid högskolorna genom så kallad öppen universitetsundervisning. Kurser som är likvärdiga med vanliga högskolekurser kan räknas in i en kommande examen.
Ett liknande svenskt system skulle kunna ge elever från miljöer utan akademisk tradition eller som har svårt att flytta möjlighet att prova högre studier. Det skulle samtidigt kunna vara en tidig ingång till högskolan för gymnasieelever som i värsta fall ”rullar tummarna” fram till studenten.
Sverige skulle ha mycket att vinna på att erbjuda fler högpresterande gymnasieelever nya utmaningar.