Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fribeloppets påverkan på studenters arbetslivserfarenhet.
Ett av våra stora samhällsproblem är arbetslösheten bland landets ungdomar. Trösklarna för att ta sig in på arbetsmarknaden har för denna grupp varit höga men genom olika reformer, bland annat i form av sänkningen av arbetsgivaravgiften för personer under 26 år och den halverade restaurangmomsen, har ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden stärkts. För att sänka trösklarna än mer är det av stor vikt att utbildningar på bättre sätt kopplas ihop med befintlig arbetsmarknad. Flera undersökningar visar på att arbetsgivare har svårt att finna både kompetent och erfaren arbetskraft. Genom ökade kopplingar mellan utbildning och arbetsmarknad kommer därför nyutbildade ungdomar att på bättre sätt kunna matchas med lämplig arbetsplats. Förutsättningarna för att stärka denna koppling bör därför skapas och här är yrkesutbildningar viktiga.
Utan någon som helst kontakt med relevant arbetsmarknad under utbildningen får ungdomar ingen erfarenhet att bära med sig då de som nyutbildade ska söka sitt första arbete och tappar då konkurrenskraft gentemot personer med likvärdig utbildning och som befunnit sig på arbetsmarknaden under längre tid. Här är det därför eftersträvansvärt att både skolor och universitet låter sina studenter praktisera på riktiga arbetsplatser. Det är också viktigt att ungdomar själva söker sig ut på arbetsmarknaden redan under utbildningens gång och att eventuella hinder för att göra så tas bort.
Det svenska studiestödet, i form av bidrag och lån, ger alla i Sverige en ekonomisk möjlighet att studera. För utbetalning av studiestödet tillkommer ett krav på att låntagarens inkomster inte får överstiger ett visst belopp, det så kallade fribeloppet, utan att studiemedlet minskas. Detta innebär att låntagaren, studenten, begränsas i sina möjligheter att arbeta vid sidan av sina studier. I rädsla av att förlora sitt studiemedel eller behöva bli återbetalningsskyldig avstår därför en del studenter från att arbeta vid sidan av studierna. Här bör inte Centrala studiestödsnämnden (CSN) begränsa studenter från att samla på sig viktig arbetslivserfarenhet och minska deras incitament att stärka den egna kopplingen till arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund anser jag att fribeloppet hos Centrala studiestödsnämnden bör ses över så att det inte motverkar att studenter arbetar vid sidan av sina studier.