Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka skogsforskningen vid Linnéuniversitetet.
Det svenska skogsbruket står inför nya stora utmaningar och många olika intressen att ta hänsyn till. Forskningen i Sverige idag sker främst vid SLU med sin skogsfakultet i Umeå, med en filial i Alnarp utanför Lund, samt vid institutet Skogforsk i Uppsala.
Att så mycket av statliga medel för skoglig forskning hamnar i de norra delarna av landet kan bero på att landet såg annorlunda ut när verksamheten började byggas upp. Den stora skogstillväxten sedan dess har skett i södra Sverige, och Kronobergs län har nu det tätaste beståndet av skog och den växer snabbare i denna del av landet.
Förutsättningarna för skogsbruk är annorlunda i Götaland i jämförelse med Norrland. Här innehas skogsmarken till övervägande del av privata skogsägare medan storskogsbruket är vanligare i norr med bolag och statliga skogsinnehav.
Brukningsmetoderna är också delvis annorlunda. I söder finns större inslag av lövskog som utgör en delvis outnyttjad resurs om vi jämför med kontinenten. Här bor fler människor med allt vad det betyder för skogsmarkens utnyttjande. Linnéuniversitetet har skog, trä och bioenergi som ett profilområde med både utbildning och forskning. Här finns en av de starkaste forskarmiljöerna i landet inom trämaterial och träbyggnadsteknik. Utexaminerade ingenjörer i skogs- och träteknik har i många fall fått kvalificerade jobb inom träindustrin, som har ett stort rekryteringsbehov av personer med högre utbildning. Kontakterna med näringsliv och samhälle är goda. En svag punkt är den skogliga forskningen som är en nödvändig komponent i helheten, inte minst för att på sikt upprätthålla utbildningens kvalitet. Man disponerar mycket små resurser och har svårt att finansiera kvalificerade forskartjänster. Staten bör ge Linnéuniversitetet bättre möjligheter att utveckla sin skogliga forskning.