Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka studie- och yrkesvägledarens roll som länk mellan skola och näringsliv.
Den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige är en av våra stora samhällsutmaningar. Det är ett problem för alla de ungdomar som vill ha jobb men som inte får, men också för alla företag som vill, men av olika anledningar har svårt, att anställa unga personer.
Vi har en hög arbetslöshet bland unga samtidigt som många rekryteringsförsök misslyckas. För ett företag är medarbetarna och den kompetens de besitter helt avgörande för dess konkurrenskraft.
Arbetsgivare som vi träffat på resor i landet kan också vittna om att ungdomar inte alltid är medvetna om vilka krav som ställs på en arbetsplats. Även i de fall kraven på den formella kompetensen inte är högt ställda så måste man komma i tid, man måste jobba på även om det inte är ett drömjobb. Att man meddelar frånvaro och inte ägnar sig åt privata sysslor på arbetstid är andra krav som en del ungdomar faktiskt har svårt att leva upp till. En del har också orealistiska förväntningar på det första jobbet.
Därför behöver kopplingen mellan skola och näringsliv stärkas. Nyckelpersoner i detta sammanhang är studie- och yrkesvägledarna (SYV). Många elever går idag ut skolan med en utbildning inom områden där det inte finns jobb att söka. Elever och föräldrar behöver få bättre kunskap om förutsättningarna på den lokala arbetsmarknaden så att de kan göra väl underbyggda studie- och yrkesval.
Den nya skollagen (2010:800) ställer krav på studie- och yrkesvägledning. Alla elever ska ha tillgång till SYV. Men jag tror att den rollen kan vidareutvecklas ytterligare. Det är viktigt att SYV inte bara lyssnar in vad den unge själv vill utan att man också tydligt redogör för förutsättningarna på den lokala arbetsmarknaden.
SYV kan också få en betydligt mer strategiskt viktig funktion som länk mellan skola, näringsliv och andra aktörer på den lokala arbetsmarknaden. Genom att vara skolans röst och öron utåt kan de samla in information om näringslivets behov och föra den tillbaka till skol- och kommunledning så att det också får återverkningar på utbildningens utformning. Genom att stärka kontakterna mellan det lokala näringslivet och främst gymnasieskolan kan ungdomar erbjudas en bättre utbildning, så att de är starkare rustade för att möta den arbetsmarknad som väntar.