Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kvinnors rätt till sin egen kropp.
En mycket kritisk fråga rörande kvinnors säkerhet och skydd i konflikter är rätten till den egna kroppen. Det systematiska sexualiserade våldet utgör ett mycket omfattande problem i konflikt- och postkonfliktsituationer och resolution 1325 (samt efterföljande UNSCR 1820, 1888, 1889 och 1960) erkänner och syftar till att motverka detta. Ett led i arbetet för kvinnors skydd i konflikt- och postkonfliktstater rör möjligheten till abort, i synnerhet vid graviditet orsakad av konfliktrelaterad våldtäkt. Detta arbete begränsas emellertid av bland annat den antiabortpolicy som gäller för allt amerikanskt utvecklingsstöd. Enligt den amerikanska policyn om abort får amerikanska medel för utvecklingsarbete inte användas för att informera om, eller stödja möjligheten att genomföra, abort. Det innebär exempelvis att finansiellt stöd från USA vid humanitära kriser inte får användas för att informera om möjligheten till abort för flickor och kvinnor som utsatts för konfliktrelaterade våldtäkter. Detta gäller även de utvecklingsfonder som amerikanska medel går in i, vilket innebär att USA:s restriktioner även inverkar på hur andra staters utvecklingsmedel får användas då dessa går in i samma fonder som amerikanskt utvecklingsstöd.
Vi har också uppmärksammat en oroväckande trend inom Europa och dess parlament. I flera parlament runt om i Europa samarbetar idag nationalistiska/främlingsfientliga partier med katolska/kristna partier för att begränsa/förbjuda abort. Kampen för kvinnors rätt till sin egen kropp är på många håll hotad och i många länder så förvägras kvinnor det som vi menar är en viktig del av mänskliga rättigheter.
Det är av största vikt att Sverige i bilaterala och multilaterala forum kritiserar och minimerar inverkan av den antiabortpolicy som gäller för allt amerikanskt utvecklingsstöd. Svenska företrädare måste vara tydliga med att rätten till abort efter konfliktrelaterade våldtäkter är en viktig del av att öka flickors och kvinnors skydd i konflikter och en del av implementeringen av resolution 1325 och 1820. Sverige bör även aktivt driva denna fråga i relation till EU och EU:s humanitära insatser och utvecklingsbistånd.