Motion till riksdagen
2012/13:U294
av Mikael Oscarsson (KD)

Handel för utveckling


KD751

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om svenskt och europeiskt handelssamarbete för utveckling.

Motivering

Utvecklingen i världen har under de tre senaste decennierna i mångt och mycket varit positiv. FN:s millenniemål om halverad världsfattigdom till år 2015 har redan uppnåtts, och flera länder har nu uppnått målet om grundskoleutbildning för alla pojkar och flickor.

Men även om fler människor givits möjlighet till ett drägligare liv, går det inte att luta sig tillbaka. Ju fler barnmunnar som mättas, ju fler tonåringar som tar examen, ju fler män och kvinnor som ges tillträde på arbetsmarknad eller entreprenörskap, ju mer de universella mänskliga fri- och rättigheterna respekteras och demokrati främjas, desto större blir chanserna att uppnå en verkligt global hållbar utveckling.

Det finns ingen helhetslösning för att bistå de allra fattigaste länderna att komma i fas med övriga världen. Varje enskilt lands utvecklingspotential är avhängig dess ledares politiska vilja, lämplighet och handlingskraft. I de fall där sådan vilja, lämplighet och handlingskraft saknas eller andra omständigheter försvårar ett lands utveckling, kan omvärlden behöva bistå landet i dess utvecklingssträvanden. Till viss del handlar det om att via bi- eller multilateralt utvecklingssamarbete direkt stödja insatser på specifika tematiska områden såsom utbildning, institutionsbyggande eller främjande av mänskliga fri- och rättigheter. Genom handelssamarbete med en rad utvecklingsländer bidrar stater såsom Sverige liksom EU dagligen till att skapa tillväxt och stärka dessa länders ekonomi, och därmed också till att lägga grunden för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling. Handel kan vara synnerligen utvecklingsfrämjande, så länge denna är utformad på ett för alla parter rättvist och ändamålsenligt vis.

Samstämmighetspelaren inom Sveriges politik för global utveckling (PGU), som är övergripande också på EU-nivå, är mycket viktig för att svensk handel ska kunna verka utvecklingsfrämjande. Den innebär att samtliga politikområden, såsom handels- och jordbrukspolitiken, ska dra åt samma håll och verka till förmån för global utveckling.

Samstämmighetspelaren innebär att Sverige och EU aktivt ska underlätta för fattiga länder att delta i den internationella ekonomin. Vi ska under inga förhållanden genom vår handelspolitik bidra till att människovärdet kränks. Frihandelsfientliga jordbrukstullar och andra protektionistiska handelspraxis är exempel på politik som missgynnar utvecklingen i världen. Sverige bör därför arbeta för att EU genomför en översyn av jordbrukstullar riktade mot utvecklingsländer som kan tänkas bryta mot EU:s åtaganden enligt samstämmighetspolitiken.

EU idkar i dag handel med många utvecklingsländer främst genom särskilda avtal som ger länderna komparativa handelsfördelar rörande en viss vara eller tjänst, undantaget vapen. Denna form med komparativa handelsfördelar gynnar dock främst medelinkomskategorin av utvecklingsländer, och sällan de minst utvecklade länderna (LDC:er). Nya och riktade åtgärder till de minst utvecklade länderna efterlyses därför. Handelspreferenserna för LDC:er bör finnas kvar, men det behövs också ytterligare smarta insatser som gör att deras utveckling inte bara blir relativ i relation till medelinkomstländerna, utan att de faktiskt också uppnår utveckling i reella termer.

Såväl Sverige som EU har även genom särskilda frihandelsavtal, som i dag i första hand finns med länder som inte faller inom kategorin utvecklingsländer, möjlighet att säkerställa att utvecklingsländer snabbare integreras i den globala världshandeln. Genom dessa kan man bland annat medels förmånligare tullregler bidra till ett mer dynamiskt och mindre diskriminerande handelsutbyte. Dessutom finns stort utrymme att genom sådana avtal driva och trycka på i frågor om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Detta är i dag en brist i många utvecklingsländer, och är ett av de största hindren för att fattigdom mer effektivt ska kunna bekämpas och utveckling skapas.

Om Sverige och EU fortsätter att verka för en friare, mindre diskriminerande och mer skräddarsydd handelspolitik ökar också möjligheterna för att såväl Sveriges som unionens handelspolitiska intressen bättre tillvaratas.

Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 5 oktober 2012

Mikael Oscarsson (KD)