Förslag till riksdagsbeslut 2
Motivering 2
Bistånd som gör nytta 3
Sida 3
Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete (Sadev) 3
Reformsamarbete Östeuropa 4
Biståndsverksamhet genom Sida 4
Humanitärt bistånd 4
Informations- och kommunikationsverksamhet 4
Organisationer i det civila samhället 4
Asien och Latinamerika 4
Afrika och budgetstöd 5
Mellanöstern och Nordafrika 5
Särskilda insatser för mänskliga rättigheter och demokratisering 5
Globala insatser för miljö och klimatmässigt hållbar utveckling 5
Globala insatser för socialt hållbar utveckling 6
Globala insatser för ekonomiskt hållbar utveckling 6
Kapacitetsutveckling och utbyten 6
Forskning och forskningssamarbete 7
Bistånd genom UD m.fl. 7
Multilaterala utvecklingsbanker, fonder och skuldavskrivningar 7
Multilaterala och internationella organisationer och fonder 7
Ökat stöd till UNHCR 7
Riksdagen anvisar anslagen för 2013 inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt förslaget i tabell 1 i motionen.
Tabell 1 Anslagsförslag 2013 för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Tabell 2
Sverigedemokraterna tror på ett ansvarsfullt bistånd där varje satsad krona ska göra så mycket nytta som möjligt. Vi nöjer oss inte med en kvantitativ målsättning utan fäster större fokus vid kvalitén och ett bistånd som är inriktat på effektivitet och resultat. Bistånd ska vara till för en positiv utveckling i mottagarlandet och inte för att givarländer ska nå kvantitativa målsättningar. Det långsiktiga målet med bistånd måste vara att länder utvecklas till den grad att de inte längre behöver något bistånd. Genom en grundlig översyn av ineffektivt bistånd, en större koncentration av biståndet till de minst utvecklade länderna och på färre inriktningar kan vi gradvis effektivisera utvecklingsbiståndet och år 2014 ha en biståndsram på 0,7 % av BNI, vilket är i linje med FN:s rekommendationer.
Sida hanterar en stor del av regeringens biståndsanslag och det vilar ett stort ansvar på Sida att svenska biståndsmedel används på ett effektivt och resultatinriktat sätt. I takt med att biståndsramen justeras räknar vi med att kunna bidra till att sänka Sidas förvaltningskostnader.
För att kunna utveckla ett effektivt bistånd med goda resultat krävs det regelbundna utvärderingar av metoder och organisationer. Vi anser att ett utvärderingsinstitut som Sadev fyller en viktig funktion. Vi motsäger oss regeringens förslag att lägga ner myndigheten och föreslår istället en omstart med en omorganisering och förbättrad styrning. Därför väljer vi att fortsatt anslå medel till denna verksamhet.
Vi är kritiska till att Sverige bilateralt ska ge bistånd till länder i Europa för att de ska uppfylla kraven för att kunna gå med i EU. I vårt mål att prioritera de minst utvecklade länderna anser vi inte heller att europeiska länder ska vara prioriterade då de i huvudsak är medelinkomstländer. Sverigedemokraterna vill därför föreslå en utfasning av reformsamarbetet med Östeuropa och avsluta det år 2014.
Konflikter, naturkatastrofer och andra humanitära kriser är något som kan skapa en stor förödelse för ett land under en lång tid. Det är för oss en självklarhet att Sverige efter bästa förmåga ska bidra vid dylika katastrofer. De humanitära behoven är något som ökat de senaste åren bland annat beroende på ett ökat antal naturkatastrofer samt omfattande konflikter och oroligheter. Sverigedemokraterna vill därför öka anslaget som går till humanitära insatser och konflikthantering.
I denna anslagspost avser vi att minska på de medel som går till studiecirklar och liknande inom organisationer i Sverige och främst prioritera den informationsverksamhet som Sida själv håller i.
För att nå ut till de mest utsatta människorna är svenska organisationer som verkar bland lokalbefolkningen ett bra verktyg. Svenska organisationer kan också bygga upp ett gott samarbete med lokala organisationer i mottagarlandet och därigenom få en lokal förankring i de biståndsprojekt som bedrivs. De svenska biståndsorganisationerna kan omfatta ett brett spektrum av insatser och stötta befolkningen att påverka regeringar mot korruption och föra in dem på vägen till en god samhällsutveckling. De kan även ha en god förankring bland svenska folket genom att information om deras insatser finns lättillgänglig. På grund av det viktiga arbete som vi anser att de svenska organisationerna utför vill vi skjuta till extra resurser för detta ändamål.
I Asien väljer vi att avsluta de bilaterala samarbetsstrategierna med flera medelinkomstländer som Kina, Indien och Vietnam. Utöver detta finns en grupp länder i Asien och Latinamerika där det långsiktiga utvecklingsbiståndet redan är avslutat eller är på väg att avslutas och istället övergå i aktörssamverkan och där vi väljer att fasa ut biståndet.
Biståndsformen budgetstöd betalas ut direkt till mottagarlandets statskassa, vilket ställer stora krav på mottagarlandets kapacitet. Det har visat sig finnas stora brister i regeringens och Sidas sätt att styra och kontrollera denna form av bistånd. Om budgetstödet inte är tillräckligt kontrollerat menar vi att risken är överhängande att biståndspengar kan bidra till att resurser frigörs till ändamål som svenska biståndspengar inte är avsedda för, exempelvis vapen och militär. På grund av de brister som idag finns gällande styrning och kontroll av denna form av bistånd samt de risker som är förenade med detta väljer vi att avveckla denna form av bistånd.
Vi avser också att avsluta biståndet till länder som Sydafrika och Botswana där det långsiktiga utvecklingssamarbetet redan är avslutat och har övergått i aktörssamverkan.
Om svenska biståndsmedel ska gå till Västbanken/Gaza så anser vi att det bör ställas högre krav på ett avståndstagande och ett aktivt arbete mot antisemitism och terrorism. Vi ser allvarligt på att p
alestinska myndigheten betalat ut löner till dömda terrorister. Därför väljer vi att i första hand satsa på humanitära insatser till dessa områden.
Att uppnå fungerande demokratiska samhällen där mänskliga fri- och rättigheter respekteras och människor kan uppnå ett välstånd inte bara vad gäller tillgång till livsmedel och ökade inkomster är en viktig utgångspunkt för utvecklingssamarbetet. En sådan förändring tar tid och behöver i första hand komma inifrån och drivas av inhemska krafter och individer som har en förståelse och kunskap om lokala förutsättningar. Därför vill vi i det svenska bilaterala biståndet prioritera satsningar i det civila samhället som ger större möjligheter för människor att vara med och påverka sin egen livssituation och verka för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi anser även att det finns ett för stort fokus på medborgerliga och politiska rättigheter och insatser riktade till statliga institutioner och myndigheter. Sociala och ekonomiska rättigheter bör ges högre prioritet. Satsningar på teaterföreställningar i Mellanöstern, filmfestivaler och ekonomiskt bistånd till politiska parter är exempel på satsningar vi vill skära ner på.
Många människor i utvecklingsländer är helt beroende av naturen och jordbruken för sin överlevnad och därför extra känsliga för klimatförändringar. Därför anser vi att viktiga satsningar inom detta område är hållbart jordbruk, skogsbruk och naturresurshantering. Tillgång till rent vatten och sanitet samt vattenförsörjning i jordbruket är också viktiga satsningar. I hela vår biståndspolitik är satsningar på just rent vatten och sanitet samt jordbruk och skogsbruk något vi vill öka biståndet till. Att förhindra avskogning av tropikskogar är en viktig insats för att minska koldioxidutsläpp. Att sträva efter en klimat- och miljömässigt hållbar utveckling i utvecklingsländerna bör vara vägledande i allt utvecklingssamarbete.
Detta är ett område vi anser bör få högre prioritet i biståndet om vi ska ha någon chans att uppnå millienniemål 2 om att alla barn ska få gå i skolan, millienniemål 4 om att minska barnadödligheten, millienniemål 5 om att förbättra mödrahälsan, millienniemål 6 om att bekämpa hiv, aids, malaria och andra sjukdomar samt den del av millienniemål 7 som handlar om tillgång till rent vatten och sanitet. Tillgången till rent vatten och grundläggande sanitet är en avgörande faktor för hälsa och utveckling i utvecklingsländerna. Bristen på tillgång till vatten och grundläggande sanitet är något som drabbar kvinnor och barn extra hårt och hindrar deras möjligheter till utveckling. Satsningar på utbildning, hälsa och familjeplanering anser vi också vara av vikt. Vi väljer att nu öka detta anslag och vi vill gradvis öka anslaget under budgetperioden.
Inom detta område vill vi prioritera satsningar på jordbruksutveckling, hållbart skogsbruk, stöd till småföretagare och samverkan med det privata näringslivet. En stor majoritet av de fattigaste människorna lever på landsbygden och är beroende av jordbruket för sin överlevnad. Jordbruket är både en källa till familjens livsmedel samt en möjlighet att generera inkomster. Tropikskogens naturresurser är viktiga i många avseenden och enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) är mer än 25 % av världens befolkning beroende av skogsresurser för sitt levebröd. I det långsiktiga målet att länder ska bli oberoende av bistånd är det givet att insatser som bidrar till ökad sysselsättning och god ekonomisk utveckling är avgörande för en framgångsrik fattigdomsbekämpning. Vi ser därför positivt på en ökad samverkan med näringsliv och privata aktörer för jobbskapande insatser. Vi ökar därför detta anslag.
Verksamheten inom denna anslagspost kommer enligt regeringen att ha en inriktning på att skapa relationer och kontaktytor som sträcker sig bortom biståndet. Att bygga relationer med länder efter avslutat biståndsarbete anser vi också är viktigt. Vi anser dock att insatser som kallas aktörssamverkan har hållits kvar alltför länge i länder där utvecklingssamarbetet i egentlig mening är avslutat. Vi anser att denna typ av relationsbyggande mellan länder och internationell samverkan faller utanför ramen för det grundläggande målet med bistånd – att arbeta med fattigdomsbekämpning och humanitär hjälp – och att dessa insatser inte nödvändigtvis måste finansieras med biståndsmedel.
Tillgång till forskningsbaserad kunskap för att hela tiden kunna utveckla och effektivisera biståndet anser vi vara viktigt. Vi anser dock att satsningar på forskning även görs genom det bistånd som kanaliseras via UD, som till exempel Vetenskapsrådet. Världsbanken och FN:s organisationer bidrar också med forskning. Därför menar vi att satsningar på biståndsverksamhet genom Sida i högre grad kan renodlas till insatser för fattigdomsbekämpning och humanitära insatser. När det gäller de medel som vi ändå satsar på forskningsverksamhet genom Sida anser vi att ett viktigt område är att utveckla nya metoder för ett hållbart jordbruk som kan säkra tillgången till livsmedel i utvecklingsländerna.
När det gäller multilaterala utvecklingsbanker är världsbankgrupperna det vi vill prioritera högst. När det gäller övriga regionala utvecklingsbanker och fonder anser vi att Sverige ger så små medel till varje bank att våra möjligheter att påverka vad svenska biståndsmedel används till är begränsade.
Vad gäller basbudgetstöd till multilaterala organisationer vill vi prioritera FN och dess underorganisationer då vi anser dem vara bland de absolut viktigaste multilaterala biståndsorganisationerna. Vi avser därför inte att avvika från regeringens förslag mer än att vi ökar stödet till UNHCR såsom redogörs nedan. FN:s organisationer har en stor legitimitet, betraktas som opartiska och kan många gånger agera med större trovärdighet än bilaterala aktörer. Det är däremot viktigt att Sverige regelbundet följer upp och utvärderar resultatet av verksamheten och att svenska biståndsmedel används på ett ändamålsenligt sätt.
Krig och naturkatastrofer tenderar allt som oftast att skapa oerhörda migrationsströmmar. Ofta flyr människor inom det egna landet, eller till direkt närliggande länder. Sverigedemokraterna ser det som viktigt att bidra med insatser för att bistå dessa utsatta människor på flykt.
Med vetskapen om att det för varje satsad krona går att hjälpa betydligt fler människor i krisområdenas närhet än vad som är möjligt i Sverige anser Sverigedemokraterna att det varken är en klok, rättvis eller human flyktingpolitik som bedrivs i dagsläget. Genom en ansvarsfull flyktingpolitik räknar vi med att successivt kunna minska kostnaderna. Därmed kan vi göra mindre avräkningar för flyktingkostnader än regeringen, som vi istället kan satsa på FN-organisationen UNHCR för ökat stöd till flyktingar i krisområdenas närhet. År 2013 vill vi satsa 1 miljard utöver regeringens bidrag till UNHCR. Vi betraktar det också som en principiellt dålig utgångspunkt att betrakta kostnader för flyktingmottagande i Sverige som en del utav den gängse biståndsramen. Från och med 2015 räknar vi därför med att inte göra några avräkningar för flyktingkostnader, vilket leder oss till att under budgetperioden kunna flerdubbla anslagen till FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, samtidigt som vi under budgetperioden renodlar biståndsramen och därmed undviker att betrakta flyktingmottagande i Sverige som bistånd.