Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att klimatbiståndet till största delen blir additionellt, då vikten av ett stort humanitärt bistånd inte får undermineras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om framgångsrika WTO-förhandlingar utifrån utvecklingsländernas perspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör medverka till att samtliga givarländer ökar sina biståndsambitioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att regeringen driver klimatdimensionen av utvecklingsfrågor och fattigdomsbekämpning.
Regeringen har vidtagit flera åtgärder för demokratisering, mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet i samband med biståndsinsatser. Det är ett bra grepp och kommer att kunna leda till en positiv utveckling.
Den ökade satsningen på klimatbistånd är också välkommen. Det är angeläget att klimatbiståndet till största delen blir additionellt, då vikten av ett stort humanitärt bistånd inte får undermineras.
Ett av de viktigaste verktygen för att uppnå en välståndsökning och därmed minskad fattigdom är ökat tillträde till de lokala marknaderna och frihandel på en global marknad. Den protektionistiska jordbrukspolitik, med exportbidrag och tullar, som förts inom EU men också i övriga västländer har slagit ut möjligheter för de allra fattigaste ländernas bönder att få sälja sina produkter. Det är därför av allra största vikt att det blir en positiv förändring i de fortsatta WTO-förhandlingarna, något som Sverige bör arbeta mycket hårt för. Satsning på jordbrukande kvinnor i tredje världen är utomordentligt viktigt.
Fattigdomen skördar fortfarande offer och skapar lidande för miljontals människor runtom i världen. Fortfarande lever nästan en miljard människor i extrem fattigdom, dvs. på mindre än en dollar om dagen. I juli 2007 presenterade FN en ”halvtidsrapport” för att granska utvecklingen för att uppnå FN:s millenniemål. Rapporten visar att framsteg gjorts för att halvera andelen människor som lever i extrem fattigdom. Detta mål är inom räckhåll i de flesta regioner förutom Afrika söder om Sahara, där möjligheterna att uppnå målet är minimala. Rapporten visar också på framgångar vad gäller andelen barn som går i skola, även i Afrika söder om Sahara.
Ett tydligt budskap i FN-rapporten är att bristen på ökat bistånd gör det omöjligt att uppnå målen och att rika länder inte levt upp till sina åtaganden i millenniemål 8. Biståndet har sjunkit i verkliga tal med 5,1 procent mellan 2005 och 2006 (UNDP, 2007). G8-ländernas löfte under sommaren 2009 att förstärka insatserna för lokal livsmedelsproduktion i Afrika var ett välkommet besked, men som nu kräver en uppföljning.
Glädjande nog kan vi konstatera att Sverige, trots att vi gått igenom en svår lågkonjunktur, bibehöll ett bistånd med 1 procent av BNI. Det vore önskvärt om neddragningen på informationskontot kunde återställas i takt med att det ekonomiska läget förbättras.
Sverige har vidtagit konkreta åtgärder för att stärka effektiviteten i biståndet. Sverige är därmed ett ledande land i biståndssammanhang, inte minst inom EU som nyligen lagt fast en plan för att öka medlemsländernas bistånd till 0,7 procent av BNI för de länder som inte redan ligger över detta mål.
Sverige, som ett föregångsland i biståndssammanhang, bör stimulera andra givarländer att också ta sitt ansvar och infria givna löften och därmed leva upp till ett högt biståndsmål. Ytterligare steg kan tas för att säkra att biståndet stödjer fattigdomsbekämpning och en demokratisk utveckling i samarbetsländerna i enlighet med målsättningarna i svensk politik för global utveckling (PGU).
I samband med den nya inriktning som regeringen nu gör vad gäller biståndet förutsätter vi att biståndet i större utsträckning fokuserar på att bidra till FN:s millenniemål och att stärka demokratiutveckling i utvecklingsländer. En central uppgift för biståndet är att stärka demokratiutveckling i samarbetsländerna. Bistånd bör ges med tydliga krav på att uppvisa resultat vad gäller stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter. Resultaten bör utvärderas kontinuerligt.
Sveriges politik för global utveckling (PGU), och dess målsättning att politiken ska genomsyras av ett fattigdoms- och ett rättighetsperspektiv, bör i större utsträckning ges en central roll i alla politikområden. Mekanismer, däribland konsekvensanalyser, utvärderingar och bred dialog med olika aktörer i Sverige, bör stärkas för att säkra att vår PGU genomsyrar alla politikområden.
Klimatproblematiken har tagits på ett allt större allvar i många länder tack vare det senaste årets rapporter, där FN:s klimatpanels (IPCC) rapport samt den s.k. Sternrapporten speciellt kan nämnas. De väntade klimatförändringarna kommer att innebära extrema vädersituationer vad gäller torka, väta, blåst och temperaturer. De som kommer att drabbas allra hårdast är många människor i utvecklingsländerna. För att förhindra denna utveckling är ett riktat miljöbistånd nödvändigt. Miljöbistånd kan medverka till tekniköverföring och tillvaratagande av förnybara resurser samt bidra till en gemensam satsning för att förhindra de svåraste klimatscenarierna och därmed skapa en bättre miljö och hälsa.
I samband med kommande klimatförhandlingar är det av allra största vikt att ett rättviseperspektiv genomsyrar förhandlingarna som ger de fattigaste länderna rätt till utveckling och därmed ökad chans till fattigdomsbekämpning.