Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige även framöver bör lyfta fram de kristna minoriteternas utsatta situation i Mellanöstern så att de får sina grundläggande fri- och rättigheter tillgodosedda.
I Mellanöstern finns en rad kristna minoritetsgrupper som på grund av sin tro utsätts för systematisk förföljelse, hot och våld. Det är en händelseutveckling som har eskalerat de senaste åren. Oron för angrepp på kyrkor och våldsdåd mot troende är stor.
I Egypten blir den kristna koptiska minoriteten, som utgör omkring tio procent av landets befolkning, ofta föremål för attacker från militanta, islamistiska grupperingar. Kyrkor bränns och våldsanvändningen är utbredd. Hotbilden mot och utsattheten för Egyptens kopter förefaller inte på något sätt ha minskat i styrka efter diktatorn Hosni Mubaraks fall, eller efter presidentvalet i maj 2012 då Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi svors in som landets nye president.
I Irak har fler än hälften av landets kristna tvingats fly på grund av mord och förföljelse sedan år 2003. Alltjämt förekommer systematiska angrepp på kyrkor och civilbefolkning. Flera hundra tusen kristna irakier lever idag under svåra förhållanden i flyktingläger eller som illegala invandrare i Syrien, Jordanien och andra kringliggande stater. Även i Sverige finns tusentals kristna, irakiska flyktingar. Det är människor som på grund av sin religiösa och etniska tillhörighet med våld fördrivits från sitt hemland.
I Turkiet erbjuds kristna barn ingen modersmålsundervisning i skolan, och ständiga hot om konfiskering av markegendom är vardag för landets kristna minoriteter. Kyrkor har svårt att öppet bedriva sin verksamhet till följd av frekventa kontroller från turkiska myndigheter. Det 1 600 år gamla syrisk-ortodoxa klostret Mor Gabriels mark har konfiskerats av den turkiska staten. I skolans historieböcker får elever läsa att kristna minoriteter är förrädare och att de jämsides främmande makter konspirerade mot Turkiet under andra världskriget. Behovet av att inom ramen för den nya författning som för tillfället håller på att framarbetas av det turkiska parlamentet tillerkänna syrianer och andra kristna grupper minoritetsstatus kan inte nog understrykas.
I Syrien råder vid dags dato kaos. Det som för snart två år sedan började som ett rop på reformer under den arabiska våren har idag utvecklats till ett fullskaligt religiöst eller sekteriskt inbördeskrig. Det förefaller vara en dödskamp mellan de muslimska trosinriktningarna sunniter och shiiter–alawiter. Mitt i detta kaotiska slagfält återfinns Syriens kristna minoriteter. Kristna minoritetsgrupper har alltid tenderat att ha goda relationer och visat lojalitet gentemot regeringar i en rad av regionens länder, likaså i Syrien visavi Assadregimen. Fruktan för hämndaktioner är stor och rapporter tyder på att kristna i Syrien i allt större utsträckning faller offer för islamistiska milisgruppers aggression och våld. De hyser en stark oro för att situationen kan komma att bli som i Irak, där kristna mördats och fördrivits och tvingats leva som flyktingar både inom och utom landets gränser.
Den rådande situationen i Syrien har gjort tillståndet ohållbart för de ca 2,5 miljoner kristna som nu hamnat i kläm mellan de stridande parterna. Kyrkor har blivit föremål för väpnade angrepp i Aleppo och andra städer, samtidigt som över tusen kristna har mördats och otaliga utsatts för bortförande och utpressning. Många vittnar om riktat våld, hot och fördrivning mot just kristna minoriteter. Staden Homs är i det närmaste avfolkad på sin kristna befolkning.
Tusentals befinner sig nu också på flykt inom landet och i angränsande länder. Många tar sig till Turkiet och vidare mot Grekland, med förhoppning om vidare färd ut i Europa. Det är en kostsam flykt som innebär ett enormt risktagande. Människosmugglare utkräver dessutom ockersummor för ”flykthjälp”, vilket leder till att familjer av ekonomiska skäl tvingas ”välja ut” den eller de som ska räddas. De som flyr riskerar att bli lurade och strandsatta eller att drunkna i överlastade flyktingbåtar, och många ”försvinner” på vägen.
Flera av Syriens kyrkoledare har också uttryckt oro för vad som kommer att hända med de kristnas kulturarv. Många församlingar, kyrkor, kloster och andra kristna institutioner hyser rika bibliotek fyllda av gamla böcker, historiska föremål, reliker och andra för dem ovärderliga skatter. Erfarenheter från Irak visar på att dylika kulturarv är eftertraktade byten i länder på väg mot statskollaps.
I Libanon är läget alltjämt spänt och risken för att Syrienkonflikten ska sprida sig till Libanon är överhängande. Det spända läget samt oron över att den beväpnade Hizbullahgerillan ska använda sina vapen i större omfattning gör läget än mer hotfullt.
I andra länder såsom Saudiarabien och Jemen åtnjuter kristna minoritetsgrupper mycket knappa rättigheter och vågar knappt bekänna sig som kristna av rädsla för repressalier.
De kristna minoriteterna i Mellanöstern ställer inga orimliga krav. De önskar endast åtnjuta mänskliga fri- och rättigheter i demokratiska rättsstater där alla invånare är likställda inför lagen. Deras enda önskan är att tillåtas leva i stater där grundläggande värderingar om alla människors unika och lika värde – oavsett religionstillhörighet, etnicitet, etc. – fullt ut respekteras.
Sverige bör fortsätta att verka för att i all bi- och multilateral samverkan med Mellanösterns stater ställa krav på ökad respekt för och efterlevande av principen om alla människors lika värde, så att regionens kristna minoritetsgrupper får sina grundläggande fri- och rättigheter tillgodosedda.
Detta bör ges regeringen tillkänna.