Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kvinnokonventionen.
FN:s kvinnokonvention/1979 eller Cedaw, the Convention for the Elimination of all Discrimination against Women, är ett grunddokument med 16 huvudartiklar som lyfter fram kvinnors rätt till bland annat utbildning, rätt till medborgarskap, rätt till sin egen kropp och rätt till hälsa. Kvinnokonventionen påvisar att det som borde vara självklart för alla människor, kvinnors mänskliga rättigheter, inte är genomförda i Sverige. Artikel nr 4 om könskvotering är föremål för ifrågasättande debatter i Sverige. Men Sverige har inte reserverat sig mot någon artikel. De artiklar som brukar föranleda mest reservationer i länder utanför Skandinavien är artikel nr 2 om att principen om jämställdhet ska inskrivas i den nationella lagstiftningen, artikel 12 som inbegriper familjeplanering, artiklarna 13, 15 och 16 om att ha lika tillgång till pengar och egendom, samt jämställdhet inom äktenskapet. Detta är frågor som föranleder många och starka protester men också reservationer. Reservation mot artiklar vattnar ur kvinnors rättigheter i enskilda länder och underminerar konventionen. Jag utgår från att inget land helt ställer sig vid sidan av kvinnokonventionen och ser det som angeläget att det i bilaterala kontakter men också inom EU:s grannskapspolitik förs fram förväntningar på att reservationer till kvinnokonventionen undanröjs. Det är betydelsefullt att efterlevande av kvinnokonventionen följs upp av Sveriges regering.