Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att följa Nordiska rådets förslag om att inrätta en gränshindersombudsman.
Sedan Öresundsbron byggdes har arbetspendlingen mellan Sverige och Danmark femdubblats. Det är individer, företag, universitet och högskolor som tagit initiativ till ökat regionalt samarbete. Även över gränserna till Finland och Norge rör sig åtskilliga arbetspendlare, studerande och tillfälligt boende. Den gränsöverskridande utvecklingen i Norden har ägt rum trots att många regler och lagar fortfarande försvårar samarbetet över gränserna. Det kan vara mycket svårt för en enskild människa att överblicka hur löner, skatter och de olika välfärdssystemen påverkar hennes situation.
Exempel på svåröverskådliga problem för enskilda är risken att hamna utanför vissa socialförsäkringar, svårigheten att se hur den framtida pensionen påverkas, osäkerheten om arbetslöshetsersättning och föräldraförsäkring samt oklarheten om rätt till rehabilitering, arbetspraktik och inkomstskydd vid sjukdom.
Det är positivt att den svenska regeringen på senare år ägnat ökad uppmärksamhet åt problemen med gränshindren. Det är också positivt att det nordiska ministerrådet har bestämt att diskutera olika gränshinder på samtliga möten i ministerrådet.
Inför kommande möte hösten 2012 i Nordiska rådet finns nu ett förslag om gränshindersombudsman – antingen en gemensam för hela Norden eller en för varje land i ett nätverk av de nordiska länderna.
För dem som upplever gränshinder finns det i dag inte någon självklar instans att ta kontakt med. Därför behövs det verkligen en ombudsman med resurser för information till alla medborgare som behöver hjälp. Dessutom skulle samma ombudsman aktivt kunna peka på gränshinder och lämna förslag om förenklingar och lösningar. Därför bör den svenska regeringen aktivt arbeta för att en gränshindersombudsman med nödvändiga resurser inrättas utifrån de förslag som lagts fram i Nordiska rådet.