Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att rätten till sin egen kropp betraktas som en mänsklig rättighet inom unionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att ett socialt protokoll som garanterar att den som tillfälligt arbetar i en medlemsstat garanteras samma rättigheter som andra löntagare i detta land har, via kollektivavtal eller lagstiftning, läggs till EU:s fördrag.
Det irländska protokollet är ett förslag till ändring av EU-fördraget som undertecknats av samtliga EU:s medlemsstater. I propositionen föreslås ett godkännande av det irländska protokollet och som en följd av detta en ändring i lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
I protokollet framgår det att EU-fördraget inte ska påverka Irlands abortlagstiftning. Abortlagstiftningen bör beslutas på nationell nivå. Samtidigt är rätten att bestämma över sin egen kropp en mänsklig rättighet, och det är rimligt att EU slår fast detta. Regeringen bör därför verka för att rätten att bestämma över den egna kroppen betraktas som en mänsklig rättighet inom unionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En annan viktig mänsklig rättighet är rätten att organisera sig och tillsammans med andra försvara sina intressen. EU-domstolens domar i Viking-, Laval-, Rüffert- och Luxemburgmålen har försvagat de grundläggande rättigheterna i förhållande till de ekonomiska friheterna inom EU. Vänsterpartiet, liksom arbetstagarnas fackliga organisationer, har efter de nämnda domarna ställt krav på att ett juridiskt bindande socialt protokoll ska tillfogas EU:s fördrag. I det sociala protokollet ska fastställas att grundläggande mänskliga rättigheter såsom de grundläggande fackliga rättigheterna, förhandlings- och konflikträtten samt rätten att fritt teckna kollektivavtal är överordnade EU:s ekonomiska friheter. Regeringen bör verka för att det till EU:s fördrag fogas ett socialt protokoll som garanterar att den som tillfälligt arbetar i en medlemsstat garanteras samma rättigheter som andra löntagare i detta land har, via kollektivavtal eller lagstiftning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.