Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen studera förutsättningarna för höghastighetsbanor sammankopplade med det europeiska höghastighetsnätet.
Med en utbyggnad av ett järnvägsnät med höghastighetsstandard kommer Sverige att få ett modernt järnvägsnät med riktigt snabba tåg i de mest trafikerade järnvägslederna, och med anslutningar till de gamla järnvägarna når man ett stort antal större och mindre orter runt om i södra Sverige. Samtidigt får man en kraftigt ökad kapacitet för flera godståg och för lokaltåg på de gamla stambanorna. Vi vet att resandet med persontrafik ökade under perioden mellan 1997 och 2010 med 60 procent. Det regionala resandet (upp till tio mil) ökade med 92 procent under samma period. Även godstransportökningen sedan 1997 har ökat med 20 procent. Det är dubbelt så mycket som prognostiserats. Marknadsandelen för gods uppges till drygt 23 procent. Inget land i Europa har en så hög andel godstransporter på järnväg.
Den mycket positiva utvecklingen av järnvägstrafiken leder tyvärr också till kapacitetsproblem med stora förseningar som resultat. Den ökande persontrafiken och den ökande godstrafiken leder dels till ett mycket högt slitage på spåren, dels till stora trängselproblem med tåg av olika typer och hastighetsstandarder på samma banor. Det leder också till att det finns alltför små möjligheter att underhålla spåren och signalsystemen med stora tekniska problem som följd. På nationell nivå ger störningar varje år upphov till cirka 13 miljoner förseningsminuter. Detta är naturligtvis inte acceptabelt, och om inte något görs snabbt kommer järnvägstrafikens utveckling att gå i negativ riktning. Kapacitetsproblemen väntas bli större år 2021 än vad de är idag.
Såväl underhåll som en utbyggnad av järnvägen har varit eftersatt i många år. Utredningen ”Höghastighetsbanor – ett samhällsbygge för stärkt utveckling och konkurrenskraft” pekar på att mycket kan och behöver göras redan på befintligt järnvägsnät för att effektivisera trafiken och göra den mera driftsäker. Regeringen tog även initiativ till ytterligare ett utredningsarbete. Det är utredningar som visat att en upprustning av det gamla nätet inte räcker för att klara framtida kapacitetsbehov. Snarare kommer kapacitetsbristen att öka med det ökade trafikbehovet och den blandade trafiken med dels snabba persontåg, dels långsammare godståg. En utbyggnad av en separat dubbelspårig järnväg för den snabba persontrafiken mellan Stockholm och Göteborg respektive Malmö vore den bästa lösningen.
För att långsiktigt kunna komma till rätta med kapacitetsproblemen krävs att man redan nu beslutar om en inledning av utbyggnaden av ett höghastighetsnät i Sverige, liknande de som byggs i övriga Europa och världen. Europakorridoren och Götalandsbanan, som knyter samman inte bara Sveriges största städer utan också flera av de mellanstora städerna med Köpenhamn och i förlängningen Hamburg, är en möjlighet för svensk industri att i full skala utveckla helt ny teknik inom järnvägssektorn. Det ger Sverige chansen att bryta ny mark och skapa nya exportmöjligheter. Vi välkomnar förslag om att bygga ut Ostlänken (Stockholm–Linköping) och dubbelspår mellan Göteborg och Borås. Byggandet av en ny stambana i Sverige behöver få sin start men det får inte stanna där.
Med en ny bana ner till Öresundsregionen finns det också möjlighet att koppla Sverige samman med övriga Europa på ett nytt sätt. Den fasta förbindelsen under Fehmarn Bält är klar 2021. Om Sverige, Danmark och Tyskland enas om den standard som ska gälla för denna förbindelse kan vi i framtiden ha en höghastighetsförbindelse från Stockholm ända ner till Hamburg och där knyta samman oss med det europeiska höghastighetsnätet.
Därför är det särskilt viktigt att Europakorridoren byggs inte bara för Jönköpings läns utveckling utan också gör hela Sveriges utveckling och inte minst för att möta näringslivets framtida behov.