Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stimulera till ökad samordning vid förläggning av transportin-frastruktur.
Ur en enskild medborgares perspektiv upplevs det ibland så som om samhällets myndigheter uppträder osynkroniserat och istället för att medverka till samhällelig måluppfyllelse tar ut kostnader som får anses oskäliga i förhållande till arbetsinsatsen.
Ett exempel som kan tjäna som belysning av ovanstående är de avgifter som Trafikverket tar ut då allmännyttig verksamhet behöver nyttja ett vägområde för en bredbandsförläggning med kanalisation och fiberförläggning av bredband. Kostnaden som tas ut motsvaras inte av någon egen arbetsinsats på plats, eftersom entreprenaden bekostas av bredbandsföreningen, som i sin tur erhåller statligt stöd för bredband på landsbygden.
Ur Trafikverkets perspektiv ter sig nog avgiften rimlig eftersom man motiverar densamma med att det är vad det kostar väghållaren att upplåta del av vägområdet för ledningsförläggning. I priset ingår exempelvis att dokumentera förläggningen för framtida behov vid grävning.
Det ter sig märkligt att en statlig myndig – Trafikverket – genom sin taxesättning tar en inte obetydlig andel av den resurs som en bredbandssamfällighet fått i statsbidrag för att kunna koppla upp bygdens invånare och företag via fiber eller annan trådbunden teknik. I båda fallen handlar det om samhällsviktig infrastruktur. Staten ger med ena handen och tar tillbaks med den andra.
I syfte att effektivisera och stimulera till gemensam och effektiv fysisk förläggning av transportinfrastruktur må riksdagen tillkännage till regeringen som sin mening att låta utreda möjligheterna till ett taxesystem vid förläggande av allmännyttig ledningsstruktur till vägområden som främjar god samhällsekonomisk hushållning och samverkan mellan myndigheter å en sidan och civilsamhället å den andra.