Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över reglerna om parkeringstillstånd för rörelsehindrade.
De nordiska regeringarna beslutade 1998–99 i samråd med handikappförbunden, att utvidga reglerna om parkeringstillstånd för rörelsehindrade. De ansåg att det finns andra handikappade som är i behov av parkeringstillstånd än enbart rullstolsburna, bl.a. människor som har stora problem med att bära, har hjärtproblem eller benbrott skulle också kunna få tillstånd.
I Sverige reser vi ofta till våra grannländer. Där används de utvidgade reglerna från 1998–99. Det innebär att danska, finska och norska medborgare kan använda sitt parkeringstillstånd i hemlandet samt i Sverige medan en svensk medborgare med samma handikapp inte kan utnyttja desamma. Till exempel en whiplashskadad person som har nedsatt funktion i armarna kan få parkeringstillstånd för rörelsehindrade i Finland men inte i Sverige.
Enskilda tjänstemän inom Transportstyrelsen har nu gått tillbaka till tiden före 1998 och skapat egna regler. Kan man gå mer än 100 meter med rullator så är man inte berättigad. Läkarintyg är inte nödvändigt anser Transportstyrelsen. Beslut fattas i Sverige av en kommunal tjänsteman. I övriga nordiska länder krävs läkarintyg.
Vid resonemang med de olika handikappförbunden, så säger de att det är den sämsta förändringen som tillkommit. Väldigt många handikappade i Sverige har blivit av med sina P-tillstånd, där vissa i och med denna förändring måste få hjälp från hemtjänsten. Många är förhindrade att besöka stora köpcentrum, då de inte orkar bära inköpta varor eller dra kundvagn långa sträckor på stora kundparkeringar.
Vi föreslår att reglerna för parkeringstillstånd för rörelsehindrade ses över.