Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen se över förutsättningarna för att bygga resterande delar av Europakorridoren.
”Äntligen!”
Ja, det är nästan så att man utbrister ett ”Äntligen!” när regeringen i sina förhandsredovisningar till höstbudgeten redovisar planer på att förverkliga Ostlänken, som möjliggör snabbtåg mellan Stockholm och Linköping, samt en utbyggnad av dubbelspår på delar av sträckan Göteborg–Borås.
Efter att under ett flertal år avfärdat satsningar på snabbtåg som ekonomiskt oförsvarbara, så vänder regeringen kappan efter vinden. Beskedet blir nu att satsningar ska genomföras, åtminstone på delar av det som kallas Europakorridoren.
Det är gott så, men knappast tillräckligt om förutsättningarna för höghastighetståg i Sverige ska bli verklighet. För samtidigt innebär förslaget så vitt kan bedömas fortfarande begränsningar av hastigheterna till maximalt 250 km/h.
Frågan är hur länge Sverige ska stå utanför utvecklingen av höghastighetsjärnvägar som drivs i flera andra europeiska länder och övriga världen?
Det länge eftersatta underhållet av det befintliga svenska bannätet har inneburit ett i stora stycken förlorat förtroende vad gäller järnvägstrafikens tillförlitlighet. Slitaget är enormt och den avlastning som höghastighetsbanorna skulle innebära är därför synnerligen välkommet även för nuvarande järnvägssystem.
Höghastighetstågen utgör också en väsentlig avlastning av det europeiska luftrummet, och är viktigt för såväl flygets effektivitet som mindre miljöbelastning. Luftrummet är för närvarande besvärande trångt och en uppdelning mellan tåg och flyg där tågen kan ta hand om det mesta av det som flyget idag betraktar som kortdistansrutter är önskvärd. Det är en högst angelägen utveckling i kampen för de miljömål som både EU och FN bestämt sig för.
Att börja bygga på ett helt nytt system för ett modernt och effektivt resande med betydligt lägre negativa miljöeffekter samtidigt som det gamla nätet avlastas till nytta för godstrafiken ger dubbla positiva effekter.
Betydelsen av ett projekt i den här storleken ska heller inte underskattas vad gäller signaler inför framtiden. Banorna blir ett konkret bevis på optimism och framtidstro i en tid av finansiell oro i Europa och världen, och drar med sig befolkningens självkänsla på ett välbehövligt och positivt sätt.
Europakorridoren knyter Sverige närmare kontinenten, ett viktigt argument för ett land i Europas utkant. Det är även en viktig satsning för kommunikationerna inom landet. Europakorridoren erbjuder inte bara ett snabbt sätt att ta sig mellan storstäderna utan skulle också innebära ett rejält lyft för mellanstora städer och regioner längs de två höghastighetsbanornas sträckning.
Det är därför vår mening att regeringen bör se över möjligheterna att snarast förverkliga även resterande delar av Europakorridoren, något som skulle innebära bättre tillväxtmöjligheter för vårt land och ett snabbt och miljövänligt sätt att resa i Sverige och vidare ut på kontinenten.