Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en ny vägskyltningspolicy till stöd för landsbygdens utveckling.
En fråga som ständigt berör och upprör företagare och allmänhet i landet, speciellt i glesbygden, är frågan om vägskyltning som visar vägen. Trafikverkets och kommunernas policy och reglementen ger ständigt upphov till nya frågor som handlar om hur skyltningen stöder, eller inte stöder, den regionala utvecklingen i glesbygd.
Problemet är att tätorternas behov ofta styr även förhållanden i glesbygden, det vill säga att vägvisning sker efter principen att det som inte bedöms som allmänt intresse i tätorter inte heller förmodas vara av allmänt intresse i glesbygd. Därmed tar Trafikverkets regler mycket sällan hänsyn till lokala behov och lokal efterfrågan.
Det är, inte minst ur trafiksäkerhetspunkt, viktigt att man håller en strikt linje när det gäller vägvisning i tätorter och storstadsregioner. Från tillväxtsynpunkt är måhända inte heller vägvisningen i tätorter och storstadsregioner avgörande för företagens utveckling.
I glesbygd råder dock helt andra förutsättningar. Det är ofta långt mellan service och företagare och för många mindre företag är tillfälliga besökare och turister helt avgörande för möjligheten att bedriva verksamhet. För dessa är en tydlig och generös vägskyltning som visar vägen till dem en förutsättning för tillväxt, i många fall en ren överlevnadsfråga.
Trafikverket och kommuner bör som väghållare i glesbygd därför, i samråd med boende och lokala näringsidkare, utarbeta en ny policy som är mer generös i sin karaktär i glesbygd och som genom vägvisning stöder en regional utveckling.