Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om god tandhälsa för personer med låg inkomst.
I regeringens skrivelse 2012/13:44 redovisar regeringen sin bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport om det statliga tandvårdsstödet. Riksrevisionens övergripande bedömning är att målen för insatserna inte nås, vilket regeringen också håller med om.
En av de mer centrala iakttagelserna som Riksrevisionen gör är att högkostnadsskyddet inte når dem som har de största behoven. För dem som har råd att betala 3 000 kronor eller mer fungerar det fint och för dem blir det lite mindre dyrt. Men de som inte har tillräckliga resurser att betala de egna kostnaderna får inget stöd alls utan tvingas alltför ofta att avstå från behandling. Det är alltså ett strukturfel i högkostnadsskyddets konstruktion att de som har de största behoven av ekonomiskt stöd får hjälp att klara kostnaden först när den överstiger 3 000 kronor. Det vi talar om är personer som inte har några av de diagnoser eller funktionsnedsättningar som ingår i det s.k. tredje steget i tandvårdsstödet och som träder i kraft den 1 januari 2013. Det är inte heller rimligt att hänvisa dessa personer till kommunernas socialtjänst, som regeringen ansåg när reformen genomdrevs, särskilt inte som väldigt få verkar kunna få ekonomiskt bistånd för tandvård. Konsekvensen blir att en grupp som redan har dålig tandhälsa riskerar att få ännu större problem.
Riksrevisionen konstaterar dessutom att högkostnadsskyddet i sig är kostnadsdrivande och att vårdgivarna höjer priserna på behandlingar som är ersättningsberättigade. Detta gör det ännu svårare för dem med små ekonomiska resurser att kunna betala.
De höga kostnaderna som kan följa på en undersökning påverkar givetvis intresset av att besöka tandläkaren trots tandvårdsbidraget. Om stora grupper människor skjuter upp sina tandläkarbesök riskerar tandhälsan att försämras och kostnaderna för både individen och samhället kommer att öka.
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att följa upp om det allmänna tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet är rätt utformade och om de var för sig träffar rätt målgrupper och är effektiva medel för att nå tandvårdslagens mål om en god tandhälsa. Men regeringen är inte beredd att vidta några åtgärder för att minska segregationen och låta människor med begränsade ekonomiska resurser få bättre tillgång till tandvård.
Ett tandvårdsstöd måste vara generellt så att alla kan ta del av det och därför bör en utredning tillsättas med uppgift att lägga fram förslag om ett tandvårdsstöd som leder till att också människor med låga inkomster får möjlighet att nå tandvårdslagens mål om en god tandhälsa. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.