Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över begreppet ”skälig levnadsstandard”.
Kommunernas kostnader för försörjningsstöd har glädjande nog stabiliserats eller minskat det senaste året, men fortfarande har många kommuner höga kostnader för försörjningsstöd.
I grunden är det bra och viktigt för ett välfärdssamhälle att människor garanteras en skälig levnadsstandard, att alla svenskar garanteras mat på bordet, kläder och egen bostad även om man av någon anledning hamnat i svårigheter utan inkomst.
Efterhand har dock begreppet ”skälig levnadsstandard” ansetts omfatta allt mer. Exempelvis beslutade förvaltningsdomstolen nyligen att en familj i Stockholm skulle få höjt försörjningsstöd för att deras två barn skulle kunna bo i separata rum. Frågan är hur långt samhällets ansvar ska gå, och var gränsen för ”skälig levnadsstandard” ska ligga.
Begreppet ”skälig levnadsstandard” behöver ses över och förtydligas så att både kommuner och enskilda medborgare vet vad som avses, och så att tydliga gränser dras mellan vad som är samhällets och den enskildes eget ansvar.