Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge finska krigsbarn som utsatts för vanvård, övergrepp eller kränkande behandling ersättning från svenska staten.
Under andra världskriget tog Sverige ansvar för cirka 70 000 finska krigsbarn. Det var finska barn som under krigsåren placerades i svenska familjer eller på institutioner för att överleva kriget och dess vedermödor. Tusentals räddades till livet och de flesta blev väl behandlade. Cirka 10 000 av de barn som vistades i Sverige under kriget blev kvar i landet.
Historien om de finska krigsbarnen innehåller också mörka berättelser om barn som utsattes för övergrepp, vanvård och kränkande behandling. I många fall har det lett till livslånga men och trauman. För det svenska samhället borde detta vara särskilt viktigt att utreda och även ersätta. Hittills har den svenska staten inte tagit detta steg. Regeringen har hänvisat till att det fanns en frivillighet i att sända barnen till Sverige och att det inte fanns några formella beslut om tvångsåtgärder.
Situationen med de finska krigsbarnen är unik och bör inte avfärdas med argument av detta slag. Att under krigstid med stora umbäranden och lidanden sända sitt barn till Sverige var ett svårt och stort beslut. Föräldrarna litade självfallet på försäkringarna om att deras barn skulle bli behandlade väl i Sverige. Den utsatthet som barn som blev vanvårdade och utsatta för övergrepp upplevde måste ha varit oerhört svår.
I de fall där vanvård, övergrepp och kränkande behandling kan bevisas bör det utdelas ersättning från svenska staten. Det handlar om en möjlighet till upprättelse för de drabbade, men också om ett ansvarstagande för det som faktiskt inträffat. Barnen som kom till Sverige var inbjudna av den svenska staten, vilket i förlängningen också innebär ett särskilt ansvar.