Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om glasögonens betydelse för skolarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag på en mer rättvis subvention av barns glasögon.
Barn som ser dåligt och inte har glasögon får svårt att följa med i undervisningen i skolan, från att läsa vad som står på tavlan till att orientera sig ordentligt i gymnastiksalen eller simhallen. Det är viktigt att barns synfel åtgärdas fortlöpande under uppväxten.
”Min son har inlärningssvårigheter och får stöd för det i skolan. Men han behöver glasögon för att kunna läsa i böckerna och jag har inte råd att köpa glasögon.” En mor ger en hjärtskärande bild av vad den svenska fattigdomen kan innebära år 2012 (Göteborgs Posten 21/2).
Det var Majblommans riksförbund som i februari gick ut och slog larm om att de under senare år fått in allt fler ansökningar från föräldrar som inte har råd att inhandla glasögon till sina barn. Majblommans generalsekreterare, Lena Holm, beskrev problematiken på Svenska Dagbladets Brännpunkt (18/4). Här framkom det att det inte är något perifert marginalfenomen utan att så många som 10 500 skolbarn som behöver glasögon helt tvingats avstå från det under ett helt år på grund av att föräldrarna inte haft råd.
De klyftor som växer fram i Sverige visar upp sig i sin allra råaste form. Över 10 000 skolbarn förvägras lika rätt till bildning, utbildning och en bra start i livet. Att fenomenet förstärkts under senare år beror givetvis primärt på alla de försämringar som den styrande regeringsalliansen genomfört, med radikala ändringar i a-kassan och sjukförsäkringen som de allra mest tydliga uttrycken. Det är åtgärder som slagit stenhårt mot de tio procent i Sverige som har allra minst pengar att röra sig med.
Att köpa glasögon blir fort en stor utgift för familjen. Landstingen i Sverige beslutar själva om de vill ge bidrag till familjer med barn som är i behov av glasögon. Dessa bidrag skiljer sig åt mellan landstingen, och därför varierar beloppet beroende på i vilket landsting man är bosatt. Trots att synen inte är färdigutvecklad förrän vid 8 till 10 års ålder, vilket medför flera glasögonbyten, är det få landsting som ger stöd efter 7 års ålder.
Det bör vara rimligt att jämställa barns synfel med andra behov av hjälpmedel som till exempel vid en hörselnedsättning. Glasögon till barn får inte vara en plånboksfråga som innebär att alla inte har samma rätt till glasögon efter behov. Det måste vara samhällets ansvar att se till att alla barn får så goda förutsättningar som möjligt under sin uppväxt och i detta bör man inkludera hjälpmedel som glasögon eller annan åtgärd som korrigerar synfel.
Vi anser att det nuvarande systemet för subvention av barns glasögon bör ses över för att åstadkomma ett mer rättvist system. Rätten till glasögon måste innefattas i den skattefinansierade vården. Alla barn ska om det finns behov få de hjälpmedel som finns att tillgå, det ska inte vara föräldrarnas plånbok som är avgörande.