Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att underlätta inhemska adoptioner.
Jag anser att det bör bli enklare att adoptera barn i Sverige. Alla barn behöver trygga och kärleksfulla vuxna att växa upp hos, men alla har inte det. Samtidigt finns det många barnlösa par som inget hellre önskar än att få älska och uppfostra barn.
26 000 barn och ungdomar var placerade utanför sitt hem förra året, i familjehem eller på institution. De flesta var placerade en kortare tid som ett led i egen behandling eller stabilisering av familjeförhållandena. Men ett antal små barn är placerade under långa tider och det omprövas varje halvår. Ansträngningarna för att få barn och föräldrar att återförenas fungerar inte alltid. Den här tillvaron skapar rotlöshet och otrygghet och dålig skolgång. När barnet väl kommit till rätta i en ny fosterfamilj och fått kompisar i skolan är det dags för omprövning av placeringen och försök till återförening med föräldrarna med nya uppbrott som följd.
Inte ens när det från början är klart att föräldrarna inte har förutsättningar att kunna ta hand om sina barn sker alltid långsiktiga placeringar.
En möjlighet som bör prövas mer aktivt än idag är adoption i de fall man bedömer placeringen som långsiktig. Det sker idag endast med en handfull barn varje år. Idag vilar initiativet på de biologiska föräldrarna att föreslå adoption, vilket är en nästan omänsklig uppgift för en förälder. I stället bör socialtjänsten i dessa fall föra frågan på tal.
Ibland kan de biologiska föräldrarnas rätt till sina barn stå mot barnens rätt till en trygg och harmonisk uppväxt. Familjesplittringar ska självklart undvikas, men om föräldrarna inte har långsiktig förmåga eller förutsättningar att kunna ge barnen en trygg och kärleksfull uppväxt bör adoption övervägas i större omfattning än idag. Mot bakgrund av detta anser jag att regeringen bör ta initiativ till att underlätta inhemska adoptioner i Sverige.