Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att erbjuda hivprovtagning vid fler vårdinrättningar.
Att erbjuda hivprovtagning på ungdomsmottagningar, abort- och preventivmedelsmottagningar samt mödravårdscentraler borde vara en självklarhet men så är inte fallet i dag. Även andra vårdinrättningar bör i större utsträckning erbjuda hivtest. En vanlig motivering till varför vårdgivare avstår från att erbjuda provtagningen är en rädsla från vårdgivarna för att personen skall känna sig utpekad. Om alla patienter regelmässigt erbjuds provtagning blir frågan mindre stigmatiserande. En annan motivering till varför vårdgivare avstår från att erbjuda test är att de kan anse sig sakna kunskap om själva infektionen. Detta borde dock inte avskräcka eftersom det finns andra analyser som görs utan att personalens kunskaper är heltäckande.
Det finns speciella mottagningar där personalen besitter specifik kunskap när det gäller hiv. Hit remiteras ofta personer som har frågor om hiv eller som kanske uppvisar ett särskilt riskbeteende avseende sexuellt överförda infektioner. Det viktiga är dock att ingen nekas eller avråds från provtagning.
En frikostig hivtestning kan ge möjlighet till förbättrad hälsa hos personer som är infekterade med hiv och därmed minska risken för att smittan förs vidare. Antivirala medel är effektiva vid behandling av gravida kvinnor, och risken för smittöverföring till fostret minskar med 50–66 procent enligt en artikel i Läkartidningen. I samma artikel anförs även att en symptomfri person infekterad med hiv som får behandling minskar risken att smitta sin partner med 96 procent.
Det är därför angeläget för såväl individen som samhället att personer som är infekterade med hiv får sin diagnos i ett så tidigt skede som möjligt. Tyvärr är så inte alltid fallet, och enligt Smittskyddsinstitutet har 20 procent av de personer som nu får en hivdiagnos redan utvecklat aids vid diagnostillfället. Detta är oacceptabelt eftersom det finns goda behandlingsmöjligheter att tillgå.