Motion till riksdagen
2012/13:So447
av Anna Steele (FP)

Sambandet mellan hjärtflimmer och stroke


FP866

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökad kunskap om förmaksflimmer för att minska underbehandling av personer med förmaksflimmer.

Motivering

Varje år drabbas cirka 30 000 svenskar av en stroke. Många avlider. De som överlever har ofta en lång och mödosam väg framför sig med intensiv rehabilitering för att försöka återfå sina funktioner. Många kan aldrig återvända till sitt vanliga liv eller flytta hem till sin bostad.

Stroke är en av sjukvårdens mest kostnadskrävande sjukdomar. Varje person som får stroke kostar i genomsnittsnitt 600 000 kronor under de första 12 månaderna efter att stroken inträffat. Detta ska ställas mot att ett års behandling för att förebygga stroke med nya effektiva mediciner kostar knappt 12 000 kronor per patient.

Det går inte att förebygga stroke hos alla. Men tusentals fall av stroke kan förhindras. Det skulle innebära mycket stora vinster i form av livskvalitet. Dessutom skulle det frigöra betydande resurser för vården.

Minst 220 000 svenskar har ett känt hjärtflimmer, eller förmaksflimmer som är ett annat namn för samma sjukdom. Det innebär att man lever med en kraftigt förhöjd risk att drabbas av stroke. Det effektivaste sättet att förebygga stroke hos personer med hjärtflimmer är att behandla med blodförtunnande läkemedel. Underbehandlingen med stroke-förebyggande läkemedel är mycket stor.

Ett viktigt forskningsområde inom hjärtsjukvården är strokeprevention, och flera nya läkemedel har introducerats på senare tid vid sidan om äldre effektiva läkemedel som finns sedan 50 år. Ändå går tiotusentals svenskar utan behandling med den stora risk att drabbas av stroke som det innebär.

Ny forskning visar även att kvinnor med förmaksflimmer har nästan fördubblad risk att drabbas av stroke jämfört med män. Frågan om underbehandling är därför även en fråga om en jämställd vård.

Ungefär 100 000 svenskar beräknas dessutom ha hjärtflimmer utan att veta om det. Dessa behöver identifieras. Intressanta metoder – ett enkelt EKG som tas via tummen – prövas i Halland och Stockholm. Ytterligare forskning inom området behövs för att hitta personer med förmaksflimmer och förebygga stroke.

Stora insatser har gjorts via SKL när det gäller tidig upptäckt av stroke och behandling när skadan redan inträffat. Nu behövs ytterligare insatser för att förebygga stroke. Man bör uppmärksamma frågan om sambandet mellan förmaksflimmer och stroke och ta initiativ till ett nationellt handlingsprogram för att åtgärda underbehandling av förmaksflimmer.

Stockholm den 4 oktober 2012

Anna Steele (FP)