Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över hur fler kan få möjlighet att få en servicehund.
Flera rapporter visar att sällskapsdjur bidrar till att ge människor bättre livskvalitet. Djurägare som utsätts för ökad stress besöker inte läkare lika ofta som personer med samma stressnivå som inte äger något sällskapsdjur.
Andra forskningsresultat visar att äldre människor som har sällskapsdjur klarar sig själva i större utsträckning än de som inte har djur och att de ofta kan bo kvar längre i sina bostäder. Djurägare har i genomsnitt lägre blodtryck och kolesterolnivåer, mindre sömn- och hjärtbesvär, är mer stresståliga och drabbas inte lika ofta av ångest. Den förbättrade livskvaliteten leder till positiva ekonomiska effekter för samhället i form av stora besparingar för läkarbesök och institutionsvård samt kostnader för mediciner. Det finns alltså ekonomiska vinster utöver livskvalitet att göra med en satsning på assistanshundar.
I dag utgår det statligt stöd för att utbilda ledarhundar som stöd för personer med synnedsättning. Hundarna blir ett viktigt hjälpmedel i dessa personers vardag genom att exempelvis lära sig hitta kända sträckor och visa på trappor.
Det utgår däremot inget stöd till den som behöver en servicehund som stöd vid sjukdom, exempelvis diabetes eller reumatism. En servicehund kan markera innan blodsockret hos en diabetessjuk blir för lågt, innan en epileptiker får sitt anfall eller hjälpa den som har svår värk att plocka upp och hämta saker.
En genomsnittlig utbildningstid för en servicehund är ett år och utbildningen kostar drygt 30 000 kronor. Idag måste ägaren själv betala utbildningen för sin assistanshund, vilket gör att de som är drabbade av sjukdomar ofta inte har ekonomiska förutsättningar att skaffa en servicehund. Med anledning av det anförda bör regeringen se över hur man kan öka användandet av servicehundar.