Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om samverkan mellan kommuner och barn- och ungdomspsykiatrin.
De flesta barn och unga i Sverige mår bra, men de som inte gör det mår allt sämre. Det rapporteras från olika håll i landet att alltfler barn lever under svåra förhållanden. Två viktiga förklaringar är den ökande barnfattigdomen och det faktum att många vuxna har en problemfylld situation på grund av arbetslöshet eller sjukdom.
Denna oroande utveckling måste mötas med fler satsningar och ökat samarbete mellan kommuner och landsting, bland annat när det gäller elevhälsan, skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin. Dagens långa väntetider inom barn- och ungdomspsykiatrin är inte acceptabla och det är av största vikt att samarbetet mellan kommuner och landsting utökas för att i tid kunna fånga upp ungdomar med problem. Föräldrastöd under barnets uppväxttid är också en viktig prioritering.
Flera enkätundersökningar har visat att mer än hälften av BUP-enheterna uppger att de själva kan styra över sina insatser och att de har satsat på att minska köerna, vilket är mycket positivt. Men det är fortfarande alltför många som redovisar att de inte kan påverka resurstilldelningen. Vidare uppger nästan hälften av de tillfrågade enheterna att de inte har fått del av de resurser som tillkom i samband med den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling.
Att BUP-enheter samverkar med andra aktörer är en förutsättning för att komma till rätta med den psykiska ohälsan hos barn och unga. Många enheter belyser dock att de upplever svårigheter med det gränsöverskridande arbetet. Detta talar för att det bör genomföras en översyn som möjliggör ett mer effektivt samarbete för barns och ungdomars bästa.