Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inkorporera FN:s barnkonvention i svensk lag.
Den 20 november 1989 antog Förenta nationernas generalförsamling konventionen om barnets rättigheter, barnkonventionen. Året efter ratificerade Sverige konventionen som ett av de första länderna i världen. Därmed har vi som nation folkrättsligt förbundit oss att förverkliga den för att säkerställa att barn och ungdomar ges de bästa förutsättningarna och de bästa möjliga uppväxtvillkoren.
Barnkonventionen ska fungera som utgångspunkt i varje enskild lagstiftning och på det sättet bli en del av den svenska lagstiftningen. För att uppnå det har vi i Sverige valt att transformera, det vill säga att anpassa, våra lagar till konventionen. Vi har däremot inte inkorporerat dem, det vill säga gjort konventionens bestämmelser som sådana till svensk lagstiftning.
Att barnkonventionen inte explicit är svensk lag påpekas ibland av jurister och myndigheter när beslut har fattats som kan sägas stå i strid med barnkonventionen. Våren 2009 granskade FN:s barnrättskommitté Sverige och rekommenderade att barnkonventionen erkänns som svensk lag. Kommittén rekommenderade också att barnkonventionen alltid ges företräde vid en lagkonflikt mellan svensk lag och konventionen.
Unicef, FN:s barnfond, anser att eftersom barnkonventionen är ett grundläggande folkrättsligt instrument som innehåller bestämmelser om barns mänskliga rättigheter måste den få en starkare ställning i Sverige än den har i dag. De fördelar Unicef ser med en inkorporering är att barnkonventionens innehåll och syn på barn skulle tas på större allvar. Organisationen framhåller vidare att det skulle ställa högre krav på kompetens hos beslutsfattare om barns behov och rättigheter samt att barnkonventionen skulle bli direkt tillämpbar i svenska domstolar och vid myndighetsbeslut.
Dessutom menar Unicef att det skulle bidra till att det skapas en utveckling av praxis kring barnkonventionens innehåll som skulle göra bestämmelserna tydligare och innebära att barnrättsperspektivet skulle bli ett verkligt inslag i varje beslutsfattares vardag.
På Kristdemokraternas initiativ har regeringen gjort en ordentlig genomlysning av hur alla myndigheter arbetar för att upprätthålla barnkonventionen. Det är ett viktigt led i arbetet för att upptäcka var vi har de största utmaningarna. Det bör vi fortsätta att göra. Men det är inte tillräckligt.
Vi anser att det finns starka skäl att ompröva barnkonventionens rättsliga status i Sverige. Fördelarna med att låta barnkonventionen gälla som lag i Sverige är att barns rättigheter och ställning kan stärkas, särskilt inom rättsväsendet och i asylprocessen. Om barnkonventionens riktlinjer är lag blir det tydligare vilka krav som ställs på beslutsfattare, myndigheter och domstolar att säkra att det finns kompetens om barns behov och rättigheter.
Vårt grannland Norge har valt att både transformera och inkorporera barnkonventionen. Enligt Rädda Barnen har detta lett till att kunskapen om barns rättigheter har ökat markant i landet, både hos vuxna och hos barn. Barnens rättsställning har också stärkts eftersom de oftare har tillfrågats inför beslut. Barnkonventionen har också kommit in som redskap och rättesnöre i den politiska planeringen.
Rädda Barnen menar att Norge lever upp till konventionen på ett betydligt bättre sätt än Sverige och att inkorporerandet av barnkonventionen i norsk lag har inneburit en attitydförändring där paralleller kan dras till när lagstiftningen mot aga infördes i Sverige.
Det ska vara en självklarhet att alla människor har lika värde och samma rättigheter, oberoende av ålder. Den nuvarande transformeringsmetoden, att anpassa lagstiftningen till barnkonventionens bestämmelser, är otillräcklig. Det behövs mer och därför bör barnkonventionen göras till svensk lag.