Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över högkostnadsskyddet för att åstadkomma en likvärdig kostnad över hela landet även för hjälpmedel.
En god hälso- och sjukvård till rimlig kostnad för alla medborgare är en av grundstenarna för en modern välfärdsstat. Högkostnadsskyddet som finns inskrivet i hälso- och sjukvårdslagen var när det infördes en garant för att alla skulle garanteras en likvärdig vård till en rimlig kostnad. Men det sker en oroande utveckling i landet när det gäller kostnader för hjälpmedel för bl.a. personer med hörselnedsättningar.
Landstingen övertog ansvaret för bl.a. hörselhjälpmedel efter ett riksdagsbeslut 1994. Med åberopande av det kommunala självbestämmandet varierar i växande grad kostnaden för hjälpmedel för hörselskadade, och avgifterna ligger som regel långt över vad som skulle ha varit möjligt inom ramen för högkostnadsskyddet.
Några landsting, som Halland, Västra Götaland och Jönköping, har upprätthållit en socialt ansvarsfull hörselpolitik och erbjuder hörselskadade undersökning och hjälpmedel gratis eller till en mycket låg kostnad. I andra landsting däremot, som Stockholm eller Skåne, kan en enskild person få betala mellan 10 000 och 15 000 kronor för samma hjälp. Det finns även exempel på att kostnaderna blivit ännu högre i vissa fall.
Denna utveckling hotar flera av de grundläggande värderingar om jämlik och rättvis vård som under lång tid varit vägledande för hälso- och sjukvårdspolitiken i Sverige.
Vård och hjälp ska vara likvärdig oavsett var i landet en medborgare bor. Mindre avvikelser vad gäller kostnader kan förstås accepteras i enlighet med det kommunala självstyret, men skillnaderna för hörselskadades vård och hjälpmedel har redan passerat vad som kan anses rimligt med utgångspunkt i kravet på geografisk jämlikhet.
Vården ska vara jämlik och likvärdig oberoende av sjukdom. Idag diskrimineras personer med hörselskador genom att de i vissa delar av landet drabbas av betydligt högre kostnader jämfört med personer med en annan sjukdomsbild.
Plånboken ska inte styra. God vård ska inte förutsätta hög inkomst eller ägande av kapital. De kostnader som hörselskadade i vissa landsting idag kan drabbas av ligger på nivåer som innebär att personer med låga inkomster kan tvingas avstå från vård eller hjälpmedel av fullgod kvalitet. En stor andel av de hörselskadade är äldre, och pensionärer med låg pension är därför en grupp som löper särskilt stor risk att tvingas avstå från fullgod hjälp. Studenter med nedsatt hörsel är en annan grupp med låga inkomster som riskerar att drabbas hårt av höga avgifter, samtidigt som de är starkt beroende av hjälpmedel för sin kunskapsinhämtning.
Därför är det angeläget att regeringen ser över utvecklingen av kostnaderna för hjälpmedel över landet och möjligheterna att även låta högkostnadsskyddet omfatta de hjälpmedel som våra medborgare har behov av.