Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av socialtjänstlagen i fråga om stöd till anhörigvårdare.
År ut och år in, dygnet runt, görs vård- och omsorgsinsatser av anhöriga runt om i vårt land. Utan dessa kämparinsatser skulle Vård-Sverige kollapsa. Det är hög tid att erkänna värdet av anhörigvårdarnas insatser. I stor utsträckning avlastar anhörigvårdarna stat, landsting och kommuner. Den 1 juli 2009 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att kommunerna ska erbjuda stöd för att underlätta för personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som har en funktionsnedsättning. Tidigare stod det i lagen att anhöriga bör få stöd och avlösning. I den nya lagtexten har det ändrats till att anhöriga ska erbjudas stöd av kommunen.
Socialutskottet noterar i sitt betänkande att Socialstyrelsen, som följer upp den nya bestämmelsen, har funnit att det saknas statistik om hur bestämmelsen tillämpas. Det är därför positivt att Socialstyrelsen i sitt fortsatta arbete med att stödja utvecklingen av stödet till anhöriga kommer att inrikta sig på att bl.a. skapa en struktur för insamling av uppgifter om anhörigstödet.
Stödet som ska erbjudas kan vara avlösning i form av korttidsboende, dagvård och avlösning i hemmet. Andra stödformer kan till exempel vara enskilda samtal, deltagande i anhörigcirkel och rådgivning.
Även om ändringen i socialtjänstlagen är ett steg i rätt riktning anser vi att perspektivet måste vidgas till att se anhörigvården ur vårdarnas perspektiv. Socialtjänstlagen och biståndsbedömningen utgår idag främst från den som vårdas och dennes personliga behov. Regelverket behöver – mot bakgrund av de omfattande insatser som många anhöriga gör – förtydligas så att den som vårdar en anhörig får en tydligare rätt till stödinsatser. Det bör utredas under vilka förutsättningar en anhörig eller annan närstående själv bör kunna ansöka om och beviljas en insats med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Detta bör ges regeringen till känna.