Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att personkrets 3 i LSS ges rätt till meningsfull och utvecklande sysselsättning (daglig verksamhet).
Idag står unga vuxna med omfattande fysiska funktionsnedsättningar utan varken arbete eller meningsfull sysselsättning. Trots subventionerade anställningar och andra arbetsmarknadspolitiska insatser har de svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. De har inte heller rätt till kommunernas dagliga verksamhet eftersom de tillhör personkrets 3 i LSS. Detta är en bortglömd grupp som hamnat mellan stolarna, dömda till ett liv i fattigdom och utanförskap, utan något att göra på dagarna.
De vill inget hellre än att ha ett arbete och vara en del av samhällsgemenskapen. Men den hittills förda politiken för att få fler personer med funktionsnedsättning in på arbetsmarknaden, t.ex. förslaget om ett statligt praktikantprogram eller förslagen i FunkA-utredningens betänkande ”Sänkta trösklar – högt i tak” är inte av det slag att arbetsmarknaden kommer att öppnas upp för personer med omfattande fysiska funktionsnedsättningar.
Efter att ha bollats fram och tillbaka hos Arbetsförmedling och Försäkringskassa, hänvisas alltför många unga vuxna med fysiska funktionsnedsättningar till kommunernas dagliga verksamhet. Men personer med omfattande fysiska funktionsnedsättningar som varken har utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, eller betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har inte rätt till daglig verksamhet enligt LSS.
När rätten till daglig verksamhet infördes i LSS i början av 90-talet fanns det en uttalad politisk ambition att alla som omfattades av LSS skulle få rätt till sysselsättning. Men man bedömde då att Sverige inte hade råd. Frågan skulle istället prövas igen när den ekonomiska situationen medgav det. Nu diskuteras en utvidgning av rätten till sysselsättning, men endast för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Personer med omfattande fysiska funktionsnedsättningar är fortfarande en bortglömd grupp som hamnar mellan stolarna. Hela personkretsen i LSS måste ges rätt till daglig verksamhet som en yttersta garanti för social tillhörighet och gemenskap.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.