Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa reglerna för apotekens tillhandahållande av läkemedel.
Sjukvården har under det senaste seklet gjort väldiga framsteg. Människor som lider av sjukdomar som tidigare inte kunde botas kan idag få en effektiv behandling och leva ett normalt liv med god livskvalitet. Med läkemedlens hjälp kan sjukvården idag också ge lindring och livskvalitet även till svårt sjuka patienter.
Det är både för den enskilde patienten och för samhället i stort angeläget att patienten använder sitt läkemedel rätt och följer den ordination som getts.
Eftersom läkemedlet och användningen av läkemedlet är en så stor del av patientens faktiska vård är det rimligt att också apoteket bör betraktas som en del i vårdkedjan. Den kompetens som finns på apoteket är viktig för att ge patienten rätt rådgivning om läkemedlet och därmed för att nå optimal effekt i behandlingen.
Regeringen har omreglerat apoteksmarkanden. Det tidigare monopolet har ersatts av en oligopolliknande situation där ett fåtal stora aktörer verkar.
När Apoteksbolaget var ensam aktör på marknaden, fanns en praxis att patienten skulle få sitt läkemedel inom 24 timmar efter att apoteket fått receptet. I samband med omregleringen blev detta en skyldighet för apoteket.
Nu finns oroväckande signaler om att tillhandahållandeskyldigheten inte fungerar i praktiken. Patienter vittnar om att det är svårt att få sitt förskrivna läkemedel inom angiven tid.
Till bilden hör också att de få existerande apotekskedjorna inte vill samverka och därmed inte kan informera en patient om var läkemedlet närmast finns att hämta, när det saknas på det egna apoteket. Det beror helt enkelt på att kedjorna inte vill skicka patienter till varandra. Värnandet om den egna kundstocken leder därmed till sämre service för patienterna och att patienter får vänta orimligt länge på sin förskrivna behandling.
På denna punkt är det tydligt att omregleringen lett till en klar försämring för patienterna. Särskilt utsatta är de patienter med kroniska sjukdomar som kontinuerligt behöver läkemedel som apoteken inte vill ha hemma i lager.
Självklart kan det inte accepteras att en till största delen skattefinansierad verksamhet och en viktig del i vårdkedjan inte sköter sitt ansvar för patienterna. Det finns därför anledning att riksdagen ger regeringen till känna att regelverket måste skärpas och att det genom tydligare påföljder görs mer kännbart för apotekskedjorna att bryta mot detta. Att inte på bästa sätt ta ansvar för patienterna måste kosta och få tydliga konsekvenser.