Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att grova brottslingar inom rättspsykiatrisk vård endast ska få tillgång till internet eller andra likvärdiga kommunikationsmedel på samma villkor som gäller för dem som avtjänar fängelsestraff.
Idag får en intagen på ett svenskt fängelse generellt inte tillgång till internet. Undantag görs vid utbildningsverksamhet eller vid andra speciella situationer, men då under ständig övervakning av personal.1 Precis som att den intagnes rent kroppsliga kontakt med omvärlden begränsas, i och med fängelsestraffet, begränsas också kontakten med omvärlden via kommunikationsmedel. Detta bör vara en logisk utgångspunkt utifrån både moraliska och praktiska utgångspunkter. Ett straff ska, om än humant, också vara avskräckande, rättskipande och inte lika behagligt som det vanliga livet ute i det fria. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att förhindra att den intagne begår nya brott eller skadar och kränker brottsoffer och deras anhöriga.
Idag döms dock inte alla grova brottslingar till fängelsestraff utan också till rättspsykiatrisk vård. Inom den rättspsykiatriska vården ser tillgången till internet mycket annorlunda ut. En chefsöverläkare får endast besluta om att inskränka internetanvändning för en enskild intagen under mycket restriktiva omständigheter och beslutet får som högst gälla 2 månader i taget.2 Det absurda i dagens situation blir uppenbart när dömda mördare som gjort sig skyldiga till bestialiska mord har tillgång till sociala medier i form av exempelvis bloggar och Facebook. Ett färskt exempel är de dömda mördarna ”Skarakannibalen” och ”Vampyrkvinnan”, som lever sina liv på internet och uppmärksammas i medierna som om de vore tv-kändisar. Detta är inte värdigt ett rättssamhälle och utgör en stor kränkning av brottsoffrens anhöriga. Så sent som den 23 februari i år rapporterade Borås Tidning om hur en av dessa mördare bloggat hånfullt om sitt begångna brott från vårdanstaltens dator. Tidningen rapporterade även hur kränkande brottsoffrets lillasyster uppfattat det.3
I samma artikel uttalar sig tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem i frågan: ”Tycker inte att internet är en medborgerlig rättighet.4
Det är självklart så att rättspsykiatrisk vård och fängelsestraff är två delvis olika saker. Samtidigt förändrar gärningsmannens psykiska status inte situationen för de brottsoffer eller anhöriga till brottsoffer som lider för att en familjemedlem skadats allvarligt eller rentav mördats.
För att inte dessa ska riskera utstå sekundära viktimiseringar krävs att samhället vidtar åtgärder för att täppa till den lucka som uppstått tillföljd av it-samhällets moderna teknik. Jag vill därför att grova brottslingar som dömts till rättspsykiatrisk vård endast ska få tillgång till internet eller andra likvärdiga kommunikationsmedel under samma villkor som gäller för dem som avtjänar fängelsestraff.
| [1] | Kriminalvårdens informationsutgivelse ”Frågor och svar” senaste besökt 2012-05-07 http://www.kriminalvarden.se/Om-Kriminalvarden/Fragor-och-svar/. |
| [2] | SOU 2012:17, s. 824. |
| [3] | Sårade av mördarens blogg, 23/2-2012, publicerad av Borås Tidning på http://www.bt.se/ nyheter/ boras/sarade-av-mordarens-blogg(3163521).gm. |
| [4] | Rättsexperten:”Internet ingen rättighet”, publicerad 2012-04-13 på http://www. aftonbladet.se /nyheter/article14656312.ab. |