Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vård och medicinsk uppföljning av för tidigt födda barn.
Fler och fler barn i Sverige föds för tidigt. Stora resurser satsas på neonatalvård i början av det för tidigt födda barnets liv för att hon eller han ska överleva och utvecklas utanför sin mammas livmoder. Den svenska neonatalvården är ur ett internationellt perspektiv mycket framgångsrik.
Majoriteten av de för tidigt födda barnen klarar sig relativt väl. Men ungefär var femte barn drabbas av allvarliga funktionsnedsättningar i form av till exempel cp-skador, synnedsättningar samt neuropsykiatriska problem som adhd och autism. Många av barnen får olika former av inlärningssvårigheter som dyskalkyli, det vill säga svårigheter att förstå matematik. Det finns också exempel på mer sällsynta funktionsnedsättningar hos extremt tidigt födda barn i form av syntolkningsproblem, som ansiktsblindhet, det vill säga svårigheter att känna igen personer. De för tidigt födda barnen löper också ökad risk att drabbas av diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och högt blodtryck samt psykoser som vuxna, jämfört med andra barn.
Sjukvården måste bättre följa upp de medicinska problem och svårigheter som en del av de för tidigt födda barnen drabbas av. Neonatalvården innebär också svåra etiska ställningstaganden. Därför bör Socialstyrelsen få i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för neonatalvården och för medicinsk uppföljning av de för tidigt födda barnen.
Efter den första vårdintensiva sjukhustiden finns inte någon koordination, eller sammanhållen medicinsk uppföljning av barnens fortsatta utveckling. När familjen saknar en fast, fungerande vårdkontakt hamnar familjen därför ofta på barnakuten, eftersom de för tidigt födda barnen ofta är särskilt känsliga för infektioner. Det är inte ett adekvat omhändertagande.
Tyskland är ett gott exempel på det fortsatta omhändertagandet. Där kan barnet och dess föräldrar få en egen kontaktperson/koordinator, ett slags vårdcoach, i vården som håller samman familjens vårdkontakter.
Även i Sverige bör föräldrar till för tidigt födda barn redan före utskrivningen från neonatalavdelningen erbjudas en vårdcoach/vårdkoordinator som är familjens kontaktperson i vården. Vårdcoachen fungerar som spindeln i nätet vid de vård- och habiliteringskontakter som familjen behöver för sitt barn.
Husläkaren eller barnavårdscentralen har inte alltid rätt kompetens för att bedöma de komplikationer som kan drabba ett för tidigt fött barn.
Varje landsting bör därför ha särskild barnläkarkompetens med kunskap om för tidigt födda barn knuten till BVC för att möta dessa barns och föräldrars behov. I större städer bör det finnas underlag för en barnavårdscentral som är särskilt specialiserad på för tidigt födda barns behov.