Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kilometerbaserade reseavdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattefria milersättningar.
Dagens reseavdrag motiveras ofta av behovet på landsbygden. Där sägs arbetsresorna vara längst och behoven störst. Sanningen är att det absoluta flertalet av reseavdragen görs i och kring storstäderna.
Enligt Skatteverkets uppgifter är också upp emot hälften av reseavdragen felaktiga. Dagens regler med restidsvinster, uppvisande av bensinkostnader m.m. är ganska krångliga och följs sällan. Arbetet med att kontrollera dessa blir också omfattande, vilket gör att färre kontroller genomförs. Danmark, Norge och Tyskland har redan system som liknar det som beskrivs i motionen och där har fusket i princip upphört.
Ett ytterligare problem med dagens reseavdrag är att det konstant gynnar det mest omiljövänliga resandet. Det är i princip bara bilister som har en chans att komma upp i de 10 000 kr som krävs för att få ett verkligt skatteavdrag. Några mycket långväga kollektivtrafikresenärer kan också komma ifråga. Motorcyklister, mopedister, kollektivtrafikresenärer, cyklister och fotgängare kommer inte upp i de summorna trots att de är betydligt mer miljövänliga och ibland pendlar långa sträckor.
De milersättningar som arbetsgivare skattefritt kan ge till sina anställda som använder eget fordon i tjänsten blir också skrattretande. 250 kr per år för en cyklist jämfört med 18:50 kr per mil för en bilist. Den som tror att en cykel är underhållsfri och drivs av ingenting skulle kanske kunna nöja sig med det, men en cykel kräver underhåll, precis som en bil och drivmedlet är fysisk energi, vilket också kostar pengar i form av mat.
För att gynna de som väljer miljövänliga och hälsosamma färdsätt bör reseavdraget och den skattefria milersättningen därför bli färdsättsneutral. Lämpligen bör avdraget baseras på den faktiska sträckan. Det blir enklare för medborgaren och kontrollen av skattemyndigheten görs enkelt genom att kontrollera avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen – inga kvitton behövs och inga restidsberäkningar behöver göras.
Självklart innebär detta att den som går eller cyklar antagligen skulle kunna tjäna några kronor på att välja detta färdsätt. Samtidigt ger det betydande samhällsvinster om fler använder enklare transportsätt. Hälsa och miljö förbättras, mindre yta behöver tas i anspråk för infrastruktur och parkeringsplatser och de som verkligen behöver ta bilen kommer fram snabbare i den minskade trängseln.
Mitt förslag är också att göra det hela kostnadsneutralt för staten genom att den befintliga summan av kostnaderna omfördelas enligt ovanstående modell. Det ger inga ytterligare kostnader men väl incitament att välja enklare fordonsslag, vilket ger stora samhällsekonomiska vinster.