Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att inräkna transporter till och från barnomsorgen i sträckan reseavdrag.
Vi måste erkänna att bilen är en nödvändighet i stora delar av Sverige. Det är därför väldigt bra att fler börjar köpa bilar med miljövänliga bränslen. Men det är viktigt att ta hänsyn till att de flesta än så länge kör bensindrivna bilar.
Det höga bensinpriset slår extra hårt mot län med stora avstånd där många är beroende av bilen för sina arbetsresor. Vissa familjer i glesbygden är de facto beroende av två bilar för att kunna arbeta och för att livet i övrigt ska fungera.
I stora delar av vårt land är avstånden så stora att det är svårt att få till stånd tillfredsställande kollektiva trafiklösningar. Detta gäller inte minst i våra hemlän Gävleborg och Västerbotten. På många orter i våra län finns därför inga alternativ till bilen för transporter till och från barnomsorgen.
Många av dem som bor i Hofors och har jobb i Gävle är tvungna att färdas cirka 10 mil om dagen till och från arbetet. I Västerbottens inland är det mer regel än undantag att man pendlar med bil eftersom möjligheter att resa med allmänna kommunikationsmedel inte är möjligt. Det är inte ovanligt att en familj arbetspendlar 12 mil per dag.
Ofta måste man i våra hemlän använda bilen för att få ihop arbetstider och hämtning och lämning på dagis och för att få tillgång till annan service och fritidsaktiviteter.
Att inräkna transporter till och från barnomsorgen i sträckan reseavdrag bör därför utredas.