Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regelverket i fråga om vem som ska få vara förmånstagare till pensionsförsäkringar bör göras om.
Allt fler väljer att spara för sin pension i olika försäkringar. I inkomstskattelagen finns bestämmelser som reglerar vilka som får komma i fråga som förmånstagare till en pensionsförsäkring. Reglerna gäller såväl privata försäkringar som tjänstepensionsförsäkringar. I dagsläget är det endast make, maka, sambo och barn samt makes eller sambos barn. Uteslutna är således barnbarn, syskon, syskonbarn med flera. Konsekvensen är att pengarna försvinner in i försäkringskollektivet i de fall godkända förmånstagare saknas.
Familjebindningarna kan idag se ut på många olika sätt, vilket medför problem med nuvarande regler. Även i traditionella familjebildningar kan nuvarande regler leda till olyckliga konsekvenser.
Här är ett verkligt exempel: En änka har två barn. Hon och hennes man har sparat i pensionsförsäkringar, mannen avlider i 50-årsåldern. Kvinnan delar pensionsförsäkringen med sina två barn. Båda barnen gifter sig och har glädjen att också de få barn.
Då inträffar tragedin. Änkans äldsta barn (barn 1) avlider i unga år och lämnar make/maka med barn efter sig. Eftersom bara barn (i bemärkelsen direkt avkomma), inte barnbarn får vara förmånstagare av pensionsförsäkring händer följande.
1. Änkans barn nr 1:s barn som förlorat en familjeförsörjare får inte ta emot utbetalningar av pensionsförsäkringarna.
2. Änkans barn nr 2 får ensam rätt att ta emot utbetalningar från änkans och sin fars pensionsförsäkringar (utöver änkan själv så länge hon lever) och övertar därmed värdet av hela försäkringen den dag då änkan dör utan skyldighet att dela med sig av pengarna till syskonbarnen.
Konsekvenserna är absurda:
Barn 1:s barn som förlorat en familjeförsörjare kan inte få hjälp genom privat försäkringssparande.
Barn 2 (med barn) får ensam en inkomstförstärkning till följd av att syskon avlidit.
Exemplet visar hur absurt det kan bli. Reglerna för pensionssystemen måste anpassas till hur verkligheten ser ut. Min uppfattning är att det skall vara upp till försäkringstagaren att avgöra vem som ska få vara förmånstagare. Regelverket i fråga om vem som ska få vara förmånstagare till pensionsförsäkringar bör därför göras om.