Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en generell sjukförsäkring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en arbetslinje värd namnet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om riktiga rehabiliteringsåtgärder för återgång i arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta till vara och vidareutveckla de erfarenheter som finns om finansiell samordning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den framtida finansieringen av samordningsförbunden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förrehabilitering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetsgivarens ansvar för åtgärder på arbetsplatsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste utvecklas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetsmarknadens parters engagemang för att stödja sjukskrivna att snabbt komma tillbaka till arbete.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kvinnors ohälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska tas bort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av tidsgränser som garanterar människor insatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett stegvis höjt tak i sjukförsäkringen till 10 prisbasbelopp och i ett första steg till 8 prisbasbelopp nästa år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om 80 procent i ersättning under hela sjukperioden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avskaffat sjuklöneansvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om situationen för de försäkringslösa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetsförmågeprövningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetsskadeförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om graviditetspenning för egenföretagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Försäkringskassans handläggning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Försäkringskassans servicekontor.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning enligt tabell 1 i motionen.
1 Yrkandena 9 och 10 hänvisade till AU.
Tabell 1
Sjukförsäkringen bygger på den grundläggande principen att alla är med och bidrar till en gemensam försäkring och att alla har samma rätt att få del av den när och om man behöver. Vi finansierar den gemensamt genom arbete och avgifter på lönen och alla kan lita på att den träder in när man behöver. Vi betalar när vi är friska och får tillbaka när vi är sjuka, vi betalar inte mer för att vi arbetar i yrken där risken är större att vi drabbas av sjukdom eller arbetsskada. Vi betalar in i förhållande till inkomst och får också tillbaka för att täcka upp för inkomstbortfall. En allmän sjukförsäkring har särskild betydelse för många kvinnor som arbetar i yrken där risken att bli sjuk är hög.
En väl fungerande sjukförsäkring är dessutom bra för tillväxten. Trygga människor vågar ta initiativ, starta företag, byta jobb och utbilda sig. Det tjänar vi alla på.
Sjukförsäkringen ska fungera för alla de sjukdomar och skador människor kan råka ut för. Det gäller till exempel den som blivit sjuk på grund av sitt arbete, den som brutit benet, den som har mycket komplexa problem och behöver stöd från många håll, den som tvingas genomgå en tuff och långvarig cancerbehandling och den som är kroniskt sjuk och vars arbetsförmåga varierar över tid.
En förutsättning för att socialförsäkringarna ska vara hållbara är att arbetslinjen förstärks och upprätthålls. Alla som kan ska arbeta. Människor måste i tid erbjudas ett stöd som är individuellt anpassat och som förmår öka förutsättningarna för den enskilde att återgå till arbete, i en eller annan form. En väl fungerande arbetslinje förutsätter inte bara insatser från den enskildes sida utan också från samhällets. Den moderatledda regeringen har förändrat sjukförsäkringen i grunden. Försämringarna är inte bara orättfärdiga eftersom de drabbar de mest utsatta, de äventyrar också själva tilltron till den gemensamma försäkringen. När människor inte längre litar på att försäkringen träder in och ger en rimlig ersättning när de blir sjuka känner sig de som har råd tvungna att teckna kompletterande försäkringar. På så sätt luckras det generella systemet, som vi alla tjänar på, upp. Vi får en ökad privatisering av trygghetssystemen och en minskad riskutjämning. De som har råd och möjlighet tvingas ta kompletterande försäkringar, andra får acceptera en utveckling där sjukdom riskerar att leda till tuff ekonomisk omställning.
Alla människor löper risk att drabbas av långvarig sjukdom, skada, funktionshinder eller arbetslöshet. De flesta blir gamla, men ingen vet i förväg hur gammal. Vissa har förmånen att vara och få förbli friska och ha ett arbete under i princip hela sin aktiva ålder, medan andra råkar ut för ohälsa eller arbetslöshet som leder till att försörjningsförmågan faller bort. Ingen kan dock på förhand veta huruvida hon eller han kommer att drabbas.
Risken att råka ut för sjukdom eller arbetslöshet är inte jämnt fördelad. Det spelar roll vilken familj man råkar vara född i, vilken utbildning man har, var man bor och vad man jobbar med. Vi har valt att ha ett försäkringsskydd som omfattar alla, ersätter inkomstbortfall och är solidariskt finansierat. När alla är med och delar på riskerna blir avgiften till försäkringen lägre än om var och en skulle klara sig själv. Men ett system där var och en löser sin egen försäkring skulle inte bara bli dyrt, en del människor skulle, på grund av funktionshinder eller sjukdom, inte ens få någon försäkring. Det gäller också personer som jobbar i vissa arbetsmiljöer eller i branscher med hög risk för skador, sjukdomar eller arbetslöshet.
Vi socialdemokrater accepterar inte en utveckling där människor slås ut från arbetslivet på grund av sjukdom eller skada. Arbetslivet måste vara så utformat att vi orkar arbeta ett helt arbetsliv och dessutom kan kombinera det med familj och fritid. Arbetslivets krav måste möta den enskildes förutsättningar och förmåga. Det vinner både den enskilde och arbetsgivaren på. Människor som mår bra presterar också bättre. Vi vill investera i en arbetslinje som är värd namnet. Vårt alternativ är en sjukförsäkring som både ger ekonomisk trygghet och erbjuder rehabilitering som ger reella möjligheter att återkomma i arbete.
Detta står i skarp kontrast till det systemskifte som regeringen genomfört. Regeringens fokus ligger på tidsgränser och ensidiga krav på individen, inte på aktivt stöd som gör det möjligt att arbeta igen. De administrativa tidsgränserna, som regeringen kallar rehabiliteringskedjan, är i själva verket en utsorteringskedja. Det är uppenbart att den moderatledda regeringen inte har löst några problem utan snarare skapat nya. Alltför många har blivit kvar i sjukförsäkringen för länge utan att få stöd att snabbt komma tillbaka till arbete. För många har försäkringen blivit en långvarig försörjning istället för en väg tillbaka till arbete. Inte minst rehabiliteringen är ett eftersatt område. Alltför många har fått aktivitets- och sjukersättning utan att först ha fått en verklig chans att delta i arbetslivet. Dålig samverkan, byråkrati och krångliga regelverk gör att människor kommer i kläm och inte får det stöd de har rätt till.
Arbetslinjen ligger till grund för sjukförsäkringen och utgångspunkten är att alla människor har rätt, men också skyldighet, att efter sin förmåga bidra till arbetslivet. Sjukförsäkringen ska vara en brygga till återgång i arbete. Denna del av försäkringen behöver stärkas.
Arbete är grunden för den egna försörjningen – och för att vi ska ha råd med den välfärd vi vill ha. Vi måste öppna nya möjligheter till arbete för personer som har svårt att orka ett heltidsjobb, eller som bara klarar en viss typ av jobb. Det måste bli lätt att bidra, oberoende av hur många timmar eller vilket jobb det handlar om. Varje arbetad timme behövs. Arbetslivet måste bli inkluderande.
Åtgärder för att människor ska kunna komma tillbaka i arbete ska sättas in utan dröjsmål. Det är Försäkringskassan som har ansvaret för att samordna rehabiliteringsinsatserna och den enskilde måste redan från början få tillgång till de rehabiliteringsinsatser som krävs, och ett individuellt anpassat stöd.
För den som inte kan återgå till sin tidigare arbetsplats eller till sitt tidigare yrke ska insatserna syfta till att hon eller han kan komma vidare till något nytt. Ju tidigare och närmare individen och arbetsplatserna åtgärderna sätts in, desto större är chansen för människor att komma tillbaka. När beslut fattas om de åtgärder som behövs för att individen ska kunna börja arbeta igen ska människan sättas i centrum. Med nuvarande regler har den enskilde ålagts allt ansvar. Det är inte en rimlig ordning. Inte minst arbetsgivarna har en central funktion i en rehabilitering värd namnet. Andra nyckelaktörer är Försäkringskassan, företagshälsovården, hälso- och sjukvården, arbetsmarknadens parter och Arbetsförmedlingen.
Det behövs mer insatser för en ökad omställningsförmåga och mer av snabb och väl fungerande rehabilitering. Regeringen har äntligen insett att rehabiliteringen är bristfällig. Det välkomnar vi, men det räcker inte. Därför vill vi utöka satsningen nästa år så att fler får tillgång till rehabilitering som hjälper dem tillbaka till jobb.
Människor med behov av stöd får inte hamna mellan myndigheternas stolar eller skickas fram och tillbaka utan att bli lyssnade på någonstans. Varje människas förmåga ska tas tillvara. Den som har komplexa behov eller nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionshinder eller sjukdom ska ha rätt till stöd för att kunna jobba och bidra utifrån sina förutsättningar. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, landstingen och de sociala myndigheterna ska samarbeta med individen i centrum och erbjuda kvalificerad handledning. Rehabilitering, utbildning, arbetsträning och andra insatser ska utformas utifrån individens behov, inte utifrån myndighetsgränser eller stuprörstänkande. Därför vill vi utveckla arbetet med finansiell samordning på rehabiliteringsområdet (Finsam). Genom Finsam får individen stöd och faller inte mellan stolarna. Vi ser även behovet av att utveckla fler individuellt anpassade vägar till arbetslivet för personer med komplexa behov av insatser. Vi kan dock konstatera att nuvarande finansiella samverkansförbund inte har en tillfredsställande långsiktig finansiering. I takt med att fler samordningsförbund bildas urholkas finansieringen av verksamheten. Regeringen bör återkomma med förslag om hur den framtida finansieringen av samordningsförbundens verksamhet kan säkerställas. En utvärdering av förrehabiliteringsprojekt på tio folkhögskolor (i samverkan med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) visar på ett positivt resultat. Frågan om hur en verksamhet liknande förrehabiliteringsprojektet ska ges en mer permanent verksamhet bör därför utredas. Arbetslinjen stärks när personer som står långt från arbetsmarknaden får reella vägar tillbaka till den. Regeringens övertro på att försämrade ersättningar fungerar som drivkraft för att personer som drabbats av sjukdom ska återkomma till arbetsmarknaden har nåtts vägs ände.
En förutsättning för att få fler tillbaka till arbete är en aktiv medverkan från arbetsplatserna. Ett positivt arbetsklimat innebär stora vinster i form av ökad närvaro, arbetstrivsel, ökad kvalitet och produktivitet. Tidiga insatser för att förebygga sjukskrivningar är bra, både mänskligt och företagsekonomiskt. För det är i arbetslivet man bäst vet vilka problemen är och hur de bäst kan lösas. Strategier för att skapa arbetsplatser där människor kan prestera och må bra måste åter bli en diskussion som förs i styrelserummen. Både det förebyggande och systematiska arbetsmiljöarbetet och hur man hanterar situationen när någon väl blivit sjuk måste prioriteras hårdare.
Det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste fortsätta att utvecklas. Arbetslivet ska vara utformat så att vi orkar arbeta ett helt arbetsliv. Arbetsmiljöarbetet måste stärkas på alla nivåer – både förebyggande insatser och det systematiska arbetsmiljöarbetet behöver utvecklas och prioriteras. Seriös forskning behövs för att åstadkomma genomgripande förbättringar i arbetslivet. Arbetslivsforskningen behöver stärkas och få ett tydligt genusperspektiv.
Arbetslivet måste också öppnas även för den som inte i varje stund kan prestera fullt ut. Människor med funktionsnedsättningar måste ges en plats och tillåtas bidra efter sin förmåga.
Parterna på arbetsmarknaden har under lång tid haft en mycket viktig funktion i att skapa stabilitet, inte bara vad gäller löneavtalen, utan också kring försäkringar och andra trygghetssystem. Vi vill bygga vidare på detta och stimulera parterna att, till exempel genom omställningsavtal, öka sitt engagemang för att stödja sjukskrivna att snabbt komma tillbaka till arbete.
Det förutsätter en fungerande riskspridning mellan arbetsgivare och mellan branscher. Det behövs ekonomiska drivkrafter för parterna att ta på sig ett sådant ökat engagemang som omfattar såväl aktiva och tidiga insatser för de anställda som är långtidssjukskrivna, som stimulans till förebyggande insatser som förhindrar att ohälsa uppkommer. Vårt förslag om minskat sjuklöneansvar kan tillsammans med en utvecklad företagshälsovård bidra till att mer reell rehabilitering kommer till stånd och arbetslinjen i sjukförsäkringen stärks.
Kunskapen om både ohälsa och lyckade rehabiliteringsinsatser är otillräcklig. Kvinnors ohälsa behöver uppmärksammas mer. Det faktum att kvinnor är överrepresenterade bland dem som anses ha diffusa diagnoser behöver belysas närmare. När det gäller arbetslivsinsatser och utveckling av rehabiliteringsinsatser behöver nya modeller utvecklas som bättre motverkar de skillnader mellan könen som vi idag ser på arbetsmarknaden och inom socialförsäkringen.
Socialförsäkringarna förändras nu i snabb takt till att enbart garantera en grundläggande inkomsttrygghet för en majoritet av löntagarna. Det ser vi som det största hotet mot försäkringar som bygger på en solidarisk utjämning av risker. Ger inte den allmänna försäkringen alla en rimlig inkomsttrygghet kommer allt fler av dem som har låga risker för sjukdom och arbetslöshet, och möjlighet att betala, att känna sig tvingade att ta privata försäkringar. Ju mer man betalar vid sidan av den allmänna försäkringen och ju mindre den täcker av inkomstbortfallet, desto svalare blir intresset att vara med och betala gemensamt. De med låga inkomster och hög risk får använda en orimligt stor del av sin disponibla inkomst för att få motsvarade trygghet, i den mån man överhuvudtaget tillåts teckna försäkringar.
Vi vill se till att den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning, även om han eller hon har varit sjuk en längre period. Därför föreslår vi att den bortre tidsgränsen i sjukpenningen tas bort. Tidsgränser i sjukförsäkringen bör ge människor rätt till insatser, inte innebära att sjuka personer kastas ut ur försäkringen. Vi vill att sjukförsäkringen ska ge ett reellt inkomstskydd så att de allra flesta verkligen får ut 80 procent av sin inkomst i ersättning vid sjukdom. Därför är en höjning av taket centralt. På sikt vill vi höja taket i sjukpenningen till 10 prisbasbelopp. I ett första steg vill vi höja taket till 8 prisbasbelopp 2013 och till 8,5 prisbasbelopp 2014. Vi vill också att ersättningen ska vara 80 procent under hela sjukdomsperioden. Ingen blir frisk för att han eller hon blir fattig. Förutsättningarna att fullt ut kunna delta i arbetslivsinriktad rehabilitering ökar inte om han eller hon samtidigt får en kraftig försämring av sin ekonomi. Regeringens ensidiga betoning av ekonomiska drivkrafter inom sjukförsäkringen har nått vägs ände.
Arbetslinjen är en av de bärande principerna i sjukförsäkringen. Den som kan arbeta ska också göra det. Men den som är sjuk och därför inte kan arbeta ska ha rätt både till snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar. För att människor ska ha en verklig möjlighet att komma tillbaka till arbete efter sjukdom krävs tillgång till rehabilitering av hög kvalitet. Parterna på arbetsmarknaden har under lång tid haft en mycket viktig funktion i att skapa stabilitet, inte bara vad gäller löneavtalen, utan också kring försäkringar och andra trygghetssystem.
De grundläggande förutsättningarna för företagande behöver förbättras. För att underlätta för företag att våga ta steget och anställa måste hela samhället vara med och dela på riskerna. Det gäller inte minst risken för att den anställda blir sjuk. En undersökning som SKOP tagit fram på uppdrag av Företagarna visar att arbetsgivarnas ansvar för att betala sjuklön de två första veckorna av en sjukdomsperiod minskar företagens vilja att anställa. Enligt undersökningen har 16 procent av företagen en eller flera gånger avstått från att anställa en person på grund sjuklöneansvaret. Vidare framgår att 68 procent av företagen absolut eller kanske skulle bli positiva till att anställa en person med lång sjukhistoria om de slapp att betala sjuklön. Det är framför allt små och medelstora företag som hämmas i sina anställningsplaner av risken att dra på sig sjuklönekostnader.
Därför föreslår vi att den andra sjuklöneveckan i sjukförsäkringen slopas och att arbetsgivarnas ansvar för att betala sjuklön därmed halveras. Förslaget beräknas försvaga de offentliga finanserna med 1,5 miljarder kronor per år.
Förslaget väntas, om det genomförs, kunna bidra till att arbetsmarknadens parter ökar sitt engagemang för att stödja sjukskrivna att snabbt komma tillbaka till arbete, till exempel genom omställningsavtal. Det förutsätter en fungerande riskspridning mellan arbetsgivare och mellan branscher.
Regeringens hantering av sjukförsäkringen är ett hafsverk som drabbar enskilda människor hårt. Stora ogenomtänkta förändringar, där man valt att inte lyssna på de experter som varnat för konsekvenserna, medför att många människor far illa. Det gäller inte minst de som uppnår maximal tid i sjukförsäkringen. Dessa personer utförsäkras ur sjukförsäkringen, oavsett om de är friska eller inte och hänvisas till Arbetsförmedlingen. Inför årsskiftet 2009/2010, när de första personerna skulle utförsäkras, var oron stor. Regeringen kom sent om sider med regler för hur utförsäkringarna skulle gå till, experterna varnade men regeringen valde att inte lyssna. Nu vet vi hur det gick. Ungefär hälften av dem som utförsäkras kommer efter de tre månadernas karens tillbaka till sjukförsäkringen. Bara några få procent arbetar, i vilken omfattning är oklart. Många av dem arbetar förmodligen i varken större eller mindre omfattning än vad de gjorde innan utförsäkringen. De flesta utförsäkrade som inte fått komma tillbaka till sjukförsäkringen finns i mer eller mindre passiva åtgärder hos Arbetsförmedlingen.
Efter hård politisk debatt har riksdagen beslutat att ändra arbetsförmågeprövningen vid 180 dagar. Det är nu angeläget att den nya lagstiftningen följs upp så att riksdagens beslut implementeras på ett korrekt sätt.
Arbetsskadeförsäkringen ska ge ersättning till den som drabbats av en skada på arbetsplatsen eller på väg till eller från arbetet. Den kan ersätta vissa kostnader eller inkomstförlust som beror på olycksfall eller skada som på annat sätt orsakats av arbetet. Det kan vara livränta, kostnader för tandvård eller särskilda hjälpmedel. Även efterlevande kan få ersättning. Alla som förvärvsarbetar omfattas av arbetsskadeförsäkringen, oavsett om de är anställda, uppdragstagare eller egen företagare. Också vissa studerande som utsätts för särskilda risker under sin utbildning kan omfattas.
Många upplever dock att försäkringen inte är rättssäker. Dessutom upplevs den inte som jämställd, de skador kvinnor oftare råkar ut för är svårare att få ersättning för än de skador som män traditionellt sett drabbas av. De förändringar som gjordes i lagstiftningen 2002, med mildrad bevisbörda i syfte att det skulle bli enklare att få en arbetsskada godkänd och att kvinnors skador skulle omfattas i större grad, har inte fått det genomslag som lagstiftaren ville uppnå.
Den granskning som Inspektionen för socialförsäkringar, Riksrevisionen och Försäkringskassan gjort av handläggningen av arbetsskadeförsäkringen visar på tydliga brister i rättssäkerhet och att kvinnor missgynnas vid bedömning av arbetsskadeanmälan. Det behövs en reformering av arbetsskadeförsäkringen för att göra den mer rättvis, rättssäker och jämställd. För det krävs bland annat förbättrat anmälningsförfarande, utvecklade arbetsplatsundersökningar och förtydligat regelverk. Problemen i arbetsskadeförsäkringen måste tas på allvar och förslag om reformerad arbetsskadeförsäkring bör tas fram skyndsamt.
Vi vill att människor ska våga ta steget och starta företag. Då är det viktigt att de sociala trygghetssystemen utvecklas och ger ett bra skydd. Vi har säkerställt att reglerna för företagarnas karensdagar ändras. Det kan dessutom finnas anledning att se över om ytterligare förändringar behövs. Det gäller bland annat rätten till graviditetspenning för egenföretagare, där riksdagens tillkännagivande ännu inte hörsammats av regeringen. Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med riksdagens tillkännagivande senast den 1 juli 2013.
Försäkringskassan har en central roll för människors förtroende för socialförsäkringarna. Människor har rätt att få ett bra bemötande, snabb handläggning och beslut som är rättssäkra. Försäkringskassan har också en viktig roll för att förebygga och upptäcka missbruk av försäkringarna. Vi som värnar om socialförsäkringarna är också de som har störst anledning att uppröras över felaktiga utbetalningar. Varje person som fuskar bidrar till att förtroendet för socialförsäkringarna urholkas.
Under de senaste åren har Försäkringskassan haft stora problem med besparingar, omorganisation och många och genomgripande regeländringar. Det har inneburit problem både för de försäkrade och för personalen. Regeringen har uppenbart brustit i sitt ansvar. Vi måste se till att Försäkringskassan fungerar så att människor får sina pengar i tid och personalen ges förutsättningar att klara sitt jobb. Regeringen pratar ofta om hur viktigt det är att återupprätta förtroendet för Försäkringskassan. Det är bra att regeringen kommit till den insikten men den viktigaste åtgärden för att öka förtroendet är att reglerna i sjukförsäkringen utformas på ett rimligt sätt.
De beslut Försäkringskassan fattar ska vara rättssäkra. Förtroendet för den myndighet som administrerar sjukförsäkringen är avgörande för förtroendet för försäkringen. Personalen på Försäkringskassan är experter på sjukförsäkringen men behöver stöd i den medicinska bedömningen av de försäkringsmedicinska rådgivarna. De är i sin tur är specialister i försäkringsmedicin. Deras uppgift är att bedöma människors arbetsförmåga i förhållande till sjukdomen, inte om människor är sjuka eller inte. Samarbetet mellan behandlande läkare, handläggande tjänsteman, den försäkrade och de försäkringsmedicinska rådgivarna måste fungera för att inte misstroende ska uppstå.
De lokala servicekontor som Försäkringskassan driver tillsammans med andra myndigheter har stor betydelse för tillgängligheten och närheten till medborgarna. Det faktum att man kan få svar på frågor inom flera myndighetsområden på ett ställe och i ett sammanhang har stor betydelse och de som använder servicekontoren är mycket nöjda. Som ett resultat av regeringens politik hotades servicekontoren av nedläggning. På initiativ av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har riksdagen beslutat att servicekontoren ska vara kvar. Vi kommer att mycket noga följa den fortsatta processen för att säkerställa att medborgarna får tillgång till god service och möjlighet till personliga möten.
Arbetet i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, med uppgiften att utforma framtidens socialförsäkringar som omfattar alla och är byggda på principerna om arbetslinjen, människan i centrum, solidarisk finansiering, ersättning för inkomstbortfall och riskutjämning, är i full gång. Vi deltar mycket aktivt i det arbetet. Det kommer att vara ett mödosamt och långsiktigt arbete att åter bygga upp en försäkring värdig ett välfärdssamhälle. Behovet av förändringar av bland annat sjukförsäkringen är dock stort och arbetet i utredningen får inte dra ut på tiden. Därför motsätter vi oss den tvååriga förlängning av utredningen som regeringen ensidigt har beslutat om.
Vår välfärd bygger på att alla som kan jobba också gör det. Men för den som har oturen att bli sjuk vill vi ha en sjukförsäkring som ger både snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ett gott ekonomiskt skydd under den tid det tar. Sjukförsäkringen ska baseras på inkomstbortfallsprincipen, man ska inte behöver gå från hus och hem när man mist arbetsförmågan genom sjukdom eller skada. Genom solidarisk finansiering och bred riskutjämning bidrar sjukförsäkringen till ett gott ekonomiskt skydd för alla. Vår utgångspunkt är att alla människors förmåga till arbete ska tas till vara. Arbetsförmågan och viljan att delta i arbetslivet hos sjuka och funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga måste tillvaratas mycket bättre än nu. Samhället som helhet vinner på att ha en social försäkring som bidrar till omställning och säkerställer att personer som drabbas av sjukdom inte slås ut från arbetsmarknaden eller samhället. Dagens sjukförsäkring är vare sig ekonomiskt eller moraliskt hållbar. Sverige behöver en ny sjukförsäkring.