Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ska se över hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar kan förbättras.
Allt fler barn växer upp i familjer med låg ekonomisk standard. Enligt Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport lever 248 000 barn i fattiga familjer. Det är 28 000 fler barn än i förra årets rapport. Den relativa barnfattigdomen har ökat under lång tid, men nu ökar även fattigdomen i absoluta tal.
Barn som växer upp i fattiga familjer har inte råd att gå till simhallen, följa med på skolutflykter eller att köpa glasögon för att klara undervisningen i skolan. Barnfattigdom påverkar hälsa, utbildning, framtida arbetslöshet och förväntad livslängd. Föräldrarnas ekonomiska situation påverkar således både barnens chanser att få en bra uppväxt och deras framtida möjligheter.
Risken för fattigdom är allra störst bland barn till ensamstående föräldrar. Var femte mamma med hemmaboende barn är ensamstående i Sverige, motsvarande andel bland papporna är 6 procent. Värst utsatta är de barn vars föräldrar är både ensamstående och utlandsfödda. Hälften av dessa barn lever under knappa ekonomiska omständigheter, vilket kan jämföras med ett fåtal procent av de barn som lever med sammanboende svenskfödda föräldrar.
Ensamstående föräldrar har ofta en sämre anknytning till arbetsmarknaden och förändringarna i socialförsäkringssystemen har medfört att gruppen har halkat efter ekonomiskt. De familjepolitiska stöden har inte räknats upp på lång tid och transfereringssystemets omfördelande effekt i samhället har minskat på senare år. Införandet av jobbskatteavdraget har också påverkat ensamstående föräldrars relativa inkomster. Skattesänkningar för dem med höga inkomster har gått före satsningar på välfärden, vilket ytterligare har förstärkt den ekonomiska utsattheten bland dem med lägst inkomster, ofta ensamstående kvinnor.
Barnomsorg och äldreomsorg har stor betydelse för föräldrars möjligheter att arbeta; detta gäller särskilt ensamstående föräldrar. Sverige har en unikt hög förvärvsfrekvens bland kvinnor, men skillnaden i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor är fortsatt stor. Sysselsättningsgraden är idag 83 procent för män och 78 procent för kvinnor i åldern 20–64 år. Skillnaden kan bland annat förklaras av den mycket låga sysselsättningsgraden bland utomeuropeiska kvinnor. Även deltidsarbete är vanligare bland ensamstående kvinnor; drygt 32 procent av de sysselsatta kvinnorna och 10 procent av de sysselsatta männen arbetade deltid förra året. Många kvinnor som arbetar deltid vill arbeta mer, men kan inte på grund av bristen på heltidsanställningar eller dålig tillgång till barnomsorg. Att skapa förutsättningar för att öka kvinnors sysselsättning är ett viktigt verktyg för att minska barnfattigdomen och stärka ensamstående föräldrars ekonomiska situation.
Regeringen bör med anledning av det anförda ta de oroväckande signalerna om barnfattigdom på allvar och tillsätta en utredning som ser över hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar kan stärkas.