Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över reglerna för uppehållstillstånd för misshandlade kvinnor vid skilsmässa.
Varje år flyttar ett antal kvinnor, främst från Asien eller Östeuropa, till Sverige för att gifta sig med en svensk man efter en kort bekantskap. De kommer hit i tron att de ska få leva ett gott liv, men verkligheten kan visa sig vara en helt annan. Många kvinnor blir isolerade och fråntas rätten att lära sig språket, umgås med andra och vara självständiga individer. De blir helt beroende av makens välvilja.
Inte sällan förekommer det misshandel i psykisk och fysisk mening, eftersom det handlar om män som har satt i system att importera sig en fru från ett annat land. Situationen kan därför bli mycket svår, då kvinnorna är medvetna om att de blir utvisade om förhållandet inte varar i minst två år. Dessutom kan ju en utvisning många gånger också innebära ett stort socialt trauma vid återkomsten till det gamla hemlandet.
Det är oacceptabelt att det i Sverige idag finns människor som hålls helt avskärmade från samhället. I stället borde dessa kvinnor få information om de rättigheter och skyldigheter man har som boende i Sverige och om hur de kan integreras i samhället.
Även om man på olika sätt har aktualiserat frågan om fruimport, pågår denna nutida form av slavhandel fortfarande. Tidsgränsen på två år infördes en gång för att förhindra så kallade skenäktenskap i syfte att genom det få permanent uppehållstillstånd i landet. Men reglerna, att utvisa en individ, för att förhållandet upphör på grund av misshandel eller annan kränkande behandling innan två år har gått, bör ses över.
De flesta äktenskap bygger trots allt på äkta kärlek mellan två individer, oavsett vilka länder paret kommer ifrån. Med rätt information vid ankomsten och humanare regler om permanent uppehållstillstånd vid eventuell skilsmässa kan beroendesituationen kraftigt begränsas.