Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av en skyndsam förändring av tolkningen av begreppet synnerligen ömmande omständigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att stärka barnens perspektiv i asyl- och flyktingpolitiken.
Barnens perspektiv måste stärkas i svensk asyl- och flyktingpolitik. Flera svåra omständigheter som gäller barn har uppmärksammats, både i Örebro län och i många andra delar av landet. Traumatiserade och svårt sjuka barn har avvisas trots att en allmän humanitet säger motsatsen och familjer splittras, där mor och barn sänds till ett land och fadern till ett annat. I utlänningslagen står det under allmänna bestämmelser 10 §: ”I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.”
Till detta kan läggas att begreppet synnerligen ömmande omständigheter har fått en alltför hård rättstillämpning. Bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, som ersatte den tidigare bestämmelsen om humanitära skäl, har kommit att tolkas restriktivt och med en alltför hård praxis, som av många betraktas som inhuman. Detta har utvecklats när det gäller bland annat apatiska barn och andra med livshotande sjukdomstillstånd.
Riksdagen anförde vid antagandet av gällande utlänningslag följande:
Utskottet vill framhålla att någon skärpning i förhållande till nuvarande tillämpning inte är avsedd. Beträffande prövningen av ärenden som rör barn är syftet med förslaget tvärtom, vilket regeringen särskilt anger, att mildra nuvarande praxis så att portalparagrafen får det genomslag som avsågs redan när bestämmelsen infördes.
Dessa uttalanden har inte fått avsedd effekt, varför en skyndsam förändring av lagstiftningen är nödvändig.
I maj 2011 redovisades i departementsrapporten Synnerligen ömmande omständigheter och verkställighetshinder – en kartläggning av tillämpningen, hur undantagsbestämmelsen tillämpats och om den fått det genomslag som lagstiftaren avsett. Slutsatsen i rapporten är att domstolarnas tillämpning varit enhetlig under den undersökta perioden och att den inte har avvikit från vad Migrationsöverdomstolen uttalat, medan Migrationsverkets tillämpning varit mindre enhetlig.
Migrationsverket anser sig ha utnyttjat det utrymme som finns och ändå fungerar det inte, det vittnar bland annat en rad humanitära organisationer och barnrättsorganisationer om. Då måste det innebära att det är fel på den praxis som utarbetats eller på lagstiftningen. Vår uppfattning är att begreppet synnerligen ömmande omständigheter har kommit att tolkas alltför restriktivt och bör ändras. Vi menar också att nuvarande praxis i ärenden som rör barn ska mildras. Därför bör åtgärder vidtas för att stärka barnens perspektiv i svensk asyl- och flyktingpolitik.