Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett högre tak i sjukförsäkringen.
Allt fler av dem som arbetar har inte längre ett fullgott inkomstskydd i den allmänna sjukförsäkringen. Detta beror på att taket i sjukförsäkringen inte har förändrats i takt med att lönerna har ökat – tvärt om har taket sänkts av den moderatledda regeringen.
Vid mitten av 1980-talet hade färre än var tionde löntagare en lön över taket. En rapport som Kommunal presenterade våren 2012 visar att den andelen har vuxit till en dryg tredjedel av alla löntagare 2009. Det innebär att en betydande del av dem som arbetar får ut betydligt mindre än 80 procent av sin inkomst från sjukförsäkringen om de blir sjuka.
Det här är ett problem för tilltron till socialförsäkringarna. I takt med att färre omfattas av sjukförsäkringen kommer många att börja ifrågasätta varför de ska betala skatt för en försäkring som inte gäller dem. Många betalar dessutom två gånger för att vara försäkrade mot sjukdom; dels genom arbetsgivaravgifter och dels genom avgifterna för kollektivavtalade tilläggsförsäkringar.
Sjukförsäkringen är också ett viktigt instrument för att fördela risker mellan inkomstgrupper i samhället. Låginkomsttagare blir oftare sjuka och arbetslösa än höginkomsttagare. Om förtroendet för sjukförsäkringen urholkas kan det leda till att en stor del av svenska befolkningen föredrar en privat försäkring. Det innebär att låginkomsttagare som tvingas köpa en privat sjukförsäkring får ännu mindre pengar i plånboken och att samhällsklyftorna ökar.
För att de allra flesta ska få ersättning för inkomstbortfallet om de skulle bli sjuka måste taket i sjukförsäkringen höjas. På det sättet försvaras den allmänna, gemensamma och solidariska försäkringen där alla delar på riskerna att bli sjuk.