Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undanröja gränshinder i Norden.
I Norden finns det i dag avtal om passfrihet och en gemensam arbetsmarknad samt en social trygghet som har stor betydelse för en dynamisk, flexibel och effektiv arbetsmarknad. I jämförelse med andra regioner i världen är rörligheten i Norden stor.
Näringslivssamarbetet har växt sig allt starkare, inte minst genom en lång rad företagsfusioner som tillkommit framför allt det senaste årtiondet. Tack vare det nordiska samarbetet har innovationer gjorda i ett nordiskt land i många fall kunnat leda till produktion och sysselsättning i ett annat land, vilket i praktiken innebär en utvidgad arbetsmarknad.
Viktiga faktorer för att underlätta rörlighet är de informations- och kunskapscentrum t ex Gränsetjensten i Morokulien vid norsk-svenska gränsen och Haparanda–Torneå vid svensk-finska gränsen och som fortfarande, trots många års fantastiskt bra utfört arbete till gagn för många, inte har permanentats. De kommer i direkt kontakt med människor som söker sig över landsgränser, både människor som vill ta jobb, flyttar av andra skäl, studerar och företag som säljer och köper. Det är dags att dessa nu får långsiktig finansiering, spelregler och regelverk från de nordiska regeringarna. De behövs om Nordiska rådets vision om ett gränslöst Norden ska kunna uppnås.
Trots goda ambitioner och flera avtal som syftar till att underlätta rörligheten tvingas åtskilliga medborgare uppleva att besvärande hinder kvarstår när rörlighet sker över nordiska ländernas gränser. Föräldraskap och sjukskrivning är de två tillfällen i livet då gränspendlare utsätts för extra stora påfrestningar genom att bo och verka i två olika länder.