Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att göra förrehabilitering på folkhögskolor till en etablerad del av de rehabiliteringsprogram som finns i dag.
För människor som under en lång tid varit sjukskrivna eller av andra anledningar står mycket långt ifrån arbetsmarknaden syns behovet av ett ”försteg” in i rehabiliteringen. I detta tidiga skede av rehabiliteringen ska individens styrkor stå i centrum för rehabiliteringen för att på så vis ge förutsättningar för att lyckas väl i den mer arbetsinriktade rehabiliteringen.
Förrehabilitering är ett projekt som bedrivits av ett tiotal folkhögskolor i Sverige som syftar till att utveckla förrehabiliteringen utifrån de metoder som används vid folkhögskolorna för att ge långtidssjukskrivna och individer som står mycket långt ifrån arbetsmarknaden en chans till att bli självförsörjande. Syftet med projektet har varit att utveckla metoder för hur folkhögskolan kan skapa aktiviteter som fungerar som förrehabilitering, där komponenter som jämställdhet, etnicitet och funktionshinder särskilt beaktas i dessa aktiviteter. Tanken med detta är att alla deltagare ska få lika möjligheter att komma till den mer arbetsinriktade rehabiliteringen. Ett ytterligare syfte är att förbättra samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och folkhögskolan för att på så vis vidareutveckla formerna för förrehabiliteringen.
En utvärdering av projektet har gjorts av professor Alf Bergroth och professor Jan Ekholm och i rapporten som presenterades i oktober 2011 redovisar de utredningens resultat. Projektet har visat sig lyckat. En majoritet av deltagarna anser att förrehabiliteringen fyllt en viktig funktion för dem och uppmanar till att fortsätta med verksamheten. Det moment i projektet som generellt uppfattats som viktigast för deltagarna var bland annat mötet med nya människor och därigenom skapandet av nya vänskapsrelationer. Det var också viktigt att få känna att man kunde fungera inom ramen för en strukturerad organisation.
En viktig utgångspunkt i projektet har varit att se individen som en resurs. Dessa personer är ofta mycket sköra när de träder in i projektet, men det har visat sig att när individen känner sig respekterad trots brister och dåligt självförtroende så växer denne snabbt till en resurs att satsa på.
Folkhögskolor jobbar med skapande verksamhet och samhällsorientering. Fördelen med att lägga förrehabiliteringen på folkhögskolorna istället för på myndighetsnivå är att personalen kan ta sig mer friheter i utvecklandet av metoder. De är också vana vid att stötta individer med vissa svårigheter. Att folkhögskolor ofta ligger i fina och tilltalande miljöer har också betydelse för bemötandet av dessa personer. Det finns också möjlighet att efter förrehabiliteringen läsa t.ex. en allmän linje, vilket är ännu ett gott skäl för att just folkhögskolan ska vara utförare. Genom förbättrad samverkan med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan folkhögskolan också komplettera för de svagheter som finns inom byråkratin.